Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Mer pengar till arbetsmiljö

Regeringen vill satsa 100 miljoner kronor per år på arbetsmiljön vilket förhoppningsvis ska leda till fler inspektörer och regionala skyddsombud. På sikt vill man se arbetslivsforskningen samlad i ett nationellt centrum. Om det innebär något liknande det nedlagda Arbetslivsinstitutet är dock osäkert, enligt arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.
Anita Täpp Publicerad
Kvinnor sitter och jobbar vid skrivbord på en åker.
Regeringen vill satsa på kvinnors arbetsmiljö, både vad gäller forskning och förebyggande arbete. Foto: Colourbox

Som Kollega tidigare har berättat ledde nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, ALI, för sex år sedan bland annat till att Sverige inte längre anses vara världsledande på forskning som rör arbetslivet.

Ylva Johansson anser att arbetslivsforskningen åter behöver samlas i ett nationellt centrum, även om hon i nuläget inte kan säga på vilket sätt det ska ske.

- Frågan kommer att prövas när vi arbetar med forskningspropositionen längre fram. Jag är inte säker på om man ska gå tillbaka till ett ALI. Det kan också ske på andra sätt och vi får pröva vad som är det bästa sättet, säger hon.

Enligt den budgetproposition som regeringen nyligen lade fram ska årligen 100 miljoner kronor satsas på arbetsmiljön under den innevarande mandatperioden.

Att Arbetsmiljöverket får ytterligare 60 miljoner kronor innebär bland annat att fler inspektörer kan anställas.

- Det är också viktigt för att de inte ska rygga för att gå till riktigt besvärliga arbetsplatser och då behöver de helt enkelt vara fler, säger Ylva Johansson.

Tack vare det ekonomiska tillskottet kommer Arbetsmiljöverket också ha tillräckliga resurser för att kontinuerligt kunna uppgradera och förnya sina föreskrifter, framhåller hon.

- Generellt menar jag att det behövs båda delarna, alltså fler inspektioner och att man hela tiden kan se över och uppgradera och förnya föreskrifterna så man kan införliva ny kunskap i dem och då i bland också skärpa vissa regler.

Enligt budgetpropositionen får Arbetsmiljöverket ytterligare sammanlagt 25 miljoner kronor under de två kommande åren för att kunna fortsätta sitt förebyggande arbete vad gäller kvinnors arbetsmiljö.

En särskild satsning på arbetslivsforskningen med fokus på kvinnors arbetsmiljöproblem och arbetsrelaterad ohälsa kommer också att göras från 2015 till 2018, till en årlig kostnad på 10 miljoner kronor.

Regeringen vill också öka det statliga bidraget till de regionala skyddsombuden, som är anställda av facken, med 10 miljoner från och med nästa år då även 3 miljoner kronor läggs på utbildning.

- Sedan kan man fundera på om man kanske också ska ge de regionala skyddsombuden ett utökat uppdrag, säger Ylva Johansson som dock inte vill gå in på vad det uppdraget skulle kunna vara ”eftersom jag inte är framme där än”.

I propositionen meddelar ni att ni också vill satsa 2 miljoner kronor nästa år och sedan årligen 10 miljoner till en förstärkning av företagshälsovårdens kompetensförsörjning. Vad menas med det?

- Det är pengar som kommer att hanteras av Socialdepartementet. Men det handlar om att ge läkare möjlighet att specialistutbilda sig inom företagshälsovården så vi får specialistkompetens också där.

Men företagshälsovården är ju också ett arbetsgivaransvar. Hur ska ni se till att fler anställda omfattas av en bra företagshälsovård?

- När det gäller hur vi ska komma tillrätta med företagshälsovården i stort så har vi inte lagt några förslag om det i den här budgeten. Och även om det behöver göras en hel del där så har jag inga konkreta förslag om det nu. Men det kan komma framöver, säger Ylva Johansson.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.