Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Svensk arbetslivsforskning höll världsklass

Innan Arbetslivsinstitutet lades ned ansågs den svenska arbetslivsforskningen vara i internationell toppklass. Det gör den inte längre.
Anita Täpp Publicerad 19 november 2013, kl 14:50

- Ett sätt att visa på de katastrofala följder nedläggningen fick är att se hur publiceringsgraden har förändrats. Innan nedläggningen låg artiklar och citat från svensk arbetslivsforskning på 35 procent över världsgenomsnittet medan det nu har dalat ner till 15 procent, säger Ulf Sandström, som länge forskat om forskning.

Svensk arbetslivsforskning betraktades länge som en viktig del av den så kallade nordiska modellen, till vilken också den finska, norska och danska motsvarigheten räknades.

-  Den nordiska modellen ansågs vara väldigt stark och hade flyttat fram positionerna på ett stort antal forskningsområden, den hade ändrat på forskningsinriktningar och etablerat nya områden. Den betraktades som ledande och var också viktig i en stort antal forskarnätverk, säger Ulf Sandström.

- Så det sågs som en stor katastrof när ett land som Sverige lade ner sitt forskarinstitut. Inte minst bland forskarkollegor över hela världen som dels såg det det ett grymt slag mot forskningen och dels var rädda för att samma sak skulle kunna hända i deras egna länder. Så man protesterade mot nedläggningen i alla möjliga sammanhang.

 

En följd av Alliansens beslut var att de 285 forskarna som var anställda på ALI, där de i första hand främst forskade med hjälp av de statliga medel som institutet hade tillgång till, nu fick flytta sin verksamhet till universiteten, som erbjöds att ta emot dem.

- Men universiteten kunde bara ordna plats för ett 80-tal så där var det redan ett tapp av kompetens på det här området. Sedan fick de 80 med sig pengar så att de kanske hade ett till två års försörjning. Och tanken var då att de skulle kunna etablera sig som forskare på universiteten under den tiden.

- Men för många var det svårt att etablera sig och konkurrera om att få hålla kurser och få forskningsmedel.

Nästan all forskning vid universiteten sker med hjälp av bidrag från forskningsfinansiärer. Nu fick arbetslivsforskarna alltså konkurrera med alla andra forskare om de ganska begränsade resurserna.

- Och det som gjorde saken ännu värre var att i och med att regeringen lagt ner ALI så blev det också en signal till andra, och då även till forskningsfinansiärerna, att den forskning som gjorts på insitututet var dålig och då hade ju också de som arbetat på institutet stämplats som dåliga forskare av staten så att säga. Vilket säkert inte gjorde det lättare när de sökte forskningspengar.

Enligt Ulf Sandström har regeringens beslut om nedläggningen fått ödesdigra konsekvenser för hela forskningsområdet.

- Man har så att säga degraderat Arbetslivsforskningen och tagit ifrån den sin legitimet, därför att beslutet signalerade till alla andra att den forskning som gjordes på ALI var dålig. Och det har gjort ett så starkt intryck i forskarvärlden att man omedvetet tar sina händer från en sådan kontaminerad versamhet, eftersom man är rädd att drabbas av samma typ av åtgärder om man engagerar sig inom det  forskningsområdet.  Det är till och med så att många som var arbetslivsforskare i dag inte vill beskriva sig som en sådan eftersom de inte vill bli sedda som något som är så nedvärderat.

En del av den forskning som bedrevs på ALI har i princip försvunnit, berättar Ulf Sandström, exempelvis det som handlar om förhållandet mellan arbetsgivare och anställda, alltså den typ av frågor som normalt utgår från att det råder en konflikt mellan parterna.

- Och så får man ju inte tänka enligt den borgerliga regeringen, nu är vi ju alla arbetare, även arbetsgivarna, som sitter i samma båt. Och det var en inte oviktig del av forskningen på ALI där man hade en kader av personer som studerade sådant som fackets utveckling, vad händer med landets fackföreningar och hur ser de nya frontlinjerna ut när det gäller kampen mellan arbetsgivare. Den forskningen är i stort sett helt undanröjd nu, säger Ulf Sandström.

Var det just den forskningen som du menar var en nagel i alliansens ögon?
- Jag skulle tro det. Den var ju inte dominerande, men den var mer frispråkig och hade väl också en mer politisk betydelse.

Ett sätt att bedöma hur svensk arbetslivsforskning värderas internationellt är att granska hur ofta, och på vilket sätt, den omnämns i högt ansedda internationella vetenskapliga tidskrifter.

- Innan nedläggningen av ALI låg artiklar och citat från svensk arbetslivsforskning på 35 procent över världsgenomsnittet medan den nu ligger på 15 procent. Det betyder att den har sjunkit ner till en normal svensk universitetsnivå, säger Ulf Sandström.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.