Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Medarbetarenkäter löser sällan problem

De flesta tycker att den fyller en funktion. Samtidigt upplever 70 procent att det som skaver kvarstår efter en medarbetarenkät. Det visar den Novus-undersökning Kollega låtit göra.  
Lina Björk Publicerad
illustration av papper med medarbetarundersökning
Många anställda suckar när det är dags för den årliga medarbetarenkäten. Kollegas undersökning visar att en majoritet tror att problemen de påtalar kommer att kvarstå även året efter. Illustration: Karolina Lilliequist

Ett mätinstrument som stjäl medarbetarnas tid eller ett bra finger i luften om hur anställda mår? Det råder delade meningar om vilka effekter medarbetarundersökningar egentligen har. 

I en undersökning som Kollega låtit göra bland medlemmar i Unionen uppger majoriteten att de har genomfört en medarbetarundersökning det senaste året. Efter att medarbetarundersökningen har genomförts uppger åtta av tio att den följts upp. Däremot svarar 70 procent att de problem som kom fram troligtvis kommer att kvarstå nästa år. Kollega har även pratat med flera som deltagit i den digitala enkäten.

Bra chefer kan skilja på sig själv och företaget

Andreas, som jobbar inom transportsektorn, är en av dem som nyligen svarat på frågor om sitt jobb.

– Enkäterna ger mig ingenting. I början fyllde jag i rätt utförligt, kom med förslag på förbättringar. Nu är det tredje året i rad med samma frågor och ingen förändring, så nu fyller jag i pliktskyldigt, men inte mer än så, säger han.

En man som jobbar på ett it-bolag säger:

– Vår ledningsgrupp har fått kritik flera år i rad. Men sedan är det ändå vi anställda som sitter i grupper och ska komma på lösningar på hur vi ska komma vidare. Jag skulle önska att dem kritiken handlade om fick avsätta tid för lite problemlösning ibland.

Sonja, som jobbar som ingenjör, tycker att resultatet behandlats olika från år till år beroende på vilken chef hon haft.

– Bra chefer kan skilja på sig själv och företaget, tar till sig kritik och vill göra något åt saken. Men jag har också haft dåliga chefer som blivit arga på dåliga siffror, anklagat personalen för att ljuga och vara överdrivet gnälliga. Det ökar ju inte viljan att påtala brister, säger hon.
 

Chefer får lite stöd

I Kollegas systertidning Chef & Karriär fick chefer svara på liknande frågor om medarbetarenkäter. Där svarade majoriteten att de tyckte att de var bra, men över hälften upplevde också att man bara fått lite eller inget stöd från ledningen för att komma till rätta med de problem som framkommit.

Anna, som jobbar som chef på ett it-bolag känner igen problemet.– Min känsla är att chefen står rätt ensam med resultatet. Framför allt om det handlar om kritik mot en själv. Jag har själv fått feedback som gjort mig ledsen och fundersam och hade behövt hjälp att skilja ut vad som är sak och person. Kan man göra det så växer man som ledare, men utan stöd blir det bara ett konstaterande att du är dålig, säger hon.

Enkäten kändes som ett hån

Peter Svensson, docent inom marknadsföring vid Lunds universitet och som forskat om medarbetarundersökningar, anser att det finns flera problem med enkäterna. Som vår oreflekterade tilltro till siffror och vilja att förenkla komplexa relationer till kategorier och statistik.

– Att be människor beskriva känslor och hur de mår genom att sätta ett kryss i en ruta är att reducera deras röst. Även om intentionen är god så håller väldigt få enkäter och undersökningar måttet, säger han.

Det är något som Anna, som är anställd inom handeln, har erfarenhet av. Hon blev illa behandlad på ett tidigare jobb, något hon hade svårt att ge uttryck för i den årliga medarbetarundersökningen.

– Jag blev mobbad av mina kollegor och de känslorna gick omöjligt att få ner eller förklara i några förvalda alternativ. Enkäten kändes som ett hån och ingenting gjordes heller trots att mina staplar blev röda, säger hon.
 

Svårt att jämföra över tid

Ett annat problem, anser forskaren Peter Svensson, är svårigheten att mäta resultat över tid. En organisation är i ständig rörelse, människor slutar och nya börjar, man byter lokaler och chefer, gör omorganisationer och sätter upp nya mål. Den arbetsplats som mättes för tio år sedan är troligtvis inte exakt densamma som i dag.

– Även språket förändras. Utbrändhet har inte samma betydelse i dag som för tio år sedan. Dessutom lägger vi helt olika värde i ord. Stress för en brandman är inte alls samma sak som stress för en socialarbetare. Att lägga dem i samma korg är problematiskt, eftersom ordet inte har samma innebörd, säger han.

För att få reda på hur medarbetarna egentligen mår finns bara ett alternativ, enligt Peter Svensson. Genom att i samtalet ställa öppna frågor som: ”Hur känns det?” eller ”Vad upplever du?”. En förvisso icke-anonym och tidskrävande metod.

– Samtalet är det enda sättet att både visa att man verkligen bryr sig och få en bättre bild av verkligheten. Då får medarbetarna med egna ord beskriva sin vardag och hur de mår, säger han.

Siffror från undersökningen

Vågar du vara kritisk mot din närmaste chef i enkäter?

Ja – 80 %

Har din arbetsgivare genomfört minst en medarbetarundersökning de senaste 12 månaderna?

Ja, och jag besvarade den – 69 %

Hur såg uppföljningen av medarbetarenkäten ut?

Den följdes upp helt – 38 %

Den följdes upp delvis – 42 %

Hur stor bedömer du risken att de problem som påtalades kvarstår/kommer att upprepas i kommande medarbetarundersökning?

Väldigt sannolikt – 20 %

Ganska sannolikt – 50 %

Så gjordes undersökningen

Kollega lät Novus ställa frågor om medarbetarundersökningar till en panel bestående av medlemmar i Unionen. 859 personer (ej chefer) besvarade enkäten.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Läkare utan gränser: Vi har ansvar för kollegorna i Gaza

Två år av hat och hot och hemska vittnesmål. Anställda på Läkare utan gränser i Sverige har aldrig tidigare haft det så tufft som under katastrofen i Gaza. Samtidigt dör deras kollegor i Gaza.
Johanna Rovira Publicerad 4 november 2025, kl 06:01
Tre medarbetare på Läkare utan gränser
Jonathan Bryskhe, Mia Hejdenberg och Linnea Carlsson Pettersson på Läkare utan gränser Sverige vittnar om två supertuffa år på grund av katastrofen i Gaza. Foto: Anders G Warne

En morgon i början av oktober stod ett gäng anställda vid Läkare utan gränser och väntade på bussen i en zon i Gaza som av Israel pekats ut som säker. Samtliga bar västar som visade att de var humanitär medicinsk personal. Trots det blev de beskjutna av israeliska styrkor. En dog omedelbart, en annan några dagar senare. Flera andra skadades allvarligt. 

– Det var vår fjortonde och vår femtonde kollega som fått sätta livet till i Gaza, säger Linnea Carlsson Pettersson, sociala mediespecialist på Läkare utan gränser Stockholm, men också huvudskyddsombud. 

– De var på väg till jobbet för att rädda liv och blev av med sina egna. 

Ett annat gäng anställda har samlats i en betydligt tryggare del av världen, konferensrummet Islamabad på Läkare utan gränsers kontor i Liljeholmen. De är här för att summera de senaste två åren och berätta om sin arbetsmiljö. 

Förutom Linnea Carlsson Pettersson, som också är huvudskyddsombud är där klubbordföranden Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare och Jonathan Bryskhe, enhetschef på kommunikationsavdelningen. 

– Vi är vana att jobba med kriser, men Gaza har tagit saker till en annan nivå. Dels handlar det om intensiteten - det har pågått längre än någon annan katastrof. Men också den starka polariseringen i Palestinafrågan som saknar motstycke, säger Mia Hejdenberg.

Grova påhopp i Gaza-inlägg

Att sprida vittnesmål om det teamen på plats upplever hör till organisationens viktigaste arbetsuppgifter. Flertalet av Gaza-inläggen på sociala medier får hundratals kommentarer, majoriteten kritiska. Ofta grova påhopp. Inte sällan rasistiska. 

– Från dag ett har vi fått kritik från folk som anser vi är vidriga för att vi ger sjukvård till människor som inte har någonstans att ta vägen, säger Jonathan Bryskhe.   

– Vi tycker ju att alla i hela världen borde stötta oss, men man får tycka olika. Men när man börjar kränka folk, där går gränsen, säger Mia Hejdenberg. 

Hon har fått sin beskärda del kränkningar och hat. Eftersom journalister inte släpps in i Gaza har Läkare utan gränser hamnat i fokus. Mia Hejdenberg har i sin roll figurerat mycket på tv och reaktionerna efteråt låter inte vänta på sig. 

– Det har varit alltifrån beröm till ord som jag helst inte vill uttala. Mig veterligen har vi aldrig tagit emot direkta hot, säger Mia Hejdenberg, men citerar i nästa andetag ett meddelande hon fått som utförligt beskriver vad avsändaren anser om henne och ska göra med henne när han väl hittar henne.

Är inte det ett hot? 

– Jo, kanske, men det har kommit på mina privata kanaler, säger Mia Hejdenberg, till synes obekymrad.   

– Vi som jobbar här har blivit lite avtrubbade. Vi nås av så ofattbara vittnesmål att man knappt kan tro dem, säger Jonathan Bryskhe och Linnea Carlsson Pettersson håller med: 

– Jag kan faktiskt bli rädd för mig själv. Det som påverkade mig starkt i början har nästan blivit vardag. Det är en skrämmande insikt.  

Kollegor i Gaza dödas

Fast det är inte de horribla vittnesmålen eller den obevekliga kritiken som utgör den största påfrestningen för teamet, utan det faktum att deras kollegor på plats i Gaza lider och dödas. Den vetskapen finns det ingen chans att vifta bort. 

– Vi har ansvar för våra kollegor i Gaza, det är en otrolig psykisk press att veta hur de har det, säger Jonathan Bryskhe. 

– De kan inte ta sig därifrån. Vi har kollegor som ägnar dygnets lediga timmar med att jaga mat till sina barn.  Ett par kollegor har dött i samband med matleverenser, säger Mia Hejdenberg. 

Teamet i Gaza ständigt i centrum

Kollegorna i Gaza är ständigt i centrum för Läkare utan gränser Stockholm. Men det är kollegorna i teamet och lagandan som fått trion att inte gå sönder under de senaste två åren. 

– Hade jag varit ensam hade jag kraschat på en gång.  Men vi har ett starkt team, vi stöttar varandra till 100 procent, säger Jonathan Bryskhe. 

– Vi har en tillåtande miljö. Vi kan säga ”Jag orkar inte mer, jag måste ta ett steg tillbaka”. Alla respekterar det, säger Mia Hejdenberg. 

Det finns också tydliga regler och strikta gränser för hur mycket man får jobba och man har ändrat rutinerna för hur inläggen på sociala medier modereras. 

Personalen har fått psykosocialt stöd tidigare och nu sneglar man på brandkåren för att se om deras modell med kamratstöd för att bearbeta trauman kan vara något att ta efter. Allt kan bli bättre. Det finns flera förslag på önskelistan. 

”Önskar att Meta tog ansvar”

– Jag önskar att Meta tog ansvar. Jag är innerligt trött på att arbeta med en plattform som väljer att tillåta desinformation och påhopp bortom vad man skulle acceptera i ett offentligt samtal. Det driver på en utveckling i samhället som är otroligt farlig, säger Jonathan Bryskhe. 

– Min önskan är mer tid. Vi får otroligt många vittnesmål och vårt jobb är att få ut även rösterna från andra platser än Gaza. Vi arbetar trots allt i 74 andra länder, säger Linnea Carlsson Petterson. 

Fred står så klart också på önskelistan och knappt en vecka efter intervjun ser det ut som att det kanske, kanske finns en liten chans till det. 

– Vapenvilan ger naturligtvis andrum för människor som levt i ständig rädsla – men efter två år av krig är behoven i Gaza enorma, och vi måste snabbt få in mer humanitär hjälp för att lindra det värsta, säger Mia Hejdenberg. 

Vad är läkare utan gränser?

  • Médecins Sans Frontieres (MFS grundades i Frankrike av en grupp journalister och läkare. MFS arbetar för närvarande i 75 länder.
     
  • Läkare utan gränser i Sverige jobbar med insamling, rekrytering,  kommunikation och visst stöd till den operativa verksamheten.
     
  • I Stockholm finns runt 100 anställda, varav 60 är medlemmar i Unionen. 
     
  • 1100 kollegor finns på plats i Gaza. Under de senaste två åren har de tagit emot över en miljon patientbesök.  
Arbetsmiljö

Experten: Bästa vett- och etikettråden för kontoret

Hälsa på alla och svara på varenda meddelande. Det är några etikettråd för svenska kontor från Annmarie Palm, expert i business behaviour.
– Att svara på mejlen är något vi är sämst på i Sverige, säger hon.

Elisabeth Brising Publicerad 3 november 2025, kl 13:01
annmarie_palm.jpg
Annmarie Palm, till vänster, är vett- och etikettexpert och ger råd om hur man ska bete sig i arbetslivet. Att äta lunch med fötterna på skrivbordet är inte särskilt artigt. Foto: Liza Simonsson/Colourbox

Annmarie Palm är direktör i bemötande, eller i service och kundbemötande, som det kallas i Nacka kommun. 

I tidningen Dagens samhälle svarar hon på frågor om vett och etikett på jobbet under rubriken Pejla med Palm och har gett ut en bok i ämnet.

– Jag ser det här med bemötande som en samhällsfråga, säger hon. 

Har vi blivit mer ociviliserade mot varandra?

Ja, inte av illvilja tror jag, men vi lever i en så individualistisk tid att vi har tappat lite av känslan för varandra. 

Vad är vett och etikett på jobbet för dig?

– Att svara på mejl till exempel. Att kunna förstå att upprätthålla en relation är viktigt för att inte bli bortvald. Många har inte det konsekvenstänket i dag. Om jag inte svarar hur blir jag betraktad då? Det finns inget som är så irriterande, förlänger arbetsprocesser och skapar osäkerhet som att inte återkoppla direkt. 

Vad är det mer? 

Att pejla sina relationer. När man lär känna varandra mer på en arbetsplats kan en jargong lätt gå åt ”rått men hjärtligt”-håll. Men alla kanske inte känner sig bekväma med det. Var medveten om jargongen, att man kanske gör sig rolig på andras bekostnad, eller trycker till varandra i dialogen. 

Påverkar framgången och hjälpen du får

Vad kan vi göra åt oartigt beteende?

Vi behöver alla bli medvetna om hur vi kan bidra till en bättre värld med hur vi är mot varandra. Det låter klyschigt men är sant. Fokusera på att sprida mer av hur otroligt mycket fint det finns - för det smittar av sig. 

Varför är det så viktigt med etikett på jobbet?

Ett gott bemötande ger företaget bäst förutsättningar att driva saker framåt. Om du satsat på att bygga bra relationer lönar det sig alltid när du behöver hjälp. Du behöver inte tycka om alla, men respektera alla. 

Hur kommer det sig att du jobbar med det här?

– Jag kommer från en familj där det var viktigt med grundläggande vett och etikett. Jag har alltid varit väldigt observant på sådana här saker och kan se ur andras perspektiv.

3 råd från experten: Vett och etikett 

  1. Var artig. Hälsa på alla på samma sätt. Förstå att hur vi beter oss påverkar resultatet. Prata om vilket beteende som ska gälla på ert jobb.
     
  2. Ha en bra svarskultur. Det är tyvärr vanligt i Sverige att inte svara, utan låta folk hänga i luften. Skriv att du inte hinner i stället, att du återkommer, om du är väldigt stressad.
     
  3. Säg tack och förlåt. Mycket kan förändras när människor lägger tid på det.