Med coronapandemin kom restriktionerna: plötsligt kunde vi inte längre gå på bio, träffa kompisar, umgås med släkten eller åka till kontoret. Många blev arbetslösa, sjuka eller förlorade närstående.
I en Novusundersökning som Kollega beställt svarar nästan hälften av Unionens medlemmar att pandemin har påverkat deras psykiska hälsa negativt. Gemensamt för många är saknaden efter sociala relationer – både på arbetet och på fritiden.
Att vi mår dåligt av ensamhet är väl känt. Enligt Per Johnsson, psykolog och docent i klinisk psykologi vid Lunds universitet, var det väntat att pandemiåret skulle leda till försämrad psykisk hälsa.
Läs mer: Corona ökar den psykiska ohälsan
– Ensamheten går inte att kompensera fullt ut med video- eller telefonsamtal. Som människor är vi beroende av andra. Vi är utvecklingsmässigt förutbestämda att relatera till ansikten och det kan vi inte göra fullt ut i videosamtal. Vi kan inte se andra i ögonen på samma sätt och kan inte använda oss av sinnen som lukt och känsel, säger han.
En av deltagarna i undersökningen, en kvinna i IT-branschen, säger till Kollega att en dags videomöten ”gör henne knäpp”:
– Särskilt om kollegorna inte har sina kameror på. Då känns det lite som att man sitter och pratar rätt ut i världsrymden.
Träffar inga kollegor
Novusundersökningen visar att vi saknar de sociala relationerna. När medlemmarna får frågan om varför deras psykiska hälsa försämrats svarar 73 procent att de saknar att umgås med släkt och vänner. Drygt hälften, 53 procent, säger att de saknar att träffa sina kollegor.
De sociala relationerna fyller flera funktioner i våra liv, enligt Per Johnsson. En är att de hjälper oss att få perspektiv på tillvaron och gör det lättare att hantera exempelvis rädsla.
Läs mer: Hudhungrig? Så lindrar du bristen på beröring under pandemin
– Det farliga blir ofta mindre farligt om vi är tillsammans med andra. Under pandemin har en del blivit väldigt rädda. De isolerar sig och vågar inte gå ut. Och är vi ensamma är det svårare att få perspektiv på det vi är rädda för. Vi är utvecklade för att bli tröstade av andra, tröst gör rädslan mindre och den trösten kan vi få på arbetsplatser och i privata relationer.
En man från Göteborg beskriver hur han har en ständig oro i kroppen – och säger att känslan har tilltagit med tiden.
– Det är som en primitiv flyktkänsla, men jag kan inte sätta fingret på en orsak. Troligen är det en blandning av allt: Jag är orolig för att vara otillräcklig, att arbetsgivaren ser vad jag gör, för vi jobbar agilt och det lirar jag inte med. Jag har varit utbränd och är extra känslig för ljud vilket är jobbigt när jag jobbar hemma.
– Dottern tar studenten i år: vad ska hända med firande, traditioner och hur ska det gå för henne? Kommer jag eller familjen bli smittad? Och jag känner mig ensam för det är en högre tröskel att ringa en kollega än om man sitter i samma rum och bara titta över skärmen och snacka lite skit.
Jag saknar känslan av att ha en tydlig uppgift, tillför något och känner mig meningsfull
Flera medlemmar säger också att de saknar att vara en del av ett sammanhang. Hemarbetet har lett till en känsla av vilsenhet och avsaknaden av en tydlig uppgift.
– Jag är otroligt less på allt, nu efter ett år. I början var det lite trevligt. Nu känner jag mig som en hemmaman och det har aldrig varit en dröm. Jag saknar kollegorna, samspelet, samtalen. Och känslan av att ha en tydlig uppgift, att man tillför något och känner sig meningsfull. Nu känner jag mig lite vilsen och vet inte riktigt vad mitt syfte är, säger en man i flygbranschen.
Läs mer: Skador och besvär av hemarbete
En annan man, som jobbar med IT, säger att det känns som att han är arbetslös, trots att han inte är det.
– Jag har väl tappat det lite, liksom varför ska man raka sig när ingen ser. Varför ska man klä på sig när man inte går ut och träffar någon. Jag pratade med en vän om det här för några veckor sedan och hon sa: ”Så där var jag när jag var arbetslös. Och det gav mig en tankeställare för jag är ju inte arbetslös.”
Även positiva effekter
Men att arbeta på distans kan också vara bra för den psykiska hälsan. Många svarar att deras liv har blivit mindre stressiga och att det är lättare att få ihop livspusslet när arbetspendlingen försvann. Flera anger att de har fått större möjlighet att själva styra över sin arbetstid.
Läs mer: Småbarnsföräldrar trivs bäst med hemmajobb
I en studie från högskolan i Gävle visade forskare nyligen att hemarbetare i snitt sover 34 minuter mer varje natt jämfört med kontorsarbetare. Per Johnsson tror att det kan ha en positiv effekt på oss.
– Många, särskilt i storstäderna, har kunnat sova lite längre i stället för att pendla långa avstånd. Och vi vet att sömn är en väldigt viktig faktor för hur vi mår.
En kvinna, som arbetar som teknisk administratör, säger att hon har lättare att ta paus nu och tror att pandemin kommer att påverka hur arbetsgivare ser på hemarbete.
– När det blir mycket tar jag bara vattenkannan och går ut i trädgården en stund. Jag tror att vi kommer att jobba på ett annat sätt i framtiden. Tidigare fanns det en misstro bland våra chefer, de gillade inte att man jobbade hemma. Från min sida också. Jag tänkte nog att de som jobbade hemma gick och skrotade och såg det lite som semester. Men det här året har visat att det inte är så. Snarare tvärtom.
Oklart hur pandemin påverkar psyket
Exakt hur pandemin har påverkat vårt psykiska välmående är det ingen som vet. Folkhälsomyndigheten refererar på sin hemsida till flera nationella och internationella studier i ämnet. De flesta tyder på ett minskat psykiskt välmående, men effekterna är relativt små.
När det blir mycket tar jag bara vattenkannan och går ut i trädgården
I en studie från Uppsala universitet fann dock forskarna en betydande påverkan på den mentala hälsan. 30 procent av deltagarna upplevde depression, 24 procent ångest och 38 procent sömnproblem. Värst drabbade var personer med tidigare mental ohälsa, med fysisk ohälsa, personer som oroade sig för sin ekonomi på grund av pandemin, och yngre.
– Det förvånade oss lite eftersom restriktionerna främst, åtminstone i början av pandemin när studien gjordes, gällde personer över 70, säger Karin Brocki, professor i psykologi vid Uppsala universitet, som varit med och gjort studien.
– Men yngre är i en fas av livet där mycket är ovisst. Det är ovanligare att ha en egen familj eller fast jobb. När man är mellan 20 och 30 år är det mycket som ska falla på plats som påverkas negativt av pandemin. Äldre personer är ofta mentalt starkare eftersom de har mer strukturerade och etablerade liv.
Hennes råd till den som mår dåligt är att försöka att hålla fast vid strukturer från livet innan pandemin, och att upprätthålla sociala relationer, även om det inte går att träffas fysiskt. Videosamtal och telefonsamtal är ett bra hjälpmedel när vi inte kan ses, men kan inte ersätta möten där vi träffas på riktigt, enligt Karin Brocki.
– För att vi ska må bra behöver vi i längden också möten där vi träffas på riktigt.
Många lärdomar under året
Inom kort inleds den sista fasen av vaccineringen. Hoppet om ett liv utan pandemi börjar vakna. Men psykologen Per Johnsson tror att effekterna kommer att sitta i ett tag.
Läs mer: 8 av 10 chefer tror på förändrat ledarskap efter pandemin
– Jag märker själv hur folk går omvägar för att slippa möta andra människor. Rädslan för andra människor har satt sig djupare än vi kanske tror. Det går att reparera, men jag tror att det tar tid innan vi inser att de flesta människor inte är farliga för oss.
Karin Brocki håller med om att det kommer att ta tid innan allt är som vanligt. Men hon tror att vi skulle klara av en ny pandemi bättre.
– Vi har lärt oss att inte ta saker för givna och vi har fått insikter i vad som är viktigt i livet. Många har också erfarenhet av att jobba hemifrån och har lärt sig att leva på ett nytt sätt.
Så gjordes undersökningen
- Opinionsinstitutet Novus genomförde på uppdrag av Kollega 790 intervjuer med medlemmar i Unionen under perioden 31 mars – 12 april i år.
- Deltagarfrekvensen bland de tillfrågade var 47 procent.
