Det har nu gått ett år med Johan Britz som Sveriges arbetsmarknadsminister.
Han blev den tredje liberalen på posten under en och samma mandatperiod. Och klev därmed fram från politiska roller utanför rampljuset som statssekreterare, stabschef och presschef.
Han har också gjort några vändor på Svenskt näringsliv och pr-byrå.
Liberalerna har varit drivande i frågor som högre krav på bidragsmottagare och arbetslösa. Som den nya a-kassan.
Taket i ersättningen höjdes visserligen med en tusenlapp till 34 000 kronor, efter att ha legat still i flera år.
”Utesluter inte att höja taket mer"
Men många tjänstemän tjänar mer än taket på 34 000 kronor i månaden. Då får man aldrig vad som låter som den högsta nivån, 80 procent av sin tidigare inkomst eftersom man redan är förbi taket.
Ministern säger blankt nej till att taket i ersättningen ska följa till exempel löneutvecklingen.
– Men jag utesluter inte att höja taket mer. Det viktiga är att a-kassan är en omställningsförsäkring, inte en långvarig försörjning.
En större omgörning är den brantare nedtrappningen, ersättningen sänks i flera steg var hundrade dag. Något som kritiserats av såväl oppositionspartier som flera fackförbund, till exempel Unionen.
En del av kritiken handlar om att arbetslösa blir stressade, och fastnar i ett jobb man är överkvalificerad för. Den så kallade matchningen blir då sämre.
– Det är egentligen ingen fara, eftersom det viktigaste som arbetslös är att hitta ett jobb snabbt. Man kan behöva ta något nytt, eller pendla längre. Arbetslöshet handlar inte bara om ekonomi utan också om social tillhörighet. Att gå länge som arbetslös är livsfarligt.
”Vi har bra data på att vi gör rätt"
En annan kritik mot reformen av a-kassan är att människor riskerar att slås ut snabbt.
Det avfärdar Johan Britz och hänvisar till en rapport från Konjunkturinstitutet som spår att ändringarna i a-kassan kommer leda till en sänkning av långtidsarbetslösheten med knappt en halv procentenhet på tio års sikt.
– Vi har bra data på att det vi gör är rätt. Ingen har brytt sig om långtidsarbetslösa på det sätt vi gör. Vi vill verkligen bryta den.
Sedan nedtrappningen inleddes i oktober förra året har Kollega följt flera personer som påverkas av de nya reglerna.
En av dem är Thomas Höglund i Åre, som får aktivitetsstöd. Det är en ersättning för den som deltar i Arbetsförmedlingens program, och som följer reglerna för a-kassan.
Han står nu på de sista trappstegen nedför, där stödet sänkts med tusenlappar sedan oktober.
Till sommaren räknar han med att få cirka 7 000 kronor i månaden, vilket knappt täcker hyran. Han får nu vända sig till anhöriga och kyrkan.
– Alla förstår att hans sits är förfärlig. Men de som varit arbetslösa länge blir inte hjälpta av att vi ignorerar att de hamnat i en passiviserande situation. Har man varit arbetslös så länge behöver man hitta ett nytt jobb. Både för sin egen skull, och för samhället.
Hur blir det lättare av att bli fattigare?
– Det finns kompletterande försörjningsstöd. Nu inför vi aktivitetskrav så att kommunerna aktiverar den som är arbetsför. Vi har tillåtit att människor fastnar i passivitet alldeles för länge. Det är förfärligt.
Varför ska kommunernas ta hand om arbetslöshet?
– Har du varit arbetslös så länge blir det en kombination av arbetsmarknadsutmaning och social utmaning. I många fall behöver kommunerna komma in med andra insatser, för att hjälpa individen tillbaka till ett fungerande arbetsliv.
En annan människa Kollega skrivit om är 51-åriga nationalekonomen Maria Dahlin, som sedan en vårdskada får bo i sina föräldrars källare.
Hon har nekats sjukersättning, skriver ständiga överklaganden och fick i början av året vända sig till just socialtjänsten för att söka stöd.
Stödet prövas varje ny månad, då allt ska redovisas.
Ett krav på henne har varit att skriva in sig på Arbetsförmedlingen, trots att hon har läkarintyg på att arbetsförmågan är nedsatt.
Vill se över hur arbetsförmåga mäts
Frågan om vem som ska avgöra om en människa har arbetsförmåga – staten, kommunen eller läkaren är bra – men svår, säger Johan Britz.
– Primärt är det läkaren, sedan Försäkringskassans läkare. Men när det kommer till att mäta arbetsförmåga vid kroniska sjukdomar finns mer att göra för att säkerställa rättstrygghet. Jag är beredd att se över det men har inga konkreta förslag i dag.
När det kommer till sjukförsäkringen har Tidö-partierna skilda synsätt.
Finns intresse hos övriga Tidö-partier för frågan?
– Det vet jag inte.
Satsar på sänkt skatt – trots kritik
Att sänka skatten för den som jobbar är en annan stor del av regeringens politik. Sedan 2019 har jobbskatteavdraget utökats fyra gånger.
Den som jobbar behåller mer, medan den som till exempel är arbetslös eller sjuk inte får ta del av avdragen.
Varför ska man betala mer i skatt som arbetslös?
– Det är ytterligare ett sätt att stärka incitamenten att ta jobb såklart. Det är ju därför jobbskatteavdragen infördes.
Han upprepar ofta att incitamenten att jobba ska stärkas, och att bidrag inte ska löna sig.
Men att det skulle löna sig att leva på bidrag är något som bland andra Finanspolitiska rådet flera gånger sågat, senast i en rapport från slutet av maj i ett bokslut av finanspolitiken 2016-2025.
Vad är Finanspolitiska rådet?
En myndighet som bildades 2007, vars huvudsakliga uppgift är att göra en oberoende granskning av regeringens finanspolitik.
Rådet tar upp den vanligaste gruppen med bidrag, ensamstående utan barn. En person i den sitsen skulle dubbla sin inkomst om personen jobbade, skriver man.
Rådet anser också att jobbskatteavdraget har ”begränsade effekter” för att få fler i arbete. Däremot blir det väldigt dyrt för staten.
– Jag tror att vi nu befinner oss i en situation där incitamenten att arbeta är ungefär rätt. Men vi har haft inflationskris med reallönesänkningar på tio procent. Vilket både slår mot enskilda, men även mot ekonomin i stort. För staten har det varit viktigt att kompensera för det. Därför är det viktigt att fortsätta sänka skatten.
