Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Vänskap på jobbet gynnar företaget

Att ha en BFF på jobbet är ingen dum idé – varken för arbetsgivaren eller den anställde. Vänskap främjar både företagets vinst, säkerheten på jobbet och kundernas lojalitet med företaget, enligt en amerikansk undersökning.
Johanna Rovira Publicerad
Hasse och Tage med varsitt glas mot örat.
Hasse och Tage var bästisar både på jobbet och privat. Foto: Jan Collsiöö/Scanpix/TT

Det finns fortfarande arbetsgivare som har en förlegad syn på vänskap mellan medarbetare. Och visst kan det finnas nackdelar med alltför starka vänskapsband, som till exempel missriktad lojalitet och vänskapskorruption.

Men slikt kan uppstå ändå, för hur mycket arbetsgivare än misstycker, så ligger det i vår natur att knyta vänskapsband med dem vi träffar ofta och de flesta av oss träffar våra kollegor oftare än några andra, familjemedlemmar medräknade.

Undersökningsföretaget Gallup har undersökt amerikanska kvinnors relationer på jobbet och kommit fram till att två av tre kvinnor anger den sociala faktorn som en av de främsta orsakerna till varför de jobbar där de gör. Undersökningen visar att på arbetsplatser där det finns starka vänskapsband ökar vinsten för företaget med upp till tolv procent eftersom anställda med starkt förtroende för varandra är mer benägna att ta risker, tänka nytt och vara innovativa. Säkerheten ökar också, av samma orsaker.  

För anställda som har sin BFF (best friend forever) på jobbet blir vinsten färre negativa känslor, samt mindre stress, oro och trötthet efter en arbetsdag.

– På jobbet är det viktigt med relationer som gör att man känner sig trygg nog att till exempel be om hjälp när man behöver. Tryggheten är viktig för prestationen. Vi vet att stressen och därmed sjukskrivningarna ökar när man känner sig otrygg, säger Anna Bennich psykolog och psykoterapeut, i en artikel i Kollega.  

När organisationer ignorerar vänskapsfaktorer så drar det ner anställdas engagemang och får svårare att både rekrytera och behålla kvinnor, menar Gallup.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Varning för snälla

Det kan säkert finnas genuint snälla människor. Men är man genuint snäll så är man det utan att göra väsen av sig. Det finns all anledning att vara på sin vakt mot folk som öppet och skamlöst utger sig för att vara snälla.
Johanna Rovira Publicerad 27 februari 2025, kl 05:59
Sektgoda, Godhetsknarkare och Flumsnälla. Alla är typer du gör bäst i att se upp för, skriver Johanna Rovira. Illustration: Olsson Ingers.

1. Infernaliskt snälla. Du har säkert mött de förment snälla som lägger huvudet på sned och inleder med:  Jag säger det här bara för att vara snäll/för att jag bryr mig … och sedan levererar ett diaboliskt påstående som får dig att vilja krypa ihop i fosterställning. De är i själva verket utpräglat ondsinta typer som mår bra på bekostnad av andras olycka. 

2. Hjärntvättade sektgoda. Antingen så är supersnälla av naturen extremt mottagliga för irrläror eftersom de snälltolkar allt till överdrift, eller så blir nyfrälsta snälla på grund av överproduktion av endorfiner. Oavsett orsak vet vi hur det slutar. Med katastrof och Koolaid. 

3. AI-modifierade: Stepfordfruar eller Musks Teslabot Optimus kan förvisso programmeras till foglighet, men det torde vara smidigare - och billigare - att helt enkelt sätta in ett lojalitetschip i kritiskt tänkande anställdas hjärnor. Förutom att bli ytterst tillmötesgående mot såväl kollegor som chefer, sätter de chippade alltid in i diskmaskinen och grumsar aldrig om kollektivavtal.

4. Godhetsknarkare: Går igång på snällhet och odlar med förkärlek myten om sig själva som hyvens individer genom att proklamera hur goda de är så fort tillfälle ges. De donerar gärna till bättre behövande, men bara om det syns på sociala medier och räddar kattungar enbart inför publik. Gränser mellan god och självgod är oerhört tunn. 

5. Flumsnälla. Visst är flumsnälla joviala, men det är ett kemiskt framkallat tillstånd. Folk knaprar antidepressiva som aldrig förr och forskare noterar att guppys som exponerats för lyckopiller blir mer sårbara för rovdjur. Det kan således inte uteslutas att läkemedelsindustrin (möjligtvis i samarbete med blodtörstiga utomjordingar) siktar på världsherravälde genom att förvandla oss alla till loja, goda underlydande.