Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Stor risk för diskriminering vid rekrytering

Varannan chef anser att deras arbetsplats riskerar att diskriminera en jobbsökare. Störst risk att utsättas har personer med psykisk funktionsnedsättning, men även etnicitet och ålder kan minska chansen att få jobb. Det visar en undersökning från Unionen.
David Österberg Publicerad 12 november 2019, kl 09:09
Colourbox
Varannan chef tror att deras arbetsplats riskerar att diskriminera jobbsökande. Colourbox

Flera studier har visat att det finns risk för diskriminering när en arbetsplats rekryterar. De bekräftas av en undersökning som Kantar Sifo har gjort på uppdrag av Unionen. Enligt den tror varannan chef att deras arbetsplats riskerar att diskriminera en jobbsökande.

– Det är väldigt allvarligt. Dessutom är det väldigt kortsiktigt och snudd på korkat med tanke på den kompetensbrist som många företag vittnar om, säger Marina Åman, andra vice ordförande i Unionen.

Störst risk för att råka ut för negativ särbehandling har personer med en psykisk funktionsnedsättning, tror cheferna. Därefter följer personer med klädsel med religiös koppling, fysiska funktionsnedsättningar och personer som är mer än 55 år.

Läs mer: Åldersdiskriminering på arbetsmarknaden ökar

Marina Åman ser flera problem med diskriminering.

– För det första är det ju ett problem för den som blir diskriminerad. Den personen får ju inte samma chans på arbetsmarknaden, trots likvärdig kompetens. Är det en person som har gått en statligt betald utbildning är det dessutom en stor samhällsekonomisk förlust. För det andra får företagen inte tillgång till den kompetens som finns. Mångfald på en arbetsplats ger olika perspektiv och en bra miljö för innovation., säger Marina Åman.

Hur kommer man till rätta med diskriminering?
– Det är viktigt att ha en mångfald bland de som rekryterar och det gäller allt från utformandet av kravprofilen till genomförandet av rekryteringen. Man bör också fundera över vilka metoder man använder, och till exempel använda sig av anonyma cv:n. Hur man uttrycker sig i platsannonser kan också påverka. Dessutom är det viktigt att utbilda alla i hur man rekryterar kompetensbaserat, så att fokus hamnar på kompetens.

Går det åt rätt håll?
– Det är väldigt svårt att svara på. Om jag jämför med tidigare mångfaldsrapporter verkar det som att vi i princip står still. Men det beror också på vad vi tittar på. När det gäller kvinnor i ledningsgrupper rör vi oss i alla fall åt rätt håll. Det tror jag beror på att det så tydligt mäts och att börsbolagen utmanas varje år. Men vi mäter exempelvis inte utomeuropeisk bakgrund på samma sätt eller personer med psykisk funktionsnedsättning.  

Unionens undersökning säger inget om hur vanligt det verkligen är med diskriminering vid rekrytering. Men forskning visar att det förekommer. 2012 beställde Diskrimineringsombudsmannen en forskningsöversikt om rekrytering i arbetslivet. Enligt den har flera studier tydligt visat att diskriminering förekommer. Mest undersökt är diskriminering på grund av etnicitet, men forskningen visar också att arbetssökande blir bortvalda på grund av ålder, sexuell läggning och kön.

Läs mer: "Arbetsgivarna dissar utländsk arbetskraft"

I en undersökning som rekryteringsföretaget TNG gjort svarade 73 procent att de utsatts för diskriminering när de har sökt jobb. Enligt den undersökningen var det vanligast att bli bortvald på grund av ålder. 64 procent av jobbsökarna trodde att de nekats ett jobb för att de var för gamla. Och ju äldre de sökande är, desto vanligare är uppfattningen att någon gång ha blivit utsatt för åldersdiskriminering.

Minska risken för diskriminering

  1. Bredda rekryteringsbasen.
  2. Använd metoder som exempelvis anonyma cv:n och arbetsprov.
  3. Involvera flera medarbetare i rekryteringsarbetet.
  4.  Ställ krav på mångfald bland kandidaterna om ni använder er av en rekryteringsfirma.

DISKRIMINERING ÄR FÖRBJUDET OM DET BEROR PÅ ...

  • Kön.
  • Könsöverskridande identitet eller uttryck.
  • Etnisk tillhörighet.
  • Religion eller annan trosuppfattning.
  • Funktionsnedsättning.
  • Sexuell läggning.
  • Ålder.
Diskriminering

Rasism på Amnestys kontor – så tog de tag i det

Utrikes födda personer upplever en betydligt sämre arbetsmiljö än inrikes födda. På Amnestys svenska kontor blev situationen till slut ohållbar.
Noa Söderberg Publicerad 19 januari 2024, kl 07:39
Jämlikhetsstrategen Armina Etminan säger att hon tog jobbet på Amnesty eftersom organisationen menar allvar med sitt interna jämlikhetsarbete. Foto: Anders G Warne

Den 12 december 2020 publicerades en uppseendeväckande nyhet: Amnestys generalsekreterare i Sverige avgår efter anklagelser om rasism på föreningens kontor. En av världens mest profilerade människorättsorganisationer beskrevs i Aftonbladet som en arbetsplats präglad av rasistisk utfrysning och användning av ”n-ordet”.

För Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben, var det ingen överraskning. När historien blev offentlig hade hon redan företrätt flera medlemmar som upplevt rasistiska kommentarer och diskriminerande begränsningar av karriärutvecklingen – och fått sin kompetens ifrågasatt när de lyft problemet.

Liknande problem hade uppdagats på Amnestysektioner runt om i världen. På huvudkontoret i London inleddes en utredning som senare skulle visa att det fanns både aktiv rasism – okvädesord som avfärdades som skämt, vidrörande av svarta personers hår utan samtycke – och en mer subtil rasistisk struktur där chefer i London behandlade personal utanför Europa som om de hade lägre kompetens.

"Amnesty är hycklare"

Frustrationen kulminerade när organisationen tog offentlig ställning för den antirasistiska gräsrotsrörelsen Black Lives Matter. Anställda och medlemmar kom med hårda anklagelser om att Amnesty var hycklare, även i Sverige.

Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty.
Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty. Foto: Privat

– Det var kaosartat och väldigt känsligt till en början. Ett smärtsamt uppvaknande. Det blev tydligt att vi inte alls hade det systematiska arbetet för att förhindra att sådant här sker, säger Marianne Gyllenpistol.

Den bristen finns hos fler arbetsgivare. I höstas publicerade Arbetsmiljöverket en rapport som visar att utrikes födda upplever en klart sämre arbetsmiljö än inrikes födda. Av de förstnämnda svarar 12 procent att de utsatts för mobbning på jobbet. Bland inrikes födda är motsvarande siffra 6 procent.

Amnesty hade redan före krisen tagit fram en formell jämlikhetsstrategi. När stormen lade sig inleddes arbetet med att göra den till något mer än en pappersprodukt. Arbetsgivaren och facket började tillsammans ta fram planer, listor och mål.

Rekryterade jämlikhetsstrateg

En av de första åtgärderna var att rekrytera en jämlikhetsstrateg. Armina Etminan, som tidigare arbetat på stiftelsen Make Equal, fick jobbet. Hon tog plats i Amnestys svenska ledningsgrupp och fick ansvar för att jämlikhetsarbetet skulle genomsyra hela organisationen.

Konflikterna hade visat att det först och främst behövdes mer kunskap. På senare år har Amnestys anställda gått regelbundna utbildningar i bland annat minoritetsstress, ålderism och antimuslimsk rasism. Armina Etminan påpekar att sådant inte kan göras en gång och sedan bockas av.

– Kunskap är en färskvara. Det går inte att säga ”vi gick en utbildning och workshop om detta” och sedan tro att man är klar.

Problemet behöver också mätas, enligt henne. Amnesty införde regelbundna kartläggningar av arbetsmiljöproblem kopplade till ojämlikhet. Där ställs frågor om bland annat rasism, hbtqi-diskriminering och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning.

– Det finns en stor diskussion om hur man ställer sådana frågor på ett bra vis. Man kan till exempel integrera det i sina vanliga medarbetarundersökningar och göra det på ett sätt som bygger på anonymitet, frivillighet och självidentifikation.

Diskriminering i samhället återspeglas på jobbet

Därefter inleddes den svåraste delen – att göra jämlikhetsarbete till något som präglar varje avdelning dagligen. Exemplen på vad det innebär är många: nya upphandlingskrav på företagshälsovården, jämlika spelregler på möten, särskilda utbildningar för chefer. Varje avdelning har fått i uppdrag att använda jämlikhetschecklistor.

Armina Etminan ger några exempel på vad en sådan kan innehålla.

– Om jag ska planera en kampanj, skriva ett inlägg i sociala medier eller planera ett årsmöte, vad behöver jag då veta och kolla upp? Behöver vi göra en syntolkning av inlägget? Har vi vilrum, bönerum och rätt kost på mötet? Det handlar om att verkligen kolla i förväg.

Amnestys problem blev offentliga

Trots att ämnet är känsligt, problemet svårt att mäta och lösningarna tar tid så har Armina Etminan och Marianne Gyllenpistol ett övergripande råd till den som märker av rasism och diskriminering på jobbet: lyft på locket. Säg som det är.

Att man vågade göra det på Amnesty är enligt Marianne Gyllenpistol en av förklaringarna till att just deras situation blev offentligt uppmärksammad.

– Jag tror att om man skulle göra detta på andra arbetsplatser så skulle det uppdagas samma sak.

Armina Etminan fyller i:

– Maktstrukturer och diskriminering som finns i samhället återspeglas ju på jobbet. Det handlar om vem som har möjlighet att vara sig själv, dela med sig av sina misstag, utvecklas och göra karriär. Vilka personer som får vilka tjänster. Det är inte säkert att sådant kommer fram i medarbetarundersökningar.

Jämlikhet kräver mod

Samhällsutvecklingen i Europa, med ökad polarisering och växande högerextrema partier, gör också att frågor om jämlikhet och mänskliga rättigheter blir mer politiserade. Det kan vara ännu ett hinder för att lyfta problemen på sitt jobb. Men Armina Etminan vill vända på perspektivet. Hon tror att en arbetsgivare som inte tar jämlikhetsproblem på allvar kommer ha svårt att i framtiden hitta personer att anställa.

– Både arbetsplatser och organisationer behöver komma fram till vilka de är och vad de står för. Det kommer vara viktigare än någonsin, men också ganska utmanande. Och det kommer att kräva mycket mod.

Amnesty International

➧ Människorättsorganisation grundad i Storbritannien 1961.

➧ Har drygt två miljoner ”medlemmar och supportrar”. Uppger inte exakt medlemsantal.

➧ År 2019 hade organisationen kontor i 63 länder.

➧ I Sverige jobbar omkring 90 personer.