Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Företag gillar svenska modellen

De flesta jobbar på företag med kollektivavtal. Än så länge. Om det ska förbli så måste avtalen göras än mer attraktiva för arbetsgivarna menar Arbetsmarknadsekonomiska rådet, AER. Men det är ett feltänk, menar Unionens ordförande Martin Linder.
Niklas Hallstedt Publicerad
Thron Ullberg
Thron Ullberg

Fortfarande jobbar nästan 90 procent av de anställda på den svenska arbetsmarknaden på företag med kollektivavtal. Däremot har andelen av de anställda som är med i facket minskat kraftigt – från 85 procent 1993 till 69 procent 2016.

Slutsatsen som AER, ett expertråd instiftat av Svenskt Näringsliv, drar är därför att kollektivavtalen i allt högre grad bärs upp av en hög organisationsgrad hos arbetsgivarna.

Fortsätter andelen anställda som är med i facket att sjunka minskar fackens möjligheter att tvinga fram avtal med hjälp av stridsåtgärder. Det i sin tur kan leda till att arbetsgivarnas intresse för att teckna avtal sjunker, varnar AER.

– I rapporten bygger man mycket på att den fackliga organisationsgraden har sjunkit i Sverige och att fundamentet för kollektivavtalen allt mer vilar på arbetsgivarnas välvilja. Men det går att beskriva på ett annat sätt: Vi har en organisationsgrad på nästan 70 procent, den näst högsta i OECD. Det skapar väldigt bra förutsättningar för vår kollektivavtalsmodell, säger Martin Linder, Unionens ordförande.

– Det är klart att det är problematiskt om organisationsgraden sjunker. Men det är inte en naturlag att den ska göra det. Det har Unionen visat. Sedan 2010 har vi ökat med 150 000 medlemmar och höjt organisationsgraden bland privatanställda tjänstemän.

En enkät som AER har gjort visar i och för sig att företagen överlag har en positiv syn på kollektivavtalen. Över 60 procent av de företag som redan har avtal säger att de även framöver skulle teckna sådana, också om fackens möjligheter att använda stridsåtgärder minskade.

De fördelar som företagen värderar högst är att avtalen ger dem bra anseende och förbättrar relationen till de anställda. Men de här normerna riskerar att bli svagare ju lägre den fackliga organisationsgraden blir, enligt AER som menar att det borde utgöra en stark drivkraft för fack och arbetsgivarorganisationer att utveckla avtal som upplevs som mer attraktiva för företagen.

AER lyfter bland annat fram en större användning av sifferlösa avtal i privat sektor. Den typen av avtal är den som företagen uppges tycka bäst om. Bland annat skulle de göra det lättare att anpassa lönerna till hur det går för de respektive företagen. Men Martin Linder tycker att AER verkar utgå från att kollektivavtal är ett mål mer än ett medel.

– Kollektivavtalen är ett verktyg för att reglera arbetsmarknaden och skapa sjysta och bra villkor för de anställda. Att vi då rent generellt skulle ha sifferlösa avtal är otänkbart. Då reglerar vi ju inte lönebildningen, kommenterar Martin Linder.

 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Hårt motstånd mot kortad arbetstid

I snart 30 år har Unionen jobbat för att sänka arbetstiden med två timmar i veckan. Nu är striden om arbetstiden hetare än någonsin.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 10 mars 2025, kl 06:01
En klocka och fingrar på ett tangentbord
I årets avtalsrörelse är kortare arbetstid en av de frågor som Unionen prioriterar. Foto: TT/Shutterstock

År 1998 satte facken inom industrin upp ett långsiktigt mål: arbetstiden skulle kortas med 100 timmar per år. I dag, 27 år senare, finns ännu inget centralt kollektivavtal där arbetstiden är 100 timmar kortare per år. Kortast arbetstid – runt 65 timmar mindre per år – finns i avtalet med Teknikarbetsgivarna.

I årets avtalsrörelse är kortare arbetstid en av de frågor som Unionen prioriterar. Men motståndet från arbetsgivarna är massivt – och de delegationer Kollega har pratat med – tror att arbetstidsförkortning blir den stora stötestenen. Martin Wästfelt, Unionens förhandlingschef, håller med.

Martin Wästfeldt

– Det finns ett jättehårt motstånd i den här frågan hos alla våra motparter. Det har det alltid funnits. När arbetstiden kortas finns mindre tillgänglig arbetstid för att bedriva produktion, att hålla i gång en verksamhet, att utföra tjänster. Likafullt har vi bestämt oss för att hålla i det här målet på 100 timmar.

I de fall vi har system för arbetstidsförkortning vill vi utöka dem, i de fall vi inte har system vill vi införa sådana.

Kan ni nå 100 timmars arbetstidsförkortning redan i årets avtalsrörelse?

– Den här typen av reformer kräver uthållighet. Att genomföra flexpension fullt ut tog tio år. Att korta arbetstiden med 65 timmar årligen gjorde vi mellan 1998 och 2007. Saker tar tid i kollektivavtalsförhandlingar.

Ska en del av det löneutrymmet på 4,2 procent användas till att korta arbetstiden?

– Ja, vår inställning är att vi betalar för kortare arbetstid. Men om det blir så som många tror, att kortare arbetstid leder till högre effektivitet och därmed högre produktivitet, då har vi ett större utrymme att förhandla om nästa gång.

Är risken hög för konflikt?

– Man kan aldrig bortse från att det kan bli konflikt, men vårt mål är att komma överens.

Hur ser du på arbetsgivarnas inställning att det är svårt att förhandla om kortare arbetstid samtidigt som det finns en diskussion om lagstiftad arbetstidsförkortning?

– Diskussionen om lagstiftning är inte ny. År 2001 fanns mycket mer långtgående lagstiftningsidéer än det finns nu. Då fanns en statlig utredning som jobbade med de här frågorna. Däremot är kanske diskussionen i samhället lite hetare nu.

Vilken blir den största stötestenen i den kommande avtalsrörelsen?

Anders Holger-Nilsson, ordförande branschdelegationen Handel & Visita: 
− Arbetstidsförkortningen, definitivt. Problemet är att vi inte är klara med avsättningarna till flexpension på våra områden. Ska vi lösa flexpensionen och arbetstidsförkortningen samtidigt finns risken att det kommer att påverka utrymmet för löneökningar – och då är det många medlemmar som kommer att bli irriterade. För det är lön som folk behöver i dag.

– Flexpension och arbetstidsförkortning är extremt tunga krav. Min känsla är att årets avtalsrörelse kommer bli tuffare än de jag varit med om tidigare och att det kommer att skramlas från båda håll. Arbetstidsförkortningen sitter nämligen hårdare inne hos våra motparter än flexpensionen.

– Historiskt har våra medlemmar alltid värdesatt lön mest, men nu när arbetstidsförkortning är på tapeten vill de också ha det. Vi jobbar som bekant mycket i dag och man behöver återhämtning.

 

stefan

Stefan Arvidsson, ordförande branschdelegationen Tjänster och Säkerhet (Almega):
– Det kommer att bli tuffa diskussioner om arbetstidsförkortningen. Om arbetsgivarna inom industrin är motståndare till idén så har vi det i vår delegation inte direkt lättare med Almega, där utbyggnaden av flexpensionen är kvar. Samtidigt vill ingen ha lagstiftning, att politikerna ska in och röja i arbetstiderna.

– Arbetstidsförkortning är en vettig fråga att driva. Många av våra medlemmar jobbar för mycket och många tycker att det är dags att göra något åt det. Vi har en yngre generation som ska jobba tills de är 70. Ska man orka tror jag att vi måste börja bygga ut arbetstidsförkortningen i varje avtalsrörelse – det kanske inte kommer att märkas i början, men kommer att få effekt till slut.

 

James Jolly, ordförande branschdelegationen Transport: 
− Arbetstidsförkortning blir den stora grejen. Det är bra att det är en ny hjärtefråga för Unionen och det är något som våra medlemmar efterfrågar. Många känner sig slitna av hård arbetsbestlastning och av att jobba i slimmade organisationer, man behöver tid för återhämtning.

− Jag uppfattar det som att arbetsgivarna generellt tycker att våra krav om arbetstidsförkortning är uppåt väggarna. Det är inget vi kommer att lösa på en avtalsrörelse utan något vi successivt får jobba för, precis som vi gjorde med flexpensionen.

– Allt i en avtalsrörelse är inte lön, utan vi vill som vanligt få till villkorsförbättringar i avtalen. Bland annat förbättrade villkor för obekväm arbetstid, som är vanligt bland annat i hamnar och på flygplatser – det kommer vi inte att släppa. Men arbetstidsförkortningen blir den nya långtidsfrågan som vi kommer att jobba hårt för.

*Vad är en branschdelegation?
Unionen har 14 branschdelegationer, som representerar medlemmarna när nya centrala kollektivavtal förhandlas. Varje delegation ansvarar för flera kollektivavtal. Ledamöterna är valda av Unionens medlemmar.
 

Avtalen som har kortare arbetstid

Industriarbetsgivarna.

I avtalen för gruvor, svetsmekanisk industri, stål, metall och byggnadsämne finns arbetstidsförkortning på fyra dagar per år.

Innovations- och kemiindustrierna i Sverige.

Fyra dagar per år.

Gröna arbetsgivare.

I avtalet för virkesmätning finns arbetstidsförkortning på drygt 65,2 timmar per år.

Sveriges Textil- och modeföretag samt Teknikarbetsgivarna.

Varje vecka avsätts 82 minuter till en tidbank. Den som jobbar tvåskift får 202 minuter per vecka.

Energiföretagen.

63 timmar kortare arbetstid per år.

Fremia Samhall.

58 timmar och 20 minuter kortare arbetstid per år.

Avtalsrörelsen i korthet och Unionens krav

  • Löneökning: 4,2 procent på ett år.
  • Arbetstidsförkortning: kortad arbetstid i alla avtal.
  • Semester: rätt till förskottssemester.
  • Övertid: kompensation för deltidsanställda.
  • 3, 4 miljoner anställda omfattas av årets avtalsrörelse.
  • 500 kollektivavtal ska förhandlas varav 80 är Unionens. 
  • Unionen är nyckelaktör som en av parterna i industriavtalet, som sätter nivån (märket) för alla avtal. 
  • Detta avtal löper ut den 31 mars.