Fortfarande jobbar nästan 90 procent av de anställda på den svenska arbetsmarknaden på företag med kollektivavtal. Däremot har andelen av de anställda som är med i facket minskat kraftigt – från 85 procent 1993 till 69 procent 2016.
Slutsatsen som AER, ett expertråd instiftat av Svenskt Näringsliv, drar är därför att kollektivavtalen i allt högre grad bärs upp av en hög organisationsgrad hos arbetsgivarna.
Fortsätter andelen anställda som är med i facket att sjunka minskar fackens möjligheter att tvinga fram avtal med hjälp av stridsåtgärder. Det i sin tur kan leda till att arbetsgivarnas intresse för att teckna avtal sjunker, varnar AER.
– I rapporten bygger man mycket på att den fackliga organisationsgraden har sjunkit i Sverige och att fundamentet för kollektivavtalen allt mer vilar på arbetsgivarnas välvilja. Men det går att beskriva på ett annat sätt: Vi har en organisationsgrad på nästan 70 procent, den näst högsta i OECD. Det skapar väldigt bra förutsättningar för vår kollektivavtalsmodell, säger Martin Linder, Unionens ordförande.
– Det är klart att det är problematiskt om organisationsgraden sjunker. Men det är inte en naturlag att den ska göra det. Det har Unionen visat. Sedan 2010 har vi ökat med 150 000 medlemmar och höjt organisationsgraden bland privatanställda tjänstemän.
En enkät som AER har gjort visar i och för sig att företagen överlag har en positiv syn på kollektivavtalen. Över 60 procent av de företag som redan har avtal säger att de även framöver skulle teckna sådana, också om fackens möjligheter att använda stridsåtgärder minskade.
De fördelar som företagen värderar högst är att avtalen ger dem bra anseende och förbättrar relationen till de anställda. Men de här normerna riskerar att bli svagare ju lägre den fackliga organisationsgraden blir, enligt AER som menar att det borde utgöra en stark drivkraft för fack och arbetsgivarorganisationer att utveckla avtal som upplevs som mer attraktiva för företagen.
AER lyfter bland annat fram en större användning av sifferlösa avtal i privat sektor. Den typen av avtal är den som företagen uppges tycka bäst om. Bland annat skulle de göra det lättare att anpassa lönerna till hur det går för de respektive företagen. Men Martin Linder tycker att AER verkar utgå från att kollektivavtal är ett mål mer än ett medel.
– Kollektivavtalen är ett verktyg för att reglera arbetsmarknaden och skapa sjysta och bra villkor för de anställda. Att vi då rent generellt skulle ha sifferlösa avtal är otänkbart. Då reglerar vi ju inte lönebildningen, kommenterar Martin Linder.
