Marina Åman Unionens andre vice ordförande, har svårt att hitta orden när hon ska förklara varför facket ska jobba med hbtq-frågor. För att det är så självklart. Och för att motsatsen aldrig har slagit henne.

– Jag brukar tänka på när man är så där nykär och inte kan låta bli att säga den personens namn hela tiden. Att då hålla inne med sina känslor av rädsla för att mötas av förakt och fördomar på jobbet för att den man älskar är av samma kön, eller för att man själv väljer att klä sig i särskilda kläder, det är inte rättvist. En arbetsplats ska vara välkomnande och öppen för alla.

För flera år sedan var Marina Åman en av dem som drev på för att Unionen skulle engagera sig mer i hbtq-frågor. Dels för att kunskapen och engagemanget inom förbundet var svalt. Dels för att hon upplevde att hbtq-personer inte tyckte att facket var för dem.

– Förbundet reflekterade inte över frågorna på samma sätt som i dag. Man såg det inte som en arbetsmiljöfråga och det tror jag är en vanlig tankevurpa – blir man illa behandlad på jobbet, oavsett vad det rör sig om, så ska vi finnas där. Och då måste vi visa att frågan är viktig för oss.

Det är också en av anledningarna till att Unionen för några år sedan startade ett likabehandlingsnätverk, med en representant från förbundet och en förtroendevald i varje region.

– För mig var det viktigt att gå med i nätverket, för likabehandling genomsyrar allt. Jag själv är inte född i Sverige och har två barn som jag vill lära att man ska respektera varandra, oavsett hur man ser ut eller vilket kön man vill tillhöra, säger Jaqueline Maier Chávez, som jobbar på medicinföretaget Fresenius Kabi.

Vissa regioner är väldigt framgångsrika i sitt likabehandlingsarbete, medan andra är nya på banan. Förra året träffades nätverket vid fyra tillfällen. Då fick man tillfälle att nätverka med andra klubbar och regioner, dela med sig av problem och ge tips och råd om kurser och utbildningar i hbtq som skulle kunna passa förtroendevalda.

– Vi diskuterar hur vi ska hitta ett bra arbetssätt så att vi jobbar harmoniserat med de här frågorna i hela landet. Tanken är att vårt arbete ska vara en hjälp för klubbarna. Men det är svårt att från regionernas sida sätta ned foten och säga: ”Så här ska ni jobba”. Det måste komma in som en naturlig del av arbetsmiljöarbetet, säger Zahra Kafash-Hoshyar, som är klubbordförande på Octapharma och sitter med i likabehandlingsnätverket.

– Vi jobbar i stort och smått. Det kan handla om förhandlingsfrågor ena gången och nästa gång hur man lägger fram material så att de anställda kan ta del av det. Men de enklaste saker kan också bli väldigt svåra och då är det skönt att rådfråga andra hur de har jobbat och vilka argument de använt, säger Jaqueline Maier Chávez.

På läkemedelsföretaget Octapharma jobbar man målmedvetet med likabehandlingsfrågorna. Chefer och anställda har fått gå utbildningar på temat och man följer noga upp eventuella kränkningar som visas i den årliga arbetsmiljöundersökningen.

– Det är viktigt att både arbetsgivaren och klubben arbetar gemensamt med det här. Vi jobbar med att ifrågasätta vårt normativa tänkande, och för ned det till en diskussion vid fikabordet. Det ska aldrig vara okej att mötas av blickar och suckar om man berättar om sin familjekonstellation eller har valt att klä sig på ett visst sätt, säger Zahra Kafash-Hoshyar.

Men likabehandlingsfrågorna handlar inte bara om ”mjuka värden” som omtänksamhet och relationer, utan lika mycket om framgång. För på en arbetsplats där anställda trivs så presterar man – och det lönar sig både för företaget och anställda. Ett framgångsrikt företag som visar att alla är välkomna, kommer att locka till sig nya talanger.

– Jag tror inte att någon arbetsplats är emot de här värderingarna egentligen. Man vinner så mycket med dem. Men man måste få företagen att förstå det och jobba målmedvetet, säger Zahra Kafash-Hoshyar.

Unionen har tagit fram en checklista som man kan använda vid fikabordet för att inte hamna i nedsättande jargonger. Det kan handla om att inte raljera över ordet hen, eller att inte använda hbtq-personer som allmänna frågelådor för allt man är nyfiken på.

– Sedan tror jag att vi måste jobba på att ge stöd till förtroendevalda så att de vågar säga ifrån om det känns att arbetsklimatet drar åt fel håll och någon blir illa behandlad, säger Marina Åman.

Hur ska Unionen jobba med de här frågorna i framtiden?
– Vi blir aldrig färdiga, men vi rör oss i rätt riktning. Jag tror att vi ska fortsätta att jobba brett som vi gör i dag, där likabehandling är en naturlig del i det fackliga arbetet.