
En sommarmorgon 2009 gick Alfie Martins ut genom dörren i kvinnokläder och bestämde sig för att aldrig leva sitt liv som man igen.
– Det fick bära eller brista. Det jobbigaste var egentligen innan jag bestämde mig. Allt smusslande med kläder.
Funderingarna innan klackarna åkte på permanent handlade om vardagen. Hur skulle de reagera i mataffären? Vad skulle de säga på jobbet? Det blev Alfie snart varse, och reaktionerna var blandade.
– Jag kände mig förberedd när jag väl berättade på jobbet. En kollega sa: ”Det är väl lugnt – så länge jag slipper se dig”, en annan: ”Då får vi köpa in en uniformskjol till dig”.
Men Alfie har även varit på arbetsplatser med råare klimat. Där transpersoner kallats för nedsättande saker och där skämten haglat i fikarummet.
Transföreningen, där Alfie är ordförande, har runt 300 medlemmar. Men antalet transpersoner är betydligt fler. Mörkertalet kan bero på ett dåligt arbetsklimat och attityden i samhället. Att anmäla diskriminering och hot är ett sätt att driva frågan framåt. Men alla har inte ork eller möjlighet.
– Driver man ett ärende måste man göra det hårt och ha gott om bevis. Ord mot ord räcker inte. Processen är väldigt krävande.
Alfie Martins vet. Han har själv fått hjälp av Unionen med ett diskrimineringsärende. Alfie hade spelat in ett samtal med sin chef som krävde saker som bryter mot diskrimineringslagen. Ärendet slutade med förlikning.
– Jag kände att om inte jag driver det här ärendet vidare, hur ska jag då kunna uppmana andra att anmäla?
Alfie Martins tycker inte att det räcker att accepteras och tolereras på jobbet. Man måste också respekteras.
– Man ska bli behandlad som vem som helst, varken bättre eller sämre.
Bland Transföreningens fokusfrågor finns att transpersoner ska behandlas lika i vården, oavsett landsting. Föreningen jobbar även för att människors personnummer ska vara könsneutrala.
– Men bemötande är nog vår största fråga. Bristande kunskap leder till att transpersoner får sämre bemötande, det kan gälla allt från vårdinrättningar och servicefunktioner till myndigheter.
I framtiden vill Alfie Martins lägga mest krut på de unga.
– För unga är det väldigt jobbigt att vara annorlunda. Vi måste fånga upp dem.