Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Lojalitet mot arbetsgivaren eller kunderna, rädsla för att förlora jobbet genom konkurs – det är några av orsakerna till att anställda drar sig för att vända sig till facket när lönen saknas på bankkontot den 25:e. Men det kan bli ett dyrköpt dröjsmål menar fackets löneexperter.
En Unionenmedlem gick till exempel utan ett öre i lön i hela nio månader innan arbetsgivaren försattes i konkurs. Nio månader är en ohyggligt lång tid utan inkomst och medlemmen tvingades leva på pengar från ett lån han tagit tidigare för att rusta upp sin bostad. Han litade på att lönen skulle komma retroaktivt så småningom och dessutom menade han att man ”måste tänka på kunderna”.
Men kunderna blev till slut ändå övergivna eftersom några kollegor till Unionenmedlemmen, som själva blivit utan månadslön, fast under en mycket kortare tid, reagerade och försatte företaget i konkurs.
– Man ska inte vänta, det är viktigt att lönerna drivs in så snabbt som möjligt, säger Lars Persson, ombudsman och ansvarig för lönekrav på Unionen i Uppland.
Går företaget i konkurs är du som anställd skyddad genom den statliga lönegarantin. Den gäller alla anställda, såväl vikarier som vd:ar, så länge man inte själv äger en stor del i det konkade företaget eller är närstående till den som går i konkurs.
Men garantin är en förskönande omskrivning – den statliga lönegarantin är ett skyddsnät med rätt grova maskor och den garanterar ingalunda att du får ut precis allt din arbetsgivare är skyldig dig. Bland annat gäller den statliga lönegarantin bara lön som tjänats in tre månader bakåt i tiden från och med den dagen konkursansökan lämnades in till tingsrätten.
– Det kan ta tid innan konkursansökan lämnats in. Har du dessutom efterskottslön, alltså får lön först månaden efter den tjänats in, är det extra viktigt att du hör av dig snabbt när lönen uteblir, förklarar Lars Persson.
Medlemmen som väntade nio månader gick alltså miste om åtskilliga belopp. Lars Persson höjer också ett varnande finger för att samla på sig alltför mycket utlägg i tjänsten, i synnerhet för den som reser mycket i jobbet. Dels får du bara pengar för utlägg tre månader bakåt i tiden, men också för att utläggen betalas från samma pott pengar som lönen och andra fordringar.
Och den potten är inte särskilt stor. Taket ligger på 189 200 kronor eller fyra gånger årets prisbasbelopp – ett av regeringen årligt fastställt belopp som speglar prisutvecklingen i samhället och som används för en rad olika beräkningar.
– Vi ser ju hur lönegarantibeloppet har urholkats eftersom det inte hänger ihop med löneutvecklingen utan är kopplat till prisbasbeloppet, säger Lars Persson.
Alla dina fordringar på arbetsgivaren ska tas ur den potten, så trots att du kan få lönegaranti i upp till åtta månader beroende på uppsägningstid, händer det att pengarna tar slut långt innan dess. I synnerhet om du har hög månadslön, stora utlägg och/eller mycket innestående semester.
Ibland kan det också vara svårt att bevisa hur mycket arbetsgivaren faktiskt är skyldig dig. Särskilt som den statliga lönegarantin ibland missbrukas av kriminella ligor, som startar bolag enkom för att gå i konkurs och få ut lönegaranti för anställda – något Kollega skrivit om tidigare. Men det händer ibland att även seriösa konkursförvaltare kan räkna fel på grund av att de exempelvis har fått inaktuella eller bristfälliga underlag.
– Det är alltid viktigt att se till att få lönespecifikationer och att spara dem, men i en konkurs är det särskilt bra att kunna styrka sin lön om det blir diskussioner med konkursförvaltaren, säger ombudsmannen Lars Persson.
– För oss i facket är det också viktigt att reda ut var lönen kommer ifrån. Det händer att medlemmar är anställda i ett bolag, men får lönen från ett annat, och det har faktiskt förekommit att fel bolag har försatts i konkurs.
Att leda ett fackförbund kan ge mycket goda inkomster. Tidningen Arbetsvärlden publicerar i dag en lista på vad ordförandena i fackförbunden tjänar. Tidningen har dels tagit reda på vilken lön facktopparna har från sitt förbund, dels hur mycket de har i extrainkomster, exempelvis från styrelseuppdrag.
Högst lön – om man bortser från extrainkomster – har Andreas Miller, ordförande för Ledarna, som tjänar 160 500 kronor i månaden. Lägst lön har Tull-Kusts ordförande Johan Lindgren, med en månadslön på 20 850 kronor. Peter Hellberg, ordförande för Unionen, tjänar 122 877 kronor.
Om man räknar med facktopparnas extrainkomster blir listan en annan. Då toppar Ulrika Boëthius, ordförande för Finansförbundet. Hon tjänar 116 976 kronor, men har en total månadsinkomst på 470 783 kronor. Anledningen är främst att hon tidigare varit anställd på Handelsbanken och fortfarande tar del av bankens vinstdelningsprogram.
Även Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande, har betydande extrainkomster. Hennes lön är 110 540 kronor. Totalt tjänar hon dock 187 933 kronor. Extrapengarna kommer från styrelseuppdrag och rese- och bostadsförmåner, enligt Arbetsvärlden.
Ordförande, förbund, uppgiven och taxerad inkomst.
I snitt ökade chefslönerna med 5,5 procent förra året, vilket är 1,4 procentenheter mer än löneökningarna för arbetsmarknaden i stort.
Samtidigt finns det – precis som tidigare år - betydande skillnader mellan kvinnors och mäns löner. Snittlönen för kvinnliga chefer var 54 400 kronor förra året. Männen tjänade i genomsnitt 61 800 kronor. Kvinnornas löner ökade med 5,24 procent medan männens ökade med 5,68 procent och alltså drog ifrån kvinnorna ytterligare. Det innebär en löneskillnad på 12 procent.
En del av löneskillnaden är oförklarad. Det innebär att den inte förklaras av att kvinnor och män arbetar i olika yrken och branscher, har olika utbildningsnivå, arbetstid eller ålder.
Trots det går det inte att slå fast att löneskillnaden beror på diskriminering, enligt en rapport från Medlingsinstitutet. Anledningen är att statistiken inte kan fånga alla faktorer som påverkar lönen.
Amanda Lundeteg är vd för stiftelsen Allbright som arbetar för jämställdhet och mångfald på ledande positioner. Hon ser flera orsaker till att kvinnor tjänar mindre än män.
– En förklaring är att arbetsmarknaden är könsuppdelad och att kvinnors arbete oftare värderas lägre än mäns. En annan förklaring är att kvinnor tar, och förväntas ta, mer ansvar för hem och familj. I familjer med minst ett barn tjänar mannen mer, trots att kvinnan i 41 procent av fallen har högre utbildning, säger hon.
För fackförbunden finns mycket att göra för att minska löneskillnaderna bland chefer, enligt Amanda Lundeteg.
– De bör förespråka ett flexibelt arbetsliv för att göra det lättare att få ihop arbetsliv och familjeliv. De bör också jobba för bra lönekartläggningar och för jämställd rekrytering. Män rekryteras oftare för sin potential, kvinnor för sin erfarenhet, och det syns i plånboken.
Allbright förespråkar individuell föräldraförsäkring och utbildningar i jämställt föräldraskap.
– Först när vi är jämställda i privatlivet finns förutsättningar för en jämställd arbetsmarknad. Att kvinnor tar störst ansvar för familjen leder till sämre löneutveckling och lägre pensioner. Det kan dessutom få katastrofala följder om ett par går skilda vägar.
Olle Brynja är utredare och jämställdhetsexpert på Unionen. Liksom Amanda Lundeteg ser han den segregerade arbetsmarknaden som en delförklaring till löneskillnaden mellan kvinnor och män.
– Vi vet också att kvinnor oftare är chefer i första linjen, medan männen oftare är chefer i toppen där lönerna är högre.
Även Olle Brynja lyfter det ojämställda föräldraskapet, liksom föreställningar om kvinnliga och manliga egenskaper, som förklaringar till löneskillnaden.
– Men det är anmärkningsvärt att det fortfarande finns ett oförklarat glapp mellan kvinnors och mäns löner. Av de företag som gör lönekartläggningar upptäcker 40 procent osakliga löneskillnader, säger han.
För att komma till rätta med löneskillnaderna behövs arbete på flera fronter, enligt Olle Brynja. Förutom lönekartläggningar kan det till exempel handla om utbildnings- och opinionsinsatser.
– Unionen arbetar för ett mer jämställt arbetsliv och för att utbilda arbetsgivare i hur man skapar föräldravänliga arbetsplatser. Men det finns förstås könsnormer som genomsyrar hela samhället och som är svårare för oss som fackförbund att göra något åt.
Olle Brynja tror att karriärsnormer många gånger påverkar chefer starkare än anställda som inte är chefer.
– Jag är övertygad om att det till exempel fortfarande finns föreställningar om att chefer inte ska vabba eller jobba deltid, säger han.
Unionen förespråkar en tredelad föräldraförsäkring där en tredjedel är vikt åt vardera föräldern och en tredjedel kan användas fritt. På så vis kan männens uttag av föräldradagar öka.
– I dag tar kvinnor ut 70 procent av föräldradagarna. Det påverkar deras chefskarriärer. I dag ligger kvinnor och män relativt lika lönemässigt fram tills de får sitt första barn. Då drar männen ifrån.
Löneskillnaden mellan kvinnor och män var i princip oförändrad jämfört med året innan, men den långsiktiga trenden är att den minskar. Amanda Lundeteg tror att EU:s kommande lönetransparensdirektiv kommer att minska skillnaden ytterligare.
– Företagen blir tvingade att ange lön i annonser och redovisa hur lönespannet ser ut bland anställda. Först när alla fakta är på bordet vet vi var skevheten uppstår. Det blir en del jobb för bolagen, men på sikt tror jag att det kommer att leda till mer jämställda löner, säger hon.
It & telekom: 71 000
Media & Kommunikation: 64 900
Konsult & finans: 63 700
Farmaci & hälsa: 63 200
Energi & miljö: 61 000
Industri & teknik: 60 100
Handel: 57 600
Bygg & fastighet: 57 400
Transport & logistik: 53 700
Organisationer & föreningar: 50 500
Service & tjänster: 47 900
Källa: Unionens lönestatistik
Stockholm: 65 700
Göteborg: 61 400
Sydväst: 59 000
Östra Sörmland/Gotland: 56 000
Bergslagen: 55 700
Uppland: 55 200
Småland: 54 600
SjuHall: 54 200
Mälardalen: 54 200
Öst: 53 900
Värmland: 53 000
Gävleborg: 52 500
Sydost: 52 400
Skaraborg/Väst: 52 400
Västerbotten: 51 900
Dalarna: 51 000
Mellannorrland: 50 800
Norrbotten: 49 600
20–24 år 37 600 kr
25–29 år 43 200 kr
30–34 år 50 400 kr
35–39 år 56 000 kr
40–44 år 60 100 kr
45–49 år 62 600 kr
50–54 år 63 200 kr
55–59 år 61 600 kr
60–67 år 59 400 kr
I alla EU-länder tjänar kvinnor i snitt mindre än män. De senaste åren har EU på olika sätt försökt få medlemsländerna att minska det gapet, men utan större framgång. Därför har EU-kommissionen tagit fram ett direktiv som ska minska osakliga löneskillnader. Det kallas lönetransparensdirektivet och träder i kraft i juni 2026.
Förhoppningen är att mindre hemlighetsmakeri när det gäller löner kommer att leda till minskade löneskillnader mellan könen.
Strax före sommaren presenterades en utredning med förslag på hur direktivet ska genomföras i Sverige. Det här betyder förslaget om lönetransparens i korthet för dig: