Lina Björk

Från början var de klasskamrater i det kommunistiska Polen. Sedan blev de unga kvinnor på drift i Sverige.

Fy vad jag tycker illa om Alex Schulman. När boken landar i mitt postfack kan jag inte minnas varför jag beställde den.

" Om du dör mamma, då tar jag livet av mig" har Jenna Willson i 7C skrivit på en lapp och gömt bakom en lysande stjärna i taket på sitt rum.

Sören är en trevlig grabb. Han bor hemma hos Peter Swedmarks farfar, men gör inte mycket väsen av sig. Man vet bara att han har fru och barn. Dessutom är han organiserad nykterist

- Är du sugen på att ta den?, frågade Henke Larsson. - Klart jag är sugen, svarade Anders Svensson. Resten är historia. Svensson skjuter frisparken från 25 meters avstånd och den går, till allas förvåning, rakt in i nätet i argentinarnas mål.

I mitten av 2003 började ett nytt begrepp att florera i de svenska medierna. Man pratade om apatiska barn, som låg avskärmade och sondmatade runt om på landets sjukhus. Framförallt var det invandrade barn, som varit med om tortyr, våldtäkter och krig, och som mitt i asylprocessen i Sverige gett upp hoppet om trygghet och fallit ned i djup depression.

Året är 1944. Ali Banana är 14 år och har rymt hemifrån för att ta värvning i ett brittiskt specialförband, med uppdraget att ta sig bakom japanernas frontlinje i Burma.

När tjänsten utlystes för tredje gången tog Diana Janse chansen och sökte jobbet som ambassadör, med placering på Sidakontoret i Kabul, Afghanistan.

Det är tidigt 60-tal. Gert är 13 år och bor med sin mamma, pappa och syster i en liten by i Värmland. Just det här året ska det hända många omtumlande saker.

Ett lingonris i champagneglas. Så kallade Tage Danielsson den blyga värmländskan som äntrade Stockholms scener i början av 1960-talet. Men vem var hon egentligen, Monica Zetterlund?

Florence Nightingale växer upp i en privilegierad men strängt reglerad tillvaro. Dagarna spenderas med att sortera silver och spela pianostycken, något som får Florence att vilja krypa ur huden och gömma sig på sitt alldeles eget gömställe under trappan.

När herdarna kom till krubban där det nyfödda barnet låg upptäckte de att det fanns ett till barn. Maria bestämde sig för att döpa sina söner till Jesus och Kristus.

Det här är Vibeke Olssons andra bok om Bricken på Svartvik. Jag har inte läst den första, men det gör ingenting. Författaren leder läsaren genom all viktig bakgrundsfakta, utan att det blir traggligt. En sann arbetarroman.

När Lalla Hajja börjar bli till åren börjar hennes minne att vackla. Hon kallar till sig familjemedlemmar som varit döda en längre tid, känner inte igen sina söner och pratar om dåtid som nutid. Sönerna säger inte emot. De vill inte störa, orkar inte korrigera.

Charlie Malmgren hade bokat ett rum på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Mölndal. Hans psykolog var redan där, läkaren från neuropsykiatriska avdelningen hade tagit sig tid att komma trots att han inte längre jobbade kvar. Därtill var hans handläggare och avdelningschefen för AFA försäkring inbjudna. Nu skulle det bli slut på spekulationerna. Charlie skulle visa att han var sjuk, att han inte kunnat jobba på över sex år till följd av skadorna av lösningsmedel. Minnet gick inte att lita på och koncentrationen svek. På bordet låg nybakta lussekatter. Handläggaren sade ironiskt: De är väl inte förgiftade?