Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Vattenfalls Anna Borg: ”I krisen utvecklas man som mest”

Rädda världen, rädda industrisatsningen i norr och samtidigt tjäna pengar åt staten. Vattenfalls vd Anna Borg har att göra om dagarna – och nätterna.
Publicerad
Anna Borg, vd, Vattenfall.
Anna Borg leder Vattenfall mot att bli koldioxidneutrala och för att klara den gröna industriutvecklingen i norr. FOTO: Oskar Lind.

Artikeln sammanfattad:

 

Vattenfalls roll i Sveriges energiomställning

 Vattenfall, under ledning av Anna Borg, spelar en nyckelroll i Sveriges övergång till koldioxidneutralitet genom att utveckla ny kärnkraft och havsbaserad vindkraft, förutsatt att de får rätt stöd från staten.

Anna Borgs ledarskap och erfarenheter

Anna Borg har en lång karriär inom energisektorn och har haft flera ledande roller som har förberett henne för att hantera kriser som covid-pandemin och energikrisen.

Utmaningar och framtidsvisioner

Borg betonar vikten av att kombinera lönsamhet med grön omställning och att statligt stöd är avgörande för att genomföra stora energiprojekt. Hon förespråkar också ett globalt pris på koldioxidutsläpp för att driva den gröna omställningen.

 

Den här sammanfattningen är gjord med hjälp av AI-verktyg och har granskats av Kollegas webbredaktör. Kollegas AI-policy hittar du här.

Ljushallen på Vattenfalls huvudkontor i Solna är fylld av medarbetare. I trappor, på balkonger och framför scenen trängs folk för att få en glimt av huvudpersonen. Och runt om i världen tittar anställda på direktsändningen av ”All staff meeting” som Anna Borg håller två gånger om året. Uppåt 21 000 medarbetare närvarar på ett eller annat sätt för att få höra vad vd:n har att säga.

Statliga energijätten Vattenfall har en nyckelposition när Sverige ställer om samhälle och industri från fossilberoende till ett mer koldioxidneutralt förhållningssätt: Vattenfall är ett av de bolag som kan bygga eventuell ny kärnkraft och projektera ny havsbaserad vindkraft – om de bara får rätt förutsättningar från staten. Det är bland annat de här sakerna hon talar om. Vi återkommer strax till energipolitiken.

Rungande applåder och sedan ett lämmeltåg av anställda som strömmar från kontoret, som lär har varit extra välfyllt denna dag. Lugnet lägger sig. Ett avlägset tickande ljud från ett pingisbord är det enda som hörs när Anna Borg en stund senare kommer till intervjun. För att få till en timmes samtal med henne har vi fått vänta över ett års tid. Och det är kanske inte så konstigt. Det vilar ett stort ansvar på hennes axlar, men hon verkar långt ifrån tyngd.

– Intensivt är det. Men roligt och spännande. Att den fråga jag brinner för är så avgörande för industrin, Sverige och hela Europa är stimulerande, säger hon på ett sätt som gör att man tror henne.

Jag har alltid gillat dynamiken mellan människor

Anna Borgs första stapplande steg mot att bli en av energibranschens mest inflytelserika personer började med en konsultroll på Vattenfall under 1990-talet i samband med avregleringen av svensk elmarknad 1996. Så småningom blev hon anställd och hade många olika roller, framför allt inom försäljning. Hon har alltid tyckt att det är spännande att vara nära kunderna, vilket bottnar i ett intresse för människor. Den första chefsrollen fick hon innan hon fyllt 30 år och det var inom trading, det vill säga handel med råvaror.

– Det hände mycket inom Vattenfall under de här åren och jag fick chansen att prova mig fram även som ledare. Det var inte självklart till en början, men det gick ganska bra för mig. Jag har alltid gillat dynamiken mellan människor, vare sig det är kunder eller kollegor i ett rum.

Tre olika roller under åren tycker hon själv har lagt grunden för att hon var lämplig som vd för Vattenfall när chansen dök upp 2020. Som ansvarig för konsumentförsäljning på Vattenfall lärde hon sig att bygga starka team med olika kompetenser och att skapa bra kultur och arbetssätt.

Covid och energikris - samtidigt

Som Nordenchef på Klarna, där hon gjorde en avstickare under ett par år, jobbade hon med digitala affärsmodeller och kundupplevelser i en helt annan miljö än på Vattenfall. Den tredje rollen som gav stora ledarutmaningar var återkomsten till Vattenfall som finanschef och så småningom vd och koncernchef.

– Det var både covid och energikris samtidigt och en väldigt stor osäkerhet. Mycket handlade om krishantering, då tycker jag att man utvecklas som mest.

– I alla de här tre rollerna har det funnits inslag av effektivisering, att lägga ner delar av verksamheten eller att växa. Den gemensamma nämnaren är förändring. Det är jag bra på och tycker är kul – man ska inte sätta mig i en förvaltande roll. Då är risken att jag börjar förändra något i alla fall, som inte behövdes, och det ska man ju inte göra.

Anna Borg, vd, Vattenfall.
Anna Borg är en hårt arbetande chef som pratar energifrågor även på fritiden. FOTO: Oskar Lind.

Motsatsen till en förvaltande roll hade hon under perioden med pandemi som sedan övergick i energikris – en av de mest dramatiska perioderna i Anna Borgs yrkesliv.

– När priserna steg och svängde så mycket fick alla våra kunder och partner problem. Allt var i gungning och jag minns att jag kvällen före nyårsafton satt ch förhandlade med ägaren till ett bolag för att de finansiella flödena mellan bolagen skulle fungera. Vi satt också och förhandlade med andra stater. Det gick ju bra, men det var otroligt viktigt att vi var sammansvetsade och att vi hade korta beslutsvägar.

Vad blev ditt bidrag i den situationen?

– Jag tycker att ledarskap handlar mycket om transparens och det jobbar jag med. Det gäller att få reda på hur saker är på riktigt för att kunna hantera dem på ett bra sätt. Tack vare det kunde vi klara de komplexa situationer vi hamnade i och fatta snabba beslut. Det tror jag var väldigt viktigt.

– Jag har också en bra förmåga att kunna se saker i ett sammanhang och förstå vad som behöver göras för att komma framåt. Då är det lättare att få människor med sig. Det skapar engagemang.

Alla de här erfarenheterna och egenskaperna som Anna Borg har byggt upp kommer väl till pass när energifrågan plötsligt har hamnat mitt i debatten. Att kunna hitta samarbeten med industriföretag som Volvo eller Basf är en viktig del. Men också att stå stadigt på marken när det bråkas om kraftslag och när det kommer politiska utspel.

– Det är olyckligt att det har blivit en splittring i synen på olika teknologier och kraftslag eftersom det behövs en mix av dem alla. Men jag är glad att kärnkraften är tillbaka på agendan. Det är en viktig pusselbit. Men den är inte svaret på alla frågor.

Drog i nödbromsen för vindkraftspark

Alla som har följt debatten vet att regeringen har gått ut stenhårt med vallöften om ny kärnkraft och att man nyligen har varit tvungen att göra villkoren mer fördelaktiga för att locka energibolag som skulle kunna producera ny kärnkraft – det vill säga till exempel Vattenfall. Men riktigt framme verkar det inte som att man är:

– Utredningen om riskdelning är ett bra steg. En utbyggnad är för stor för ett enskilt bolag att bära. Staten måste stå för sin del och alla måste veta att förutsättningarna inte ändras efter fyra eller åtta år.

Då hade det varit enklare för Vattenfall att producera ny energi via den planerade vindkraftsparken ute till havs på Kriegers flak utanför Skånes kust. Äntligen var alla tillstånd på plats – men i september drog Vattenfall i nödbromsen. Orsaken var att regeringen inte längre ville låta staten ta kostnaden för anslutningen till stamnätet, vilket skulle göra hela satsningen olönsam. Även den tyska energijätten RWE hotar att dra sig ur ett stort projekt utanför Öland om inte staten är med på något sätt.

– Den här anläggningen hade varit ett bra och viktigt tillskott för Sverige och den skulle kunna realiseras i närtid.

Det är viktigt att förstå varför det behövs en utbyggnad av elproduktionen, tycker Anna Borg. Flera stora transformationer pågår samtidigt. Dels en geopolitisk, där Sverige behöver bli mer självförsörjande, dels en grön transformation för att göra industrin och transportsektorn fossilfri.

– Just nu är det många företag som har investeringsplaner som kommer att öka behovet av fossilfri elproduktion i Sverige. Men det är inte hugget i sten att planerna blir av just här. Om det är mer lönsamt att göra investeringar i andra delar av världen kommer bolagen att göra det i stället.

Mitt i storpolitiken och klimatkrisen försöker Anna Borg att navigera både som ledare och som människa.

– Jag funderar mycket över ansvaret vi har. Klimatkrisen är vår tids stora ödesfråga. På tio år har Vattenfall fasat ut mycket av koldioxidutsläppen och vi har en helt annan portfölj i dag. Vi ska nå netto noll senast 2040 och har certifierat våra mål. Jag tror inte att det kommer finnas många framgångsrika företag med stora koldioxidutsläpp om 20 år.

Jag är övertygad om att enda sättet att driva global grön omställning är att använda den kraft som finns i näringslivet

Utmaningen är att behålla lönsamheten samtidigt som bolaget ställer om. Utan lönsamhet inga investeringar i grön omställning, men utan grön omställning heller ingen lönsamhet på sikt.

– Jag är övertygad om att enda sättet att driva global grön omställning är att använda den kraft som finns i näringslivet. Det kommer aldrig att räcka med statliga subventioner. Men om jag bara fick önska en sak är det att det skulle finnas ett globalt pris på koldioxidutsläpp. Det tror jag är bästa sättet att driva den frågan och få fram innovationskraften.

Energifrågan går inte att lämna på kontoret för Anna Borg. Den följer henne även i privatlivet på ett annat sätt än tidigare. Överallt i hennes vardag ska det diskuteras elavtal, kärnkraft och ny teknik. Och hon gillar det.

– Energi är så spännande! Att få den inblick som jag får i ny teknologi är fantastiskt. Från att köra elbil, som jag gör, till nästa steg där bilarnas batterier skulle kunna användas i elsystemet när bilen inte används. Många är nyfikna på branschen, vilket är jättebra. Mer el i samhället kommer också att betyda fler jobb. Bara i Sverige kommer vi att behöva anställa mer än 1 500 personer per år.

Farligt tappa markkontakten som ledare

Förmågan att lyssna, samtala och förstå de stora sammanhangen, men också de mindre, är kanske det närmaste man kommer att kunna ringa in Anna Borgs ledarskap. För samtidigt som hon behärskar nattliga förhandlingar med andra stater verkar hon kunna hantera det personliga mötet på kontoret. Hon kan stå på scenen utan att sväva i väg eller glömma bort ett ”hej, hur mår du” vid kaffemaskinen.

– Ju högre position man får i en organisation, desto trevligare blir folk. Men det farligaste för en ledare tror jag är att tappa markkontakten. För att kunna fatta rätt beslut behöver man veta hur det ser ut i verkligheten. Det är därför jag vill ha feedback. Det är inte säkert att jag gör som du säger alla gånger, men jag kommer att lyssna.

Text: Per Cornell. 

Anna Borg, vd, Vattenfall.
Vill ha feedback. Vattenfalls vd Anna Borg uppskattar raka besked från kollegorna och ogillar att bli struken medhårs. FOTO: Oskar Lind.

DET HÄR ÄR ANNA BORG

GÖR: Vd och koncernchef för Vattenfall.

LÖN: 1 450 000 kronor i månaden

ÅLDER: 53.

BOR: I Stockholm.

FAMILJ: Man, två vuxna barn och en bonusdotter.

UTBILDNING: Ekonomi och statsvetenskap vid Uppsala universitet.

STYRELSEUPPDRAG: I Wallenbergägda FAM och Ruter Dam.

OKÄND TALANG: Jag kan laga en god middag av det som råkar finnas i kylen – och är en fena på att fickparkera.

10 SNABBA TILL ANNA BORG, VATTENFALL:

Det första du gör på morgonen?

– Dricker kaffe och läser nyheter.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

– Det beror lite på om jag är på huvudkontoret i Solna eller besöker någon av våra andra marknader, som Tyskland och Nederländerna. Mycket möten med medarbetare och kunder samtidigt som jag försöker vara ute i verksamheten så mycket som möjligt – det är roligast.

Hur mycket jobbar du?

– Kanske 70 timmar i veckan. Ibland mer och ibland mindre.

Vad gör du om du får en stund över under arbetsdagen?

– Rör på mig, blir mycket stillasittande annars.

Hur är det att ha dig som chef?

– Det måste du nog fråga andra om, men jag försöker vara den chef jag själv skulle vilja ha: en som lyssnar, utmanar, är transparent och stöttar när det behövs.

Din relation till facket?

– Mycket bra. De fackliga representanterna hos oss har bra kunskap om verksamheten och framför rimliga och relevanta synpunkter. Vattenfall har många medarbetare som är anslutna till facket och jag har regelbundna möten och diskussioner med våra representanter.

Får du prata mycket kärnkraft/energi privat?

– Ja, energi är en integrerad del av människors vardag och engagerar många, framför allt på sista tiden.

Tänker du mer på ditt eget koldioxidavtryck?

– Ja, jag kör elbil till exempel. Det är både bra och kul. Den är skön att köra och den är tyst. Har man tryckt på gaspedalen i en bil med elmotor så tycker man en bensinbil reagerar ganska långsamt.

Hur kopplar du bort jobbet?

– När jag är med min familj och mina vänner, tränar eller läser en bra bok.

När släcker du sänglampan?

– Vid 23. Sömn är en underskattad aktivitet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Hon chefar 80 personer – på distans

Vanja Tufvesson arbetsleder 80 personer i 22 länder och jobbar vilka tider hon själv vill på distansföretaget Remote. Samtidigt söker hon gemenskapen på ett kontor.
Publicerad 8 januari 2025, kl 06:01
Vanja Tufvesson
Arbetssättet måste anpassas för att distansarbete ska funka bra, menar Vanja Tufvesson, engineering director på HR-bolaget Remote. Foto: Gabriella Killeen

Hur leder man arbetet när ingen är på samma plats eller jobbar på samma tider?

– Det gäller att ha bra struktur och kommunikation. Nyanställda, både chefer och medarbetare, går en kurs där de lär sig hur man gör för att uppdatera alla på vad man gjort och vad som händer. Som chef handlar mycket om att bygga relationer och tillit och att göra saker med en tydlig intention. Jag kan inte svänga förbi någons skrivbord, utan jag planerar in en så kallad ”coffee chat” för att underhålla en relation.

Hur funkar det att leda närmare hundratalet personer?

– Man får mindre gratis och jag kanske måste hitta sätt att kommunicera med flera personer samtidigt. Vi har bra arbetsverktyg och jag kan exempelvis spela in en video i ett program där jag kan göra diagram eller en mind map för ett projekt på en digital whiteboardtavla. Sedan kan medarbetarna ge kommentarer när de tittar på videon på sin arbetstid.

Varför sökte du dig just till ett företag som Remote?

– Även på tidigare jobb har jag samarbetat med exempelvis utvecklingsteam i Indien. Distanssamarbeten har varit en naturlig del av jobbet, även om arbetssättet inte har varit anpassat efter det. Så jag blev nyfiken på att jobba i ett företag som har en struktur för det.

Vad i din bakgrund gör dig lämpad att leda på det sättet?

– Jag har ingen särskild utbildning i ledarskap. Intresset för att bygga en organisation väcktes när jag var med om att starta Pink Programming för att stötta kvinnor i it-branschen. Sedan har jag läst böcker och på nätet om ledarskap. När vi rekryterar söker vi den som verkligen vill vara chef och som är intresserad av hur människor fungerar. Det är den kanske viktigaste egenskapen.

Vad tror du om framtiden för distans- respektive kontorsarbete?

– I de branscher där distansarbete fungerar bra kommer nog många att kräva att få göra det i alla fall en del av arbetstiden.

– Men många behöver också ett sammanhang. Jag själv går flera dagar i veckan till ett coworkingkontor just för att få känna det.

Text: John Palm

VANJA TUFVESSON

GÖR: Engineering director på det internationella HR-bolaget Remote. Leder en avdelning med 80 anställda i 18 olika team.
ÅLDER: 38.
BOR: Malmö.
KARRIÄR: Civilingenjör i teknisk matematik, varit utvecklare i en rad bolag. Kom till Remote år 2022.

Ledarskap

Här finns inga chefer

Qamcom avskaffade alla chefer för att motivera medarbetarna och få en mer flexibel organisation. Man väntar dock fortfarande på att en viktig sak ska hända.
Publicerad 27 november 2024, kl 06:01
Tre män sitter runt ett bord på Qamcoms kontor.
150 anställda - och inga chefer. Vignesh Balu, Marcel Nogueira d'Eurydice och David Johansson på Qamcoms kontor i Göteborg. FOTO: Qamcom

Techbolaget Qamcom med bas i Göteborg har 150 anställda på sex orter – och noll chefspositioner. Den sista, som var vd-posten, avskaffades för sex år sedan.

– Jag upplever att många blir mer engagerade i arbetet, säger Johan Lassing som var med och grundade Qamcom 2001.

Hanterar förändringar bättre

Fler av grundarna hade dåliga erfarenheter av hierarkiska organisationer vilket gjorde att Qamcom – förutom vd-posten – till en början var ”helt anarkistiskt”, enligt Johan Lassing.

När antalet anställda gick över 60 krävdes dock en tydligare struktur. Då tog man inspiration från så kallade Teal-organisationer, ett system för självorganisering. Nu är medarbetarna med och tar fram förslag, skriver ramverk för bland annat lönesättning och bildar arbetsgrupper som sedan tar alla beslut, bland annat vilka medarbetare som ska leda olika projekt.

– Vi har några ansvarsområden som säkerhet och arbetsmiljö, i övrigt finns det få fasta roller. Syftet med det är att den som är mest lämpad för en viss uppgift ska kunna kliva fram och ta ledning för den.

Det innebär att det ständigt pågår små justeringar i företaget. Något som kan låta kaosartat, men som enligt Johan Lassing framför allt gör bolaget bättre på att hantera förändringar. Han anser att vanliga organisationer kan bli ”tröga”.

– Fasta chefspositioner kan trycka undan den rörlighet som är nödvändig i företag, konstaterar han.

Passar inte alla företag

Det finns en aspekt som grundarna är aningen besvikna över. Med noll fasta chefer hoppades de på att fler ”naturliga ledare” skulle ta chansen att kliva fram.

– Tanken var att de skulle ha lättare att hitta sina naturliga roller än i en traditionell organisation. Men så har det inte blivit fullt ut ännu.

Johan Lassing tycker att det chefslösa har varit en bra lösning för just Qamcom, men tror inte att modellen passar alla företag. Samtidigt vill han vända sig emot vanliga missuppfattningar, som att syftet skulle vara att få ta det lugnt på jobbet eller att alla måste vara överens.

– Vem som helst kan inte få en viss roll och det är inte konsensus vi är ute efter. Vi vill ju vara bäst på det vi gör så det är absolut inte något slags medelväg vi söker, säger han.

Text: John Palm