Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Therese Svanström leder med glädje

Therese Svanström är fackledaren med skrattet som signum. Hon lever efter principen ”gladast vinner”. En inställning som tagit henne från lilla byn Vad till höga chefsposter, rollen som TCO-ordförande – och genom svår sjukdom.
Elisabeth Brising Publicerad
Therese Svanström, ledare för TCO, kombinerar färgstarka kläder med ett lika färgstarkt ledarskap.
Therese Svanström, ordförande för TCO, har klättrat från en liten by i Dalarna till en ledande position inom fackrörelsen. Hennes positiva livssyn och starka ledarskap har hjälpt henne möta både personliga och professionella utmaningar, inklusive en hjärntumör. Foto: Karl Nordlund.

Artikeln sammanfattad:

  • Therese Svanström, ordförande för TCO, har en livsfilosofi där "gladast vinner", vilket hjälpt henne hantera både höga chefsposter och personliga prövningar som en hjärntumör. Trots tuffa besked har hennes optimistiska inställning varit central genom svår sjukdom och återhämtning.
  • Hon har gjort en betydande klassresa, från en liten by i Dalarna till att leda stora organisationer. Med hjälp av utbildning, ambition och en vilja att utmana sig själv har hon klättrat från arbetarklass till att bli en framträdande ledare inom svensk fackrörelse.
  • Therese Svanströms ledarskap är präglat av öppenhet, samarbete och en stark tro på att skapa en positiv arbetskultur. Hon betonar vikten av att ha roligt och stötta varandra på jobbet, vilket hon ser som nyckeln till att nå bra resultat och bygga starka team.

Året var 2015 när Therese Svanström först förstod att något inte stämde. Hon tappade ibland plötsligt talförmågan under korta stunder, fast hon förstod vad andra sa. De korta anfallen eskalerade under flera års tid innan hon tog det på allvar. År 2017 jobbade hon i Socialdepartementet som statssekreterare och kunde få korta talbortfall upp till tio gånger per dag.

– Jag kunde nästan alltid dölja dem. Det låter sjukt i efterhand, men det var det jag försökte göra i alla mötessituationer.

Men en dag blev det uppenbart att orden inte lydde henne. Hon skulle göra en veckodragning för en grupp tjänstemän hon ledde och svara på en fråga.

– Där försvann det och då märkte alla i rummet att något är fel.

Kollegorna trodde att hon hade fått en mindre hjärnblödning och bad henne söka hjälp direkt.

– Jag är inte utbränd, sa hon med emfas till företagsläkaren.

Therese Svanström, TCO.
Foto: Karl Nordlund.

Hon förstod att det var så det såg ut. Rätt små barn hemma, jobbade jättemycket. Men det var en klok läkare som skickade henne till en neurolog. Där satte man diagnosen bortfallsepilepsi. Therese var skeptisk, tyckte inte medicinen hjälpte och frågade försiktigt: ”Borde vi inte röntga mitt huvud?” När det gjordes visade sig en hjärntumör stor som en golfboll på bilderna.

– Jag kommer aldrig glömma det. Det var fredag och jag skulle åka till Falun med min man. Det första läkaren sa var: ”Vad bra att du kom hit, Therese.” Då tänkte jag: ”Shit pommes frites, this is not good.” Och det var det ju inte.

Therese fick en chock. Skickade sms till föräldrarna. Pappan ringde upp. För första gången hörde hon sin far gråta. Hon var inte själv rädd för att dö utan det första hon frågade läkaren var: ”Hur lång tid tar det innan jag kan jag börja jobba igen?”

Jag var rädd för att bli en helt annan person

Han sa att det kanske bara skulle ta några dagar. Det gillade Therese att höra. Hon sa glatt till alla runt omkring att hon snart skulle vara tillbaka. Men nästa läkare, neurokirurgen, var inte lika optimistisk. Han sa att hon kunde förlora synen, talet, få konstant hjärntrötthet och kanske inte jobba alls som tidigare. Då förlorade Therese Svanström fattningen.

– Det var jättejättejobbigt. Jag var rädd för att bli en helt annan person.

På Regeringskansliet var kollegorna nedstämda, försökte hålla skenet uppe men grät i smyg. Den 14 mars 2018 gjordes operationen. När skallen sågats upp och sytts ihop igen låg Therese svullen och trött med ett vitt bandage runt hela huvudet och provade tungan mot gommen.

– Det första jag sa var: ”Jag kan prata!”

Mer tacksam nu

Totalt var hon sjukskriven i tre månader från Regeringskansliet. Först ville hon inte ens vara hemma så länge som läkaren sagt.

– Men då var det någon nära som sa: ”Är du helt dum i huvudet, kan du inte ta det lugnt?”

Och där och då var det okej, säger hon, att bara vara. Annat var viktigare, som barnens oro.

– Det var en tid för omtanke och omvårdnad om mig själv. Operationen lyckades, men en liten del av tumören är kvar. Therese Svanström säger att den stora skillnaden nu är att hon är ännu mer tacksam, för svensk sjukvård och det lilla i livet. Hon kontrolleras regelbundet.

– Jag har ju en bit kvar som de håller koll på. Jag hade riskerat att bli blind på ena ögat om de hade tagit allt och är nu mer orolig för att bli sjuk – det var jag nästan aldrig innan.

I tre månader läkte hon. Sedan hörde Unionen av sig och erbjöd henne jobbet som kanslichef på Sveriges största fackförbund. Hon tackade ja och bara något år därefter, i december 2019, valdes hon till ordförande för TCO:s styrelse, samarbetsorganisationen för tjänstemannafacken som representerar 1,2 miljoner svenskar. Full fart framåt.

Jag blir inspirerad av färg och form

I rummet på TCO-kansliet på Östermalm där Therese Svanström intervjuas hänger oljemålningar av gamla ordföranden på väggarna. Som Sture Nordh. Och Björn Rosengren, avbildad av Slas. Numera finns inga chefsrum på det aktivitetsbaserade kontoret, inga cigarrer i mungipan eller hattar på huvudet. Tjänstemännens centralorganisation leds av en kvinna (det tog 50 år innan den första valdes).

Therese Svanström, ordförande, TCO.
Foto: Karl Nordlund.

Halva huset hyrs ut och tjänstemännen jobbar digitalt och delvis på distans. TCO-ledaren 2024 bär knalliga kostymer, mönstrade klänningar och skinnjacka.

– Jag blir inspirerad av färg och form. Det tar sig uttryck i att jag köper blommor och färggranna kläder, säger Therese Svanström.

Hon älskar växter och skrattar högt, använder ofta verbet ”älskar” och adjektivet ”glad”.

Precis som många fackliga ledare har hon gjort en klassresa och jobbat sig upp genom utbildning. Therese Svanström växte upp i en kärnfamilj i lilla Vad i Dalarna. Mamman var hemmafru tills barnen blev tonåringar och jobbade annars i omsorgen. Pappan var brevbärare.

– Det var jättetryggt, en liten by med 100 invånare. Alla känner alla, men det är också allas ögon på en, väggarna är nära. Jag har fått en stabil bottenplatta, säger Therese Svanström.

Som liten flicka tog hon sin tillflykt till biblioteket där världen blev större mellan boksidorna.

– Jag älskade att läsa, men hemma hade vi få böcker.

Hon hade ett driv och en nyfikenhet som med tiden skulle ta henne till höga chefsposter. I skolan var hon ”den duktiga flickan” och på fritiden spelade hon bandy. I gymnasiet väcktes samhällsintresset, hon diskuterade till höger och vänster med killarna på ekonomisk linje. De är fortfarande vänner, även om de tyckte olika. Therese Svanström jobbade extra på Ica, fick koll på facket och förhandlade upp lönen. När hon ville plugga vidare efter gymnasiet var föräldrarna tveksamma. Att ta studielån sågs som en osäker framtid.

– Nu är de nog jättestolta, men det har varit en resa. De byggde mycket trygghet, men när jag ville kliva ur den ram som fanns och börja plugga var det inte okomplicerat.

I grunden handlade det om omtanke, kan hon se nu.

– Ta inte för stora steg som du inte klarar av. Att flytta från Vad och plugga något ovisst när man kommer från arbetarklass, det var inte vad de hade tänkt sig.

Tränat bort jantelagen

Hon kan fortfarande känna av en attityd från barndomen att man inte ska förhäva sig. Sin jantelag har hon fått träna bort.

– Att kliva fram som chef och ledare och stå på scen har i perioder varit jättejobbigt, jag har haft scenskräck. Men det är bara att göra det.

Solidaritet, hövlighet och arbetsdisciplin bär hon också med sig från föräldrahemmet.

– Det här att man ska göra rätt för sig och bidra till det gemensammas bästa.

Therese Svanström vågade inte säga att hon kom in på kulturvetarlinjen. Det var flum. Men i slutänden blev det en examen i statsvetenskap och kommunikation.

– Jag fick kämpa lite i motvind och har efter det känt att det är dumt att inte testa saker. Man ska våga prova även om det finns skepsis från andra, säger hon.

Under studietiden blev hon studentpolitiskt aktiv och fick efter examen jobb som förbundssekreterare i Socialdemokratiska studentförbundet.

– Jag har alltid varit samhällsintresserad, jag ville få vara med och påverka och göra skillnad.

– Jag hade ju aldrig tagit de här stegen själv i livet utan en gratis utbildning och förmånliga studielån.

Chef efter föräldraledighet

Några år senare fick Therese Svanström jobb som pressansvarig på fackförbundet SKTF, som nu heter Vision. En arbetsplats hon skulle återkomma till och arbeta på länge. Att hon också fick sitt första chefsjobb där beror enligt henne själv på att hon bad tydligt om det när hon skulle komma tillbaka från en föräldraledighet.

– Jag sa till min chef: ”Jag kan tänka mig att bli chef.” ”Jaha, vill du det”, sa han.

Sedan fick hon jobbet som stabschef för tio personer på fackförbundet.

I början trodde hon att hon måste ha alla svar som ledare och tysta skeptiker.

– Jag gjorde alla klassiska chefsmisstag, som att tro att jag måste kunna allt. Men chefens roll är att coacha gänget, att peka ut färdriktningen.

Det hände att hon hittade på snabba svar för att hon kände krav på sig som ny chef.

– Det är jättedåligt för det sätter dig själv i ett skitläge.

Vi gör varandra bra. Det kan låta enkelt men det är kontroversiellt

Therese Nordlund, TCO. till vänster i ceriserosa kostym och till höger klättrande i en stolpe iförd gul kostym.
Therese Svanström, ledare för TCO, kombinerar färgstarka kläder med ett lika färgstarkt ledarskap. Hon har gjort en imponerande resa från småstad till att leda en av Sveriges största fackorganisationer, och hon hanterar livets prövningar med optimism och styrka. Foto: Karl Nordlund.

Med tiden klättrade Therese Svanström till kanslichef på Vision och lyckades med konststycket att vända en negativ medlemstrend sedan 25 år. Ledarskapet har flera ingredienser, säger hon: tydliga mål, i siffror. Men också: Hur gör vi för att nå dit? Vilken kultur ska vägleda vårt arbetssätt? Mottot är:

– Vi gör varandra bra. Det kan låta enkelt men det är kontroversiellt, för om jag som chef ska lyckas göra medarbetarna bra, ska de också göra mig som chef bra. Det handlar mycket om det öppna och ärliga samtalet, nyfikenhet på varandras roller.

Som statssekreterare till ministern Annika Strandhäll ledde hon socialdepartementets över 200 anställda. Även där försökte hon skapa en gemensam kultur där man har kul, känner tillit och vill varandra väl. Hon är resultatorienterad, vill bocka av mål och har varit rätt tävlingsinriktad.

– För mig har det blivit självklart att hur vi jobbar med varandra ger direkt effekt på resultatet.

Hon har ibland mött motstånd för sin ledarstil, både på Regeringskansliet och Unionen. Vissa har sagt: ”Sådant där kulturflum är vi inte betjänta av.”

– Då fick jag backa och förklara att det här arbetssättet är tänkt att leverera mesta möjliga nytta för organisationen. Det är viktigt att vi har roligt, att vi ses och bekräftar varandra. Men det är inte bara chefen som ser till att vi har kul. Medarbetarna måste också välja det.

Behåller positiv framtidsbild

Det är smart att vara snäll. Så lyder ett annat motto. Senaste tiden har hon stuckit ut hakan i debatten mot plumpa omdömen om andra människor från ledande politiker och tyckare.

– Just nu är det under all kritik hur det offentliga samtalet förs, säger hon.

Therese Svanström, TCO.
Foto: Karl Nordlund.

Samtidigt med det negativa är det viktigt att behålla en positiv framtidsbild, tycker Therese. Se allt det som fungerar bra i Sverige och låta det växa. Gladast vinner är hennes livsåskådning.

– Jag måste ha en sådan där optimistgen, skrattar hon, men fortsätter mer allvarligt.

– Jag har alltid varit väldigt tacksam över hur mitt liv har formats, de möjligheter jag fått.

I år firar TCO 80 år. Och förra året firade Therese Svanström sin 50-årsdag på TCO-kansliet. Hon bjöd in till ett mingel med tårta och gäster. Kalaset betalades av medlemsorganisationerna, vilket lyftes av pressen.

– Vi hade ett demokratimingel och firade mina 50 år sammantaget. Sådant kan man alltid fundera över om det är smart eller inte.

Hur hanterar du kritik?

– Jag kan gå länge och fundera över vad har jag gjort fel och vad min roll och uppgift är. Jag är självreflekterande och självkritisk, men jag har också vant mig.

Men om man vänder på kuttingen, funderar hon sedan.

– När folk ger mig beröm har jag svårt att ta det till mig.

Bymentaliteten finns kvar. Therese Svanström har pratat i nästan två timmar om sitt liv. Nu plockar hon upp sin väska och hastar vidare till en poddinspelning. I rummet med gamla oljeporträtt är vattenglaset på bordet halvfullt.

THERESE SVANSTRÖM

GÖR: Ordförande i TCO, den fackliga samarbetsorganisationen för tolv tjänstemannaförbund, däribland Unionen.

UTBILDNING: Kandidatexamen i statsvetenskap.

LÖN: 142 000 kronor.

FAMILJ: Man, två tonårssöner samt bonusbarn.

INTRESSEN: Rörelse, familjen, läsa, kultur, pyssla om växter på balkongen i Stockholm och vid sommarstugan i Arboga.

TRÄNAR: Tre gånger i veckan, springer, styrketränar, kör pass.

FAVORITMUSIK: Lars Winnerbäck och Bruce Springsteen.

THERESE SVANSTRÖMS KARRIÄRLINJE

1992–1997

Studier vid Örebro universitet och Lunds universitet. Kandidatexamen i statsvetenskap.

1997–1999

Förbundssekreterare i Socialdemokratiska studentförbundet. .

1999–2001

Pressansvarig i fackförbundet SKTF (nuvarande Vision).

2000–2006

Regeringskansliet. Politiskt sakkunnig vid social- och arbetsmarknadsdepartementet.

2007–2014

Samhällspolitisk chef, stabschef och kanslichef i fackförbundet Vision.

2014–2018

Statssekreterare på socialdepartementet med ansvar för socialförsäkringsområdet.

2018–2019

Kanslichef på Unionen, Sveriges största fackförbund.

2019–

Ordförande i TCO, Tjänstemännens centralorganisation.

7 SNABBA MED THERESE SVANSTRÖM

”KRAVEN PÅ KVINNOR ÄR LITE ANNORLUNDA”

Har du behandlats annorlunda som kvinnlig chef?

– Jag tror kraven på kvinnor är lite annorlunda ställda, både på ordning och reda, närhet och uppmärksamhet mot medarbetare, vad som förväntas.

Hur ska färre arbetande kvinnor bli sjukskrivna?

– Prata hemma. Det finns massvis med studier som visar att kvinnor tar det osynliga arbetet – ansvaret för allt från gympapåsar till sommarfesten på arbetsplatsen. Synliggör den sammantagna arbetsbördan. Problemet är inte att kvinnor jobbar heltid och är ekonomiskt självständiga. Problemet är den andra arbetsbördan som är mycket större för kvinnor.

Blir det någon fyradagarsvecka i Sverige?

– Det är bra att diskussionen förs. TCO har inget beslut på vad vi tycker, det är ju förbunden som förhandlar om arbetstid. Men jag märker att arbetstidsfrågan är ett utslag av arbetsmiljön.

Var ser du Sverige om tio år?

– När jag är ute och träffar TCO-medlemmar är det en enorm kraft i många regioner. Men många i politiken livnär sig på en bild av att det går åt skogen för Sverige. Det gör det inte. Vi har bättre förutsättningar än de flesta att klara de stora utmaningarna: klimatomställning, AI på våra arbetsplatser och integration av nya medborgare.

Hur ska Sverige rädda jobben och klimatet?

– Våga berätta en annan berättelse och sätt tuffa mål. Det handlar om vår planets överlevnad, men också om att skapa nya jobb. Det är så vi har gjort i det här landet, välkomnat teknisk utveckling för att kunna konkurrera med kunskap.

För det krävs också utbildning. Hur funkar det nya omställningsstudiestödet?

– TCO och Unionen har varit kritiska för att det varit för långa handläggningstider hos CSN. Men det tar tid innan ett sådant här stort system är på plats, det är inte snutet ur näsan. Min tilltro är ganska hög.

Vad har du för relation till Socialdemokraterna?

– Ingen relation alls, vare sig till partiet eller till något annat parti. TCO är partipolitiskt obundna. Däremot har jag en stor förförståelse för hur partipolitiken och regeringen fungerar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Hon ska ta rymden in i framtiden

När Charlotta Sund fick frågan om att leda Svenska Rymdaktiebolaget kunde hon bara inte tacka nej. Trots att hon var nervös som om hon varit 19.
– Jag är orädd och bra på att säga ja.
David Österberg Publicerad 11 juni 2025, kl 06:00
Som ung drömde Charlotta Sund aldrig om toppjobben. Längtan efter utmaningar och nyfikenhet har tagit henne dit ändå. Foto: Karl Norldund.

Artikeln sammanfattad:


Ledarskap i rymdindustrin: Charlotta Sund är vd för SSC och leder satsningen på att skjuta upp satelliter från Esrange – en tekniskt och ekonomiskt krävande uppgift i en växande bransch.

Fyra verksamhetsområden: SSC arbetar med forskning (raketer/ballonger), satellitkommunikation (största intäktskällan), konsulttjänster och framtida satellituppskjutningar.

Empatiskt och resultatinriktat ledarskap: Sund kombinerar tekniskt intresse med krav på lönsamhet och betonar vikten av empati och balans i ledarskapet.

 

Den här sammanfattningen är gjord med hjälp av AI-verktyg och har granskats av Kollegas webbredaktör. Kollegas AI-policy hittar du här.

Någon hög chef tänkte hon inte bli. Gruppchef, kanske. På sin höjd.

Nej, Charlotta Sund ville göra mer än att jobba: skaffa många barn, ha roligt, resa, läsa böcker, åka skidor. Fast samtidigt ta jobbet på allvar, såklart.

– Jag är fostrad i att man ska göra rätt för sig. Både min syster och jag fick lära oss att klara oss själva. Att inte vara beroende av en man för sin försörjning. Och jag har alltid varit väldigt ambitiös och inte sett några begränsningar i livet. Men jag har samtidigt haft en ganska avslappnad inställning till karriären och drivits mer av nyfikenhet än av drömmen om toppjobb.

På 80-talet lämnade hon Sävedalen och Partille för att plugga till civilingenjör i Linköping (där hon för övrigt träffade den man hon fortfarande är gift med). Efter examen fick hon jobb på Ericsson och strax innan hon fyllde 30 fick hon sin första chefstjänst.

– Jag blev tillfrågad och tackade ja. Så har det nästan alltid varit för mig; jag har knappt sökt några jobb. Jag har fått frågan och sagt ”ja, jag prövar”. Jag har varit orädd.

Blev uppringd av en headhunter

Det skulle bli många år på Ericsson. Charlotta Sund jobbade mycket internationellt och chefade på amerikanska, asiatiska, nordiska och europeiska avdelningar. En period jobbade hon mycket med Ryssland och Ukraina med ständiga resor utanför Sverige.

Först efter 26 år – då satt hon i ledningsgruppen för Ericsson – lämnade hon telekombolaget för att bli vd och koncernchef på Tekniska Verken i Linköping. Där stannade hon i fem år innan hon sa upp sig efter ett samtal om rymden.

– Jag blev uppringd av en headhunter. Jag trivdes extremt gott i Linköping och tycker att det är väldigt spännande med energifrågor. Men när headhuntern ringde och började prata om rymden, så gick det inte – ingenjör som man är – att säga nej. Det här teknikområdet verkade så väldigt spännande.

Charlotta Sund pratar välvårdad göteborgska, trots många år på ostkusten. Orden kommer snabbt och hon skrattar mycket och kryddar gärna meningarna med en del engelska – en följd av många år i internationella sammanhang. Självförtroendet är gott efter att ha klarat tuffa utmaningar i ett långt arbetsliv. 

Men när hon skulle kliva på vd-stolen i Swedish Space Corporation, SSC, kom ändå nervositeten. 

– Det är inte så mycket tid till att läsa på när du börjar ett nytt vd-jobb. Du lär dig as you go along, skulle jag vilja säga. Och då går du såklart på vissa minor. Och du blir lika nervös som du blev när du var 19 år. Så du måste steppa upp. Du kan inte bli complacent (nöjd, självbelåten), det funkar inte här. Det kan vara jobbigt, men är också väldigt kul och utmanande.

Ska skjuta upp satelliter från Kiruna

Huvudkontoret i Solna, där Charlotta Sund tillbringar den största delen av sin arbetstid, ser ut som de flesta andra kontor. Men då och då reser hon till rymdbasen Esrange som är en betydligt mer spännande plats och själva hjärtat i bolaget.

SSC:s verksamhet är uppdelad i fyra områden: raketer och ballonger för forskning, markstationer för satellitkommunikation, expertkompetens till rymdmissioner och – inom kort – uppskjutning av satelliter.

– Forskningssidan är kärnan, där vår verksamhet på Esrange började på 60-talet. I samarbete med exempelvis universitet, NASA och ESA (den amerikanska och den europeiska rymdorganisationen) skjuter vi upp sondraketer och ballonger. Med hjälp av dem kan forskare göra olika experiment i en miljö utan gravitation. Forskningen genomsyrar vår kultur: här gör vi något gott, här tar vi mänskligheten vidare.

Satellitkommunikation största intäkten

Största intäkterna kommer från SSC:s verksamhet för satellitkommunikation. Sådana finns på Esrange men också på platser i bland annat Chile, Australien, USA och Kanada. Stationerna plockar ner data och kommunikation från rymden och skickar kommandon till farkoster. Nyligen användes markstationerna när amerikanska Firefly Aerospace landade på månen för att göra experiment. Den typen av uppdrag följer Charlotta Sund i realtid.

– Det är nervkittlande! Allt måste fungera och ett sådant uppdrag innehåller flera kritiska moment. Först uppskjutning, sedan landningen och därefter förbindelsen så att man får data.

Det tredje området är en konsultverksamhet. Medarbetare i flera europeiska länder jobbar tillsammans med de stora institutionerna i olika rymdmissioner.

Sist, men inte minst, jobbar SSC för att kunna skjuta upp satelliter från Esrange.

– Vi är lite svävande på när det kommer att ske. Det är ett avancerat teknikprojekt och just nu vågar jag inte lova något. Det kostar väldigt mycket pengar och vi behöver ha våra finanser under kontroll. Vi är ett ganska litet bolag och därför behöver vi se över hur mycket resurser vi kan ösa in i det här.

”Rymden är en boomande industri”

Pengarna, ja. SSC är ett statligt bolag. Nyligen fick de – liksom andra statliga bolag – krav på sig att vara lönsamma. Det var också en av anledningarna att just Charlotta Sund, erkänt duktig på att jobba med lönsamhet, fick jobbet som vd.

– Utan det kravet hade jag aldrig tackat ja till det här jobbet, för jag är så fostrad i att det ska finnas lönsamhet i ett bolag. Det betyder inte att bolaget har drivits på ett felaktigt sätt innan, men det har haft en annan styrning. Rymden har heller inte varit en så boomande industri som den är i dag. Tidigare var verksamheten enbart forskningsorienterad, men drivs nu även av kommersiella krafter. Det gäller inte bara SSC utan det gäller globalt.

Men pengar att tjäna finns, det är Charlotta Sund övertygad om.

– Och jag brukar säga att vi får mer frihet om vi tjänar pengar. Då kan vi satsa på nya, spännande projekt. Om vi inte tjänar några pengar blir det jättejobbigt. Det försöker jag prata mycket om.

Tycker folk att det är jobbigt?

– Det tror jag inte. Men de kanske inte tycker att det är så intressant. Det är intressantare att prata om nästa rymdmission eller nya tekniska lösningar än att prata om marginaler eller om vi kan leverera ett projekt i tid. Men vi behöver göra både och. Men alla behöver ju inte göra allt, vi är ett team.

Lär sig om rymden på ledig tid

Charlotta Sund beskriver medarbetarna som ”extremt engagerade”. Det är, förstås, enbart en fördel för en vd. Men det gäller samtidigt att medarbetarna lägger sin energi och entusiasm på rätt ställen.

– Ibland känns det som att jag är den tråkiga i rummet. Att jag alltid är den som frågar ”Hur lönsamt är det?”. Det är en ny ledarskapsutmaning för mig, jämfört med tidigare arbetsplatser. Jag trodde nog att jag skulle jobba mer med att lära mig saker om rymden, men har ägnat väldigt mycket tid åt intern effektivitet. På min lediga tid får jag se till att lära mig mer om rymden.

Nej, ledig tid är inte så mycket ledig tid för Charlotta Sund. Så har det nästan alltid varit – och hon har varit beredd att betala priset för det.

– Det är alltid något som går i huvudet på mig. Det inskränker ganska mycket på mitt privatliv. Har man min läggning kan allt alltid bli lite bättre, det finns inga begränsningar. Då gäller det att ibland säga till sig själv att nu räcker det, det här är tillräckligt bra.

Andra gånger gäller det att ha förståelse för att medarbetarna inte alltid presterar på topp.

– Som ledare måste man vara ödmjuk och det är något jag har lärt mig under åren. Jag har större förståelse för andra människor nu än jag hade när jag blev chef första gången. Jag förstår att saker händer i livet som påverkar en. Man kan bli sjuk, man kan ha svårigheter med sina barn, saker händer i ens relationer, föräldrar går bort. Jag var runt 30 år när jag blev chef första gången och då var min livserfarenhet mer begränsad. 

Kan alla lära sig att bli en bra chef?

– Ja. Men man behöver en empatisk grund. Det är viktigt att ha med den empatiska biten, även när det är tufft. På Ericsson sa jag upp folk varje år. Men kan man avsluta med någon och ha en relation efteråt, kanske till och med vara referent, då har man lyckats ta med sig sitt empatiska jag.

SSC har 750 anställda, utspridda över Sverige och världen. När alla jobbar tillsammans med en tydlig vision är det roligast att vara chef, tycker Charlotta Sund.

– När vi kan komplettera varandra. När tekniker med spetskompetens kan arbeta tillsammans med medarbetare som vet hur man driver projekt och har koll på ekonomin. När vi har jobbat länge med ett nytt projekt eller nytt system och gör det tillsammans. Jag gillar inte soloprestationer eller ”hjältar” inom organisationen. Alla behövs och min uppgift är se till att grupperna fungerar bra.

Hur gör du det?

– Ibland handlar det om att lösa konflikter, att se att en konflikt är på väg att uppstå och få ihop medarbetarna igen. Att ibland gå in och detaljstyra och ibland lätta från rummet. Att vara tydlig med vart vi ska. Det handlar mycket om att anpassa ledarskapet utifrån gruppen och medarbetarna. Att ge tydlig återkoppling och ha bra dialog med sina medarbetare. Och att fira segrar. Både på grupp- och individnivå. Men det behöver jag bli bättre på.

Kan du fira egna framgångar?

– Jag är nästan alltid inne i nästa grej. När något har löst sig börjar jag direkt fundera över vad som inte fungerar. Men det är bra att tvinga sig själv att tänka på det som gick bra, trots att man kanske har haft en riktig skitdag. Det tar jag med mig ibland.

Är det en del av din framgång, att du aldrig har varit riktigt nöjd?

– Det låter ju hemskt, som att jag har haft ett tråkigt liv. Jag tycker att jag har haft ett roligt liv. Jag tror snarare att det handlar om att jag har sagt ja. Många som har varit i min situation; tre barn ganska tätt och en man som har jobbat mycket, har varit försiktigare i arbetslivet trots att jag har upplevt dem som mycket smartare och duktigare än vad jag har varit. Men jag har sagt ja och varit orädd.

Charlotta Sund, Vd för det statliga Svenska Rymdaktiebolaget, eller SSC (Swedish Space Corporation).
Charlotta Sund har jobbat med tusentals människor genom åren, men medarbetarna på SSC är de mest engagerade. Foto: Karl Nordlund.

Hade gärna varit trädgårdsmästare

Namn: Charlotta Sund

Gör: Vd för SSC.

Okänd sida: Älskar trädgårdar. "Om jag inte hade blivit civilingenjör hade jag blivit trädgårdsmästare."