Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Nathalie berättade för chefen om sin psykiska ohälsa

Nathalie Agnekil har tidigare inte vågat berätta på jobbet varför hon så ofta var borta. En dag bestämde hon sig för att lägga korten på bordet och berätta för chefen om sin psykiska ohälsa.
Publicerad
Theresia Köhlin
I dag är Nathalie Agnekil glad att hon vågade öppna sig och berätta om sin bipolära sjukdom för sin chef Tommie Ulvöy. Theresia Köhlin

Nathalie Agnekil och hennes chef Tommie Ulvöy tar emot oss på Aktieinvests flotta kontor vid Berzelii park i centrala Stockholm. Här på nätmäklarföretaget har Nathalie arbetat i ett år med IT. Det är en glad tjej som möter oss och man ser inga tecken på att Nathalie inte alltid mår bra. Hon lider sedan tonåren av psykisk ohälsa, med återkommande depressioner sömnsvårigheter och dålig självkänsla.

– När jag var yngre förlorade jag många vänner för att jag mådde dåligt. Det var som att de trodde att det smittade. De sa att de inte ville vara vän med mig längre eftersom jag mådde dåligt trots att de gjorde så mycket för mig. Som om det skulle vara mitt fel hur jag mådde.

– Jag har kämpat länge för att få hjälp men inte fått det. Vården tyckte inte att jag mådde ”tillräckligt dåligt”. För det syns ju inte på utsidan hur jag känner mig.

Till slut, efter flera års kamp, visade en neuropsykiatrisk utredning att Nathalie var bipolär men utan maniska perioder. Det betyder att hon kan vara deprimerad i allt från en dag till flera månader. Hon fick mediciner och regelbundna besök hos en psykiater.

Nathalie kom till Aktieinvest som inhyrd från ett bemanningsföretag. Till en början gick allt bra, trots att hon ofta var frånvarande på grund av sina psykiska besvär. Men så blev hon sjuk i en leversjukdom, som även den krävde åtskilliga läkarbesök.

– Till slut befann jag mig i en situation där jag kände att det inte var rimligt att vara ”förkyld” så ofta – jag var helt enkelt tvungen att prata med min chef. Det fick bära eller brista, minns Nathalie och berättar att hon var väldigt nervös kvällen innan mötet – rädd att bli av med jobbet.

Hon tittar på Tommie som tar vid.

– Ja, det var då jag fick reda på hur dåligt du mådde. I början tänkte jag ju inte på det, men efter en tid noterade jag att du ofta var på läkarbesök.

Nathalie förklarar.

– Jag vågade inte berätta det först. Jag ville ju inte bli definierad utifrån min sjukdom utan utifrån min kompetens.

Tommie berättar hur han som chef resonerade.

– Det är klart att jag blev bekymrad över att Nathalie mådde dåligt men företaget behöver henne och jag bestämde att vi skulle stötta och ge all den hjälp vi bara kunde.

– Nathalie är extremt effektiv och tar alltid igen det hon missat. Dessutom har hon en härlig personlighet. Hon är ansvarsfull, ödmjuk men ändå en riktig vinnarskalle, skrattar han och säger att Nathalie inte är den som ger sig i första taget när ett problem måste lösas.

Aktieinvest erbjöd Nathalie kortare arbetsdagar, jobb hemifrån när hon mådde som sämst, tid för återhämtning samt en samtalscoach som företaget bekostar.

Har man som chef tålamod och visar förståelse får man oftast mångdubbelt tillbaka

Tommie ler.

– Jag fick inspiration av HBO-serien Billions, där just en av nyckelpersonerna arbetar som samtalscoach på ett hedgefondbolag och hjälper både aktiemäklare och chefer.

Nathalie berättar att hennes coach har hjälpt henne otroligt mycket.

– Hon är toppen – jag kan prata med henne om allt.

Förutom veckovisa möten med coachen föreslog Tommie att Nathalie skulle ansöka om ett så kallat högriskskydd hos Försäkringskassan. Det innebär att om man är sjukskriven ofta slipper man karensdag och att arbetsgivaren inte behöver betala sjuklön.

Samtidigt som Nathalie själv valde att vara öppen om sin psykiska ohälsa vet hon inte om hon skulle råda andra i hennes situation att vara det.

– Allt handlar om hur arbetsklimatet och ledningen är. Jag har inte bara en fantastisk, inkännande chef – även vår vd, Dan, är väldigt förstående. Han säger ofta: ”Tack för att du är här!” och ”tack för att du kämpar på – vi uppskattar det verkligen!”. Det gör att jag känner mig betydelsefull, och det är jätteviktigt för min självkänsla.

– Tyvärr är det fortfarande ett stort stigma kring psykisk ohälsa och jag vet personer som inte alls har haft en sådan tur som jag när de har öppnat sig. Så mitt råd är att berätta, men man behöver inte gå in på alla detaljer om man känner att det inte passar eller att det blir för privat.

Vad gäller Nathalies kollegor tror hon att alla känner till hennes psykiska tillstånd, med tanke på alla sjukskrivningar.

– Vi har inte pratat öppet om det men de behandlar mig som vilken annan medarbetare som helst. Det är skönt att inte bli särbehandlad. De flesta på företaget är väldigt måna om varandra och jag har verkligen hamnat i ett toppenteam!

När konsultuppdraget för Aktieinvest började närma sig sitt slut blev Nathalie kallad till ett möte med Tommie. Där berättade han att företaget gärna ville behålla henne och erbjöd en anställning.

På frågan om han någonsin tvekade svarar Tommie:

– Nej, varför skulle jag göra det? Jag hade ju följt Nathalie under perioder när det varit tungt för henne, men också sett och imponerats av hennes leveranser och vilja att komma tillbaka.

Tommies råd till andra chefer med anställda med psykisk ohälsa är att ha tålamod.

– Har man det och visar förståelse får man oftast mångdubbelt tillbaka.

Undersök vilka stöd som går att få för medarbetaren och företaget, både från Försäkringskassan och från sjukvården.

– En annan viktig sak är att både arbetsgivare och arbetstagare behöver anstränga sig för att hitta lösningar. Man behöver vara helt transparenta med vad som funkar och vad som inte gör det. Det krävs ett väldigt stort förtroende i den dialogen.

Nathalie är tacksam över att ha funnit en arbetsplats som är lyhörd för hennes behov. Och just nu befinner hon sig i en bra period i livet. För förutom att trivas på jobbet, spela bowling, som är hennes stora fritidsintresse, planerar hon även sin framtid med sambon Oskar som alltid varit ett stort stöd för henne.

– Ja, just nu är livet på uppåtgång, konstaterar hon.

Text: Katarina Markiewicz  

STÖDINSATSER

  • Alfa – arbetsmarknadsinsats för dig med psykisk ohälsa. Alfa bidrar till att fler personer med psykisk ohälsa kan få och behålla ett arbete.
  • Mia-projektet stöttar personer med psykisk ohälsa att återkomma i arbete.

BIPOLÄR SJUKDOM
... innebär att du är manisk och deprimerad i olika perioder. Däremellan kan du må bra och leva som vanligt. Det finns olika typer av bipolär sjukdom. Symptomen kan förändras genom livet.

De flesta med sjukdomen är helt utan symptom mellan perioderna, men inte alla. Det finns de som är deprimerade nästan hela tiden och har mycket korta perioder med hypomani eller mani.

1177

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Varning för snälla

Det kan säkert finnas genuint snälla människor. Men är man genuint snäll så är man det utan att göra väsen av sig. Det finns all anledning att vara på sin vakt mot folk som öppet och skamlöst utger sig för att vara snälla.
Johanna Rovira Publicerad 27 februari 2025, kl 05:59
Sektgoda, Godhetsknarkare och Flumsnälla. Alla är typer du gör bäst i att se upp för, skriver Johanna Rovira. Illustration: Olsson Ingers.

1. Infernaliskt snälla. Du har säkert mött de förment snälla som lägger huvudet på sned och inleder med:  Jag säger det här bara för att vara snäll/för att jag bryr mig … och sedan levererar ett diaboliskt påstående som får dig att vilja krypa ihop i fosterställning. De är i själva verket utpräglat ondsinta typer som mår bra på bekostnad av andras olycka. 

2. Hjärntvättade sektgoda. Antingen så är supersnälla av naturen extremt mottagliga för irrläror eftersom de snälltolkar allt till överdrift, eller så blir nyfrälsta snälla på grund av överproduktion av endorfiner. Oavsett orsak vet vi hur det slutar. Med katastrof och Koolaid. 

3. AI-modifierade: Stepfordfruar eller Musks Teslabot Optimus kan förvisso programmeras till foglighet, men det torde vara smidigare - och billigare - att helt enkelt sätta in ett lojalitetschip i kritiskt tänkande anställdas hjärnor. Förutom att bli ytterst tillmötesgående mot såväl kollegor som chefer, sätter de chippade alltid in i diskmaskinen och grumsar aldrig om kollektivavtal.

4. Godhetsknarkare: Går igång på snällhet och odlar med förkärlek myten om sig själva som hyvens individer genom att proklamera hur goda de är så fort tillfälle ges. De donerar gärna till bättre behövande, men bara om det syns på sociala medier och räddar kattungar enbart inför publik. Gränser mellan god och självgod är oerhört tunn. 

5. Flumsnälla. Visst är flumsnälla joviala, men det är ett kemiskt framkallat tillstånd. Folk knaprar antidepressiva som aldrig förr och forskare noterar att guppys som exponerats för lyckopiller blir mer sårbara för rovdjur. Det kan således inte uteslutas att läkemedelsindustrin (möjligtvis i samarbete med blodtörstiga utomjordingar) siktar på världsherravälde genom att förvandla oss alla till loja, goda underlydande. 

Jobbrelationer

Snälltolka – och få en bättre arbetsmiljö

Utgå ifrån att andra vill dig väl. Läs om mejlet som irriterade dig – denna gång med en vänlig röst. Om du börjar snälltolka på jobbet kommer din arbetsmiljö med all sannolikhet att förbättras.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 26 februari 2025, kl 05:59
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör, Kollega.

Man ska vara snäll. Men hur gör man? Att ge en komplimang eller hjälpa till att bära något tungt räcker inte. Nu hörs allt oftare ett begrepp som försöker ringa in det där andra som ska till – nämligen att snälltolka.

Väldigt många människor verkar tro att de styrs av förnuftet och att de själva förhåller sig objektivt till omvärlden. Men i själva verket är våra känslor ständigt inblandade.

Vi känner glädje, ilska, skam, skuld och det påverkar våra reaktioner. Forskning visar att negativa känslor på jobbet kan leda till stora problem, till exempel om vi upplever att vi inte duger.

Det är ett slitet uttryck, men vi är varandras arbetsmiljö. Ett sätt att ta ansvar är att rannsaka hur vi tolkar andras ord och handlingar. För tolkar gör vi. Och tyvärr är det vanligt att vi fel- eller till och med fultolkar.

Vi är varandras arbetsmiljö

I stället borde vi snälltolka. Det handlar om att tro att den andre vill oss väl. Och att stå emot den första reaktionen. Kanske ställa en följdfråga innan vi exploderar. Fundera på om det finns någon förmildrande omständighet till agerandet. Avstå från att döma ut en person för snabbt.

Har du testat att läsa om ett mejl, som du först blev irriterad på, med en vänlig – eller åtminstone neutral – röst? Då upptäcker du förmodligen att du borde ge mejlaren en andra chans.

Självklart ska vi inte låta andra kränka oss. Men om vi lite oftare tänker oss in i den andra personens situation kommer vi att kunna rensa bort onödiga konfliktytor. Svälj din gliring eller taskiga kommentar, titta dig själv i spegeln – kanske har du själv sagt eller gjort något dumt någon gång?