Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

När privatlivet kraschar - Peder om kollegornas stöd

De flesta har någon gång haft privata problem som påverkat jobbet. Men när är det okej att berätta om det för sina kollegor? Peder Nääs Sundemyr var öppen när han var i en långvarig kris – och möttes av stöd.
Publicerad
Bild på Peder Nääs Sundemyr som i artikeln berättar om hur hans privata problem påverkade hans arbetsförmåga.
Sex missfall på fem år slet hårt på Peder Nääs Sundemyr och hans sambo, vilket även påverkade arbetsförmågan. Foto: Åke Ericson

Peder Nääs Sundemyr och hans sambo längtade efter barn. Efter att ha varit tillsammans i fem år tyckte de att det var dags att bilda familj. De blev gravida men fick missfall. Efter en tid blev sambon gravid på nytt. Även denna graviditet slutade dåligt.

– Då började vi bli oroliga och beslöt att göra en utredning. Men den visade ingenting, berättar han och förklarar att de inte hade några problem med att bli gravida, svårigheten låg i att behålla barnet. Sex missfall på fem år, varav en tvillinggraviditet, drabbades de av.

Peder Nääs Sundemyr minns situationen hemma som oerhört tuff – och svår att balansera med arbetslivet.

– Det var som en bergochdalbana av hopp och förtvivlan. Det blev värre och värre i takt med att längtan efter barn växte. Vardagsslitet, jobbet, nöjen, andra drömmar om framtiden – allt kändes tomt.

Problemen gick ut över jobbet

Han inser i dag att hans arbetsförmåga inte var på topp, men då såg han det inte eftersom han mådde så dåligt.

– Jag hade långa startsträckor, svårt att minnas, tappade bollar, var omotiverad, hade svårt med koncentrationen, var distraherad och hade ångest.

Situationen försvårades ytterligare då Peder Nääs Sundemyr i sin yrkesroll utöver kollegorna på jobbet även hade externa jobbkontakter som inte kände honom så väl.

– I efterhand har jag insett att många uppfattade mig som arrogant och ointresserad. Men det var bara ett uttryck för hur jag mådde. Folk dömer för snabbt. De reflekterar inte över att ens beteende kan handla om ett tillstånd man befinner sig i och inget annat.

Peder Nääs Sundemyr förstår att vissa väljer att lämna privata bekymmer hemma. Men då handlar det oftast om ett ”vanligt” dåligt mående och inte om en kris, menar han.

– I en kris spelar det väldigt liten roll hur mycket du biter ihop och försöker köra på som vanligt, även på kort sikt kan det göra mycket skada. 

Inte självklart att berätta

Under de jobbiga åren arbetade Peder Nääs Sundemyr på två olika arbetsplatser där han var öppen med vad han och sambon gick igenom. Men det var inget självklart till en början. 

– Jag ville ha kvar en plats i livet som var vanlig – min yrkesroll. Men det visade sig snabbt att det inte höll. Det kunde inte vara som vanligt, inte ens i närheten, så att hålla tyst kändes aldrig som ett val. Jag var tvungen att berätta eftersom jag inte fungerade som förväntat.

Han berättade först för chefen och därefter för sina kollegor. Chefen var förstående, inbjöd till samtal och anpassade hans arbetsuppgifter.

– Jag slapp en del jobbiga arbetsuppgifter och det sågs inte konstigt att jag var på så många vårdbesök med min sambo. Kollegorna var också förstående och stöttande, några frågade hur de kunde avlasta mig.

Blev sjukskriven

Peder Nääs Sundemyr blev sjukskriven i kortare perioder eftersom han var tvungen att assistera sambon vid alla medicinska aborter som gjordes hemma.

– Alla missfall var så kallade uteblivna och det behövdes mediciner för att sätta i gång dem. De gjorde att sambon mådde jättedåligt även fysiskt och inte klarade sig på egen hand.

Men trots alla anpassningar fortsatte det att vara svårt för honom att inse hur pass mycket han klarade av.

– Det hände att jag lovade saker som jag sedan inte kunde hålla, trappade upp för snabbt och hemlighöll det. Det gjorde att jag mådde ännu sämre.

Behandlades annorlunda som man

Peder Nääs Sundemyr fick också uppleva hur annorlunda män som ”drabbas” av missfall behandlas. Han minns att många frågade hur det var med hans sambo, men inte hur han själv mådde.

– Jag var med om vårdbesök där jag som man knappt fick ögonkontakt. Såklart är det en uppenbar skillnad eftersom kvinnan är själva patienten. Det är hon som upplever allt det kroppsligt jobbiga. Men vi män behöver också få lite omsorg. En dröm har gått sönder och förlusten är ju densamma för oss båda.

Som om missfallen inte var nog råkade Peder Nääs Sundemyr ut för ytterligare en stor kris under samma period.

– Det var en närstående till mig som blev allvarligt psykiskt sjuk och fick sluten vård. Vid två tillfällen behövde jag åka i väg snabbt från jobbet för att leta eftersom hen hade försvunnit och var en fara för sig själv.

En chef förstod inte alls

Han berättar att han under den perioden hade en annan chef som inte alls visade samma förståelse.

– Till slut blev allt för mycket. Både kroppen och psyket stängde ner och jag slutade fungera på alla plan och blev sjukskriven på heltid. Efter det dröjde det många månader innan jag började jobba igen.

Peder Nääs Sundemyr kom aldrig tillbaka till sin gamla arbetsplats. Han fick ett nytt arbete där han arbetar än i dag. Och så äntligen – 2020 fick han och sambon en efterlängtad liten Bruno.

– Det var som om en förbannelse som lyftes. In i det sista vågade jag inte hoppas. Men så kom han till slut, det kändes overkligt. Eftersom vi i så många år varit inställda på att det var det här vi ville var det som att livet fortsatte efter att tiden frusit. I april 2022 fick Bruno en lillasyster, Iris. Henne vågade vi hoppas på.

Text: KATARINA MARKIEWICZ

Peders råd till andra

Sök vård. En kris är inte samma sak som dåligt mående och kan vara svår att klara av själv.

Låtsas inte att allt är som vanligt på jobbet. Det tar för mycket kraft och fungerar inte i längden.

Var öppen. Att hålla isär arbetslivet och det privata – särskilt vid en kris – är omöjligt. Livet kan inte segmenteras, det är ett och samma.

Var öppen med vad du klarar av. Kanske behöver du vara deltidssjukskriven eller slippa vissa arbetsuppgifter.

Lova inte för mycket. Det blir en ond spiral av stress som går ut över krishanteringen.

När du pratar med chefen stanna inte vid ”det här har hänt och är jobbigt”. Berätta hur du mår, hur det påverkar dig, vad du klarar av och vilken hjälp du behöver av chef och kollegor.

Psykologen: ”Att dölja förvärrar”

Det är bättre att berätta hur man mår för dem man litar på, menar psykologen Alexandra Thomas.

Var går egentligen gränsen mellan jobb och det privata? Alexandra Thomas, psykolog och specialist i organisationspsykologi, tycker att gränsen i fallet med Peder och hans sambo är väldigt tydlig, när Peder beskriver hur han först stänger av, börjar uppfattas som arrogant och till slut får allt svårare att fungera.

Alexandra Thomas

– Här genomsyras jobbet alltmer av de extrema påfrestningarna som paret går igenom. Men generellt är det svårt att säga var gränsen går, då det finns olika grader av både kris och psykisk ohälsa. I vissa fall kanske man själv inte märker, eller vill märka, hur långt det har gått.

– I sådana lägen blir relationen till en uppmärksam chef och omtänksamma kollegor, som kan ställa frågor och beskriva vad de ser, särskilt viktig. Ibland kanske inte tilliten är den bästa till den närmaste chefen, men att dölja sitt mående förvärrar bara situationen. Bättre då att sakligt berätta hur det ligger till och öppna upp mer för dem man litar på.

Alexandra Thomas menar att chef och arbetsgivare har skyldighet att anpassa arbetet till medarbetarens behov.

– Att som ledare visa förståelse och anpassa arbetsbördan efter förmåga ökar sannolikheten för att medarbetaren kommer tillbaka och börjar fungera som vanligt. Utöver att det signalerar ett människovänligt ledarskap skapar det lojala medarbetare och en arbetsplats där den anställda tillåts vara på jobbet med hela sig själv och sin livssituation.

Alexandra Thomas förespråkar ett så kallat compassion-fokuserat ledarskap.

– Det delas in i fyra steg, där både ledare och medarbetare uppmärksammar om en kollega inte verkar må bra. Därefter försöker man förstå orsaken och visar empati. Men det viktigaste är att inte fastna vid den empatiska reaktionen, utan även agera så att den andras situation förändras till det bättre.

Hennes råd till kollegor som märker att en medarbetare inte mår bra är att visa att man finns när kollegan är redo att öppna upp.

– Håll dig lugn och lyssna hellre än att prata. Ställ frågor, inte av nyfikenhet utan för att förstå så att du kan avlasta och stötta. Ta egna initiativ. Det räcker ofta med små handlingar, som att köpa lunch, hjälpa till med en trasslig utskrift eller bara ta en kaffe och lyssna.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Så bemöter du en foliehatt på jobbet

Ledningen är ond, alla är emot mig, min chef motarbetar mig. Konspirationsteorier kan frodas i det lilla och det stora. Så motverkar du dem, enligt folkbildaren och ufo-experten Clas Svahn.
Lina Björk Publicerad 6 oktober 2025, kl 06:01
Foliehattar och Clas Svahn. Så sprids konspirationsteorier på arbetsplatsen – och så kan du som chef eller kollega förebygga dem, enligt experten Clas Svahn.
Har du kollegor som är övertygade om att chefen är en ondsint rymdvarelse och ledningsgruppen egentligen bara är ute efter att sätta dit de anställda? Konspirationsteorier gror där maktlöshet slagit rot. Men det finns saker att göra, säger folkbildaren Clas Svahn. Foto: Shutterstock/Stefan Svensson

En konspirationsteori är just en teori, men har en förmåga att sprida sig. Indicier görs till bevis och något påstås vara sant, för att vi inte vet säkert att det är falskt.  Hos vissa blir bristen på information ett tecken på att konspirationen faktiskt existerar. Även på jobbet kan myter och teorier få fart. 

Varför uppstår konspirationsteorier på arbetsplatsen?

– Konspirationsteorier skapas för att det finns ett underskott av det man vill veta. Ofta beror det på att exempelvis ledningen inte berättar allt de vet och då skapas en alternativ bild. Även om man försöker rätta till felet i efterhand så hjälper det inte. Då har man skapat en misstanke och människor tror att det som berättats är ytterligare en dimridå, säger Clas Svahn.  

Finns det ett behov av konspirationsteorier på jobbet för att skapa gemenskap? 

– Det finns alltid ett behov av att vara som alla andra och höra till en grupp. Men de bubblorna som skapas av detta är inte av godo. När jag jobbade som skyddsombud så träffade jag anställda som hävdade att de hade ledningen emot sig. Det berodde oftast på att de inte hade tillgång till ledningens öra. Det fanns ingen som såg dem eller lyssnade. Det skapades ett vi och dem, en yttre fiende. Det gav en känsla av gemenskap men orsakade också polarisering mellan grupper. 

Vilka medarbetare är mest sårbara för konspirationer?

Kan mina kollegor ha egenskaper som gör dem mer sårbara för konspirationsteorier? 

– Ja, människor som upplever sig maktlösa, som inte blir lyssnade på eller sedda har större benägenhet att fastna i alternativ information. Som chef och ledare är det viktigt att skapa aktiviteter som svetsar samman gruppen. Att vara en närvarande och omtänksam ledare är väl investerad tid. 

Hur ska jag bemöta en foliehatt till kollega?

– Det är tufft. De som är mest förlorade i konspirationsteorier är svåra att rubba. Jag träffade en kvinna som trodde att jorden var platt för några månader sedan. Ingenting jag sa bet på hennes övertygelse, det var bara ytterligare bevis för att allt var en stor sammansvärjning. Fakta är sällan lösningen, däremot om man kan visa andra ”plattjordare” som erkänt att de haft fel, kan det få effekt. 

Så kan chefer och kollegor bemöta konspirationsteorier

Hur kan en arbetsplats motverka konspirationsteorier?

– Var transparent och informera om förändringar. Och som ledning – var närvarande och tillgängliga. När jag växte upp gick det att få tag på Olof Palme på telefon. Ska man få tag på ett företag i dag hamnar man i bästa fall hos en pressavdelning, i värsta fall hos en AI-styrd chatt. Samhället har blivit mer stängt i dag och när det inte går att få tag på dem som sitter på svaren beger man sig någon annanstans. Konspirationsteorier är den maktlösas sätt att hantera situationen.