Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Bygg en snällhetskultur på jobbet

Vi lär våra barn att vara vänliga. Men på jobbet ses snällhet ofta som mesighet, kravlöshet eller konflikträdsla, skriver Birger Lycken och Katalin Bachry Herngren.

Publicerad
Katalin Bachry Herngren, Birger Lycken till vänster, till höger en hand som håller i ett hjärta.
Fler företag borde bli bättre på att bygga en snällhetskultur på jobbet, skriver Katalin Bachry Herngren och Birger Lycken.
Foto: Westander/Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I söndags var det den internationella snällhetsdagen. Men hur stärker chefer och anställda snällhetskulturen på jobbet? 

Snällhet fungerar som ett effektivt smörjmedel för allt samarbete. Men i arbetslivet framställs snällhet ofta som mesighet, kravlöshet eller konflikträdsla. Vi uppmuntrar våra barn att vara snälla mot varandra, men på jobbet får vi ofta höra att vi är alltför snälla.

Men det är självklart inte särskilt snällt att vara mesig, otydlig eller konflikträdd. Snällhet handlar om att vilja andra väl och agera därefter. När jag är snäll mot mina kollegor bidrar jag till en positiv spiral av ömsesidig tillit. Då kan vi bli modigare och åstadkomma mer tillsammans. Dessutom kommer vi båda att må och trivas bättre.

I arbetslivet framställs snällhet ofta som mesighet

Vi har på vår arbetsplats under många år medvetet byggt en stark snällhetskultur. Det har bidragit till nöjda kunder och en god lönsamhet. Men snällhetskulturen har inte uppstått av sig själv, utan är resultatet av ett hårt dagligt arbete. Om vi skulle slå oss till ro skulle det inte dröja länge innan snällheten började urholkas, eftersom det ofta är svårt att vara snäll.

Svårigheten bottnar i hjärnans medfödda fokus på faror i omgivningen. Sedan årmiljoner är det genetiska grundreceptet mot faror knappast att vara snäll, utan att springa mot säkerheten eller slåss för livet. Vi är programmerade att leta efter tecken på möjliga hot, och att inte agera särskilt omsorgsfullt när vi hittar dem.

Nu lever vi inte längre i den hotfulla miljön på savannen, utan har vår fysiska överlevnad säkrad i vardagen. I arbetslivets utmaningar tjänar vi på att agera mot våra kollegor med välvilja, medan kamp
och flyktreaktionerna sätter krokben för oss. Vi behöver alltså träna på hur vi kan agera snällt mot andra, och hur vi kan motstå impulserna till kamp och flykt när vi känner oss pressade.

Det genetiska grundreceptet mot faror knappast att vara snäll


Här är tre tips på hur du kan bidra till en snällhetskultur på jobbet:

Säg hej till alla. Hälsa på dina kollegor när ni träffas första gången under dagen. När alla pratar med varandra ökar tilliten, samhörigheten och kunskapen om kollegornas kompetens.

Ge mycket beröm. Slösa med beröm när kollegorna har gjort något bra. På en välfungerande arbetsplats får medarbetarna höra minst fem gånger så många positiva kommentarer som kritik.

Be om återkoppling. Be kollegorna om återkoppling på dina egna arbetsinsatser och fråga vad som konkret kan göras bättre till nästa gång. På en lärande arbetsplats pratar man med och inte om varandra.

/Birger Lycken, Katalin Bachry Herngren, Westander pr-byrå.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Jag har rätt att få finnas

Jag kan inte arbeta heltid, men det betyder inte att jag är mindre värd. Människor som är sjuka eller har en funktionsnedsättning beskrivs som ett problem. Därför vill jag påminna om en sak: Vi har alla rätt att få finnas, skriver Carolina Alexandrou.
Carolina Alexandrou Publicerad 15 september 2026, kl 05:59
Söka jobb på Arbetsförmedlingen
Om du har en funktionsnedsättning som gör att du aldrig kommer kunna arbeta, eller endast kan arbeta efter förmåga, ses du som en belastning, skriver Caroline Alexandrou. Stina Stjernkvist/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vad är det som pågår i Sverige egentligen?  

I dag ser vi en sönderslamsad välfärd. Att bo i Sverige i dag handlar inte om att leva, det handlar om att överleva, om man inte råkar vara bemedlad. För Sverige tar inte hand om de som befinner sig på botten. Tvärtom. Råkar du bli sjuk, vara funktionsnedsatt eller annat som gör att du inte kan “bidra”, blir du ignorerad. Du slängs till vargarna. 

Om du har en funktionsnedsättning som gör att du aldrig kommer kunna arbeta, eller endast kan arbeta efter förmåga, ses du som en belastning. Jag lever på sjukersättning på 50 procent eftersom jag inte kan arbeta heltid. Resterande halvan är CSN-bidrag då jag studerar. Innan var jag arbetslös, men fann det svårt att hitta ett anpassat arbete på halvtid, och min sius från Arbetsförmedlingen (särskilt introduktions och uppföljningsstöd) var knappast till någon hjälp. 

Snälla, hade jag blivit rik på den ersättning jag får hade jag kunnat stå på Stureplan varje kväll och vaska champagne

I ett samhälle där alla förväntas fungera på 100 procent är det svårt för mig att hitta ett arbete utifrån mina egna förutsättningar. Så jag valde att studera i hopp om att en examen ska leda till anställning. Men pengarna från CSN räcker inte långt. 

Och ersättningarna från Försäkringskassan är väldigt låga, och det är knappt att det går runt. Medan politikerna tjatar om arbetslinjen och att alla minsann ska bidra och göra “rätt för sig”, så struntar man i dem som av olika anledningar inte kan arbeta, eller de som vill arbeta men inte får chansen.

Istället pratas det om bidragsfusk och att alla som lever på bidrag och olika ersättningar skulle vara kriminella och staplar bidrag på bidrag. Snälla, hade jag blivit rik på den ersättning jag får hade jag kunnat stå på Stureplan varje kväll och vaska champagne, men det gör jag inte, för det har jag inte råd med. 

I media pratar politikerna om att vi arbetslösa antingen är kriminella eller så nämns vi inte alls. Som om vi inte existerade

Den lilla ersättningen jag har räcker knappt till att betala alla räkningar. Det handlar om överlevnad. Är du sjuk, funktionsnedsatt eller av någon anledning inte kan arbeta, eller inte får chansen, blir du misstänkliggjord och förlorar din plats i samhället. 

Fortsätter det i denna takt så lär vi snart se vanliga arbetare och barnfamiljer bli bostadslösa och stå vid ruinens brant. Vad kan rädda oss? kanske återinförandet av fattigstugan.

Hjälp folk i stället för att stampa på dem. 

Därför skriver jag denna text. För att berätta att jag har rätt att få finnas lika mycket som någon annan. Vi har rätt att få finnas, oavsett funktionsförmåga.

/Carolina Alexandrou