Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Debatt: Bygg en snällhetskultur på jobbet
Vi lär våra barn att vara vänliga. Men på jobbet ses snällhet ofta som mesighet, kravlöshet eller konflikträdsla, skriver Birger Lycken och Katalin Bachry Herngren.
Foto: Westander/Shutterstock
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
I söndags var det den internationella snällhetsdagen. Men hur stärker chefer och anställda snällhetskulturen på jobbet?
Snällhet fungerar som ett effektivt smörjmedel för allt samarbete. Men i arbetslivet framställs snällhet ofta som mesighet, kravlöshet eller konflikträdsla. Vi uppmuntrar våra barn att vara snälla mot varandra, men på jobbet får vi ofta höra att vi är alltför snälla.
Men det är självklart inte särskilt snällt att vara mesig, otydlig eller konflikträdd. Snällhet handlar om att vilja andra väl och agera därefter. När jag är snäll mot mina kollegor bidrar jag till en positiv spiral av ömsesidig tillit. Då kan vi bli modigare och åstadkomma mer tillsammans. Dessutom kommer vi båda att må och trivas bättre.
I arbetslivet framställs snällhet ofta som mesighet
Vi har på vår arbetsplats under många år medvetet byggt en stark snällhetskultur. Det har bidragit till nöjda kunder och en god lönsamhet. Men snällhetskulturen har inte uppstått av sig själv, utan är resultatet av ett hårt dagligt arbete. Om vi skulle slå oss till ro skulle det inte dröja länge innan snällheten började urholkas, eftersom det ofta är svårt att vara snäll.
Svårigheten bottnar i hjärnans medfödda fokus på faror i omgivningen. Sedan årmiljoner är det genetiska grundreceptet mot faror knappast att vara snäll, utan att springa mot säkerheten eller slåss för livet. Vi är programmerade att leta efter tecken på möjliga hot, och att inte agera särskilt omsorgsfullt när vi hittar dem.
Nu lever vi inte längre i den hotfulla miljön på savannen, utan har vår fysiska överlevnad säkrad i vardagen. I arbetslivets utmaningar tjänar vi på att agera mot våra kollegor med välvilja, medan kamp– och flyktreaktionerna sätter krokben för oss. Vi behöver alltså träna på hur vi kan agera snällt mot andra, och hur vi kan motstå impulserna till kamp och flykt när vi känner oss pressade.
Det genetiska grundreceptet mot faror knappast att vara snäll
Här är tre tips på hur du kan bidra till en snällhetskultur på jobbet:
Säg hej till alla. Hälsa på dina kollegor när ni träffas första gången under dagen. När alla pratar med varandra ökar tilliten, samhörigheten och kunskapen om kollegornas kompetens.
Ge mycket beröm. Slösa med beröm när kollegorna har gjort något bra. På en välfungerande arbetsplats får medarbetarna höra minst fem gånger så många positiva kommentarer som kritik.
Be om återkoppling. Be kollegorna om återkoppling på dina egna arbetsinsatser och fråga vad som konkret kan göras bättre till nästa gång. På en lärande arbetsplats pratar man med och inte om varandra.
/Birger Lycken, Katalin Bachry Herngren, Westander pr-byrå.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Debatt: Livet med postcovid och kampen mot Försäkringskassan
Enligt Försäkringskassan är jag frisk och kan söka jobb i hela landet. Enligt min läkare är jag fortfarande sjuk. I en handvändning friskförklarade myndigheten oss med postcovid och vi utförsäkrades, skriver Affi Samuelsson.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Häromdagen var det fem år sedan covidviruset landade i min kropp. En gripklo som lade sig över näsryggen var det första, i raden av många, konstiga symptom. Efter en vecka slutade ögonen och hjärnan att samarbeta. Jag kunde inte läsa, inte skriva, absolut inte titta på en skärm. Att få ljus i ögonen, av något slag, gjorde fysiskt ont.
Sakta blev jag bättre. Nio månader var jag helt sjukskriven. Sedan jobba 25, 50, och 75 procent. Jag har kämpat mig hit. Inte gett upp. Trots alla urkonstiga symtom. Jag ska inte trötta er med dem. Men huvudvärk fler arbetsdagar än dagar utan. Och tröttheten.
Huvudvärk fler arbetsdagar än dagar utan
Forskningen har förklaring på tröttheten nu. Förhoppningsvis kommer bot också. Jag är stolt att jag orkat jobba 75 procent. Att jag ganska snabbt kom upp till det. Att jag lyckats, trots alla konstiga tröttande symtom, hålla fast och jobba. Min arbetsgivare har stöttat med anpassningar, vilket varit helt nödvändigt för att det ska fungera. Fina kollegor som anpassat sig efter mig genom att inte ha så skarpt ljus i rummet när vi har möten. Regelbundna pauser. Stort tack till er.
Nu gör Försäkringskassan sitt jobb. Efter fem år, eller 550 dagar som regelverket säger, undersöker de om det finns något jobb på hela arbetsmarknaden som jag skulle klara av 100 procent. Ja! säger Försäkringskassan, efter sin bedömning.
Du kan jobba som trädgårdsmästare eller inom bygg, omsorg eller handel. Så nu är jag utförsäkrad. Frisk i Försäkringskassans ögon. Inte frisk enligt min läkare som fortsatt sjukskriva mig på 25 procent. Jag ska alltså säga upp ett jobb som jag klarar av på 75 procent, utbilda mig till något annat, och hoppas att jag där kan jobba 100 procent?
Det är viktigt att det inte går att fuska med sjukförsäkringen. Men något fel är det när alla med postcovid från en dag till nästa – friskförklaras
Jag klarar mig ekonomiskt på min 75 procentstjänst. Men jag tänker på alla som inte gör det. Alla med postcovid som får det tufft nu utan ersättning från Försäkringskassan. Många är vi, med postcovid. Vad jag vet har ingen myndighet i Sverige till uppgift att räkna hur många vi är. Denna nya folksjukdom. Den information jag har fått genom åren, har kommit genom Svenska covidföreningen, en patientförening. Tack för jobbet ni gör!
Jag tycker det är viktigt att det inte går att fuska med sjukförsäkringen, absolut. Men något fel är det när alla med postcovid från en dag till nästa – friskförklaras. Nu kommer det definitivt vara svårt att räkna hur många vi är. Varför ingen debatt? Som vanligt... Sjuka och svaga orkar inte göra sig hörda."
/Affi Samuelsson
