Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Så skriver du för Kollega Debatt

Texten bör handla om arbetslivet. Men spännvidden är stor; debattinläggen kan bygga på saker som inträffat på din egen arbetsplats likväl som större samhällsförändringar.
Publicerad
Shutterstock
Texten ska skrivas exklusivt för Kollega Debatt och får inte vara publicerad tidigare. Däremot har vi inget emot om du delar inlägget och länkar till oss efter publicering. Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi vill självklart ha genomarbetade texter. Att texten mynnar ut i en åsikt eller ett förslag är viktigt. Vad vill du? Det är bra om argumentationen är väl underbyggd. Texten får gärna vara konkret och använda sig av exempel ur verkligheten.

Om du vill får du gärna föreslå rubrik och skriva en sammanfattande inledning. Det är dock vi som slutligen avgör hur dessa formuleras.

Innehållet ska vara korrekt och relevant. Men vi faktagranskar inte texterna i detalj utan gör en rimlighetsbedömning. I stället är det du som skriver som ansvarar för fakta. Skicka gärna med förslag till relevanta länkar som kan läggas in i texten.

Behöver vi göra innehållsmässiga ändringar stämmer vi alltid av med dig. Språkliga justeringar och eventuella kortningar som inte påverkar innehållet gör vi dock utan att fråga.

Bygger argumentationen på en ny undersökning vill vi att den bifogas eller att du länkar till den. På så vis kan vi bedöma om tolkningen av resultatet är rimlig.

Det är bra om textlängden ligger på mellan 2 000 och 5 000 tecken inklusive mellanslag. Skicka texten som en Word-fil i första hand. Bifoga ett porträttfoto. Bilden ska vara tagen rakt framifrån, helst i dagsljus och med neutral bakgrund. Mobilkamera fungerar bra. Be gärna någon annan fota.

Texten ska skrivas exklusivt för Kollega Debatt och får inte vara publicerad tidigare i andra tidningar eller nyhetsmedier. Däremot har vi inget emot om du delar inlägget och länkar till oss efter publicering.

En förutsättning för publicering är att ni samtycker till att debattartikeln, utan begränsning i tiden, lagras och tillhandahålls i Kollegas digitala arkiv. 

Vissa debatter kan även komma att publiceras i Kollegas magasin. Vi förbehåller oss då rätten att korta texten.  

Skicka textförslag till debatt@kollega.se

Ange ett telefonnummer där vi kan nå dig.

Vi tar gärna emot repliker på våra debattartiklar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Stress slår sönder organisationer

Två tidigare tjänster blir en. Ansvar breddas, resurser minskar. När ska organisationer förstå att hållbara resultat inte skapas genom att springa fortare, utan genom att bygga rätt från början, skriver Mikael Buskas.
Mikael Buskas Publicerad 17 februari 2026, kl 09:15
stress på kontoret
Rimliga förväntningar och en kultur som känns i väggarna gör att medarbetare vill vara med på resan, inte stå kvar på perrongen och se tågen passera, skriver Mikael Buskas. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Efter många år i arbetslivet, varav flera i ledande roller, trodde jag att jag hade en ganska stabil bild av hur förändring, ledarskap och utveckling fungerar i praktiken. De senaste åren har dock gett mig en ny och mer bekymrande insikt om hur dagens arbetsliv ofta är organiserat, och varför så många människor känner sig slitna, stressade och uppgivna.

Min resa tog fart efter att jag valde att avsluta en anställning i ett företag som var på väg in i rekonstruktion, en arbetsplats jag trivdes mycket bra på. Jag behövde säkra min ekonomi och ta mig vidare. Därefter följde två chefsroller på relativt kort tid. I ena fallet på en arbetsplats där personen som anställt mig redan hade lämnat när jag själv klev in. I andra fallet fanns inte tidigare anställd för rollen längre på plats. Jag fick senare information om att det blivit för mycket för den personen. 

På möten satt medarbetare med armarna i kors. Inte av ovilja, utan av trötthet 

Det jag möttes av var organisationer som knappt visste vilket håll de skulle springa åt. Onboarding kunde vara otydlig eller obefintlig. De personer som enligt plan skulle fungera som stöd var så pressade av sin egen vardag att de knappt gick att få tag på. Samtidigt förväntades man leverera, sätta riktning och skapa hållbara resultat.

På möten satt medarbetare med armarna i kors. Inte av ovilja, utan av trötthet. Trötthet på ständiga omorganisationer, nya chefer och ännu en ”ny väg framåt”. I korridorerna kunde man nästan känna hur förväntningarna var låga, hur länge skulle den här ledaren hålla? Jag förstår dem fullt ut. Förändring kan vara både nödvändig och utvecklande, men när den kommer för ofta, för snabbt och utan stabil grund skapar den snarare motstånd än engagemang.

Ansvar breddas, resurser minskar

Allt oftare ser jag också hur roller slås ihop. Två tidigare tjänster blir en. Ansvar breddas, resurser minskar. I flera fall har personer före mig gått rakt in i den berömda väggen. Ändå fortsätter man, som om det bara handlade om att hitta ”rätt person” nästa gång. Som om problemet vore individen och inte grunden i bolaget.

Kalendrarna fylls av möten. Powerpointpresentationer avlöser varandra. Listor med initiativ och satsningar växer. Men tiden för att faktiskt utföra, fördjupa och bygga något hållbart finns sällan kvar. Istället får vi utbildningar i prioriteringstekniker och effektivitet, allt för att pressa in ännu mer i redan överfulla arbetsdagar.

Arbetsmiljöverket kan man hitta information om att en arbetsplats med ohälsosam arbetsbelastning kan ge hjärtproblem, stroke, depression, utmattningssyndrom och i förlängningen för tidig död. 
Kanske är det dags att diskutera om Arbetsmiljöverkets tillsyn i framtiden även kan bidra till ökad transparens, så att arbetssökande lättare kan förstå vilken arbetsmiljö de faktiskt kliver in i.

Tiden för att faktiskt utföra, fördjupa och bygga något hållbart finns sällan kvar

När ska fler organisationer förstå att hållbara resultat inte skapas genom att springa fortare, utan genom att bygga rätt från början? Rimliga förväntningar. En kultur som känns i väggarna och där medarbetare vill vara med på resan, inte stå kvar på perrongen och se tågen passera.

Ett fungerande arbetsliv är ett samspel mellan företag, ledare och medarbetare. Det kräver respekt för människors begränsningar, oavsett titel. De företag som lyckas med detta finns redan. Studera dem. Lär av dem och kopiera det som faktiskt fungerar.

/Mikael Buskas