Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Det här är bara några av de argument Lena Markblad brukar ta till för att lugna rädda resenärer. Under sina 29 år i yrket har hon träffat många som är lite nervösa och rätt ofta en aning konfunderade över hur den här flera hundra ton tunga fågeln kan hålla sig i luften utan att trilla ner.
Och så finns det de som är fullständigt skräckslagna.
– Det är de väldigt rädda som vi får kontakt med, eftersom de nästan alltid berättar om sin rädsla när de stiger ombord, säger Lena.
Hon har varit med om att passagerare har ångrat sig och vänt i dörren, men för det mesta har besättningen lyckats lugna dem så att de fullföljt flygningen. Bara en gång har Lena varit med om att en person fick sådan panik att planet tvingades avbryta starten.
Extra mycket omtanke, som uppmuntrande blickar och en vänlig klapp på axeln, och mycket information, är strategin som Lena och hennes kollegor använder sig av när de möter flygrädda.
– Det är lite som att bilda ett team med den som är rädd, förklarar hon.
Med lite tur får man också säga hej till piloterna i cockpit innan start. Att få se ansiktena på de som kör planet verkar ofta lugnande på nervösa passagerare.
Sedan informerar hon om vad som kommer att ske under flygningen. Som att planet kan skaka lite när det passerar genom ett molntäcke, eller att det kan låta lite när landningshjulen fälls in och ut. Väntas oväder berättar Lena förstås det också.
– Det är väldigt viktigt att vara ärlig och tydlig.
Flygkatastrofer borde väl spä på oron hos väldigt många?
– Nej, det är inte alls min erfarenhet.
Den 12 september 2001 – dagen efter att två flygplan kraschat in i World Trade Center – lyfte Lena med 400 charterresenärer. Strax innan start var det ovanligt tyst i planet, men väl uppe på marschhöjd var stämningen precis som vanligt.
– Det var som katastrofen dagen innan inte hade hänt. Planet var dessutom fullsatt. Vi trodde att minst 50 säten skulle gapa tomma.
Själv har hon aldrig blivit rädd ombord. Visst, skakiga landningar är väl inte det roligaste hon vet, men hon känner sig helt trygg även när hon flyger med andra seriösa bolag.
Dessutom är det ju så att hennes arbetsplats statistisk sett är en trygg plats att befinna sig på. Att flyga är det säkraste transportmedlet, betydligt säkrare än att köra bil eller att cykla i storstan.
– Totalhaveri med flyg sker en gång på tio miljoner. Jag brukar säga att du har gjort din farliga del av resan bara genom att ta dig ut till flygplatsen.
En ledares viktigaste uppgift är att se till att sin egen och medarbetarnas hjärnor fungerar maximalt. Genom att på djupet förstå vilka faktorer som påverkar den betydelsefulla och komplexa muskeln som sitter mellan våra öron kan vi också förändra och förbättra allas potentialer. Och göra oss mer motståndskraftiga mot skadlig stress.
Det menar Maria Engström-Eriksson, som är civilingenjör i industriell ekonomi och har en master i psykologi. Hon är aktuell med boken Hjärnatlet där hon med hjälp av forskningsrön, egna modeller och praktiska exempel beskriver en mental träning med hjärnan i fokus.
De senaste åren har hjärnans betydelse och funktioner uppmärksammats alltmer. Ändå menar Maria Engström-Eriksson att många, inte minst personer i ledande position, har bristfälliga kunskaper kring detta.
– Dagens företag och organisationer behöver fler hjärnatleter som likt fysiska atleter känner in och förstår sina verktyg – hjärnan respektive kroppen – för att kunna maximera prestationer och engagemang, förtydligar hon.
Att bli en hjärnatlet handlar inte om elitism eller att vara superbegåvad, utan om att utgå från de resurser man har och göra det bästa av dem.
Vad är det då som påverkar våra hjärnor på jobbet och privat? I boken utgår Maria Engström-Eriksson bland annat från en egen modell, Master, för att förklara hur man blir en hjärnatlet. Modellen består av sex sociala drivkrafter och biologiskt grundade behov.
Maria Engström-Eriksson liknar drivkrafterna vid ”hinkar” fyllda med vatten och har använt modellen i över tio år vid teambuilding och ledarskapsutveckling.
– Är hinkarna fyllda känner du dig trygg. Men om någon hink töms uppstår stressorer som gör att hjärnan fungerar sämre. Välfyllda hinkar ger starkare hjärnatleter, sammanfattar hon.
Masterhinkarna är till god hjälp för att skapa ett gemensamt språk och identifiera vad som skaver. Att se om hinkarna är fulla eller inte gör det enklare att göra en analys. Och att kunna åtgärda problemen.
Förutom att öka skaran av hjärnatleter i världen har Maria Engström-Eriksson ett annat tydligt syfte med boken. Hon vill så hål på myten om stress.
– Stress förknippas ofta med att ha en hög arbetsbörda. Men det stämmer inte alltid. I själva verket kanske förklaringen är att en eller flera av hinkarna är tömda. Kanske finns det brist på mening eller självständighet. Då hjälper det inte att minska på arbetsuppgifterna.
Hon anser att det borde vara en given fråga på ledningsnivå att nu ta kunskaperna om hjärnan på allvar.
– Att göra chefer och medarbetare till hjärnatleter är i grund och botten en ekonomisk fråga. Det handlar om att få människor att producera på sin fulla kapacitet. Jag hoppas att det snart kommer att bli lika självklart att fokusera på hjärnans hållbarhet som det är tala om hållbarhet för miljö och ekonomi, säger Maria Engström-Eriksson.
Text: Gertrud Dahlberg
Tänk dig sex hinkar som en modell för att förklara hjärnans behov och sociala drivkrafter. Det optimala är välfyllda hinkar – då har du lagt grunden till att bli en hjärnatlet.
Handlar om att hitta det som inspirerar, ger glädje och tillfredsställelse. Att förstå varför vi gör något kan vara lika meningsfullt som själva målet. Om vi saknar mening och riktning kan det leda till stress och utmattning.
Innebär att uppleva sig som betydelsefull och begreppet beskriver vår position i gruppen. När du upplever att din status är låg känner du dig osedd, vilket ökar stressnivåerna. Om du tvärtom känner dig uppskattad, erkänd och betydelsefull är din upplevda status hög. Det är grundläggande för motivation och arbetsglädje.
Utgår från att vårt behov av rättvisa är biologiskt grundat. Rättvisa är att ge människor förutsättningar och anpassningar för att skapa lika möjligheter. Det hjälper oss att bygga starka och sammanhållna grupper.
Att själv få bestämma är ett bränsle för att kunna prestera på topp. Friheten är en förutsättning för kreativitet och för att hitta nya lösningar. När vi har möjlighet att fatta egna beslut föds känslan av kontroll, vilket ökar belöningssystemet i hjärnkontoret.
Bygger på att vi måste ha klar och tillförlitlig information för att våra hjärnor ska kunna navigera rätt. När vi får bristfälliga eller motsägelsefulla besked skapas ofta frustration. Osäkerheten liksom otrygghet frodas, vilket i sin tur påverkar arbetsklimatet negativt.
Visar att vi är flockdjur som är beroende av starka sociala band. Vi behöver samspel med andra för att överleva och utvecklas. En stark sammanhållning på jobbet främjar kognitiv flexibilitet, skapar arbetsglädje och ökar produktiviteten.