Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Så lugnar hon flygrädda

Lena Markblad, kabinchef på Thomas Cook Airlines, brukar kunna lugna de flesta flygnervösa resenärer. Med information och lite extra omtanke.
Petra Rendik Publicerad
Anna Svanberg
Kabinchef Lena Marklund kan ge oroliga flygresenärer råd. Här med tidigare flygfobiske Johan Simberg. Anna Svanberg
  • Nej, flygplan går inte sönder av turbulens.
  • Piloterna är tränade i att hantera krislägen.
  • Ingen i besättningen skulle ta det här jobbet om det vore livsfarligt.

Det här är bara några av de argument Lena Markblad brukar ta till för att lugna rädda resenärer. Under sina 29 år i yrket har hon träffat många som är lite nervösa och rätt ofta en aning konfunderade över hur den här flera hundra ton tunga fågeln kan hålla sig i luften utan att trilla ner.

Och så finns det de som är fullständigt skräckslagna.

– Det är de väldigt rädda som vi får kontakt med, eftersom de nästan alltid berättar om sin rädsla när de stiger ombord, säger Lena.

Hon har varit med om att passagerare har ångrat sig och vänt i dörren, men för det mesta har besättningen lyckats lugna dem så att de fullföljt flygningen. Bara en gång har Lena varit med om att en person fick sådan panik att planet tvingades avbryta starten.

Extra mycket omtanke, som uppmuntrande blickar och en vänlig klapp på axeln, och mycket information, är strategin som Lena och hennes kollegor använder sig av när de möter flygrädda.

– Det är lite som att bilda ett team med den som är rädd, förklarar hon.

Med lite tur får man också säga hej till piloterna i cockpit innan start. Att få se ansiktena på de som kör planet verkar ofta lugnande på nervösa passagerare.

Sedan informerar hon om vad som kommer att ske under flygningen. Som att planet kan skaka lite när det passerar genom ett molntäcke, eller att det kan låta lite när landningshjulen fälls in och ut. Väntas oväder berättar Lena förstås det också.

– Det är väldigt viktigt att vara ärlig och tydlig.

Flygkatastrofer borde väl spä på oron hos väldigt många?
– Nej, det är inte alls min erfarenhet.

Den 12 september 2001 – dagen efter att två flygplan kraschat in i World Trade Center – lyfte Lena med 400 charterresenärer. Strax innan start var det ovanligt tyst i planet, men väl uppe på marschhöjd var stämningen precis som vanligt.

– Det var som katastrofen dagen innan inte hade hänt. Planet var dessutom fullsatt. Vi trodde att minst 50 säten skulle gapa tomma.

Själv har hon aldrig blivit rädd ombord. Visst, skakiga landningar är väl inte det roligaste hon vet, men hon känner sig helt trygg även när hon flyger med andra seriösa bolag.

Dessutom är det ju så att hennes arbetsplats statistisk sett är en trygg plats att befinna sig på. Att flyga är det säkraste transportmedlet, betydligt säkrare än att köra bil eller att cykla i storstan.

– Totalhaveri med flyg sker en gång på tio miljoner. Jag brukar säga att du har gjort din farliga del av resan bara genom att ta dig ut till flygplatsen.

Lenas råd till flygrädda

  • Kontakta flygbolaget innan resan och berätta att du är flygrädd. Eller säg till när du kliver på planet.
  • Förboka sittplats. Är du rädd för turbulens? Ta en plats längre fram, ofta skakar det mindre ju längre fram du sitter.
  • Känns det instängt? Ta en gångplats och om möjligt, välj ett större flygplan.
  • Ta reda på så mycket du kan om flyg och vad som sker under en flygning. Då vet du att vissa ljud hör till och att turbulens inte är något att oroa sig för.
  • Välj seriösa flygbolag. Då har personalen ofta mer tid att ta hand om dig som är rädd.
  • Var ute i god tid på flygplatsen. Att vara stressad förvärrar ångest och panikkänslor. Ta en fika, insup atmosfären, titta på när plan landar och startar.
  • Var utvilad och mätt. Undvik alkohol under resan, känslan av att tappa kontrollen kan förvärras.
  • Rör på dig under resan. Prata med kabinpersonalen om du är orolig eller har frågor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Jakten på kantarellerna - så hittar hon skogens guld

Att gå den extra milen lönar sig – både i svampletandet och på jobbet, tycker kommunikationsstrategen Viktoria Stenberg Lindquist. Plötsligt står kantarellerna där.
Elisabeth Brising Publicerad 30 juli 2026, kl 06:02
Viktoria Stenberg Lindquist hittar kantareller.jpg
Här tänker jag inte på jobbet. Svampletaren Viktoria Stenberg Lindquist tycker envisheten i skogen lönar sig i längden. Foto: Daniel Scheer

När blev du svampintresserad?

– Efter en intensiv och påfrestande tid i mitt liv med barnen och mycket på jobbet. Jag upptäckte att skogen gav mig en känsla av lugn och ro som jag behövde. Jag och min vuxna systerson började plocka ihop, det var ett bra kantarellår och lite trendigt – alla snackade om svamp. Jag uppvuxen i byn Tjautjas utanför Gällivare, så skog och natur har alltid varit en stor del av mitt liv.

Vad är bäst med att plocka svamp?

– Det är fantastiskt att bara vara ute och röra sig i skogsmiljön, men jag behöver också ett mål och något att göra för att inte bli uttråkad. Det finns en viss spänning i att gå och leta efter saker. Man vet vad man vill uppnå – bakom den där granen är kanske ett kantarellställe och så hittar du ett – då får du en kick.

Har du kommit hem tomhänt?

– I början hittade vi knappt något alls, men sedan förstod vi var vi skulle åka och leta. Ett tips är att googla på i vilken miljö svampen trivs.

 Googla på i vilken miljö svampen trivs.

Vilka är favoriterna?

– Förutom kantareller är det blek taggsvamp och svart trumpetsvamp när jag plockar själv. Men jag har hittat rödgul trumpetsvamp och karljohan också. Sedan är tryffel otrolig smakmässigt, men det går väl bara att hitta på Gotland och Öland.

Är det inte svårt att se skillnad på farliga och ätliga svampar?

– Jo, det kan vara svårt och jag plockar bara svamp jag känner till väl. I början ställde jag frågor och lade upp bilder i en Facebookgrupp – och fick hjälp att artbestämma dem. De i gruppen är superduktiga. Det är eget ansvar vad du plockar, du ska definitivt inte äta något du är osäker på.

Hur klarar du myggen?

– Myggmedel behövs, annars går det inte, och sedan får man ignorera dem. Mygg har varit närvarande hela mitt liv. Men jag vill ha hyfsat väder vid svampplockning, inget regn och det är bra om det blåser – då blir det färre mygg.

Finns det egenskaper som chef som du har användning av i skogen?

– Faktiskt. Gå den extra milen, det är alltid en superbra idé som lönar sig. Orka jobba på, gå en halvtimme till, så kommer det där kantarellstället.

Blir du mest avkopplad eller exalterad av svampletandet?

– Både och. Jag blir absolut avkopplad. Men jag får en kick när jag hittar ett bra svampställe.

Vad gör du med all svamp?

– Ingenting går till spillo. Om det blir över ger jag till grannar och andra som inte kan plocka själva. Trumpetsvampen torkar jag och kantarellerna fryser jag in. Vi älskar svamp och äter det ofta. Barnen säger att de inte gillar det, men de tar ändå lite extra kantarellsås. Jag hittar gärna på egna svamprecept också. Kantarellpizza är ett tips - jättegott med lite rödpang till. 

VIKTORIA STENBERG LINDQUIST

GÖR: Founder & Creative Lead på Rising Stories Kommunikation, tidigare marknadschef på Clockwork. 

BOR: I Gävle.

FRITIDSINTRESSEN: Mat och dryck, fiske, resa och familjen förstås.

Hälsa

Här tänker jag inte på jobbet: ”Ombord stannar tiden”

Han växte upp långt från hav. Ändå har Urban Fägnell ända sedan barnsben känt en dragning till segling. I dag bor han en stor del av året på sin båt.
Joachim Stokstad Publicerad 3 juli 2026, kl 05:59
Som kapten har Urban Fägnell nytta av seglingen, både i mötet med nya människor och i chefsrollen på jobbet. Foto: David Fägnell/Urban Fägnell

Hur kommer det sig att du blev en inbiten seglare?

– Jag är uppvuxen i Gällivare, 25 mil från havet, men har alltid känt en dragning till hav och segling. År 2000 fick jag jobb i Luleå, och företaget hade en andelsbåt man kunde låna. Det gav mersmak, men det var lite jobbigt att dela, så jag köpte en egen. Där bor jag nu en stor del av året.

Varför bor du på båten?

– För att det får mig att må bra. Jag jobbar hårt och det tar sig olika uttryck, men redan efter någon dag på båten är man som en ny människa igen och redo att ta sig an nya utmaningar på land. Och jag inser varför – livet ombord, där stannar tiden!

– Det är så mysigt att sova och bo på båt. Och vi har en helt fantastisk skärgård här uppe.

Och bekvämligheten?

– Det finns sovplats för sex personer, dusch, två toa, kök med kyl, stor salong, internetuppkoppling. Ungefär som en trerumslägenhet.

Men i regn och blåst – hur kul är det då att vara på båt?

– Då stänger man in sig och slår på värmen. Det är hög mysfaktor!

Så vad är grejen med själva seglingen?

– Frihetskänslan, tystnaden, det är bara du, havet och vinden, som måste samarbeta. Segling är ett sätt att utmana sig själv. Någon har sagt att alla borde göra en segling över Atlanten, för att man blir ödmjuk – det går inte att tävla mot havet.

Utvecklar det dig som chef?

– Definitivt. Jag gillar att ta med folk ut, gärna som inte känner varandra. Det kan bli lite som tv-programmet Renées Brygga, med spännande möten. Kaptensrollen är bra träning i ledarskap. Man bygger team, precis som på jobbet, och måste vara här och nu, lyhörd, trygg. Man trimmar och utvecklar andra sidor hos sig själv och sin besättning. Som skeppare har jag ju ansvar för att seglingen blir bra för alla ombord, att alla känner delaktighet och mår bra, även om det blåser hårt.

Är det mycket arbete med båten?

– Hur mycket som helst. Men det är precis som med ett fritidshus, du avgör själv hur mycket arbete du vill lägga ner. Det tråkiga skrovputsandet brukar jag leja bort till sonen och hans kompisar. Jag fokuserar på att förbättra saker ombord.

Vad är det längsta du har seglat?

– Min längsta tur är från Frankrike till Mallorca, vilket var fantastiskt, men två veckor som kapten i Karibien slog även det med hästlängder. Så otroligt vackert, så varma människor och att få simma bland havssköldpaddor … Nästa dröm är att segla över Atlanten, det har jag bestämt, men jag tänker att det inte nödvändigtvis måste bli med egen båt.

URBAN FÄGNELL

GÖR: Karriärrådgivare för personer som vill byta jobbinriktning. Har tagit Fartygsbefäl klass 8 och får därmed ha betalande passagerare.

BOR: Hus i Luleå och på sin båt.

SEGELBÅT: Jeanneau, en 40 fots (12 meter) fransk båt.

BÄSTA BÅTMINNE: Jag kunde skriva en bok om alla mina seglingsminnen, men att segla i Karibien var makalöst.

TIPS TILL SUGEN NYBÖRJARE: Kontakta det lokala segelsällskapet och förklara läget. Då lär du få följa med någon. Båtägare är ofta entusiaster som älskar att prata om sitt stora fritidsintresse.