Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Så lär du dig att säga NEJ

Har du svårt att säga nej på jobbet? Då lever du farligt. Att vara kronisk ja-sägare kan göra dig sjuk. Men det går att lära sig hantera problemet.
Publicerad
Södertörns högskola och Colourbox.
Att våga säga nej är många av oss rädda för. Vem vill vara en svikare, som inte ställer upp? Jonna Bornemark poängterar vikten av att göra ”mikromotstånd” Södertörns högskola och Colourbox.

I den amerikanska komedin Yes Man har huvudpersonen, spelad av Jim Carrey, fastnat i negativa tankebanor. Han lider av sin skilsmässa och säger nej till precis allt. Efter att ha besökt ett seminarium som uppmuntrat deltagarna att säga ja till varje möjlighet tar huvudpersonens liv en kraftig vändning och öppnar sig.

Även om historien är fiktiv känner nog väldigt många av oss igen sensmoralen. Att vara positiv och öppen ses som bra egenskaper och efterfrågas i jobbsammanhang. Att däremot våga säga nej är många av oss rädda för. Vem vill vara en svikare, som inte ställer upp?

Situationen du är i påverkar dig mer än din personlighet

En som har personlig erfarenhet av att ha svårt att säga nej är Jonna Bornemark, docent i filosofi på Södertörns högskola. Hon ser samhällets effektiviseringskrav som en negativ trend som gör att fler går in i väggen. Det fick hon själv erfara för ett par år sedan. På väg till en workshop sa kroppen plötsligt stopp.

– Jag var väldigt stressad, som vanligt, när benen bara vek sig. Jag satte mig ner en stund och lyckades till slut ta mig till workshopen, men den blev inte ett dugg bra. Efteråt grät jag en hel helg, säger hon.

– Jag hade sagt ja till precis allt, tyckte att det var roligt när det hände saker och ting. Och jag drog inte bara i gång mig själv, utan även andra.

– Huvudet sa aldrig nej – det var först när jag inte kunde andas eller gå som jag förstod att jag hade blivit sjuk.

Under den här tiden jobbade Jonna Bornemark som chef, forskade och föreläsare och tog samtidigt hand om sitt barn med diagnosen autism samt sin häst och sin hund. Efter kraschen blev hon sjukskriven och var borta från jobbet i två år.

– Jag behövde först själv acceptera att jag har en gräns. Jag förstod det intellektuellt, men det bottnade inte.

Så småningom började Jonna Bornemark jobba 25 procent och är i dag uppe i 80. Hon är tacksam över att ha två bra chefer som månar om hennes hälsa. De hjälper henne att vakta på sin andning och trycket över bröstet.

Jonna Bornemark poängterar vikten av att göra ”mikromotstånd”. Genom att fråga sina chefer: ”Om jag ska göra det där, vad ska jag då ta bort?” tar man ansvar för hur arbetslivet utformas i stort, menar hon.

Läs också: Nej-sägare tecken på sunt arbetsklimat

– Och prata om utmattning, högt och explicit, när du har för mycket att göra. Då kan du till och med få respekt när du säger nej.

En annan person som har erfarenhet av att säga ja till alldeles för mycket är Jonas Hjalmar Blom, psykolog och författare. Numera förespråkar han att man söker sig till sammanhang som inte triggar ja-beteendet.


Foto: Colourbox

Han tar ett exempel: Du står i mataffären. I ena handen har du en morot, i den andra en chokladkaka. Fastän du häromdagen bestämde dig för att äta mer hälsosamt väljer du lätt chokladkakan. Men om den aldrig hade funnits i din närhet hade du inte haft ett val.

– Det är samma sak i arbetslivet – situationen du är i påverkar dig mer än vad din personlighet gör. Därför kan det hjälpa att ta bort vissa valmöjligheter, säger Jonas Hjalmar Blom.

Det är viktigt för hälsan att öva på att säga nej i vardagen och försöka se mer till sina egna än andras behov, menar han.

– Vi måste inse att vi har begränsat med tid, och att om vi inte gör ett bra jobb så mår vi dåligt. Det är svårt, men vi måste försöka se saker i ett längre perspektiv, säger Jonas Hjalmar Blom.

Text: Sofia Andersson

SÅ LÄR DU DIG ATT NOBBA

  • Koncentrera dig på de aktiviteter/jobb som du mår bra av eller som låter dig nå dina mål.
  • Om en chef frågar om du vill ta dig an en uppgift, säg som det är, att de jobb/projekt du är involverad i blir lidande om du tar på dig alltför mycket.
  • Påminn andra, och be andra påminna dig, när ni tagit på er för mycket och slutar göra sådant ni brukar må bra av att göra.
  • Minska antalet distraktioner. Om du tackat nej till en fest för att vila upp dig, kolla inte på dina sociala medier så att du triggas att tänka på allt roligt du missar. Eller lägg undan din telefon över helgen.
  • När du känner att du gått över gränsen, var inte rädd för att ta ett steg tillbaka och erkänna att du tagit på dig för mycket. Våga be om avlastning och hjälp.

Källa: Jonas Hjalmar Blom

 

KONFLIKT I HJÄRNAN

Egentligen kan vi mycket väl vara födda till nej-sägare. Forskare på Kungliga Tekniska högskolan har nämligen studerat relationen mellan hjärnans nervceller för ”go”- och ”no go”, kör respektive stoppa.

Dessa signaler skickas ut från striatum, ett område i hjärnan som har en direkt avgörande roll vid all form av beslutsfattande, inlärning och motoriska funktioner. Och forskningen kan visa på en konflikt i hjärnan, som påverkar vår förmåga att fatta beslut, där ”no go”-cellerna hämmar ”go”-cellerna.

Grupptryck, övertalning och marknadsföring, som ju förekommer på i stort sett alla arbetsplatser med fler än en anställd, är stimulans som kan ge go-cellerna – det vill säga ja-sägandet – ett övertag.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Jakten på kantarellerna - så hittar hon skogens guld

Att gå den extra milen lönar sig – både i svampletandet och på jobbet, tycker kommunikationsstrategen Viktoria Stenberg Lindquist. Plötsligt står kantarellerna där.
Elisabeth Brising Publicerad 30 juli 2026, kl 06:02
Viktoria Stenberg Lindquist hittar kantareller.jpg
Här tänker jag inte på jobbet. Svampletaren Viktoria Stenberg Lindquist tycker envisheten i skogen lönar sig i längden. Foto: Daniel Scheer

När blev du svampintresserad?

– Efter en intensiv och påfrestande tid i mitt liv med barnen och mycket på jobbet. Jag upptäckte att skogen gav mig en känsla av lugn och ro som jag behövde. Jag och min vuxna systerson började plocka ihop, det var ett bra kantarellår och lite trendigt – alla snackade om svamp. Jag uppvuxen i byn Tjautjas utanför Gällivare, så skog och natur har alltid varit en stor del av mitt liv.

Vad är bäst med att plocka svamp?

– Det är fantastiskt att bara vara ute och röra sig i skogsmiljön, men jag behöver också ett mål och något att göra för att inte bli uttråkad. Det finns en viss spänning i att gå och leta efter saker. Man vet vad man vill uppnå – bakom den där granen är kanske ett kantarellställe och så hittar du ett – då får du en kick.

Har du kommit hem tomhänt?

– I början hittade vi knappt något alls, men sedan förstod vi var vi skulle åka och leta. Ett tips är att googla på i vilken miljö svampen trivs.

 Googla på i vilken miljö svampen trivs.

Vilka är favoriterna?

– Förutom kantareller är det blek taggsvamp och svart trumpetsvamp när jag plockar själv. Men jag har hittat rödgul trumpetsvamp och karljohan också. Sedan är tryffel otrolig smakmässigt, men det går väl bara att hitta på Gotland och Öland.

Är det inte svårt att se skillnad på farliga och ätliga svampar?

– Jo, det kan vara svårt och jag plockar bara svamp jag känner till väl. I början ställde jag frågor och lade upp bilder i en Facebookgrupp – och fick hjälp att artbestämma dem. De i gruppen är superduktiga. Det är eget ansvar vad du plockar, du ska definitivt inte äta något du är osäker på.

Hur klarar du myggen?

– Myggmedel behövs, annars går det inte, och sedan får man ignorera dem. Mygg har varit närvarande hela mitt liv. Men jag vill ha hyfsat väder vid svampplockning, inget regn och det är bra om det blåser – då blir det färre mygg.

Finns det egenskaper som chef som du har användning av i skogen?

– Faktiskt. Gå den extra milen, det är alltid en superbra idé som lönar sig. Orka jobba på, gå en halvtimme till, så kommer det där kantarellstället.

Blir du mest avkopplad eller exalterad av svampletandet?

– Både och. Jag blir absolut avkopplad. Men jag får en kick när jag hittar ett bra svampställe.

Vad gör du med all svamp?

– Ingenting går till spillo. Om det blir över ger jag till grannar och andra som inte kan plocka själva. Trumpetsvampen torkar jag och kantarellerna fryser jag in. Vi älskar svamp och äter det ofta. Barnen säger att de inte gillar det, men de tar ändå lite extra kantarellsås. Jag hittar gärna på egna svamprecept också. Kantarellpizza är ett tips - jättegott med lite rödpang till. 

VIKTORIA STENBERG LINDQUIST

GÖR: Founder & Creative Lead på Rising Stories Kommunikation, tidigare marknadschef på Clockwork. 

BOR: I Gävle.

FRITIDSINTRESSEN: Mat och dryck, fiske, resa och familjen förstås.