Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Ur en väska med texten ”Little Anne” plockar Johan Cajdert, som jobbar på företaget Första Hjälpen-konsulten, fram en ljusbeige torso. Johan utbildar arbetsplatser i hjärt-lungräddning, HLR, något som blivit allt vanligare att arbetsgivare bekostar.
Kurserna styrs av HLR-rådets riktlinjer, men skräddarsys för olika verksamheter. Jobbar du på ett bygge kanske det är bra att få särskild kunskap om fallolyckor, medan det på ett kontor är större risk för hastigt insjuknande eller allergiska reaktioner om någon får i sig en jordnöt.
Det knäpper och knakar i Little Anne när hennes bröstkorg trycks ihop av Johans händer. Det gör det även i människors bröst. Särskilt när de kommit upp i en viss ålder – på äldre händer det till och med att man knäcker ett revben eller två. Men det är inget att bry sig om. Ett revben är ett litet offer om man får livet tillbaka.
Efter att ha utfört hjärt-lungräddning på dockan tar Johan Cajdert fram defibrillatorn, eller hjärtstartaren, som den också kallas. I dag ser man ofta maskinen på arbetsplatser och andra offentliga platser, oftast i en liten plastlåda som sitter monterad på väggen.
En hel del människor känner ett visst obehag inför att använda en hjärtstartare – den skickar ju faktiskt elektricitet genom kroppen. Men Johan Cajdert menar att i princip vem som helst kan klara av att använda defibrillatorn.
– Man kan inte göra fel med en hjärtstartare. Tvärtom, det absolut största misstaget folk gör är att de inte gör något alls, säger Johan Cajdert och startar maskinen som med hjälp av både bilder och röst guidar användaren, steg för steg.
Tack vare att maskinen är så oerhört pedagogisk är det svårt att tro att man kan ”misslyckas” även i skarpt läge. Det finns förstås hjärtstartare av olika märken och i olika varianter, men den här påpekar till och med om du har för lite kraft när du utför hjärtmassagen.
Och det kan behövas – efter ett par omgångar blir det tungt och allt svårare att trycka tillräckligt hårt. Eftersom de flesta bara orkar utföra HLR under några minuter är det en mycket stor fördel om hela arbetslag lär sig hjärt-lungräddning, så att man kan byta av varandra.
Att lära sig hjärt-lungräddning är bra för alla på arbetsplatsen. Kursernas syfte är till stor del att medarbetare ska känna sig trygga i sin arbetsmiljö. Att man som arbetskramrat känner att man gjorde vad man kunde om någon blir sjuk, även i de fall då personen avlider.
Innan Johan Cajdert började på Första hjälpenkonsulten arbetade han som brandman och har i sitt yrkesliv lyckats rädda livet på två personer tack vare hjärt-lungräddning.
– Jag ryser bara jag pratar om det, säger Johan Cajdert och drar med handen över gåshuden på armen, när han berättar om hur han och kollegorna räddade en man i 40-årsåldern som hade fått hjärtstopp.
Vad hjärtstoppet berodde på minns inte Johan. Däremot glömmer han aldrig när mannens fru och två barn kom med tårta till brandstationen för att tacka killarna.
– Känslan av att ha räddat en människa så att han kunde fortsätta livet tillsammans med sin familj är fullständigt obetalbar!
Som att du ätit fem påsar chips och glömt borsta tänderna. Huvudvärk och trötthet. Uppvaknandet efter ett intensivt stirrande på skärm kan likna baksmälla. Hjärnforskaren Sissela Nutley, författare till boken Distraherad, vet hur digitala medier kan påverka hälsan, men också hur du tar kontroll över din skärmtid – om du vill det.
– Eftersom det finns hälsorelaterade bekymmer kopplade till vårt digitala liv är det bra att reflektera över hur det ser ut och påverkar vår hälsa, säger hon.
Det talas om hälsorisker med hög skärmanvändning för barn. De riskerna gäller även vuxna enligt Sissela Nutley. Skärmar tar tid från annat vi behöver, som sömn och motion. Forskning visar att hög skärmanvändning kan kopplas till sårbarhet för depression, spelberoende, sämre koncentrationsförmåga och svagare relationer.
Första steget för mer kontroll är att våga kolla i mobilen hur mycket skärmtid du faktiskt har – och fundera på om du vill använda timmarna i ditt liv till det.
– Vill jag det – fine. Men vill jag inte det – vad vill jag göra mer av? Läsa bok en timme per dag? Prata med vänner? Lära mig spela gitarr? säger Sissela Nutley.
Mår du bra kanske det inte alls är ett problem, resonerar hjärnforskaren. Få inte dåligt samvete i onödan. Men Sissela Nutley har några fler rannsakande frågor:
– Upplever jag att det går ut över viktiga saker som sömn? Orkar jag inte röra på mig? Är det en blockerare av andra lustfyllda saker som jag vill men inte får till?
Fundera även över hur innehållet i olika appar, spel och tv-serier får dig att må.
– Har jag kastat bort en och en halv timme av mitt liv, vad är eftersmaken?
Får nyheter dig att tro att världen bara är mörk, eller gör andras poster i sociala medier att du känner det som att de lever ett enklare liv, är snyggare och lyckligare?
– Om man jämför sig mycket och känner sig otillräcklig påverkar det våra tankar om oss själva, säger Sissela Nutley.
”Once you pop – you can’t stop”, löd en gammal chipsreklam. Att det är lika svårt att begränsa sitt skärmbegär som att sluta snacksa beror på att det skapar aktivitet i hjärnans belöningscentrum. Algoritmerna är gjorda för att hålla oss kvar och ge mer av det vi redan gillat eller sett.
Redan innan vi tar upp mobilen får vi en kick av signalsubstansen dopamin.
– Det verkar som ett bränsle för begär, eller förväntad belöning.
Dopamin gör att vi känner sug efter att upprepa ett beteende som belönar hjärnan igen. Får vi inte samma styrka i belöningen ökar vi på beteendet och plockar upp mobilen igen, trots att vi nyss kollade.
Vill du lyckas minska på mobiltiden ska du sätta upp nåbara mål och ställa in skärmbegränsningar precis som för barn.
– Jag har skärmtid för mig själv när jag har varit en timme på Insta. Då kan jag ta ett beslut att fortsätta eller inte. Det medvetandegör, säger Sissela Nutley.
4 tips: Så stoppar du skärmsuget
1. Kolla upp din skärmtid. Fundera på dina livsmål. Sätt ett görbart tidsmål.
2. Ställ in skärmtiden på tidsslukande appar. Överkurs: Ge tidskoden till en kompis.
3. Stäng av notiser.
4. Ställ in låst hemskärm med avskräckande bild. Skaffa greyscale - svart-vit skärm.
Ju större beroende du upplever, desto mer stöd kan du behöva, understryker hon.
– Höj tröskeln för det du vill göra mindre av och sänk den för det du vill göra mer av.
Skapa en paus innan du öppnar telefonen. Genom att ha en låst skärmbild tar den någon extra sekund att låsa upp. Lägg in en stoppsignal som skärmbild och varför inte en röd skärm med texten: ”Ska du verkligen öppna mig nu?” Hjärnforskaren föreslår även inställningen gråskala som gör skärmen svartvit.
– Då blir det tråkigt!
Den som lätt blir rastlös utan skärm kan behöva vänja popcornhjärnan vid att bara vara. Bara 40 minuter i naturen har visat sig göra stor skillnad för kreativitet, enligt en amerikansk studie.
– Hjärnan behöver tid för spontan aktivitet och inte alltid bearbeta information, säger Sissela Nutley.
Prova att promenera utan underhållning, strunta i podd när du transporterar dig. Klappa ett husdjur, skratta med en kompis, tomglo ut genom fönstret, basta, bada eller meditera, tipsar hon. Gör en sak i taget, sakta.
– Jag värnar alla stunder. Hänger jag tvätt gör jag bara det. ”Lean into it.”
Unga får dåligt mobilsamvete
Unga kvinnor får mer dåligt samvete än killar för att de använder mobilen mycket enligt en studie vid Göteborgs universitet. Kvinnor uppger mer oro än män även när de använder skärm mindre enligt Sissela Nutley.
Killar blir oftare beroende av dataspel än kvinnor och allt fler söker hjälp. Dataspelsberoende är i dag det enda digitala användande som är en diagnos med vårdprogram för patienter.
Det finns vissa hälsorisker för barn och unga med hög skärmanvändning och i höstas kom de första riktlinjerna för alla under 18 år.
Lästips:
Distraherad. Hjärnan, skärmen och krafterna bakom, av hjärnforskaren Sissela Nutley.
Skärmhjärnan. Hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda, av psykiatern Anders Hansen.
