Lars Sten slår sig ned vid sitt skrivbord på Profilgruppen i småländska Åseda. Det är annandag pingst den 24 maj 2010 och som vilken måndag som helst förutom att Lars är lite senare än vanligt. Morgonen har startat med provtagning på vårdcentralen för diabetes och eftersom han har fastat har han svängt förbi villan för en snabb frukost innan han kom till jobbet.

Roger Johansson, som delar kontor med Lars, är på väg ut ur rummet och slänger en gliring åt Lars som garvar lite och genast ger svar på tal innan han sätter i gång med dagens sysslor. Han trycker på utskrift av några listor och reser sig upp för att gå till skrivaren, när det känns som att han får en strut över huvudet och allt blir svart.

Roger kommer tillbaka från sitt ärende och ser Lars ligga framstupa över tangentbordet. Han förstår direkt att något är fel och ropar på hjälp samtidigt som han skyndar fram till Lars. Han är livlös.

När Mikael Sakshaug hör att någon ligger medvetslös på övervåningen grabbar han snabbt tag i hjärtstartaren på väggen och störtar upp för trappan. Med hjälp av Roger bereder han plats på golvet för Lars, som nu har hunnit bli lila över hela kroppen. Roger larmar 112 samtidigt som Mikael böjer sig ned, knäpper upp Lars skjorta och fäster hjärtstartarens elektroder över Lars bröst.

Läs mer: Hjärt-lungräddning – Så gör du!

Till hjälp har han Sandra, som för bara några veckor sedan har lärt sig att använda hjärtstartaren. Även Mikael Ekbring och Patrik Engdahl, som liksom Mikael Sakshaug är deltidsbrandmän, är nu på plats runt Lars.

”RÖR INTE PATIENTEN." ”Chock rekommenderas”, uppmanar hjärtstartaren. Lars kropp rycker till när stöten far genom hjärtat. Mikel Ekbring för ihop händerna och börjar ge hjärt-lungräddning. 30 kompressioner, två inblåsningar. Ingen reaktion.

Lars kropp rycker till när stöten far genom hjärtat

Roger vet inte hur många minuter som gått sedan han ringde 112, men det känns som timmar.

På order från hjärtstartaren får Lars ytterligare en chock. Han rosslar till. Aldrig tidigare har Mikael Ekbring varit så glad över att se någon dregla. De fortsätter ge hjärt-lungräddning tills Lars verkligen protesterar genom att slå med armarna.

När Lars spärrar upp ögonen frågar Mikael Ekbring efter telefonnumret till Lars dotter, han pekar och säger att det ligger under tangentbordet.

Rogers telefon ringer. Det är ambulansföraren som inte hittar till Profilgruppen. Roger slänger sig i bilen, möter upp ambulansen och guidar dem rätt.

Åseda är ett av Sydsveriges mest glesbefolkade områden och i väntan på ambulansen från Lenhovda, tre mil bort, hinner räddningstjänsten fram. Lars får syrgas och den lila färgen skiftar sakta men säkert över till hans normala hudton.

Väl på plats lägger ambulanspersonalen Lars på en bår för att ta ned honom till bottenplanet och in i ambulansen. Men hissen är för liten. De får baxa upp Lars i en halvsittande position och trycka ned honom ensam i hissen.

Profilgruppen hade nyss köpt in hjärtstartare och dragit i gång med hjärt-lungutbildning för personalen

När ambulanspersonalen bär i väg Lars på båren vinkar han glatt åt kollegorna som oroat ser på.

– Hej då med er, vi syns snart!

Varje dag drabbas 27 personer i Sverige av hjärtstopp. Av dem överlever en. Lars är alltså lyckligt lottad som efter en månads sjukskrivning följt av en månads semester var tillbaka på jobbet.

Det var en rad gynnsamma omständigheter som bidrog till den lyckliga utgången. Tack vare att annandag pingst numera är vardag befann sig Lars på jobbet i stället för hemma eller framför ratten. Profilgruppen hade nyss köpt in hjärtstartare och dragit i gång med hjärt-lungutbildning för personalen. Dessutom har Profilgruppen många deltidsbrandmän anställda. En av dem, Mikael Sakshaug, säger dock att det inte går att jämföra jobbet i räddningstjänsten med att en kollega helt plötsligt faller ihop över kaffekoppen.

Läs mer: Lär dig rädda liv!

– Men jag är oerhört glad över att ha fått uppleva en sådan ovanlig framgång. Vi utför för det mesta hjärt-lungräddning vid trafikolyckor när det redan är för sent.

I dag mår Lars bra och tillbringar sedan några år tillbaka livet som pensionär med att leka med barnbarnen, påta i trädgården och fiska. Trots att han har en liten hjärtstartare inopererad i kroppen tänker han nästan aldrig på den där dagen när livet kunde ha slutat, eller på att han är hjärtsjuk. Han minns inte så mycket över huvud taget.

Han hade inga känningar alls den morgonen. Till och med provsvaren från vårdcentralen var helt normala.

Lars funderar över att många säger att de ser ett ljus när livet är på väg att ta slut, men att det bara svartnade för honom.

– Det där ljuset gäller bara vissa, inte sådana som du, säger Roger och de före detta kollegorna brister ut i gemensamt skratt.