I början av 2000-talet bestämde sig den 25-årige dansk-amerikanen Jacob Lund Fisker för att fortast möjligt bli ekonomiskt oberoende. Han var beredd att leva supersnålt och lägga undan 50–80 procent av sin inkomst.

Efter tre års idogt sparande vågade han köpa sina första obligationer och sedan några aktier. Vid 30 kunde han sluta lönearbeta, vilket han skildrar i sin blogg och bok Early retirement extreme. Hans grundtes är att det är enklare att nå ekonomiskt oberoende genom att minska utgifterna än genom att öka inkomsterna.

Få är kanske beredda att äta så mycket nudlar som Jacob gjorde. Men han sätter fingret på något ovanligt i vår konsumtionskultur. Nämligen att den som har en normalavlönad anställning ofta kan lägga undan mycket mer än de 5–10 procent som brukar ses som ett rimligt sparande.

Tanken på att tjäna säg 24 000 kronor i månaden (den svenska medelinkomsten efter skatt) och bara göra av med hälften kan kännas främmande. Blir inte livet otroligt tråkigt?

Nja, Jacob Lund Fisker blev snarare inspirerad av att tänka på den frihet som hans extremsparande skulle leda till. Då framstod resor, uteliv och prylar som onödiga förseningar på vägen.

Det talas om höjd pensionsålder. Om ett pensionssystem som i framtiden kanske inte håller för en åldrande befolkning. PPM är i gungning.

Samtidigt blir förskräckande många sjuka av jobbet. Går in i väggen. Är trötta på att snurra runt i ett evigt hämta-lämna-jobba-sova.

Ändå är det få som ifrågasätter den invanda modellen: Jobba till 65, helst lite till, och sedan gå i pension. De flesta ser inga alternativ. Man måste ju få in pengar varje månad. Eller?

Det är enklare att nå ekonomiskt oberoende med minskade utgifter än genom ökade inkomster

Svaret på frågan ”varför?” är för Jacob och andra extremsparare: Att ge sig själv valfrihet. Mellan att jobba hel- eller deltid. Kunna säga upp sig från ett jobb där man inte trivs. Eller pensionera sig när man vill.

Så hur gör man? Vilka summor behövs om man exempelvis vill sluta jobba tio år i förtid?

Det är förstås individuellt vad man har för kostnader och materiella krav på livet. I rutan nedan finns tre exempel. Vi har räknat på att spara en tredjedel av medelnettolönen i månaden. Det kan kännas svindlande mycket. Skulle det funka i ditt liv? Och hur får man sparpengarna att växa?

Spara till en snittpension

→ Genomsnittspensionen från 65 år är 17 000 kronor i månaden, 13 000 efter skatt.

→ För att gå i pension vid 55 med denna pension behöver du 1,6 miljoner skattade kronor.

→ Sparar du 8 000 kronor i månaden med noll procents ränta tar det dig 17 år att få ihop den summan.

→ Sparar du 8 000 kronor i månaden med 4 procents nettoavkastning tar det knappt 13 år. Du behöver alltså börja spara när du är 42 år.

Spara till en snittlön

→ Medellönen är 32 000 kronor i månaden, 24 000 efter skatt.

→ För att gå i pension vid 55 med denna lön behöver du 2,9 miljoner skattade kronor.

→ Sparar du 8 000 kronor i månaden med noll procents ränta tar det dig 30 år att komma dit.

→ Sparar du 8 000 kronor i månaden med fyra procents nettoavkastning så tar det dig 20 år. Du behöver alltså börja spara när du är 35 år.

Spara till en chefslön

Vill du få ut 30 000 kronor i månaden kommer du inte att hinna pensionera dig i förtid enbart genom att spara. De 3,6 miljoner som krävs för att täcka 10 inkomstfria år tar 38 år att få ihop om du sparar 8 000 kronor i månaden (0 procents ränta). Då har du nog passerat 61 och kan börja knapra på den vanliga pensionen i stället. Vid 4 procents avkastning tar det 23 år. Då behöver du börja spara när du är 32. Överväg aktier, fastigheter och andra investeringar.

Claes Hemberg, sparekonom på nätbanken Avanza, tycker att så pass mycket pengar bör investeras försiktigt. Förslagsvis i en billig global aktiefond.

– Max 0,2 procent i avgift. En bred globalfond kan avkasta kanske 5 procent per år. Lägg sparandet i ett ISK-konto så får du ner skatten och kan få ut kanske 4 procent netto, säger Claes Hemberg och exemplifierar med ett par fonder – Swedbank Robur Access Global eller Länsförsäkringar Global Indexnära.

Det kostar dig några magra decennier att kunna gå i tidig pension. Men lyckas du höja din avkastning några procentenheter går det förstås fortare.

I realiteten använder nog den som siktar på tidig pension en kombo av strategier: spara, investera, välja en billig livsstil och ta lite inhoppsjobb. Kanske självhushålla lite på marginalen, byta tjänster eller driva någon verksamhet som ger ett tillskott. Kanske byta till ett billigare boende. Eller sälja en bostad och få loss en reavinst.

Kanske också ta ut lite pension i förtid. Observera dock att jobbavhoppet kommer att minska den riktiga pensionen kraftigt (se "Faror & livbojar" i faktarutan nedan.)

En strategi med hängslen och livrem är att samla ett så stort kapital att det går att leva på enbart avkastningen. Då är du inte beroende av vad du får i vanlig pension efter 65, men måste starta tidigt. I ett räkneexempel på Avanzas hemsida med måttlig inkomst och måttligt sparande skulle det ta 37 år, det vill säga ett helt yrkesliv. Då finns å andra sidan kapitalet, 7 miljoner, kvar när du dör.

Att spara så mycket som en tredjedel av en normallön bygger på att man skärskådar sin livsstil och sin statusängslan. Står jag ut med att ha rostig bil, köksinredning från 70-talet och semestra i Närke – trots att jag har råd med bättre? Känns det okej att inte ha uppdaterade kläder, elektronik och prylar? Är familjen med på noterna eller blir det myteri och skilsmässa?

Å andra sidan, den som har en normal svensk inkomst och samtidigt kraft att stå emot vår konsumtionskultur har många tusenlappar att vinna. Och att räkna på det kostar inget! 

LÄS MER: På Pensionarsskattekalkylatorn kan du räkna ut skatten på olika pensionsbelopp.

På Avanza finns en kalkylator där du kan laborera med olika sparbelopp, avkastningar och sparperioder. Sök på ”Avanza hur mycket kan ett månadssparande ge dig?” Sök även på ”Hur mycket krävs för att bli ekonomiskt oberoende?” så kommer du till Avanzas blogg i ämnet.

Lisbeth Lundahl