Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Döv nekades anställning

En tolkcentral valde att inte anställa en man som receptionist. Motiveringen var att mannen – till följd av sin dövhet – inte kunde använda taltelefon. Nu har Unionen stämt arbetsgivaren för diskriminering.
Ola Rennstam Publicerad 3 december 2018, kl 15:45
U.S. Air Force/Jet Fabara
Med hjälp av ny teknik kan anställda kommunicera trots funktionsnedsättning. U.S. Air Force/Jet Fabara

Det var i oktober 2017 som en man i Stockholmsområdet sökte ett vikariat som receptionist på en verksamhet som förmedlar tolktjänster åt personer med döv- och blindhet. Trots goda kvalifikationer blev mannen, som själv är döv, aldrig kallad till intervju. I stället gick jobbet till en person som aldrig jobbat som receptionist tidigare och som inte behärskade bild- och texttelefon.

När mannen frågade om orsaken förklarade verksamhetschefen att det var ett krav att en receptionist ska behärska alla telefontekniker, bland annat taltelefon. Varje månad tar tolkcentralen emot cirka 1 200 taltelefonsamtal och dubbelt så många mejl.

Nu har Unionen stämt tolkcentralen för diskriminering och kräver 100 000 kronor i skadestånd. Enligt förbundet hade medlemmen tillräckliga kvalifikationer för tjänsten och skulle ha varit en stor tillgång i verksamheten då han kan sätta sig in i beställarnas situation och kan kommunicera med teckenspråk. Dessutom finns det många olika kommunikationsalternativ som bild- och texttelefon, e-post, sms och videochatt att tillgå.

– Arbetsgivaren har inte ens utrett vad sådana åtgärder för tillgänglighet – för att personen skulle komma i jämförbar situation med personer utan funktionsnedsättning – skulle kosta för verksamheten, säger Annika Jonasson, förbundsjurist på Unionen.

Enligt Unionen har arbetsgivaren missgynnat medlemmen genom att ställa upp krav på att behärska alla telefontekniker. Men också genom att inte vidta åtgärder som utan några större kostnader hade försatt mannen i en jämförbar situation med personer utan hans funktionsnedsättning. Till exempel hade verksamheten kunnat införa tekniska hjälpmedel samt förändrat arbetsuppgifter, arbetstider och arbetsmetoder.

Läs mer: Skärpt lag mot diskriminering

Enligt diskrimineringslagen får en arbetsgivare inte missgynna en arbetssökande genom att tillämpa en bestämmelse, kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som i praktiken missgynnar personer med ett visst funktionshinder.

En arbetsgivare är alltså skyldig att vidta åtgärder för att en döv person ska kunna ha en tjänst som innefattar mycket taltelefoni?
– Ja, en arbetsgivare är skyldig att vidta skäliga åtgärder och jag har i det här fallet bedömt att det hade kunnat ske. I det här ärendet har vår medlem inte ens fått möjlighet att komma till en intervju. ­Jag tror att det handlar mycket om förutfattade meningar hos arbetsgivare och att de inte tänker i ett vidare perspektiv kring hur personer med funktionsnedsättningar kan arbeta och att tekniken har utvecklats, säger Annika Jonasson.

Läs mer: Så söker du jobb med funktionsnedsättning

Diskriminering

Rasism på Amnestys kontor – så tog de tag i det

Utrikes födda personer upplever en betydligt sämre arbetsmiljö än inrikes födda. På Amnestys svenska kontor blev situationen till slut ohållbar.
Noa Söderberg Publicerad 19 januari 2024, kl 07:39
Jämlikhetsstrategen Armina Etminan säger att hon tog jobbet på Amnesty eftersom organisationen menar allvar med sitt interna jämlikhetsarbete. Foto: Anders G Warne

Den 12 december 2020 publicerades en uppseendeväckande nyhet: Amnestys generalsekreterare i Sverige avgår efter anklagelser om rasism på föreningens kontor. En av världens mest profilerade människorättsorganisationer beskrevs i Aftonbladet som en arbetsplats präglad av rasistisk utfrysning och användning av ”n-ordet”.

För Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben, var det ingen överraskning. När historien blev offentlig hade hon redan företrätt flera medlemmar som upplevt rasistiska kommentarer och diskriminerande begränsningar av karriärutvecklingen – och fått sin kompetens ifrågasatt när de lyft problemet.

Liknande problem hade uppdagats på Amnestysektioner runt om i världen. På huvudkontoret i London inleddes en utredning som senare skulle visa att det fanns både aktiv rasism – okvädesord som avfärdades som skämt, vidrörande av svarta personers hår utan samtycke – och en mer subtil rasistisk struktur där chefer i London behandlade personal utanför Europa som om de hade lägre kompetens.

"Amnesty är hycklare"

Frustrationen kulminerade när organisationen tog offentlig ställning för den antirasistiska gräsrotsrörelsen Black Lives Matter. Anställda och medlemmar kom med hårda anklagelser om att Amnesty var hycklare, även i Sverige.

Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty.
Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty. Foto: Privat

– Det var kaosartat och väldigt känsligt till en början. Ett smärtsamt uppvaknande. Det blev tydligt att vi inte alls hade det systematiska arbetet för att förhindra att sådant här sker, säger Marianne Gyllenpistol.

Den bristen finns hos fler arbetsgivare. I höstas publicerade Arbetsmiljöverket en rapport som visar att utrikes födda upplever en klart sämre arbetsmiljö än inrikes födda. Av de förstnämnda svarar 12 procent att de utsatts för mobbning på jobbet. Bland inrikes födda är motsvarande siffra 6 procent.

Amnesty hade redan före krisen tagit fram en formell jämlikhetsstrategi. När stormen lade sig inleddes arbetet med att göra den till något mer än en pappersprodukt. Arbetsgivaren och facket började tillsammans ta fram planer, listor och mål.

Rekryterade jämlikhetsstrateg

En av de första åtgärderna var att rekrytera en jämlikhetsstrateg. Armina Etminan, som tidigare arbetat på stiftelsen Make Equal, fick jobbet. Hon tog plats i Amnestys svenska ledningsgrupp och fick ansvar för att jämlikhetsarbetet skulle genomsyra hela organisationen.

Konflikterna hade visat att det först och främst behövdes mer kunskap. På senare år har Amnestys anställda gått regelbundna utbildningar i bland annat minoritetsstress, ålderism och antimuslimsk rasism. Armina Etminan påpekar att sådant inte kan göras en gång och sedan bockas av.

– Kunskap är en färskvara. Det går inte att säga ”vi gick en utbildning och workshop om detta” och sedan tro att man är klar.

Problemet behöver också mätas, enligt henne. Amnesty införde regelbundna kartläggningar av arbetsmiljöproblem kopplade till ojämlikhet. Där ställs frågor om bland annat rasism, hbtqi-diskriminering och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning.

– Det finns en stor diskussion om hur man ställer sådana frågor på ett bra vis. Man kan till exempel integrera det i sina vanliga medarbetarundersökningar och göra det på ett sätt som bygger på anonymitet, frivillighet och självidentifikation.

Diskriminering i samhället återspeglas på jobbet

Därefter inleddes den svåraste delen – att göra jämlikhetsarbete till något som präglar varje avdelning dagligen. Exemplen på vad det innebär är många: nya upphandlingskrav på företagshälsovården, jämlika spelregler på möten, särskilda utbildningar för chefer. Varje avdelning har fått i uppdrag att använda jämlikhetschecklistor.

Armina Etminan ger några exempel på vad en sådan kan innehålla.

– Om jag ska planera en kampanj, skriva ett inlägg i sociala medier eller planera ett årsmöte, vad behöver jag då veta och kolla upp? Behöver vi göra en syntolkning av inlägget? Har vi vilrum, bönerum och rätt kost på mötet? Det handlar om att verkligen kolla i förväg.

Amnestys problem blev offentliga

Trots att ämnet är känsligt, problemet svårt att mäta och lösningarna tar tid så har Armina Etminan och Marianne Gyllenpistol ett övergripande råd till den som märker av rasism och diskriminering på jobbet: lyft på locket. Säg som det är.

Att man vågade göra det på Amnesty är enligt Marianne Gyllenpistol en av förklaringarna till att just deras situation blev offentligt uppmärksammad.

– Jag tror att om man skulle göra detta på andra arbetsplatser så skulle det uppdagas samma sak.

Armina Etminan fyller i:

– Maktstrukturer och diskriminering som finns i samhället återspeglas ju på jobbet. Det handlar om vem som har möjlighet att vara sig själv, dela med sig av sina misstag, utvecklas och göra karriär. Vilka personer som får vilka tjänster. Det är inte säkert att sådant kommer fram i medarbetarundersökningar.

Jämlikhet kräver mod

Samhällsutvecklingen i Europa, med ökad polarisering och växande högerextrema partier, gör också att frågor om jämlikhet och mänskliga rättigheter blir mer politiserade. Det kan vara ännu ett hinder för att lyfta problemen på sitt jobb. Men Armina Etminan vill vända på perspektivet. Hon tror att en arbetsgivare som inte tar jämlikhetsproblem på allvar kommer ha svårt att i framtiden hitta personer att anställa.

– Både arbetsplatser och organisationer behöver komma fram till vilka de är och vad de står för. Det kommer vara viktigare än någonsin, men också ganska utmanande. Och det kommer att kräva mycket mod.

Amnesty International

➧ Människorättsorganisation grundad i Storbritannien 1961.

➧ Har drygt två miljoner ”medlemmar och supportrar”. Uppger inte exakt medlemsantal.

➧ År 2019 hade organisationen kontor i 63 länder.

➧ I Sverige jobbar omkring 90 personer.