Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Sexuellt trakasserad stämmer pastorat
"Det kändes så fel att han som utsatte mig för trakasserierna hade fått så mycket makt att han kunde se till att jag inte fick jobbet." Det säger den kvinna som tillsammans med Unionen nu stämt Kiruna pastorat för diskriminering, sedan hon inte fått ett jobb som hon hade sökt.
När kvinnan sökte ett utannonserat jobb på Kiruna pastorat, våren 2015, hade det gått några år sedan hon utsattes för sexuella trakasserier av en manlig kollega och lämnat arbetsplatsen.
Då, 2012, hade hon i åtta års tid haft flera visstidsanställningar där hon arbetat som handledare för skolungdomar och vaktmästare och även skolat in nya handledare åt pastoratet.
Under de åren hade hon också arbetat mycket ihop med den man, som senare skulle utsätta henne för sexuella trakasserier.
– Vi brukade jobba jättebra tillsammans. Men så förändrades han. I början kunde det hända något mindre när våra kollegor inte var närvarande. Fast så bad han om ursäkt och jag liksom lämnade det bakom mig.
– Men sedan eskalerade de verbala trakasserierna allt mer och han sa saker som jag helst inte vill tänka på längre. Och till slut kom droppen, när jag kände att det fick räcka.
Då mådde hon så dåligt att hon blev sjukskriven i en månad, under den sista delen av sitt dåvarande vikariat.
När hon gjorde en anmälan om att hon hade blivit utsatt för sexuell trakassering till arbetsgivaren gjorde Kiruna pastorat en utredning. Men den resulterade endast i en muntlig varning och att mannen blev kvar på arbetsplatsen. Därför tackade hon nej till den tillsvidareanställning som hon då erbjöds.
– Hade de omplacerat honom hade jag kunnat vara kvar. Men nu skulle jag alltså gå tillbaka till ett jobb där han fanns, vilket inte var ett alternativ för mig när jag också mådde så dåligt som jag gjorde.
Att hon våren 2015 ändå försökte ta sig tillbaka till arbetsplatsen genom att söka jobbet på pastoratet beror på att hon då till stor del hade kunnat lägga det som hänt bakom sig, förklarar hon.
– Eftersom vi jobbat så bra ihop innan trakasserierna började så har jag alltid tänkt att han måste ha haft en period när han mådde väldigt dåligt eftersom han gjorde det där mot mig.
– Jag har också blivit starkare under de här åren och visste att jag var duktig på mitt jobb och var uppskattad både bland kollegor och kunder. Vilket stärkte mig i vetskapen om att det inte var jag som gjort något fel, som det var fel på. Så jag ville verkligen ha jobbet, vilket jag ju hade trivts jättebra med i övrigt.
När hon fått besked om att hon inte fått tjänsten och kände att något var fel så vände hon sig till Unionen för att få hjälp. Vid de förhandlingar som sedan följde visade det sig att kvinnan hade bättre kvalifikationer än de två som hade anställts.
Då framkom också att chefen hade frågat personalen om de tyckte att det var lämpligt att anställa kvinnan, vilket den man som hon tidigare anmält för sexuella trakasserier inte tyckte. Kvinnan beslöt då med stöd av Unionen att stämma Kiruna pastorat för diskriminering.
I stämningsansökan hävdar kvinnans juridiska ombud, Anne Alfredsson på LO-TCO Rättsskydd, att kvinnan har blivit direkt diskriminerad av Kiruna pastorat, att diskrimineringen har samband med kön och att hon hade bättre kvalifikationer/meriter för tjänsten än en man som fick den.
Dessutom, menar hon, att kvinnan har utsatts för repressalier genom arbetsgivarens beslut att inte anställa henne eftersom beslutet är grundat på omständigheten att hon tidigare anmält och medverkat i en utredning om sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
Kvinnan kräver nu en diskrimineringsersättning med 100 000 kronor av Kiruna pastorat - som bestrider diskriminering. I tisdags hölls huvudförhandlingen i Gällivare tingsrätt. Domen offentliggörs den 17 mars.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Berättade att hon var gravid – blev av med jobbet
En provanställd kvinna berättade för chefen att hon var gravid. Då blev hon av med jobbet och anklagad för att ha lämnat oriktiga uppgifter. Nu stämmer Unionen företaget och kräver 120 000 kronor i skadestånd.
Kvinnan fick jobb som administratör på ett grossistföretag. Anställningen inleddes med sex månaders provanställning.
På sin andra dag på jobbet satt hon och chefen och pratade och chefen frågade om hon hade några barn. Kvinnan svarade att hon hade ett, varpå chefen svarade att han hoppades att hon inte var gravid. När hon uppgav att hon faktiskt var det sa chefen att han var ledsen och besviken och kallade på den person som gjort anställningsintervjun med kvinnan.
Försökte få kvinnan att säga upp sig
Tillsammans försökte de få kvinnan att säga upp sig, med motiveringen att det inte var lönsamt för företaget att anställa någon som bara kunde jobba några månader. När kvinnan inte ville det skrev de ett dokument som de kallade ”Uppsägning på grund av oriktiga uppgifter”. I det stod att företaget sa upp kvinnan med omedelbar verkan på grund av att hon lämnat oriktiga uppgifter. Hon skrev under och lämnade arbetsplatsen.
Nu har Unionen stämt företaget och kräver 120 000 kronor i skadestånd för brott mot diskrimineringslagen och föräldraledighetslagen. Förbundet kräver ytterligare 35 000 kronor för brott mot lagen om anställningsskydd och semesterlagen.
Sofia Tot är förbundsjurist på Unionen och den som företräder kvinnan. Hon tycker att det är uppenbart att kvinnan blev uppsagd på grund av graviditeten.
– Bara det att det finns ett tidsmässigt samband på ungefär en timma från det att kvinnan berättar att hon är gravid tills hon blir uppsagd tyder på att det är graviditeten som är anledningen. Vi har heller inte fått några andra skäl från arbetsgivaren, säger hon.
Kan arbetsgivare hävda att någon lämnat oriktiga uppgifter vid anställningsintervjun?
– Arbetsgivaren är fri att avsluta en provanställning utan att ange skäl så länge beslutet inte grundas på diskriminerande omständigheter. Finns en sådan misstanke måste arbetsgivaren på ett övertygande sätt visa att en annan omständighet än diskrimineringsgrunden varit helt styrande, säger Sofia Tot.
Man måste inte berätta att man är gravid
En anställd måste inte berätta för arbetsgivaren att hon är gravid. Den som vill vara föräldraledig måste dock berätta det minst två månader i förväg.
Kan du förstå att en arbetsgivare tycker att det är jobbigt att anställda någon som kort efter anställningen ska vara föräldraledig?
– Ja, men man måste förhålla sig till de lagar vi har när man väljer att anställa. När man anställer någon finns alltid en risk att personen inte blir kvar. Personer kan exempelvis bli sjuka, börja studera, säga upp sig eller flytta.
Sverige värst i Norden – på ålderism
Sverige är sämst i Norden på att anställda folk över 55. Det visar en ny forskningsrapport som också belyser hur äldre arbetssökanden ignoreras av företagen.
Söker du som är mellan 55 och 74 år jobb i Danmark är chansen dubbelt så stor att du får napp än om du håller dig inom Sveriges gränser. Det visar Pluskommissionens kunskapsöversikt och kartläggning av arbetsmarknadsvillkoren för seniorer.
– Internationellt sticker Sverige enligt andra studier ut som ett av de länder med lägst respekt för äldre, men det är intressant att det kan skilja så mycket mellan länderna i Norden, som ligger så nära varandra och är så väldigt lika i mycket annat, säger John Mellkvist, generalsekreterare för Pluskommissionen, som är ett privat initiativ för att förändra synen på livserfarenhet och bättre ta tillvara all outnyttjad kompetens.
Den privata arbetsmarknaden kan tyckas bättre på att ta vara på erfaren arbetskraft, än den offentliga, men det beror enligt John Mellkvist på att många egenföretagare är äldre. Drygt 40 procent av de yrkesverksamma över 65 år är företagare.
– Många tvingas till att starta eget för att man inte ser någon annan möjlighet. En stor andel äldre slutar söka jobb för att man ser sig som chanslös på arbetsmarknaden.
Äldre ghostas av arbetsgivarna
Chanserna att få svar på en jobbansökning minskar också ju äldre man är enligt rapporten, som lyfter en äldre studie där man skickade ut en mängd fejkade jobbansökningar för att kolla vilka som fick svar.
– Återkopplingsfrekvensen börjar vika redan vid 40-årsåldern och är man över 60 får man i princip ingen återkoppling alls. Det här visar ju tydligt att ålderism existerar. Och den har inte minskat över tid, tvärtom är det en växande företeelse.
Någon quickfix för att få bukt med ålderismen finns inte, enligt John Mellkvist, som dock tror på en quick start.
– Vi måste rigga vår arbetsmarknad så vi inte drar alla över en ålderskam. Vi behöver se fler goda och vägvisande exempel och det gäller att jobba med attityder för att förändra synen hos både arbetstagare och arbetsgivare, säger John Mellkvist.
