Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Det var efter att kvinnan hade sökt ett utannonserat jobb på pastoratet på våren 2015 som hon, med stöd av Unionen, beslöt att stämma Kiruna pastorat för diskriminering.
Några år tidigare – hade hon efter flera års visstidsanställningar – blivit utsatt för sexuella trakasserier av en kollega.
Hennes anmälan om detta ledde till att arbetsgivaren gjorde en utredning varpå mannen fick en muntlig varning. Han blev dock kvar på arbetsplatsen, varför hon då tackade nej till en tillsvidareanställning.
Att hon nu sökte sig tillbaka till arbetsplatsen berodde på att hon kände att hon ändå hunnit lägga det mesta bakom sig.
När hon fick besked om att hon inte fick tjänsten och kände att något var fel vände hon sig till Unionen för att få hjälp.
Det visade sig då att kvinnan hade bättre kvalifikationer än de två som hade anställts. Då framkom också att chefen hade frågat personalen om de tyckte att det var lämpligt att anställa kvinnan, vilket den man som hon tidigare anmält för sexuella trakasserier inte tyckte.
I stämningsansökan hävdade kvinnans juridiska ombud, Anne Alfredsson på LO-TCO Rättsskydd, att kvinnan hade blivit direkt diskriminerad av Kiruna pastorat, att diskrimineringen hade samband med kön och att hon hade bättre kvalifikationer/meriter för tjänsten än en man som fick den.
Dessutom, menar hon, att kvinnan hade blivit utsatt för repressalier genom arbetsgivarens beslut att inte anställa henne. Det eftersom beslutet var grundat på omständigheten att hon tidigare anmält och medverkat i en utredning om sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
Kiruna pastorat har bestridit att man har gjort sig skyldig till diskriminering. Men i dag meddelade Gällivare tingsrätt att pastoratet har gjort sig skyldig till just det.
– Tingsrätten gick helt på vår linje och tycker bland annat också att det är märkligt att pastoratet lät mannen som utsatt kvinnan för sexuella trakasserier få inflytande över vem som skulle anställas, säger Anne Alfredsson.
– Det är något som har stuckit i ögonen hela tiden och tingsrätten menar att det väl snarare hade varit på sin plats att pastoratet åter hade klargjort för mannen att vissa beteenden inte tolereras på en arbetsplats.
Den diskriminerade kvinnan, som nu får en diskrimineringsersättning på 50 000 kronor, säger:
– Det känns jättehärligt att jag vann, även om jag vetat att jag har haft rätt hela tiden. Nu kan jag lämna det här bakom mig, säger hon.
Diskrimineringen kostar pastoratet totalt drygt 350 000 kronor, inkluderat diskrimineringsersättningen till kvinnan och hennes och de egna rättegångskostnaderna.
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
Kollega har under våren granskat hur åldersdiskriminering påverkar anställda i Sverige. En sak som återkommer är idén om att äldre är mindre hängivna till sitt jobb och orkar mindre än sina yngre kollegor. Äldre antas också ha hälsobesvär som oftare påverkar jobbet.
Nu visar en stor undersökning att det inte stämmer. Feelgood, ett bolag som säljer företagshälsovård, skriver i sin årliga arbetsmarknadsrapport att äldre snarare är en outnyttjad tillgång.
I rapporten har både äldre och yngre svarat på om de upplever sitt arbete meningsfullt, hur trötta de är, hur de ser på samarbete med kollegor och hur ofta deras hälsobesvär påverkar arbetsförmågan. Personer över 50 år svarar genomgripande mer positivt än sina yngre kollegor. Feelgood tolkar resultatet som att äldre är ”föredömlig arbetskraft”.
– Vi uppmanar alla arbetsgivare att se över framför allt sina rekryteringsprocesser. Äldre medarbetare är inte bara engagerade, de är ofta mycket uppskattade kollegor med sin kunskap och erfarenhet, säger vd Stefan Kullgren i ett pressmeddelande.
Dödar myter om anställda över 50
Feelgood tar fasta på tre påståenden om äldre anställda som deras undersökning motbevisar.
Hälsoföretaget Feelgood har under femton års tid undersökt hälsotillståndet på svensk arbetsmarknad. Frågorna handlar om självupplevt mående hos individer. Det årliga genomsnittet på antal svarande är 20.000. I år har 17.650 personer svarat.
