Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Kritik av arbetsgivare i sociala medier

Vad du får och inte får säga om din arbetsgivare i sociala medier är oklart. I framtida avtalsförhandlingar måste gränsen bli tydlig kring anställdas rättigheter och skyldigheter, skriver Unionenmedlemmen Staffan Marklund.
Publicerad 8 juni 2021, kl 07:27
Shutterstock
Sociala medier har suddat ut gränser kring vad som förväntas av en anställd. De gränserna måste bli tydligare, skriver Staffan Marklund. Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Jag hörde för ett tag sedan förbluffelse från ett barn som inte kunde förstå att det funnits en tid innan internet. Det kan framstå otroligt, men merparten av lagarna som styr över konungariket Sverige stiftades under det avlägsna tidevarvet innan datorer gjort det till vana att prata med varandra. Det blir inte alltid självklart hur lagar från barbariets tid av VHS:er och sladdbundna telefoner, ska appliceras i TikToks upplysta epok. 

På det temat; en oroad anställd hörde 2016 av sig till NyTeknik, frågandes om arbetsgivaren verkligen kunde kräva att medarbetaren skulle använda sin egna facebook-sida som reklamportal för företaget. Svaret blev ett något tvekande nej, förutsatt att det inte finns en uttrycklig överenskommelse om att facebook-delningar ska ingå i arbetsuppgiften.

 

Lojalitetsplikten är, som vi alla vet, överordnad yttrandefriheten, det var dock tveksamt att den principen skulle bli relevant i sammanhanget. Inget kunde alltså lovas, utan kollegan fick nöja sig med en kvalificerad gissning. I augusti förra året avskedades en H&M-medarbetare, för något som skrevs i en stängd facebook-grupp. Arbetsgivaren omnämndes inte med namn, och företaget kritiserades inte, utan medarbetaren raljerade enbart över oartiga kunder. Det är inte glasklart vad marknadsdomstolen kommer nå för slutsatser i fallet. 

I den engelskspråkiga delen av internet har aktivister organiserat sig för att få privatpersoner avskedade, om de anser att vederbörande uttryckt sig rasistiskt eller på annat sätt kränkande. De anonyma aktörerna hör av sig till arbetsgivaren och kräver att personen i fråga tvingas från sitt arbete, skriver BBC. Arbetsjuristen Jens Tillqvist menar att det voren olagligt att avskeda anställda för åsikter de uttrycker på fritiden. Det kan initialt kännas lugnande, men H&M-fallet tyder dock på att vissa arbetsgivare siktar på att etablera en mycket bred definition av lojalitetsplikten.

När lojalitetsplikten gjorde sig hemma i lagboken, då satt de absolut flesta svenskar inte på mer imponerande kommunikationsvägar än att prata med en granne eller på sin höjd skriva insändare. I dagsläget har nästan alla medborgare blivit sina egna små mediaaktörer. Skriver du något riktigt fiffigt på twitter, då kan statsministern se det och dela det vidare.  

Kollektivavtalet som berör mig direkt, Tjänsteföretagen Call/Contact Center och Marknadsundersökningsföretag, förblir fåordig om yttrandefrihet. Det nämns angående lojalitet att: "Förhållandet mellan arbetsgivare och tjänsteman grundar sig på ömsesidig lojalitet och ömsesidigt förtroende. Tjänstemannen ska vara diskret när det gäller arbetsgivarens angelägenheter". En bra sak att ha med, men inte tillräcklig till att möta den moderna världens unika utmaningar. Om H&M-medarbetaren som avskedades hade varit en kollega till mig, men fallet i övrigt varit identiskt, då hade jag känt mig väldigt osäker på fackets förmåga att rädda hennes anställning. 

Inför avtalens framtida omförhandling behöver vi föra upp det fria ordet på agendan. Skiljelinjen mellan offentlig och privatperson, mellan nättidning och blogg, kommer bara bli suddigare ju mer tiden får gå. Tydliga gränser måste etableras, vad kan krävas av arbetstagaren att hen säger och hur, samt vad måste medarbetaren avstå från att yttra.

/ Staffan Marklund, styrelsemedlem i Unionenklubben på Transcom. 

Tidigare debattartiklar hittar du här

Skriv för Kollega debatt

Kontakt: 
[email protected]  

Läs mer: Så här skriver du för Kollega Debatt

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag Kollega 5 2024

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Arbetsgivare – ställ inte så höga krav

Att söka jobb är utlämnande och svårt. Tänk om det fanns annonser där arbetsgivare bara sökte en vanlig människa som gör sitt bästa, skriver Maria Kardborn.
Publicerad 10 september 2024, kl 06:00
Fingrar som tar på en datorskärm
Vem kan ärligt säga att de brinner för ett jobb, när man stundtals inte ens brinner för sina egna barn, skriver Maria Kardborn. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Jag satt och skummade lite annonser på LinkedIn en helt vanlig lördag. Inte för att jag själv söker jobb, utan för att det fascinerar mig. 

Ett urval:

"With your passion for success"

"Deliver outstanding results"

"You should have exceptionally high standards"

"Brinner för att sätta upp och nå mål"

"En envis vinnarskalle"

"Join a hungry team"


Alltså. Är det så konstigt att människor knäcks av att leta jobb?

Själv får jag mest lust att hetsäta kaka när jag läser meningar som dessa, och i sympati med alla jobbsökare skrika till världen att jag fortfarande inte fattar poängen med KPI:er och vissa dagar inte ens brinner för mina egna barn.

Att söka jobb är så oerhört utlämnande. Både för den som fortfarande har ett jobb, men kanske allra mest för den som tvingats till sökandet av omständigheter bortanför ens egen kontroll. Och känslan av att var utlämnad blir inte bättre vid annonsläsningen.

Att söka jobb är oerhört utlämnande

Det finns förvisso många fina annonser där ute, som helt enkelt beskriver jobbet och förväntningarna, men sen finns de där andra. De som får den mest erfarna och kunniga att känna sig som en högstadieelev med F-varning.  Att till exempel ens våga ge sig i kast med en ansökan med 38 skall-krav och fyra “vi erbjuder”-punkter i annonsen (riktigt exempel) kräver mod.

Och så mycket ork. 

Men tänk om det fanns ett annat sätt. Tänk om vi istället skulle tagga ner lite. Tänk om vi skulle börja skriva annonser på ett sätt som får människor att känna sig hoppfulla, istället för nedslagna och kanske till och med våga bjuda på det vardagliga och stillsamt gråa på våra företag, istället för att översälja både roll och arbetsgivare.

Ja, tänk om vi bara skulle skriva att det vi faktiskt för det mesta letar efter är en helt vanlig människa, till ett helt vanligt jobb. Vad skulle hända då?

Annonsutkast - när jag drömmer fritt:

”Hej!
Vi undrar om det kanske är du som kan göra oss bättre än vi är nu?

På vårt företag så gör vi så gott vi kan, varje dag. Det varierar ju förstås, det där med vad vi har i oss för just den dagen.  Ibland briljerar vi med ett flow som liknar Niagarafallens. Vi utför mirakel. För oss framåt. Gör oss bättre. Ibland lyckas vi mest med att säga godmorgon, dricka kaffe, öppna mailen och låta bli att förstöra skrivaren.

Däremellan finns dagar då vi är lagom och gör det vi ska. Vi är som folk är mest och det är helt ok om du är det med. Det blir vanligtvis bäst då. Clark Kent verkar ju ha varit en synnerligen opålitlig kollega. Just saying.

Det är spännande om du är supersmart och har utvecklat ett nytt drivmedel från bambu och äggskal. Men det är faktiskt än bättre om du är snäll.  I längden verkar det vara det som får oss andra att stanna kvar. Något som historiskt har visat sig vara superviktigt för vårt företag. 

Det blir så tomt vid fredagsfikat annars. Så, är du den som kan göra oss bättre? 

Gärna genom att också ha utbildning inom XXXX, erfarenhet av YYY och vilja lära dig mer om ZZZ.

Hör av dig i så fall så pratas vi vid! Om inget annat så har vi gott kaffe och skratt att bjuda på.”

Tänk om vi skulle skriva att vi letar efter en helt vanlig människa 

Ovan exempel är naturligtvis en lite tillspetsad version, men vet ni vad? Snart 30 år av yrkesarbete, inom vitt skilda områden och organisatoriska nivåer, säger mig att bakom alla starka ord, långa titlar och organisatoriska placeringar finns, för det mesta, ett helt vanligt jobb.

Så varför inte börja skriva det då? Och se vad som händer.

I vilket fall, i väntan på det stora skiftet så hoppas jag att vi i höst i alla fall kan visa stor välvilja och omtänksamhet kring de många i vår omgivning som letar. Hjälp dem att se bakom de flådiga orden och orimliga kraven. Hjälp dem att orka söka vidare när “nej-tack” mailen ramlar in. Hjälp dem att att skratta åt de tokiga formuleringarna och hjälp dem att inte tappa tron på sig själv. 

Bara hjälp.

För ärligt. Att hjälpa och stötta varandra i denna vår gemensamma yrkesvandring är faktiskt vad som, bakom alla våra stora ord och flashiga formuleringar,  ger mening till allt.

/Maria Kardborn, verksamhetsutvecklare på Prasinum