Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Gränslöst arbetsliv skapar ohälsa bland unga

Som nyutexaminerad går många från dokumenterade betygskriterier och schemalagda lektioner till flytande krav och möjlighet att arbeta var som helst, när som helst. Det skapar stress och ohälsa bland unga, skriver Petra Skoglund.
Publicerad
tändstickor som håller på att brinna ut
Ett gränslöst arbetsliv utan klara strukturer kan skapa stress bland unga som är vana vid skolans schemalagda ramar, skriver Petra Skoglund. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Under de senaste åren har sjukfrånvaron bland unga vuxna ökat dramatiskt, framför allt på grund av psykisk ohälsa. Feelgoods Jobbhälsorapport 2024 visar en dold och upprepad sjukfrånvaro bland unga medarbetare. Medarbetare under 30 år har dubbelt så ofta upprepad korttidssjukfrånvaro (mer än sex gånger per år), jämfört med äldre kollegor. 

Efter att ha arbetat som HR-chef och strateg inom spelbranschen och techindustrin under några år tycker jag mig se en bekymrande trend. Kraven på närvaro och leverans är ofta diffusa hos de bolag som många unga söker sig till. Dessa bolag erbjuder i stor utsträckning fria arbetstider och möjlighet att jobba heltid på distans, även för den som kommer från skolan – och långt innan man landat i sin yrkesroll. 

Otydligheten kan skapa en känsla av otillräcklighet och leda till att unga medarbetare tar på sig för mycket, vilket på sikt kan resultera i utmattning och sjukskrivning. När är jag ”bra nog”? Vad förväntas av mig och hur vet jag att jag lever upp till kraven?

Friheten är ett tveeggat svärd

Min erfarenhet från spelbranschen och tech-start-ups är att friheten är ett tveeggat svärd som i värsta fall skapar osäkerhet och svaga sociala nätverk på arbetsplatsen. Tillit och gemenskap byggs inte upp i den utsträckning som behövs. Man är bara sin senaste leverans och ”en i mängden på skärmen” för varandra. Arbetstiden är i praktiken helt oreglerad eftersom ingen riktigt vet när och hur man arbetar. Man söker sig till – och kämpar för – en frihet som sedan riskerar att göra en sjuk.

I sin bok Kasam på jobbet beskriver Ann-Sofie Forsmark hur arbetsgivare kan stärka känslan av sammanhang för sina medarbetare. Genom att fokusera på begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet kan man skapa en arbetsmiljö där fler känner sig trygga och engagerade. På arbetsplatser med många unga medarbetare är det affärskritiskt med tydlighet.

Jag tycker att vi måste bli mer medvetna om att helt fria arbetstider och möjligheten att arbeta var som helst, när som helst, kan bidra till stress och ohälsa. Det kan bli svårare för medarbetarna att sätta gränser och skapa struktur, vilket i sin tur kan påverka deras känsla av kontroll och välmående. Extra sköra är alla de med NPF-diagnoser som ofta mår bäst med tydliga ramar. 

Man är bara sin senaste leverans

För att stödja unga i arbetslivet och minska sjukfrånvaron rekommenderar jag:
 

  • Skapa tydlighet. Se till att arbetsuppgifter och förväntningar är tydligt definierade. Tydliga arbetsbeskrivningar, riktlinjer för förväntad närvaro på kontoret och regelbunden feedback kan hjälpa medarbetare att förstå vad som förväntas av dem och hur de presterar.
     
  • Bygg stöttande onboarding-program. Första tiden på en arbetsplats är avgörande. Genom en strukturerad introduktion med en stor del av tiden på kontoret kan arbetsgivare hjälpa nya medarbetare att känna sig hemma och förmedla en tydlig bild av roller och ansvarsområden.
     
  • Främja balans och återhämtning. Det är viktigt att arbetsgivare signalerar att återhämtning är en del av en hållbar arbetsinsats. Detta kan ske genom att sätta tydliga gränser mellan arbete och fritid samt att erbjuda verktyg och resurser för stresshantering. Genom att skapa tydliga ramarbetstider när man ska vara närvarande, delta på möten och svara på mail, blir det också tydligare när man kan vara ledig.

Unga vuxnas utmaningar i arbetslivet handlar inte bara om deras anpassningsförmåga och behov av självständighet. De visar också att arbetsplatser behöver hitta en bättre balans mellan frihet och struktur för att främja sina anställdas hälsa och utveckling.

/Petra Skoglund

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Tack vare utrikesfödda har vi klarat sysselsättningen

Utan utrikesfödda hade vi haft en betydligt besvärligare situation på arbetsmarknaden. Det ligger inte i Sveriges intresse att kraftigt minska invandringen, än mindre att få människor att flytta härifrån, skriver Christian Lindell.
Christian Lindell Publicerad 17 mars 2026, kl 09:15
utrikesfödda på arbetsmarknaden
Utan utrikesfödda skulle Sverige stanna, skriver Christian Lindell. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

2010 markerar ett skifte på arbetsmarknaden som har fått obetydlig uppmärksamhet. Det var det senaste året då ökningen av antalet förvärvsarbetande var större bland inrikesfödda än bland utrikesfödda.

Sett över hela perioden 2010–2024 har antalet arbetande inrikesfödda ökat med 90 000 och antalet födda utanför Sveriges gränser med 565 000 personer.

Christian Lindell

2016 markerar ett annat skifte. Då steg sysselsättningsgraden för personer födda i Sverige, alltså förvärvsarbetande som andel av befolkningen i åldern 20–64 år, till 84 procent. Sedan dess har andelen pendlat mellan 84–85 procent, oavsett konjunktur och bara marginellt påverkad av pandemin. Det visar att vi nått ett tak för hur stor andel av de inrikesfödda som går att sysselsätta. Arbetskraftsreserven finns numera nästan helt och hållet bland utrikesfödda.

vi har nått ett tak för hur stor andel av de inrikesfödda som går att sysselsätta

För de utrikesfödda ser det helt annorlunda ut. 2010 låg andelen förvärvsarbetande på 55 procent. 2024 hade den ökat till 70 procent. Det finns flera förklaringar till att deras arbetsmarknad utvecklas så snabbt.

Ett skäl är att flyktingar och anhöriga kommer in på arbetsmarknaden mycket snabbare än de gjorde tidigare. År 2000 tog det i genomsnitt åtta år innan hälften hade ett jobb efter att de kommunplacerats. För dem som fick sin kommunplacering 2020 tog det tre år – och då låg ändå en pandemi emellan. En annan förklaring är en annan sammansättning av invandringen, med färre flyktingar.

En ytterligare förklaring är att efterfrågan på arbetskraft ökat. När efterfrågan på arbetskraft stiger visar det sig att tidigare ”inte anställningsbara” plötsligt blir högst anställningsbara – men kanske i behov av kompetensutveckling på jobbet.

Arbetskraftsreserven finns numera nästan helt och hållet bland utrikesfödda

Den ökande andelen arbetande de senaste 15 åren har fått flera effekter, vilka även de fått liten uppmärksamhet. Sverige har inte haft en så hög andel arbetande av befolkningen i förvärvsarbetande ålder som de senaste tre–fyra åren, sedan början av 1990-talet. Vi har inte haft så låg andel av befolkningen som försörjs av sociala ersättningar och bidrag.  Det här är dock inte bara positivt. Ett skäl till de låga nivåerna bidragsförsörjda är att det blivit svårare att kvalificera sig in i systemen, men det är en annan diskussion.

Andelen barn under 18 år som inte har någon vuxen i hushållet som går till jobbet har minskat från 8,5 procent 2013 till 4,9 procent 2023.

Allra störst har förbättringen varit i våra mest utsatta områden. Tittar vi på de områden som hade den lägsta andelen förvärvsarbetande 2012 kan vi till exempel se att andelen förvärvsarbetande i Herrgården Norr i Malmö stigit från 18 till 54 procent 2023. Så ser det ut längs hela linjen. Av de hundra områdena som hade lägst andel förvärvsarbetande 2012 har nästan alla markant ökat andelen arbetande.

Allra störst har förbättringen varit i våra mest utsatta områden

Än mer spektakulär är sysselsättningsutvecklingen för till exempel afghaner och somalier. Mellan 2010 och 2024 steg andelen förvärvsarbetande afghaner från 40 till 70 procent. Under samma period ökade andelen förvärvsarbetande somalier från drygt 20 till nästan 60 procent.

Som jag skrev tidigare, om vi verkligen har nått ett tak för inrikesföddas sysselsättningsgrad (84 procent) får det stora konsekvenser, framför allt om invandringen är låg eller om vi till och med skulle se en nettoutflyttning av utrikesfödda, vilket ibland framstår som ett politiskt mål.

Låt oss göra ett enkelt räkneexempel. Tänk att antalet förvärvsarbetande stiger med två procent. Det motsvarar knappt 100 000 personer. Om det inte finns inrikesfödda att rekrytera och hela ökningen ska hämtas bland utrikesfödda, så ökar sysselsättningsgraden för utrikesfödda från 70 till 76 procent. Utan en tillströmning av invånare från andra födelseländer skulle vi snabbt slå i taket för sysselsättningen.

Utan utrikesfödda att tillgå hade vi haft en betydligt besvärligare situation på arbetsmarknaden. Det ligger inte i Sveriges intresse att kraftigt minska invandringen, än mindre att få en nettoutflyttning.

Massmedier har helt misslyckats med att förmedla utvecklingen på arbetsmarknaden de senaste decennierna. Bilden har satt sig av ett stigande bidragsberoende, förorter i fritt fall och allt fler barn som inte ser sina föräldrar gå till arbetet. Inget av detta stämmer.

/Christian Lindell, senior utredare