Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Stressigt på SSAB under krisavtal

Majoriteten av de anställda på SSAB i Borlänge nappade på erbjudandet om att gå ner i arbetstid under hösten. Baksidan: Det blev mer att göra.
Lina Björk Publicerad
Pär K Olsson ©SSAB
Bra med mycket ledighet tyckte majoriteten av tjänstemännen på SSAB i Borlänge och nappade på företagets erbjudande om att gå ner i arbetstid. Pär K Olsson ©SSAB

I höstas pressades svensk stålindustri av både konjunkturnedgång och handelskonflikten mellan USA och Kina. För att spara pengar och komma i balans gick SSAB ut med ett frivilligt erbjudande att gå ner i arbetstid under knappt fyra månader.

– Företaget har varit transparent kring hur marknaden svajar och att man tittar på lösningar för att möta konjunkturnedgången, säger Tomas Jansson, Unionens klubbordförande på SSAB i Borlänge/Finspång.

Förslaget som SSAB presenterade kallas för flexicurity (vilket inte ska förväxlas med Danmarks välfärdsmodell med samma namn) och innebär att de anställda jobbar tolv dagar mindre under en period och får betalt för hälften av dagarna. Sammanlagt nappade 90 procent av de 1 750 tjänstemännen på SSAB i Sverige på erbjudandet, mot ett tjänstledighetsavdrag för sex arbetsdagar. 

– De anställda var överlag positiva till förslaget. Man ansåg att man fick mycket ledighet för pengarna och i slutändan vill ju alla, både anställda och företagsledningen, undvika neddragningar, säger Tomas Jansson.

Men det kom även en del oroliga frågor från medlemmar som funderade kring hur erbjudandet skulle påverka vab, sjukskrivning och deltid. Företagets svar blev att varje enskild anställd fick kontakta företaget och Försäkringskassan för att se hur ersättningar och lön påverkades i stället för att göra schablonuträkningar.

– Det var viktigt för oss som klubb att få medlemmarna att förstå att det inte enbart handlar om mer ledighet, utan ersättningar för till exempel sjuksförsäkring och a-kassa kan påverkas. Och att man måste fundera på hur man påverkas av att få mindre pengar i kassan. Vi jobbade mycket med medlemsinformation under den här tiden då medelmmar skulle ta ställning till SSAB:s erbjudande.  

Den 15 januari började de anställda jobba som vanligt igen. Unionenklubben har i dagarna skickat ut en enkät för att få medlemmarnas synpunkter på flexicurity-avtalet och dess för och nackdelar. Effekten av att majoriteten av tjänstemännen var borta en dag i veckan innebar både mer jobb för dem som var på plats och för dem själva när de kom tillbaka. Även om företaget hade presenterat vad som skulle prioriteras och inte.

– Företaget hade prioriterat ned saker vilket förbättrade läget och vad som förväntades av oss, men det fanns ändå utmaningar att inte jobba lika mycket på kortare arbetstid. För att klara verksamheten samtidigt som så många tjänstemän var lediga tolv dagar under nästan fyra månader så har vi till exempel inte jobbat med förbättringsarbete.

SSAB har haft liknande lösningar tidigare och om de skulle erbjudas igen är klubben förberedd.

– Vi har haft ovärderlig kontakt med Unionen centralt för att diskutera vad den här lösningen kunde innebära för medlemmarna. En bra idé är att också prata med andra klubbar som haft liknande lösningar. Sno de bästa ideérna och undvik de dåliga, säger Tomas Jansson.

 

Läs mer om krisavtal och korttidsarbete i kommande nummer av Kollega.

 

Tänk på det här!

Anna-Karin Mattsson, central ombudsman på Unionen, listar vad som är bra att tänka på innan man går med på ett krisavtal.

Varför krisavtal?
● Om arbetsgivaren vill sänka arbetstiden och lönen så ska det förhandlas. Hur ser förslaget ut och vilka konsekvenser får det för medlemmarna? Vilka omfattas och vilket ansvar tar ledningen? Be företaget att lämna ekonomiska underlag och att de uppdateras fortlöpande. Får förslaget andra effekter på verksamheten? Finns det andra lösningar? Hur ser prognosen för framtiden ut?

Konsekvenser för de anställda
● Lägre lön under den tid som arbetstiden kortas.

● Den pensionsgrundande och pensionsmedförande lönen blir lägre vilket riskerar att påverka den framtida pensionen.

● Lägre ersättning vid sjukdom. 

● Lägre ersättning från a-kassan och Unionens inkomstförsäkring vid arbetslöshet.

● Lägre ersättning från den statliga lönegarantin vid konkurs.

Använd medlemsmöten
● Det är viktigt att de anställda förstår konsekvenserna av att tacka ja till förslaget. Informera och diskutera med medlemmarna. 

Ställ motkrav!
● Det är inte självklart att lönen ska sänkas i samma omfattning som arbetstiden. Försök också teckna avtal som ger tillbaka för uppoffringar som görs nu.

● Kräv att företaget informerar om det ekonomiska läget.

● Avtalen ska vara tidsbegränsade.

Krisavtal

Krisavtal är ett samlingsnamn för avtal om försämrade förmåner där de anställda går med på för att hjälpa företaget ekonomiskt i kris. Det kan exempelvis vara att skjuta på semester, skippa bonus eller konjunkturanpassa arbetstiden och jobba mindre i sämre tider och mer i bättre. Lösningarna behöver inte gälla alla på företaget utan kan vara individuella.

Avtal om korttidsarbete
Inom ramen av krisavtal kan du individuellt eller via kollektivavtal gå ner i arbetstid och lön. Det man vanligtvis pratar om är 80,90,100-modellen som innebär att du går ned till 80 procent i arbetstid, får 90 procent i lön och en kompensation för pensionen som betalas in 100 procent.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Fackens lönekrav: 3,9 procent nästa år

3,9 procents löneökning och kortare arbetstid. Det är fackens krav i nästa års avtalsrörelse. Arbetsgivarna anser att kraven är för hårda.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 2 november 2026, kl 13:32
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.