Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Att pendla är att dö en smula

Det kostar på att resa till jobbet. Inte bara ekonomiskt. Pendlare mår sämre, väger mer och skiljer sig oftare.
Johanna Rovira Publicerad
Tåg på bro över bilväg.
Foto: Stefan Nilsson/SJ

Hur känner man igen en långpendlare? Svar: Det är den där kollegan som kommer till jobbet som en urvriden trasa, inte sällan överviktig och singel, sannolikt arg och frustrerad.

Att pendla är att dö en smula – forskning visar faktiskt att pendling kan förkorta livet. (Och då har man ändå inte snuddat vid de lättare sjukdomar som gärna sprider sig mellan kraxande och snörvlande medpassagerare i en överfull buss eller tågvagn.)

Under de senaste 30 åren har fler och fler anställda börjat pendla. Enligt Statistiska Centralbyrån, SCB, pendlar närmare 1,6 miljoner personer dagligen till sina jobb i Sverige (vissa även utanför landets gränser). SCB:s definition på pendling är dock bred – man räknar in alla som tar sig över kommungränsen för att jobba, vilket kan få till följd att även de som har fem minuters promenad till sina jobb betraktas som pendlare.

Erika Sandow, kulturgeograf vid Umeå universitet, har forskat kring pendling och då koncentrerat sig på anställda som hade mer än 45 minuters resväg från dörr till dörr, vilket var 11 procent av alla anställda i landet när undersökningen gjordes.

– Pendlingen ökar stadigt eftersom arbetsmarknaden har utvecklats i den riktningen. Vill man ha jobb som matchar ens kvalifikationer måste man ofta pendla, säger Erika Sandow.

Hon har undersökt pendlingens effekter på inkomst och relationer och funnit att pendlare skiljer sig oftare än andra. Under en tioårsperiod löper pendlarna 40 procents högre risk att deras förhållande ska spricka.

– Pendlingen tar tid från annat och det får sociala konsekvenser. Samtidigt finns det naturligtvis många pendlare som får livspusslet att gå ihop.

En studie vid Lunds universitet visar att pendlare också löper högre risk att drabbas av stress och sömnsvårigheter och är mindre socialt aktiva än de som slipper trängas i kollektivtrafiken, reta upp sig på medpassagerare eller våndas i en bilkö.

Kristoffer Mattisson, doktor i folkhälsovetenskap vid avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet, har i sin forskning sett att ju längre restid man har, desto mer negativa effekter blir det av pendlingen. Och det gäller oavsett om man pendlar kollektivt eller med bil.

För att ha hälsan i behåll menar forskarna att man ska försöka använda restiden till något meningsfullt.

– Man måste hitta strategier för att hantera pendlingen och dess konsekvenser, säger Erika Sandow.

Att det finns bra, fungerande kollektivtrafik hjälper pendlarna att få ihop sina livspussel, menar hon. Men arbetsgivarna kan också bidra till att göra tillvaron smidigare för anställda med lång resväg:

– Arbetsgivarna kan låta pendlingen ingå i arbetstiden för dem som kan jobba under resan till och från jobbet. De kan också ge större möjligheter för anställda att jobba hemifrån om arbetsuppgifterna tillåter det, säger Erika Sandow.

 

NORBERG–AVESTA
PATRIK SUNDELL

Pendlar: Med bil.

Sedan: Tolv år.

Restid: 20 minuter.

Kostnad: Bensinen går på en tusenlapp i månaden.

På önskelistan: Bättre väg från Norberg till Borlänge dit jag måste åka ibland. Om det fanns en bra cykelväg mellan Norberg och Avesta skulle jag faktiskt cykla.

Pendla livet ut?: Ja, med nya vägen känns 20 minuter knappt som en belastning.

 

UPPSALA–STOCKHOLM
RAGNHILD ODIN

Pendlar: Med tåg.

Sedan: Tio år.

Restid: Cirka en timme från dörr till dörr – när allt klaffar.

Kostnad: 2 071 kronor i månaden.

På önskelistan: Fler spår mellan Uppsala och Stockholm, så att systemet blir mindre sårbart om något krånglar. Nyare tåg och lite mobiltäckning skulle heller inte skada.

Pendla livet ut?: Ja, det kan jag tänka mig.

 

LINKÖPING–NORRKÖPING
ULF ANDERSSON

Pendlar: Med tåg och buss.

Sedan: Snart uppe i tolv år.

Restid: En timme med cykel, tåg och buss.

Kostnad: Cirka 750 kr i månaden, eller runt 9 000 kronor med årskort.

På önskelistan: Att tågen går i tid – men det gör de för det mesta. Och att jobbet skulle ligga på gångavstånd.

Pendla livet ut?: Nej, det skulle jag vilja slippa.

 

FALKENBERG–MÖLNDAL
CAIZA ALMÉN WRANNING

Pendlar: Med tåg.

Sedan: 16 år.

Restid: En timme och 25 minuter.

Kostnad: 2 200 kronor i månaden.

På önskelistan: Att få ett jobb inom promenadavstånd från hemmet!

Pendla livet ut?: Nej, det har jag svårt att tänka mig.

FÖRSENADE PENDELTÅG KOSTAR ENORMA BELOPP

  • Sträckan Uppsala–Stockholm är landets mest trafikerade med 44 000 dagliga pendlare. Unionens tidigare chefsekonom Gösta Karlsson har räknat ut kostnaden för produktionsbortfallet av en tiominutersförsening på ett fullt pendeltåg: 70 000 kronor.
  • Pendlare som reser mellan Göteborg och Halland har anmält de underdimensionerade tågen som trafikerar sträckan till Transportstyrelsen. Resenärerna anser att trängseln utgör en säkerhetsrisk och rapporterar att pendlare svimmat i de överfulla vagnarna.
  • Du kan bara få avdrag på skatten för resor till och från arbetet för den del av kostnaden som överstiger 10 000 kronor. Och bara om arbetsplatsen ligger minst två kilometer från bostaden. Avdraget gäller kostnaden för det billigaste färdsättet.
  • Pendlar du med bil får du avdrag för kostnaden över 10 000 kronor om avståndet är minst fem kilometer och du tjänar minst två timmar per dag på att ta bilen jämfört med att åka kollektivt. Eller om det saknas kollektivtrafik och avståndet är minst två kilometer.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Så bromsar du stress på jobbet – träna självmedkänsla

Att ta hand om sig själv är inte mesigt, utan stärker din hälsa. Både du och jobbet har allt att vinna på självmedkänsla, enligt psykologen Sofia Viotti, aktuell med en ny bok om hur man gör.
Elisabeth Brising Publicerad 6 december 2024, kl 06:04
Kvinna mediterar med händerna vid hjärtat.
Pröva att ge dig själv lite medkänsla i arbetsvardagen, istället för att lägga ok på börda med självkritik. Självmedkänsla kan göra att du mår bättre och orkar mer på sikt. Foto: Shutterstock

Känner du dig otillräcklig? Du är inte ensam. Men enligt psykologen Sofia Viotti finns en risk att du reagerar med att pusha och kritisera dig själv, vilket bara förvärrar ditt mående. 

Först när du tar hand om din hjärnas och kropps behov med medkänsla kan du göra kloka förändringar menar hon. 

Sofia Viotti.
Sofia Viotti, leg. psykolog och författare. Foto: Eva Lindblad/1001bild.se

– Det saknas kunskap om hur människans hjärna och kropp fungerar i relation till arbete, säger Sofia Viotti, aktuell med boken Självmedkänsla på jobbet. 

Självmedkänsla handlar om att ha ett förhållningssätt till sig själv där man kan stanna upp och ta hand om sig, snarare än att kritisera. 

– Det innebär att man är sin egen stöttande, trygga mentor och kan hjälpa sig själv vid svårigheter, förebygga problem och skapa välmående, säger Sofia Viotti.

Hon liknar det vid ett förhållningssätt som en lugn empatisk förälder har till sitt barn. 

Självmedkänsla

Självmedkänsla är en del i compassionfokuserad terapi grundad av den brittiske professorn Paul Gilbert. Den amerikanska psykologiforskaren Kristin Neff har också forskat om förmågan.

Tre system som strävar efter balans

Medkänslans psykologi beskriver lite förenklat hjärnans och kroppens aktivitet som tre olika system som strävar efter att vara i balans: Driv, hot och lugn. 

Drivsystemet ger oss energi att utmanas och utvecklas mot våra mål.

Hotsystemet ska göra oss alerta på faror så att vår kropp reagerar med ilska, flykt eller frysrespons. 

Det tredje, lugn och ro-systemet, reglerar och balanserar de andra två systemen.

Vid stress och känslor av obehag behöver vi aktivera mer av lugn- och ro-systemet i kroppen för att må bättre. 

– Lugn och trygghet gör att vi kan återhämta oss. Men ofta har man alldeles för mycket aktivitet i driv- och hotsystemet på jobbet – man är för uppstressad helt enkelt, säger Sofia Viotti. 

Vi vill ha en blandning av driv och lugn när vi arbetar. Vi har våra mål, men vill också känna oss trygga. 

– Vid stress blir delar av hjärnan delvis blockerade, säger Sofia Viotti. 

Samtidigt är hot-systemet viktigt att ha tillgång till, betonar hon, för det kan signalera: Det här blir inte bra, för mig eller andra, vilket kan ge en energi att sätta gränser och förändra livet. 

Komma i kontakt med sund ilska

Det är lätt att bara stänga av känslor och köra på vid stress. Personer som har svårt att känna trygghet har dessutom ofta som strategi att använda sig av driv-systemet för att försöka reglera ner sitt inre obehag enligt Sofia Viotti. 

Sätt ord på obehaget i stället föreslår psykologen. Vad är det som inte fungerar? 

Ibland behöver du komma i kontakt med en sund ilska. Ofta innebär självmedkänsla att du måste börja gränssätta mot andra, lugnt och sakligt. 

Olika lätt att börja med

För en del är det mer naturligt att uttrycka behov och ta hand om sig själva, för andra betydligt svårare.

– Har man haft känslomässig trygghet i sin uppväxt får man med sig självmedkänsla automatiskt. Men har man inte haft det är det något man behöver utveckla och öva upp, säger Sofia Viotti. 

Arbetsklimat som aktiverar hotkänslor

Många jobb i dag ökar på aktiviteten i hotsystemet i kroppen enligt Sofia Viotti. Det kan bero på för hög belastning, kontrollerande beteenden av chefer, att man blir bestraffad om det blir fel, att det finns en hård stämning eller mycket konkurrens. 

Ett otryggt arbetsklimat ger sämre hälsa enligt studier och en osäker anställning kan till och med leda till för tidig död, vilket Kollega rapporterat om tidigare. 

Du skriver  i din bok att det är ett problem att färre är fackligt aktiva, hur menar du då?

– Saker läggs på individen i samhället, vi blir lämnade ensamma. Du ska sätta gränser och hantera stress, men det är enormt mycket mer effektivt om vi är många som går ihop och vägrar göra mer. 

Stoppa stresstankar med självmedkänsla

1. Stanna upp och bli medveten. Lägg märke till din tanke om otillräcklighet och hur du försöker kompensera för den. 

2. Ta hand om obehaget du känner i situationen. Lägg fokus mot kroppen. Lägg en hand på hjärtat. Säg till dig själv: Jag kan ta hand om det här. 

3. Var förstående mot dig själv och att du lätt fastnar i tankar om otillräcklighet. Säg till dig själv: Inte konstigt att jag reagerar så här med min uppväxt, eller mina tidigare erfarenheter. 

4. Undersök om det finns några andra känslor eller kroppsliga behov att hand om bakom tankarna. Ofta behöver du komma i kontakt både med en önskan att ta hand om dig själv och en ilska som hjälper dig sätta sunda gränser. 

5. Pröva att agera på ett nytt sätt som du tror blir mer hjälpsamt för dig. Obs! Hoppa inte över detta steg.

Här kan du lyssna på Sofia Viottis övningar i självmedkänsla från boken.