Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Nya regler har lett till bättre arbetsmiljö

Arbetsmiljöverkets föreskrift som ska förebygga psykosocial ohälsa på jobbet, OSA, har främst haft effekt för offentliganställda kvinnor, visar forskning. Men i tre fall som rör Unionenmedlemmars arbetsplatser har de nya reglerna lett till att arbetsgivare tvingats ta itu med kränkande särbehandling.
Anita Täpp Publicerad
Naina Helén Jåma/TT
Arbetsmiljöverkets nya föreskrift började gälla våren 2016. Syftet är att förebygga psykosocial ohälsa i arbetslivet. Naina Helén Jåma/TT

Den 31 mars 2016 trädde Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö, förkortad OSA, i kraft. Meningen är att den ska verka förebyggande, mot psykosocial ohälsa på arbetsplatserna.

Så vad har den httills lett till? För att ta reda på det har universitetslektorn och forskaren Maria Steinberg, gått igenom Arbetsmiljöverkets förelägganden från mars 2016 till april 2017. Till grund för dessa ligger de så kallade 6:6a-anmälningar som skyddsombud har gjort till myndigheten då man har ansett att arbetsgivare har brutit mot reglerna i OSA:n.

– Det man ska veta är att de fall jag har tittat på är de mest kontroversiella. Det är en lång väg innan arbetsmiljöproblem resulterar i ett föreläggande. Då har skyddsombudet först påtalat problemen för arbetsgivaren. Och när denne inte har gjort något åt problemet har sedan Arbetsmiljöverkets gjort en inspektion och lämnat meddelande som inte heller arbetsgivaren har tagit på fullt allvar. Därefter har man också hotat arbetsgivaren i en underrättelse om föreläggande innan man tar beslut om ett föreläggande mot ett vite, säger Maria Steinberg, vid Örebro universitet.

Av de 62 föreläggande hon fann i sin studie gällde en stor majoritet, nära 75 procent, offentliganställda och då framför allt kvinnor som jobbar med vård och omsorg i kommunerna.

De vanligaste arbetsmiljöproblemen som togs upp i dessa förelägganden var stor arbetsbörda, samarbetsproblem och relationer liksom trakasserier och arbetstider.

Av de 25 anmälningar från skyddsombud inom TCO som lett till förelägganden gällde endast tre fall Unionens medlemmar. Här var kränkande särbehandling en gemensam nämnare medan andra problem exempelvis var hot och brist på krisstöd, en otydlighet om vem som leder och fördelar arbetet, otydliga arbetsuppgifter liksom stress.

När Maria Steinberg funderat på varför inte Unionens skyddsombud har gjort fler anmälningar som lett till förelägganden har hon sett många tänkbara förklaringar.

– En skulle kunna vara att förbundets skyddsombud är lite mer försiktiga innan man går till Arbetsmiljöverket, kanske för att man är räddare för att ta konflikter eller för att man är rädd för att förlora sitt arbete.

– Men det kan också vara så att man är bättre på att lösa tvister inom den privata sektorn, så att arbetsmiljöfrågorna inte leder till ett föreläggande. Och generellt kan man nog säga att privata arbetsgivare är mindre benägna om att det här ska komma ut i offentligheten, så att man får ett dåligt rykte. Och då kanske man också rättar sig efter vad skyddsombudet och Arbetsmiljöverket säger innan det leder till ett föreläggande.

Överlag är Maria Steinberg, som länge forskat om arbetsmiljö- och skyddsombudsrätt, glatt överraskad över att så många anmälningar har gjorts till följd av föreskriftens tillkomst. Framför allt för att det också hjälper många kvinnor och då inte minst de offentliganställda.

Men ännu finns brister som behöver åtgärdas, anser hon. Ett exempel är att föreskriften ännu inte innehåller regler och riktlinjer när det gäller de aktivitetsbaserade kontorslandskap där många tjänstemän jobbar.

– De anmälningar jag gått igenom visar också att det fortfarande finns stora kunskapsluckor om den psykosociala arbetsmiljön på många arbetsplatser. Att lägga upp information om det och OSA:n på intranätet räcker inte. I stället bör man se till att hålla de här frågorna levande genom att ordna med regelbundna arbetsmöten om det, säger Maria Steinberg.

 

3 förelägganden som lett till åtgärd

Tre förelägganden till följd av 6:6a-anmälningar från skyddsombud inom Unionen, som ansåg att arbetsgivarna bröt mot reglerna i OSA. Samtliga resulterade i att arbetsgivarna några månader senare hade uppfyllt Arbetsmiljöverkets krav varpå ärendena avslutades.

Arbetsgivare: Stor dagligvaruhandel.

Föreläggande: Kränkande särbehandling, stress och bristande kunskap hos cheferna.

Arbetsmiljöverket: Ansåg att även om arbetsgivaren hade tagit tag i individuella problem så hade man inget bra förebyggande program för att motverka problemen i stort, vilket snabbt behövde åtgärdas.

Vitesbelopp: 250 000 kronor.

 

Arbetsgivare: Liten ideell förening.

Föreläggande: Kränkande särbehandling, oklar arbetsfördelning; vem var chef och vilka uppgifter hade den personen? På arbetsplatsen saknades också dokumentation om rehabilitering. Man hade inte heller gjort någon undersökning eller riskbedömning av psykosociala problem enligt OSA.

Arbetsmiljöverket: Ansåg att även om arbetsgivaren upplevde att man börjat uppfylla de krav som Arbetsmiljöverket ställt så var det inte tillräckligt. Ledningen var inte intresserad av att göra den utredning om kränkande särbehandling, i samarbete med företagshälsovården, som myndigheten ansågs behövde göras. Arbetsgivaren ville inte heller göra den handlingsplan, i samarbete med arbetstagare och skyddsombud, som Arbetsmiljöverket menade var nödvändig för att man skulle komma till rätta med problemen.

Vitesbelopp: 50 000 kronor.

 

Arbetsgivare: Litet företag inom tillverkningsindustrin.

Föreläggande: Kränkande särbehandling, hot och krisstöd liksom oklarhet om vem som skulle leda och fördela arbetet.

Arbetsmiljöverket: Krävde att arbetsgivaren omedelbart ska redovisa vilka åtgärder man tänkte vidta när det gällde hot och kränkande särbehandling på arbetsplatsen liksom att man skulle tydliggöra vem som skulle leda och fördela arbetet och vem som har befogenhet att hålla samtal med medarbetare vid det systematiska arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljöverket påtalade också det ska finnas rutiner för hur medarbetarna ska agera när det uppstår hot och särbehandling och att dessa rutiner ska vara kända av alla anställda.

Vitesbelopp: 150 000 kronor.

6:6a-anmälan

Enligt arbetsmiljölagens kapitel 6, paragraf 6a, kan skyddsombud som inte fått arbetsgivarens gehör för påtalade missförhållanden, kräva att Arbetsmiljöverket prövar om föreläggande eller ett förbud ska meddelas för att arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att komma tillrätta med ett arbetsmiljöproblem.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

8 tips - så jobbar du hjärnsmart vid skärmen

Blir du helt slut av jobbet vid datorn? Hjärnforskaren tipsar om hur du jobbar skärmsmart så att hjärnan håller över tid.
Elisabeth Brising Publicerad 17 mars 2025, kl 06:01
En man med huvudvärk på sin arbetsplats.
Blir du helt seg i kolan och får lätt huvudvärk av arbetet vid datorn. Jobba mer skärmsmart med de här tipsen från en hjärnforskare. Foto: Shutterstock
Sissela Nutley
Sissela Nutley, hjärnforskare. Foto: Lina Eidenberg Adamo

Blir det långa dagar vid skrivbordet? Det är inte alltid lång skärmtid ger bättre resultat. Vår kognition kräver både variation och vila under arbetsdagen. Sissela Nutley, hjärnforskare vid Karolinska institutet, tipsar om hur du jobbar hjärnsmart. 

1. Fokustid på förmiddagen 

Din bästa tid för kognitivt komplicerade jobbuppgifter är på förmiddagen då vi har ett kortisolpåslag som hjälper hjärnans koncentration. 

2. Möten och rutinjobb efter lunch

På eftermiddagen passar det bäst att ha möten, mejlkorgstid och jobba med rutinuppgifter som inte kräver samma starka fokus. Planera för mindre skärmtid på eftermiddagen. 

3. Håll möten 45 minuter eller mindre

Sätt in standardläget för ett möte på 45 minuter eller bara 25 och ta sedan en rörelsepaus innan ni fortsätter. Avsätt inte en timme av bara farten. 

4. Många kortpauser

Var tjugonde minut ska du lyfta blicken minst 20 sekunder från skärmen för ögonens skull. Koncentrationsförmågan är bara på topp i högst 25 minuter i taget för något lite tråkigt. Res dig en gång i halvtimmen, titta ut och gör några tåhävningar. 

5. Gå inte från en skärm till en annan

Ta inte en paus från jobbet genom att kolla i din privata telefon, i alla fall inte jämt. För att det ska vara en bra paus för hjärnan ska aktiviteten vara en motsats till det du gjorde nyss. Som rörelse, vila eller social gemenskap.

6. Undvik boka möten på varandra

Lägg alltid in paus mellan möten. Under pandemin såg hjärnforskare att digitala möten utan paus emellan ökade stressen, vilket syntes i hjärnaktivitet och lägre engagemang. Men med bara tio minuters mindfulness-paus mellan mötena neutraliserades stressen. 

7. Ta kontroll över notiserna - och dig själv

Stäng av program och notiser du inte behöver när du ska koncentrera dig på en uppgift. Planera in när du ska använda vilka program. Våga stänga av och vara otillgänglig periodvis. 

8. Har du problem – snacka med chefen eller facket

Prata om hur det digitala arbetssättet och systemen påverkar arbetet och din hälsa. Fyll på med kunskap om hur arbetsplatsen kan förebygga hjärnstress och sjukskrivningar.

Arbetsmiljö

Social makt på jobbet – så läser du hemliga spelet på möten

Ljudliga suckar och en blick på mobilen när kollegan talar. Det sociala spelet under möten avslöjar informella maktstrukturer på jobbet.
– Negativ bekräftelse hör inte hemma på en arbetsplats, säger Susanne Andersson, organisationsforskare vid Stockholms universitet.
Torbjörn Tenfält Publicerad 5 mars 2025, kl 06:00
Social makt på jobbet. Mötesrum, applåderande deltagare.
Är den som pratar mest på mötet den med mest social makt? Inte nödvändigtvis, menar forskaren. Lär dig att tolka det sociala spelet på möten och se vem som egentligen har makten. Foto: Colourbox.

Mötet ska starta men alla medarbetare är inte på plats. Kan det börja ändå? 

Ofta beror det på vem som saknas.

– Så kan den sociala maktordningen på jobbet visa sig, säger Susanne Andersson, forskare vid Stockholms universitet med inriktning på organisationspedagogik.

Hon har studerat informella maktstrukturer genom att följa ett femtontal mellanchefer och se hur de och deras medarbetare agerar på vanliga jobbmöten. Iakttagelserna är en del av det forskningsprojekt hon driver tillsammans med privata och offentliga arbetsgivare och där hon utgår från mellanchefers arbetssituation.

– De beteenden och mönster jag såg skiljde sig inte särskilt mycket mellan offentliga och privata arbetsplatser. Det är den möteskultur som utvecklats i arbetsgruppen som är avgörande, inte om det är en privat eller offentlig arbetsgivare, säger Susanne Andersson.

Risk för mobbning

Hon följde cheferna i deras vardag, satt med på möten och följde upp med intervjuer där hon prövade sina tolkningar av vad hon sett och hört under mötet.

– Syftet var att cheferna skulle börja reflektera över sin vardag för att få syn på det som inte är bra och sedan arbeta för att förändra det.

Mötet är en arena där det blir extra tydligt vilka medarbetare som inte får bekräftelse. 

– Sker det återkommande under längre tid så finns det ett ord för det och det är mobbning, säger hon.

Den som utsätts har ofta svårt att bryta mönstret.

– Att någon ska behöva uppleva att ingen lyssnar på vad han eller hon säger får bara inte förekomma på en arbetsplats. Det är något chefen måste ta tag i.

Andra blir bekräftade och får mycket mer uppmärksamhet, trots att de inte alltid har något vettigt att säga. 

– Många tänker att den som pratar mycket har social makt och får stort inflytande, men det är inte alls säkert. Istället kan det vara den som sitter tyst hela mötet och sedan säger något som alla håller med om.

Laddat var man sitter

Placeringen vid sammanträdesbordet är ett annat laddat område. Om bordet är rektangulärt förväntar sig alla att den som sätter sig vid kortändan ska leda mötet. 

– Ska du inte leda mötet blir det konstigt om du sätter dig där, särskilt om det inte anlänt så många andra och flera platser är lediga. Är bordet däremot fullt och det sitter någon vid ena kortsidan kan du sätta sig vid den andra. Då är det inte lika laddat.

Dagordningen är ett maktvapen för chefen. Beroende på vilken ordning frågorna hamnar i kan de få olika tyngd.

– Vill du som chef skapa en arbetsgrupp där människor ges likvärdiga villkor bör du vara medveten om hur de här mönstren ser ut på din arbetsplats. Vilka har mest inflytande och kan räknas som informella ledare? Vilka har lägre status? 

Susanne Andersson framhåller vikten av att skapa möten där alla får komma till tals och bidra med idéer. Det gynnar inte bara arbetsgruppen utan hela organisationen.

 – Att ha fokus på bekräftelsemönstren kan vara ett sätt att få syn på hur vi fungerar tillsammans. Om det fungerar dåligt har vi alla ett ansvar att förändra kulturen, men det är chefen som har det formella ansvaret.

 Susanne Andersson ser också könsskillnader i möteskulturen. 

– Idag är kvinnor högutbildade, oerhört kompetenta, vältaliga och kan ta för sig på möten. Men vilket inflytande en enskild kvinna får beror på hur de andra mottar de idéer hon kommer med. 

Marginaliseringen sker inte alltid med hjälp av en tydlig härskarteknik. 

– Ofta sker det här mer subtilt. Den som har ordet kan få mycket eller lite gehör.

Kulturen kan ändras

Facket kan spela en viktig roll i att motverka destruktiva bekräftelsemönster på arbetsplatserna, framhåller Susanne Andersson. 

– I grunden är det här en arbetsmiljöfråga. Men kulturen sitter inte i väggarna. Den skapas när vi människor samspelar och det är där i samspelet den också kan förändras, säger hon.

Susanne Andersson gjorde sin studie före pandemin, när de flesta möten fortfarande var fysiska. I dag är många möten digitala, eller hybrider där några sitter tillsammans på arbetsplatsen och andra deltar från hemmet. Hur den digitala formen påverkar maktrelationer och det sociala spelet har Susanne Andersson inte själv studerat, men det har däremot en av hennes masterstudenter gjort.

– Han fann att mötena blev mer formaliserade i betydelsen att chefen pratar mer. Det blev inte samma spelrum för bekräftelse, men på bekostnad av att mötena blev stelare och mindre kreativa.

Susanne Andersson delar upp det sociala maktspelet i positiva och negativa bekräftelsemönster:

 

Negativa bekräftelsemönster

Säga rakt ut att man inte håller med.

Negativ, osaklig och okunstruktiv kritik om det som en kollega framför.

Inte lyssna aktivt.

Titta på mobilen eller kolla på klockan.

Skriva på datorn.

Himla med ögonen, stöna eller sucka.

 

Positiva bekräftelsemönster

Instämma, eller berömma ett förslag.

Eventuell kritik som framförs är konstruktiv.

Nicka, le eller se glad ut. Visar att man håller med

Lyssna aktivt och fokusera på den som talar.

Nicka, eller humma gillande.

 

 

Signaler att vara uppmärksam på för den som vill förstå sociala och informella maktstrukturer på jobbet:

Vem kommer först till mötet.

Vem kommer i sällskap med vem. Har de pratat ihop sig?

Vem väntar man på innan att mötet börjar. 

Vem bryr man sig inte om ifall hen kommer i tid eller inte till mötet? Man startar ändå.

Vem bekräftar vem?