Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Den 31 mars 2016 trädde Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö, förkortad OSA, i kraft. Meningen är att den ska verka förebyggande, mot psykosocial ohälsa på arbetsplatserna.
Så vad har den httills lett till? För att ta reda på det har universitetslektorn och forskaren Maria Steinberg, gått igenom Arbetsmiljöverkets förelägganden från mars 2016 till april 2017. Till grund för dessa ligger de så kallade 6:6a-anmälningar som skyddsombud har gjort till myndigheten då man har ansett att arbetsgivare har brutit mot reglerna i OSA:n.
– Det man ska veta är att de fall jag har tittat på är de mest kontroversiella. Det är en lång väg innan arbetsmiljöproblem resulterar i ett föreläggande. Då har skyddsombudet först påtalat problemen för arbetsgivaren. Och när denne inte har gjort något åt problemet har sedan Arbetsmiljöverkets gjort en inspektion och lämnat meddelande som inte heller arbetsgivaren har tagit på fullt allvar. Därefter har man också hotat arbetsgivaren i en underrättelse om föreläggande innan man tar beslut om ett föreläggande mot ett vite, säger Maria Steinberg, vid Örebro universitet.
Av de 62 föreläggande hon fann i sin studie gällde en stor majoritet, nära 75 procent, offentliganställda och då framför allt kvinnor som jobbar med vård och omsorg i kommunerna.
De vanligaste arbetsmiljöproblemen som togs upp i dessa förelägganden var stor arbetsbörda, samarbetsproblem och relationer liksom trakasserier och arbetstider.
Av de 25 anmälningar från skyddsombud inom TCO som lett till förelägganden gällde endast tre fall Unionens medlemmar. Här var kränkande särbehandling en gemensam nämnare medan andra problem exempelvis var hot och brist på krisstöd, en otydlighet om vem som leder och fördelar arbetet, otydliga arbetsuppgifter liksom stress.
När Maria Steinberg funderat på varför inte Unionens skyddsombud har gjort fler anmälningar som lett till förelägganden har hon sett många tänkbara förklaringar.
– En skulle kunna vara att förbundets skyddsombud är lite mer försiktiga innan man går till Arbetsmiljöverket, kanske för att man är räddare för att ta konflikter eller för att man är rädd för att förlora sitt arbete.
– Men det kan också vara så att man är bättre på att lösa tvister inom den privata sektorn, så att arbetsmiljöfrågorna inte leder till ett föreläggande. Och generellt kan man nog säga att privata arbetsgivare är mindre benägna om att det här ska komma ut i offentligheten, så att man får ett dåligt rykte. Och då kanske man också rättar sig efter vad skyddsombudet och Arbetsmiljöverket säger innan det leder till ett föreläggande.
Överlag är Maria Steinberg, som länge forskat om arbetsmiljö- och skyddsombudsrätt, glatt överraskad över att så många anmälningar har gjorts till följd av föreskriftens tillkomst. Framför allt för att det också hjälper många kvinnor och då inte minst de offentliganställda.
Men ännu finns brister som behöver åtgärdas, anser hon. Ett exempel är att föreskriften ännu inte innehåller regler och riktlinjer när det gäller de aktivitetsbaserade kontorslandskap där många tjänstemän jobbar.
– De anmälningar jag gått igenom visar också att det fortfarande finns stora kunskapsluckor om den psykosociala arbetsmiljön på många arbetsplatser. Att lägga upp information om det och OSA:n på intranätet räcker inte. I stället bör man se till att hålla de här frågorna levande genom att ordna med regelbundna arbetsmöten om det, säger Maria Steinberg.
Tre förelägganden till följd av 6:6a-anmälningar från skyddsombud inom Unionen, som ansåg att arbetsgivarna bröt mot reglerna i OSA. Samtliga resulterade i att arbetsgivarna några månader senare hade uppfyllt Arbetsmiljöverkets krav varpå ärendena avslutades.
Arbetsgivare: Stor dagligvaruhandel.
Föreläggande: Kränkande särbehandling, stress och bristande kunskap hos cheferna.
Arbetsmiljöverket: Ansåg att även om arbetsgivaren hade tagit tag i individuella problem så hade man inget bra förebyggande program för att motverka problemen i stort, vilket snabbt behövde åtgärdas.
Vitesbelopp: 250 000 kronor.
Arbetsgivare: Liten ideell förening.
Föreläggande: Kränkande särbehandling, oklar arbetsfördelning; vem var chef och vilka uppgifter hade den personen? På arbetsplatsen saknades också dokumentation om rehabilitering. Man hade inte heller gjort någon undersökning eller riskbedömning av psykosociala problem enligt OSA.
Arbetsmiljöverket: Ansåg att även om arbetsgivaren upplevde att man börjat uppfylla de krav som Arbetsmiljöverket ställt så var det inte tillräckligt. Ledningen var inte intresserad av att göra den utredning om kränkande särbehandling, i samarbete med företagshälsovården, som myndigheten ansågs behövde göras. Arbetsgivaren ville inte heller göra den handlingsplan, i samarbete med arbetstagare och skyddsombud, som Arbetsmiljöverket menade var nödvändig för att man skulle komma till rätta med problemen.
Vitesbelopp: 50 000 kronor.
Arbetsgivare: Litet företag inom tillverkningsindustrin.
Föreläggande: Kränkande särbehandling, hot och krisstöd liksom oklarhet om vem som skulle leda och fördela arbetet.
Arbetsmiljöverket: Krävde att arbetsgivaren omedelbart ska redovisa vilka åtgärder man tänkte vidta när det gällde hot och kränkande särbehandling på arbetsplatsen liksom att man skulle tydliggöra vem som skulle leda och fördela arbetet och vem som har befogenhet att hålla samtal med medarbetare vid det systematiska arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljöverket påtalade också det ska finnas rutiner för hur medarbetarna ska agera när det uppstår hot och särbehandling och att dessa rutiner ska vara kända av alla anställda.
Vitesbelopp: 150 000 kronor.
Enligt arbetsmiljölagens kapitel 6, paragraf 6a, kan skyddsombud som inte fått arbetsgivarens gehör för påtalade missförhållanden, kräva att Arbetsmiljöverket prövar om föreläggande eller ett förbud ska meddelas för att arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att komma tillrätta med ett arbetsmiljöproblem.
I augusti gick ett internt mejl ut till de anställda på Ericsson där ledningen informerade om nya riktlinjer. I stället för en kontorsnärvaro på 50 procent skulle de anställda vara på kontoret 60 procent, eller tre dagar i veckan.
Det togs inte emot med glädjesång, speciellt då företaget just krympt sina kontorslokaler med två byggnader i Kista. Enligt Per Östberg, Unionens klubbordförande på Ericsson, har kravet på ökad kontorsnärvaro orsakat en del bekymmer.
– Det finns tillräckligt med platser för att alla ska kunna ha en arbetsplats. Däremot finns det inte tillräckligt med enskilda rum där man kan ta möten eller telefonsamtal, säger han.
– Det orsakar en del stress bland dem som har globala kontakter och behöver leta rum så fort de kommer till jobbet.
En av dem som brukar ha bekymmer att hitta ett rum är utvecklaren Anna Sjöberg. De dagar hon åker in till kontoret i Kista bokar hon sin kontorsplats via en app. Telefonrum eller mötesrum går dock inte att boka.
– I appen ser det ut som att det ska vara fullt med folk på kontoret, men när man kommer dit så sitter alla i mötesrummen och det ekar tomt i det öppna landskapet.
– Jag måste alltid komma till jobbet i god tid för att hitta ett rum när jag har möten, det kan vara stressigt, säger hon.
Anna Sjöberg jobbar bland annat med internationella kontakter och sajter i andra delar av landet. Var hon sitter rent fysiskt spelar egentligen ingen roll.
– När jag väl är på arbetsplatsen så är mina kollegor ofta på andra möten, så jag ser egentligen ingen vits med att åka in oftare. Dessutom får jag mer gjort när jag är hemma. Däremot kan jag förstå om man vill skapa en ”Ericssonanda” för nyanställda på plats.
Enligt Ericssons pressavdelning, som svarar via mejl, så menar arbetsgivaren att även om det finns en ”kontoret först”-policy är det fortfarande upp till varje chef, team och anställd att bedöma hur och var de arbetar bäst.
– Ericssons hybrida riktlinje har alltid gett möjligheten att i dialog komma fram till hur och var man arbetar bäst och att alla förstår vikten av och fördelarna med att träffas, utifrån ett individuellt och teamperspektiv.
Samtidigt som fler ska komma in till kontoret har ni krympt er kontorsyta det senaste året. Hur går det ihop?
– Ericssons kontorsstrategi bygger på att skapa rätt lokaler som ger rätt förutsättningar för verksamheten att utföra arbetet. Ericsson har många kvadratmeter kontorsyta och arbetar ständigt med att utveckla våra kontor. Vi bedömer att vi har gott om kontorsyta för de som vill jobba på kontoret.
Kommer ni att kontrollera att anställda är 60 procent av sin arbetstid på kontoret?
– Policyn ska ses som en rekommendation snarare än ett strikt krav där vi vill att våra anställda förstår betydelsen av möten mellan människor. Ericsson litar på sina anställda.
Synen på hybridarbete har ändrats efter coronapandemin. Att kunna jobba flexibelt har blivit en förmån som arbetsgivare kan erbjuda. För att få anställda att vilja komma tillbaka till kontoret måste arbetsgivaren kunna erbjuda något mer än en sittplats och ett skrivbord, tror Unionens klubbordförande Per Östberg.
– Ericsson försökte spara pengar genom att ta bort kaffeautomater på några våningar. Så får man till exempel inte folk att komma tillbaka till kontoret. Men de fick backa där, det blev protester, säger han.
För utvecklaren Anna Sjöberg är gemenskapen med kollegor det som skulle få henne att komma till kontoret mer.
– Om arbetsgivaren anordnade aktiviteter som skapade gemenskap mellan kollegor så skulle det kännas meningsfullt att åka till kontoret.
In August, an internal email was sent to Ericsson employees informing them of new guidelines. Instead of a 50 percent office presence, employees were now required to be in the office 60 percent of the time, or three days a week.
This was not met with enthusiasm, especially since the company had just reduced its office space by two buildings in Kista. According to Per Östberg, the Union's club chairman at Ericsson, the increased office presence requirement has caused some concerns.
– There are enough places for everyone to have a workspace. However, there are not enough private rooms where one can take meetings or phone calls, he says.
– It causes some stress among those who have global contacts and need to find a room as soon as they arrive at work.
One of those who often has trouble finding a room is developer Anna Sjöberg. On the days she goes to the office in Kista, she books her workspace via an app. However, phone rooms or meeting rooms cannot be booked.
– In the app, it looks like the office is full of people, but when you get there, everyone is in the meeting rooms, and the open landscape is empty. I always have to arrive at work early to find a room when I have meetings, it can be stressful, she says.
Anna Sjöberg works with international contacts and sites in other parts of the country. Where she physically sits doesn't really matter.
– When I am at the workplace, my colleagues are often in other meetings, so I don't really see the point of going in more often. Besides, I get more done when I'm at home. However, I can understand if they want to create an "Ericsson spirit" for new employees on site.
According to Ericsson's press department, which responds via email, the employer believes that even though there is an "office first" policy, it is still up to each manager, team, and employee to determine how and where they work best.
– Ericsson's hybrid guideline has always provided the opportunity to come to an agreement through dialogue on how and where one works best and that everyone understands the importance and benefits of meeting, from both an individual and team perspective.
At the same time, more people are expected to come to the office, you have reduced your office space in the past year. How does that add up?
– Ericsson's office strategy is based on creating the right premises that provide the right conditions for the business to perform its work. Ericsson has many square meters of office space and is constantly working to develop our offices. We believe we have plenty of office space for those who want to work in the office.
Will you monitor that employees spend 60 percent of their working time in the office?
– The policy should be seen as a recommendation rather than a strict requirement where we want our employees to understand the importance of meetings between people. Ericsson trusts its employees.
Hybrid work as an effect of the coronavirus pandemic
The view on hybrid work has changed after the coronavirus pandemic. Being able to work flexibly has become a benefit that employers can offer. To get employees to want to return to the office, the employer must be able to offer something more than a seat and a desk, believes Union's club chairman Per Östberg.
– Ericsson tried to save money by removing coffee machines on some floors. That's not how you get people to come back to the office, for example. But they had to backtrack on that, there were protests, he says.
For developer Anna Sjöberg, the community with colleagues is what would make her come to the office more.
– If the employer organized activities that created a sense of community among colleagues, it would feel meaningful to go to the office.
This text has been translated with the help of AI.
Lunchrestaurangen Gourmedia har varit en viktig samlingspunkt för personalen på public service-bolagen i Stockholm. Varje dag har krogen med det ordvitsiga namnet serverat 1 000 - 1 500 lunchportioner till hungriga anställda på SVT, SR och UR. Restaurangen stängdes tidigare i år och nu har ledningen beslutat att ingen ny kommer i dess ställe. Tidigare har även restaurangen i radiohuset försvunnit. Stängningen av de båda matställena har nu lett till att personalen tvingas ägna stor del av sin lunch åt att köa till mikrovågsugnar för medhavd mat och till de automater som placerats ut.
− Våra medlemmar är väldigt upprörda över situationen - detta har blivit ett stort arbetsmiljöproblem. Vi har korta raster och folk är pressade tidsmässigt. Gärdet ligger för avsides för att man ska hinna gå ut och äta på ett annat lunchställe, säger Maria Fornemo, vice ordförande i Unionenklubben på SVT.
Förutom en mindre kaféteria i tv-huset kan man också köpa mat från en vagn i ett trapphus i Radiohuset.
− Köerna ringlar långa i trappan, och man kan inte sitta där utan man får vandra i väg med sin tallrik och äta i andra utrymmen. Utbudet i automaterna är begränsat, särskilt för personer som har olika allergier, berättar Maria Fornemo.
Antalet mikrovågsugnar är underdimensionerat i de olika byggnaderna på Gärdet och bristen på sittplatser har lett till att många äter vid sina skrivbord istället. Unionenklubben är kritiskt:
− Att få gå iväg en stund och äta lagad mat är jätteviktigt för återhämtningen. Restaurangen var en plats där man träffade och socialiserade sig med kollegor från andra avdelningar, precis det ledningen uppmanar oss att göra. Nu har det blivit svårare att möta människor över redaktionsgränserna.
Unionenklubben på SVT har tillsammans med de andra facken inom public service drivit för att få arbetsgivaren att ändra sig i lunchfrågan.
− Vi får ingen respons, det verkar som att arbetsgivaren inte riktigt tar det här på allvar. Vi är en så pass stor arbetsplats att det känns befogat att det finns en restaurang, det är ovärdigt att stå och köa i en trappuppgång, säger Maria Fornemo.
Johannes Ekström, ekonomidirektör på SVT, har svarat på Kollegas frågor via mejl.
Vad är orsaken till att ni valde att stänga lunchrestaurangen Gourmedia? Vad är anledningen till att ni inte ersätter den med en ny personalmatsal?
− För att minska företagets miljöpåverkan och kunna erbjuda ändamålsenliga lokaler flyttas alla medarbetare in i Tv-huset. När Kontorshuset är tomt ska det hyras ut till Polismyndigheten. Det gör att Public Service-bolagen inte längre har tillgång till Gourmedias gamla lokaler.
− När SVT nu har mindre utrymme saknas möjlighet för en lunchrestaurang motsvarande Gourmedia. Istället erbjuder vi andra alternativ och fortsätter att arbeta för att hitta ännu bättre lunchlösningar för våra medarbetare.
Många i personalen är upprörda över att de måste ägna stor del av sin lunch åt att köa till automater eller mikrovågsugnar. Delar du bilden av de långa köerna? Vad tänker ni konkret göra åt situationen?
− Under den värsta lunchrusningen kan det bli en del köbildning, det har jag noterat. Och jag har absolut förståelse för frustrationen detta leder till. Det är inte bra att medarbetarna känner att lunchrasten blir stressig och obekväm.
− SVT arbetar för fullt tillsammans med SRF och övriga public service-bolag med att förbättra lunchmöjligheterna. Planen är att ha ett förslag under hösten. Vi har tagit till oss av återkopplingen från medarbetarna och ökar antalet mikrovågsugnar och lunchplatser i de delar av huset som återstår att renovera, jämfört med den ursprungliga planen.
Gourmedia var en plats där medarbetarna kunde få en stunds återkoppling och mötas över redaktionsgränserna. Delar ni fackens oro för att det nuvarande sättet som personalen intar sina luncher riskerar att leda till mindre av socialisering mellan avdelningarna?
− Ambitionen är att hitta lösningar som kommer vara naturliga mötesplatser både över avdelnings- och bolagsgränser. Vi uppmuntrar också våra medarbetare på SVT att ibland välja en annat matplats för att äta med kollegor från andra avdelningar.