Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Sorg på jobbet – så hanterar ni dödsfall och kriser

Sorg är en ovälkommen besökare på alla arbetsplatser. För Caroline Midbjer kom beskedet om kollegans död som en chock.
Lina Björk Publicerad
Mikael Sjöberg
För konsulten Caroline Midbjer spelade kollegorna en viktig roll i sorgearbetet. De kunde vara ledsna tillsammans. Mikael Sjöberg

Ellenor hade ett skratt som hördes över hela kontoret. Det blev tyst när det försvann.

Konsulten Caroline Midbjer satt på samma uppdrag som Ellenor och de två talades vid flera gånger i veckan. Hon var på föräldraledighet när hon plötsligt fick reda på att Ellenor gått bort. Det blev en chock.

– För mig var det väldigt jobbigt att en person som var så ung försvann. Hon var i min egen ålder, vilket gjorde att jag började se på livet på ett annat sätt. Vad vill jag lägga min tid på och vad är viktigt?

För henne var möjligheten att kunna prata med kollegor och sin chef det viktigaste i sorgeprocessen. Och att få möjlighet att stanna upp i vardagen och ge ledsamheten utrymme.

– Det var skönt att inte vara ensam i sin sorg. Att kunna prata om vad som hade hänt och få tid att vara ledsen. Att gå på begravningen blev också ett sätt att förstå och få ett avslut, säger hon.

Chefen tog emot dödsbeskedet

Den som först tog emot dödsbeskedet var Ellenors chef Therese Nordstrand. Hon satt på lunch med 20 kollegor när ett okänt nummer ringde och hon svarade. Det var Ellenors man som berättade att han hade dåliga nyheter. Det man först trodde var lunginflammation visade sig vara cancer och nu var hon borta. Han tänkte att hon behövde veta det eftersom hon var Ellenors chef och vän.

Therese Nordstrand tittade ut över lunchen och på kollegorna från konsultbolaget Knightec, som såg att något hade hänt och hon tog beslutet att berätta vid sittande bord.

– Alternativet var att jag skulle ringa upp alla var och en senare. Så jag gav beskedet och sa att de själva fick välja hur de ville göra med resten av dagen. Att det var okej att åka hem om det kändes bäst.


En av lärdomarna Therese Nordstrand har fått som chef är att allas sorg ser olika ut och att anställda sörjer på sitt eget vis. Foto: Mikael Sjöberg

Det var inte första gången Therese Nordstrand hade lämnat ett dödsbesked. Hon begravde sin pappa samma år som hon tog studenten och var den som ringde de syskon som inte bodde hemma och berättade hur det låg till.

– Jag vet hur jag fungerar i de situationerna. Jag kan hålla ihop, men nu fanns ju också HR som stöttade upp när det praktiska skulle genomföras.

På kontoret sattes det upp ett minnesbord med blommor och en bild. Där kunde kollegorna sörja tillsammans. De som jobbat nära påverkades förstås mer, men stämningen på hela arbetsplatsen förändrades.

Viktigt att få tid att sörja och prioritera familjen

När det var dags för begravning var även Therese Nordstrand med, men inte som chef utan vän.

– Jag visste att jag inte skulle klara av att ha på mig chefshatten där utan tog med en kollega som stöttade. På det sättet kunde jag få vara ledsen och ge utrymme för min sorg, säger Therese Nordstrand.

Även om det inte fanns någon krisplan eller färdig policy för hur man ska agera när en kollega dör tyckte Therese Nordstrand att hon fick bra stöd av företaget och de mer seniora cheferna. Och på ett sätt var det fint att få göra det på sitt sätt.

– Det var mycket från hjärtat och när jag skrev minnesord blev det inte något politiskt tillrättalagt, utan så jag kände. Sen hade vi förstås en del praktiska saker på pränt: alla medarbetare fick ett samtal från sin chef där man kollade av läget, hur de mådde och om det behövdes kopplas in någon professionell hjälp.

Medarbetarna ska kunna släppa allt

I företagets historia hade det tidigare inträffat ett dödsfall bland medarbetarna. Men med 600 anställda, som de var då, drabbar ju livet som det gör. Anställda förlorar anhöriga, går igenom behandlingar för sjukdomar och drabbas av stressrelaterade bekymmer. Och för det fanns det en tydlig struktur.

– Framför allt ska det finnas en plan för att kunna gå på dagen och släppa allt. Vi hade anställda som förlorade föräldrar i corona under året och då var det viktigt att de skulle kunna få tid att sörja och prioritera familjen, säger Therese Nordstrand.

Men som chef har du också ett ansvar att leverera resultat, sätta mål och blicka framåt. För att göra det krävs att även medarbetare är med på banan.

– När du är i sorg levererar du inte till 100 procent så är det bara och det är okej. Sedan kan det inte pågå i flera år, men viktigast är att man pratar om vad som händer och är transparent med vad man behöver för stöd för då kan jag hjälpa till med det.

Får man ställa krav?
– Ja, så länge de inte är orimliga. Krav kan hjälpa till att forma en vardag för någon i kris, för ibland är jobbet en frizon där det är lättare att andas och man vet vad som förväntas av en. Samtidigt beror det på vad som drabbat medarbetaren, är det utbrändhet får man vara väldigt försiktig.

Nu är det snart två år sedan Ellinor dog. Sorgen kommer och går, särskilt när påminnelser oväntat dyker upp, som en kvarlämnad Linkedin-sida som talar om att det är dags att gratulera till årsdagen på jobbet. Men Therese Nordstrand har lärt sig att balansera sitt chefskap med den vänskap som fanns, och finns med kollegorna. Alla sörjer på sitt sätt, även en chef.

– Jag kan inte förstå din sorg för den är din egen, men jag kan vara transparent med hur jag mår och känner och öppna en dörr för att du kan göra likadant.

Therese Nordstrand jobbade för två år sedan som regionchef på konsultbolaget Knightec, men är i dag egenföretagare, affärsledare och konsult på konsultföretaget Berotec.

4 sätt att hantera kris på kontoret

KRISPLAN

  • Skapa gemensamt en krisplan för olika typer av händelser som kan drabba anställda på arbetsplatsen. Kom överens med dina kollegor om vilka som ingår i krisgruppen och vem som ska göra vad.

KRISENS FASER

  • Vi reagerar olika i sorg och kris. Först brukar chockfasen inträffa, då vi förnekar vad som hänt. I en reaktions- och bearbetsningsfas börjar känslorna komma och vi förstår och sorterar i krisen. I nyorienteringsfasen har vi accepterat och tar avstamp i det nya.

GE VARANDRA STÖD

  • I det akuta skedet är det avgörande att visa omsorg för den som drabbats. Fokusera på att ge mänsklig närhet och lös praktiska saker. Följ upp under lång tid och fråga ofta hur hen mår.

FRÅGA EFTER INFORMATION

  • En bidragande orsak till att en kris blir skrämmande och eskalerar är bristen på information. Be din chef svara på frågor som: Vad har hänt? Hur kunde det ske? Hur påverkar det mig? Vad händer nu? Det kommer att ge ett större lugn i arbetsgruppen.

Företagshälsan Previa

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Jobbet blev Eriks skyddsnät när dottern fick anorexia

Erik Bergqvists dotter drabbades av den dödligaste psykiatriska sjukdomen – anorexia nervosa. En bra chef och hjälp från arbetsplatsen gjorde att han kunde fokusera på det som var viktigt.
Lina Björk Publicerad 4 september 2025, kl 06:00
När Erik Bergqvists dotter drabbades av anorexia nervosa blev chefens stöd och arbetsplatsens resurser avgörande. Här berättar han om kampen hemma, vårdens insatser och varför arbetsgivare måste förstå psykisk ohälsa.
Erik Bergqvist fick stöd av sin chef Jean Hedayat under tiden hans dotter blev sjuk i anorexia. Foto: Peter Knutson

Kampen för att överleva pågick inte i en sjukhussal med vita rockar och blodprover. Den pågick hemma. I köket, i badrummet, bakom stängda dörrar. Varje gång någon skämtade om kalorier eller tackade nej till en bulle med orden ”man måste tänka på vad man äter”.

Den pågick vid tidningsställ med trådsmala modeller och varje gång någon kastade ur sig en komplimang om viktnedgång.

För två år sedan höll Erik Bergqvists dotter på att svälta ihjäl och han stod handfallen inför faktumet.

– Anorexia dödar inte snabbt. Den dödar långsamt, tyst och skoningslöst. Den bryter ner kroppen tills hjärtat stannar. Den bryter ner viljan så att den som drabbats inte längre vill leva. Och den bryter ner familjer vars enda vilja är att hjälpa, säger han.

Erik Bergqvist beskriver sjukdomen som en egen person. Som när Bilbo erbjuds härskarringen i J.R.R. Tolkiens Sagan om ringen och förändras och blir en annan. En annan, som gör allt i sin makt för att få sin vilja igenom. Anorexia ljuger, skriker, hotar och lockar. Den manipulerar och smickrar för att skydda sig.

Men vi backar till en kall februaridag 2023. Då frågade Erik Bergqvist sin dotter rakt ut om hon inte åt. Visst hade han och exsambon märkt att hon var tunn, men nu var det allvar.

Efter att hon bekräftat att det var så gick allt väldigt fort. På akuten konstaterades att hennes värden var dåliga och pulsen låg. Hon remitterades till barn- och ungdomspsykiatrin och skulle genomgå familjebaserad terapi.

Kampen mot anorexia i vardagen

I praktiken innebar det att Erik Bergqvist och hans exsambo skulle få sin dotter att äta. Behandlingen i hemmet stavades mat.

– Jag blev pappa, psykolog och fångvaktare i ett. Fokus från vården är primärt på den som är drabbad, vilket såklart är rätt. Men jag upplevde mig ganska maktlös utan verktyg att hantera situationen.

Eftersom det krävdes att han var närvarande nästan dygnet runt var han också tvungen att kliva av sin roll som teamleader på det Microsoftägda sociala nätverket Linkedin. Här fanns dock ett skyddsnät som både tillät honom att jobba flexibelt från hemmet och en chef som sade ”släpp allt”.

Jean Hedayat var den chefen.

– Jag ville i första hand skapa ett mentalt utrymme för att Erik skulle inse att han själv behöver hjälp för att kunna fortsätta hjälpa sin dotter. I det läget var han tvungen att sätta syrgasmasken på sig själv innan han hjälpte någon annan.

– Vår arbetsgivare har många förmåner och jag som chef började med att säkerställa att han använde den hjälp som fanns, men sedan var jag också tvungen att vidta åtgärder och säga stopp även om jag inte hade några lösningar just då, säger Jean Hedayat.

Chefens stöd gav kraft i krisen

För Erik Bergqvist har arbetsplatsens hjälp varit avgörande för att kunna hjälpa dottern att tillfriskna.

En hjälp som erbjuds anställda på Linkedin är en så kallad EAP, employee assistance program. Det är ett team man kan ringa anonymt och beskriva vilken utmaning man har, vilket kan vara allt från finansiella, juridiska eller hälsorelaterade frågor. Gruppen hjälper sedan till att planera vilka åtgärder som behövs. De har även en privat sjukvårdsförsäkring som ger tillgång till psykolog.

– Jag är väldigt medveten om att verkligheten inte ser ut så för de flesta föräldrar vars barn insjuknar. Jag vet inte om jag hade orkat kämpa för ersättning från Försäkringskassan, samtidigt som jag kämpade för mitt barns liv hemma.

Men oavsett vilka förmåner Erik Bergqvists arbetsgivare hade, så var det ändå medkänslan och det ledarskap hans chef hade som underlättade mest.

När Jean Hedayat beskriver sin ledarstil är det just de orden han trycker mest på: empati och handlingskraft.

– Mitt jobb handlar inte bara om att säga: ”jag känner för dig”, utan om att fråga hur du ska lösa problemet och hur jag kan stötta dig i det. Det handlar om att förmedla självledarskap.

Vid köksbordet hemma i huset i Knivsta pågick en maktkamp i flera månader. Erik Bergqvist lirkade, tjatade och förhandlade i timmar. Sex mål om dagen stod på kostschemat från läkarna. Ibland blev det ett steg framåt och två tillbaka. Ibland stod det stilla. Mat var så förknippat med ångest att varje tugga blev en kamp.

– Jag var borta helt ungefär ett halvår, men den akuta fasen varade kanske i några månader. Under tiden hade jag löpande kontakt med min chef som var införstådd med situationen.

Kunskap om ätstörningar på jobbet

Väl tillbaka på jobbet slogs Erik Bergqvist av flera saker. Stödet från kollegor var stort, men okunskapen om sjukdomen utbredd. Framför allt kring hur dödlig anorexia nervosa faktiskt är. Omkring en av tio dör av de medicinska följderna.

– Många ser det som en vald livsstil, att det bara är att börja äta så blir man frisk. Ingen skulle säga till en cancersjuk patient att skärpa sig. Men det är lite så man ser på ätstörningar.

Han påpekar också att mycket i sjukdomsbilden handlar om prestation och kontroll. Att upptäcka en person med ätstörningar på samma sätt som till exempel en beroendesjukdom som alkoholism är svårt, eftersom den som är drabbad ofta sköter skola eller sitt jobb prickfritt.

– Jag tycker att arbetsplatser och framför allt chefer och ledare borde utbildas inom ätstörningsproblematik för att fånga upp tecken på ohälsa. Vi måste också våga prata om riskbeteenden, vilket är svårt för det är ju tabu att kommentera någon annans kropp.

Vägen till återhämtning är ofta lång och kantad av olika nivåer av självinsikt. I början ses personer som vill hjälpa ofta som hotfulla, med syfte att förstöra ens mål att gå ner i vikt.

För Erik Bergqvists dotter kom tillfrisknandet steg för steg. För att återigen använda Sagan om ringen-metaforen så förlorade ringen gradvis sin attraktionskraft. Med det sagt så fortsätter kampen om att fortsätta må bra.

– Du friskförklaras när du skrivs ut från ätstörningsenheten, men det är ett fortsatt arbete för att inte hamna där igen. Det är klart att jag oroas, för det här är en sjukdom och ingenting den drabbade väljer själv.

Arbetsplatsen ett skyddsnät

För Erik Bergqvist har jobbet aldrig varit hela hans identitet. Livet har alltid gått före, vilket blev extra tydligt när hans dotter insjuknade. Men efter erfarenheten har han blivit än mer värderingsstyrd. Han vill göra saker som betyder något och som har mening. I dag jobbar han för sig själv, tillsammans med två tidigare kollegor.

– Jag tror att arbetsplatsen kan vara ett skyddsnät. I mitt fall var det orsaken till att jag tog mig igenom en av de jobbigaste perioderna i mitt liv.

Även för hans chef Jean Hedayat har saker blivit tydligare.

– En lärdom är att om vi tror på anställda så ger de tillbaka. I slutet av dagen är vi bara människor och jag vill hellre bli ihågkommen som en chef som bryr sig om sina medarbetare än en som landar stora affärer, säger han.

ANOREXIA NERVOSA

  • Anorexia innebär självsvält. Kroppsuppfattningen är ofta förvrängd.
  • Sjukdomen innebär en omfattande viktminskning och undernäring.
  • Andra vanliga inslag är tvångsmässig motion och en stor skräck för att gå upp i vikt.
  • Cirka 190 000 personer är diagnostiserade med en ätstörning på klinisk nivå, enligt en rapport från Socialstyrelsen.