Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Här får hunden följa med till kontoret

Att ha hund på jobbet är en dröm för många. Nu lockar mobiloperatören Tre medarbetarna tillbaka med en inglasad hundzon. It-företaget Dustin väljer en annan väg efter pandemin och tillåter distansarbete på heltid.
David Österberg Publicerad
Klas Sjöberg
Lovisa van der Schoot, som jobbar på Tre, tar en paus tillsammans med taxen Moritz. Klas Sjöberg

Voff, voff! Det är slutet av september och vallhunden Steinar gör sin första arbetsdag hos mobiloperatören Tre. När man blott är nio månader gammal kan det vara svårt att hålla fokus så det blir en del nyfiket spanande och glada gläfs.

För husse Anders Lif går det bättre, men situationen är ovan även för honom. Under pandemin har han – likt hundratusentals andra tjänstemän – jobbat hemifrån. Nu ska han och de andra på Tre gradvis vänja sig vid kontorslivet för att från årsskiftet ha kontoret som sin bas. Men någon oro för vem som ska ta hand om Steinar behöver han inte känna. Företaget har fixat en hundzon på entréplanet i det 14 våningar höga huvudkontoret. Rummet är inglasat och platserna därinne bokningsbara. Max fem hundar får vara på plats samtidigt och de måste vara rumsrena och trevliga mot alla.

– När jag skaffade Steinar visste jag inte att vi skulle få en hundzon på jobbet. Jag kan få hjälp med hundvakt i området där jag bor och har kompisar som jobbar hemifrån, så det hade gått att ordna ändå, men det här är ju verkligen kanonbra, säger han.

Vill ha fokus på kontoret

För Tre är kontoret viktigt. Företaget flyttade in i sina nya lokaler 2018 efter att byggnaden anpassats efter verksamheten. Inredningskonceptet bygger på företagskulturen och ska spegla människorna som jobbar här – under ledordet vardagsfest.

– På Tre har vi en otrolig puls på kontoret. Vi spelar musik, det är mycket skratt och energi och fika och tjo och tjim. Den känslan i kulturen går förlorad när man bara träffar sina närmaste kollegor på distans, säger Cecilia Eriksson, HR-direktör på Tre.

Så när andra företag nu går vidare med fokus på distansarbete gör Tre tvärtom och fokuserar på kontoret. Det innebär inte att det är omöjligt att någon gång jobba hemifrån, men kontoret är basen.

– Det är här vi ses, det är här vi har möten, det är här vi hänger. Jag tror att vi har glömt bort att man får ut väldigt mycket av att vara på ett kontor. Vi vill att medarbetarna ska längta hit. Därför arbetar vi med ett projekt som på olika sätt ska göra kontoret ännu bättre, säger Cecilia Eriksson.

Svårt att få plats på hunddagis

En del i det är hundzonen. En annan – hittills bara på idéstadiet – är att ta en frisör till kontoret.

– Vi förstår ju att det har funnits fördelar med att jobba på distans, att folk har kunnat leva på ett annat sätt. Många har till exempel skaffat hund och hunddagisen är proppfulla.

Att kontoret har varit stängt under pandemin har lett till en rad negativa konsekvenser för Tre, enligt Cecilia Eriksson.

– Vi har sett färre korsfunktionella samarbeten och färre kreativa idéer. Det har varit svårare att förankra nya projekt brett. Vi har sett färre gräsrotsinitiativ. Vi har presterat otroligt under tiden för hemarbete, men som kollektiv blir vi helt enkelt inte lika bra när vi inte får del av den positiva energin och andras input.

Många har vant sig vid distansarbete. Riskerar ni att gå miste om talanger som vill kunna jobba på distans när de vill?
– Den risken finns. Men när vi har övervägt helheten har vi kommit fram till att fördelarna med det här sättet att jobba är fler än nackdelarna. Vi tror att vårt totalerbjudande som arbetsgivare är starkt, och att många av oss vill ses. Det finns ju fortfarande möjlighet att arbeta på distans för de flesta, även om vi vill att basen för arbetet är kontoret. Dessutom har vi som arbetsgivare ansvar för arbetsmiljön. Det ansvaret är betydligt lättare att ta när medarbetarna är på kontoret.


Hundar som är snälla – mot både människor och andra hundar – får hänga i hundzonen. Foto: Klas Sjöberg

Många har uppskattat distansarbetet

Egil Bjarkö är ordförande för Unionenklubben på Tre. Han håller med ledningen om att det finns fördelar med att arbeta från kontoret och att många längtar tillbaka. Men han säger också att många medlemmar har uppskattat distansarbetet.

– De har uppskattat flexibiliteten det har inneburit och de har haft lättare att fokusera på arbetsuppgifterna när de har sluppit allt som stör på ett kontor.

Av den anledningen kommer klubben under hösten att ha en fortsatt dialog med arbetsgivaren om hur arbetslivet ska se ut efter årsskiftet.

”Arbetet är inte en plats”

På översta våningen i ett kontorshus i Nacka utanför Stockholm har Dustin sitt huvudkontor. Utsikten över vattnet är spektakulär. Men efter pandemin blir det mindre av den för de flesta av företagets medarbetare. När Tre lutar åt kontor framför distans lutar Dustin åt andra hållet. Här är det ”digitalt först” som gäller.

– Det går inte att återvända till hur det var innan pandemin. Äntligen förstår vi att arbete är något vi gör, inte en plats. Nu kan fokus ligga på resultat i stället för vilken tid någon har stämplat in på kontoret, säger Thomas Ekman, vd för Dustin.

Att medarbetarna på Dustin har stor frihet betyder inte att alla kör sitt eget race. Tvärtom. Grunden i distansarbete är kommunikation, enligt Thomas Ekman.

– Man måste stämma av med sitt team och sin arbetsledare. Och cheferna måste bli ännu bättre på att ha kontakt med sina medarbetare. Det här sättet att arbeta kräver ett förtydligande av vad målet med arbetet är. Vad är det jag ska göra på jobbet och var gör jag det bäst? Vi försöker också få till det småprat som uppstår på kontor.

När man går ut från ett fysiskt mötesrum blir det ofta lite småprat. Vi har försökt få till det genom att uppmuntra mötesdeltagarna att ringa varandra efter mötet bara för att småprata lite. Det kan kännas lite konstigt först, men fungerar faktiskt.

Som arbetsgivare har ni ansvar för medarbetarnas arbetsmiljö. Är det svårare att se hur någon mår när man inte träffas fysiskt?
– Ja. Det här sättet att arbeta kommer att kräva mer av öppenhet, mer kommunikation. Vi behöver hitta verktyg för att få till det. Kanske behöver vi ha en funktion liknande en skolkurator – någon man kan vända sig till om man mår dåligt. Det gäller även risken att människor jobbar för mycket. Flexibilitet är positivt men ökar behovet av kommunikation.

Pengar för att köpa kontorsutrustning

När det gäller den fysiska arbetsmiljön har alla medarbetare fått pengar för att köpa den utrustning de vill ha för att göra ergonomin så bra som bara möjligt.

– Men jag har förståelse för att inte alla vill ha ett höjbart skrivbord och en kontorsstol hemma. Man bor kanske litet eller tycker att de är fula.

Dustin har inga planer på att krympa kontorsytan, men kanske blir det så småningom en ombyggnad. Om kontoret ska vara mer av en mötesplats och mindre av en traditionell arbetsplats blir det kanske färre skrivbord och fler – och bättre – mötesrum. Redan i dag sitter varje medarbetare med en egen laptop vid hybridmöten, men bättre videoteknik kan göra mötena ännu mer inkluderande.

Forskning från Mälardalens högskola visar att hybridmöten har både för- och nackdelar. Bland nackdelarna finns risken att distansdeltagare inte känner sig lika delaktiga. De kan dessutom känna sig självmedvetna och obekväma med att visas på storbildsskärm. Bland fördelarna finns ökad tid till eftertanke. Att säga något under ett digitalt möte blir mer av en aktiv handling, vilket kan leda till ökad acceptans för tystnad, reflektion och kreativitet, enligt forskarna.

Går att vara kreativ på distans

Just kreativiteten sägs ofta bli lidande när vi inte ses fysiskt. Thomas Ekman säger dock att pandemin har visat att det går att vara kreativ även på distans, förutsatt att man använder digitala verktyg som exempelvis digitala whiteboards, break out-rooms och chattar.

– Det har vi bland annat sett i de ledarskapsprogram som vi har kört digitalt. De kräver mycket reflektion och kreativitet. Men det är inte en fråga som vi är färdiga med, den kräver fortsatt jobb.

Rolf Sunnestård är ordförande för Unionenklubben på Dustin. Han har enbart hört positiva reaktioner på företagets beslut att fortsätta med distansarbete för de som vill. Medlemmarna gillar flexibiliteten i att kunna arbeta från den plats som passar bäst.

– Men det finns också personer som vill jobba heltid från kontoret. Om man exempelvis bor trångt, bor själv eller har små barn som är hemma med partnern passar det kanske bättre att göra det.

Enda nackdelen med distansarbete är att det kan bli svårare för arbetsgivaren att jobba med arbetsmiljön, tror Rolf Sunnestård.

– Vi har fått bidrag för att köpa kontorsutrustning, men det har kanske inte alla gjort. Det kan också vara svårare att upptäcka om någon mår dåligt när man inte ses och därför tror jag att det är bra att alltid ha kameran på. Vi kommer också att åka in till kontoret ungefär en gång i veckan, lite beroende på vilken chef man har.

På Tre har labradoren Manu lagt sig till rätta bredvid Andreas Turtolas skrivbord. Manu är nio år och van vid att gå på hunddagis.

– Det är lite roligare än att vara här. Men för mig är det roligare att sitta i hundzonen för då träffar jag folk från olika team. Det känns kul att vara tillbaka på kontoret, men jag hoppas att jag kan jobba en del på distans också för det har underlättat vardagen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.

Arbetsmiljö

Han har Sveriges glassigaste jobb

Som marknads- och innovationschef på Sia Glass är Dan Bengtsson med och tar fram alla nya sorter. Och får mumsa fritt på arbetstid.
Joachim Stokstad Publicerad 22 juni 2026, kl 06:01
I slutet av 1950-talet startades Sia som ett sysselsättningsprojekt i Slöinge. Här har det producerats glass sedan 1961 - bland annat klassikern Glassbåten. Men marknadschefen Dan Bengtsson testar varje år nya sorter. Foto: Anders Andersson

Vad gör du som marknads- och innovationschef i glassbranschen? 

– Jag är med och tar fram nya produkter, från ax till limpa – trendspanar och är med när nya smaker tas fram. Varje måndag har vi provsmakning. Det är ett fantastiskt roligt jobb. Och jag älskar glass!

Din största utmaning?

– Runt två tredjedelar av glassen säljs under vår och sommar. Vi vill öka försäljningen under övriga året. Bland annat har vi tagit fram en julkollektion. 

Det bästa med ditt jobb?

– Att få jobba med en produkt som nästan enbart väcker positiva associationer. Enda gången vi möter motsatsen är när någon glass utgår ur sortimentet.

DAN BENGTSSON

GÖR: Marknads- och innovationschef på Sia Glass AB sedan 2019.

ÅLDER: 41 år. 

UTBILDNING: Marknadsföring, företagsekonomi och en master i international marketing.

KARRIÄR: Marknadsförare på bland annat Microsoft och inom medtech.

Vågade floppen ost-glass

Så ni har aldrig misslyckats totalt med någon sort?

– Vi gjorde en glass med smak av getost, chèvre, tänkt som kall förrätt på krogar, den slog inte stort. Men man måste våga testa.

Hur viktigt är det att skapa nyheter?

– Försäljningen drivs av säsongens nya sorter. Nu tar vi fram vad som ska lanseras nästa år. 

Vem hittar på nya smaker?

– Produktchefer, produktutvecklare och så har vi interna workshoppar och trendspaningsgrupper.

Nästan alla mindre glasstillverkare är uppköpta av livsmedelsjättar – kommer Sia kunna stå emot?

– Vi ingår i familjeföretaget Bertegruppen med anor från 1569, jag tror på minst 450 år till.

Hur skiljer man ut sig med så många konkurrenter?

– Vi marknadsför hårt att vi tillverkar i Sverige, med svenska produkter – vi har till och med egna mjölkkor. Ett år lanserade vi en jordgubbsglass där gubbarna både plockats och blivit till sylt fem minuter från fabriken. Den storyn kan vi berätta – både i reklam och när våra säljare är ute. Sedan gjorde vi om samma grej, men med blåbär.

Glassbåten går aldrig ur

Hur ser trenderna inom glass ut?

– Svenskproducerat – sedan pandemin och insikten om landets självförsörjning, men också med tanke på djurhållning och klimat. Vardagslyx – när inflationen gör att man väljer bort en ny tv unnar man sig lite extra i det lilla. Och nostalgi – i oroliga tider vill man tillbaka till det bekanta och trygga. Vår glassbåt har till exempel ökat med 2 miljoner om året och slog rekord 2023 med 21 miljoner glassar.

Vilken glass kommer aldrig utgå ur sortimentet?

– Glassbåten, förstås.

Är det fri glass på jobbet?

– Ja, på arbetstid är det faktiskt det – en bra förmån. Men vi har friskvårdsbidrag också.

Sia Glass och fabriken i Halland

  • I fabriken i Slöinge produceras 25 miljoner liter per år. Med en nytillbyggd fabriksanläggning kan kapaciteten nästan fördubblas.
  • När ett lokalt slakteri i Slöinge lade ner i slutet av 1950-talet startades Sia som ett sysselsättningsprojekt. Här har producerats glass sedan 1961. I dag är man 165 anställda.
  • I Sverige sätter vi i oss mycket glass – tolv liter person och år. Konsumtionen ökade rejält under pandemin, men har efteråt backat något.
  • Sia:s marknadsandel är cirka 16 procent, en andraplats man delar med Triumfglass. Unilever-ägda GB Glace har ungefär hälften av marknaden.
  • Konsumenterna är trogna sina gamla favoritglassar, men ändå tar företaget varje säsong fram 15–20 nya sorter.