Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Bättre arbetsmiljö på Arlanda - men slutkörd personal

SAS markpersonal på Arlanda utsattes för fysiska och verbala angrepp i början av sommaren. Efter klubbens krav på åtgärder blev situationen snabbt bättre.
– Men personalen är slutkörd och vid minsta extrabelastning finns risken att de inte orkar mer, säger Martin Johansson, ordförande för markpersonalens Unionenklubb.
David Österberg Publicerad 25 augusti 2022, kl 09:57
Människor köar på Arlanda.
Arbetsmiljön har blivit bättre på Arlanda efter sommarens kaos, men personalen är alltjämt slutkörd. Foto: Ali Lorestani/TT

I juni rådde kaos på Arlanda flygplats. Väntetiderna till incheckning och säkerhetskontroll var stundtals timslånga och ledde till att resenärer missade sina plan.

Martin Johansson är ordförande för Unionenklubben SAS Tjänstemannaförening Terminal. I mitten av juni berättade han för Kollega att arbetssituationen emellanåt var extremt påfrestande.

– Vi vill ju att folk ska få sin semester och inte behöva stå i kö och missa sina flyg. Och vi förstår att många är väldigt stressade. Ändå är förvånansvärt många förstående. Men så finns också de som spottar och skriker och rycker sönder kläder och uniformer, sa han.

Kritisk mot Swedavia

Martin Johansson var kritisk mot Swedavia, som driver flygplatsen. Han ansåg att företaget tillåtit för många flygbolag och för många avgångar i en terminal som inte var tillräckligt väl anpassad.

Nu, två månader senare, är läget lugnare.

– Det har lugnat sig. Vi har fortfarande mycket att göra, särskilt under morgnar och helger, men så är det varje sommar, det är vi vana vid. Nu är trycket ungefär likadant som det var innan pandemin. Men personalen är slutkörd och vid minsta extrabelastning finns risken att de inte orkar mer, säger han.

Fler vakter i avgångshallen

I juni krävde klubben åtgärder med stöd i arbetsmiljölagen, via en 6:6a-anmälan.

– Den innehöll fyra punkter, där en var riktad mot SAS och tre mot Swedavia. Efter anmälan gick det snabbt. På några dagar fick de upp avspärrningar, såg till att bara passagerare med mindre än tre timmar till avgång fick komma in, placerade ut fler vakter i hallen och såg till att det blev lättare för passagerarna att hitta rätt, säger Martin Johansson.

Hur har den här tiden påverkat personalen?

– Sjukskrivningarna gick upp när det var som tuffast, men det blev inte så illa som jag befarade. Men jag är fortfarande rädd att för att sjukskrivningarna kommer. Tröttheten kommer ofta efteråt, ungefär som när man ofta blir sjuk första veckan på semestern.

Brist på personal

En av förklaringarna till att kökaoset uppstod var brist på personal, framförallt i säkerhetskontrollen. Men svårigheterna att rekrytera finns i hela flygbranschen, enligt Martin Johansson.

– Flyget har fortsatt svårt att rekrytera ny personal. För några år sedan kunde vi få tusentals ansökningar till en utlyst tjänst, nu får vi kanske 20. Det är inte lika attraktivt att arbeta inom vår bransch längre och så ser det ut i hela Europa.

Kommer det att leda till bättre villkor?

– Man hoppas ju det. I Tyskland fick markpersonalen nyligen 19 procent i löneökningar. Så kommer det inte att bli här, men det säger något om hur lönen och villkoren ser ut för markpersonalen. Ingångslönen är 21 823 kronor om man är 24 år och efter 30 år i yrket är lönen knappt 30 000 kronor för många. Det har varit lite vilda västern i flygbranschen och jag tror att folk kommer att få lära sig att det inte längre går att flyga till London för 299 kronor.

Till vänster en medicinsnurra på Apotek, till höger Stephanie Nielsen, Norrköping.
Arbetsmiljöproblem, tystnadskultur och rädsla för repressalier. Så beskrivs situationen på tre svenska apotekskedjor av Unionens klubbar. Många medlemmar tycker det är svårt att påverka arbetsmiljön, säger Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek. Foto: Gorm Kallestad/Scanpix/Henrik Witt.

Unionens fackombud på tre apotekskedjor har varnat för låg bemanning, stress och svårighet att hinna ta pauser. De har också berättat om personal som inte vågar säga nej till övertid eller till att ta pass i andra butiker. 

Unionens företrädare berättar också att det finns en oro bland apoteksanställda när det gäller att kritisera arbetsmiljön öppet. De upplever en repressaliekultur, oavsett om det stämmer eller ej, säger Lena Svensson, Unionens riksklubbordförande på Apotek Hjärtat. 

Lena Svensson.
Lena Svensson. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

– Många vågar inte föra fram sina åsikter eller driva ärenden av rädsla för att till exempel få sämre schema, eller bli ifrågasatta när de ska vabba, säger hon.  

Vågar inte uppge arbetsplats

Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek, ser liknande problem med tystnad. 

Hon berättar om medlemmar som vänder sig till facket. Men när arbetsmiljöombudet frågar:  Var jobbar du? Vi behöver prata med din chef - då vågar inte medlemmen uppge det. 

– Där stannar det fackliga arbetet av, säger Stephanie Nielsen. 

Vad beror det på att man inte vågar uppge ens var man arbetar?

Stephanie Nielsen. Foto: Henrik Witt.

– Det är väldigt små arbetsgrupper på apotek. Man jobbar nära sin chef och vill inte skapa någon spricka eller att det blir dålig stämning. 

Enligt Stephanie Nielsen är det vanligt att man som anställd förstorar upp risken i att prata om problem i arbetsmiljön. Många tror att de kommer få särbehandling om man kallar in facket. 

– I många fall tror inte jag det är fallet. Men det finns förstås bra och mindre bra chefer, säger hon.

Stephanie Nielsen vill kanske kalla det för tystnadskultur men inte en repressaliekultur för hon har aldrig hört om någon som straffats. Däremot upplever medlemmarna att det är svårt att påverka arbetsmiljön. 

– Många försöker prata med chefen men får inget gehör för chefen sitter i samma situation, de får veta att de måste visa resultat och att enda sättet är att spara på personalkostnader.

Finns tillräcklig kunskap om arbetsrätt bland cheferna?

– Det är väldigt olika. Många regionchefer är superbra, andra skulle jag vilja hålla en utbildning med. Om inte kunskapen om arbetsrätt finns hos dem kan de inte heller stötta apotekscheferna. 

”Uppgifter avfärdas och ifrågasätts”

Per Skoglund.
Per Skoglund. Foto: Privat

Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande på statligt ägda Apoteket, upplever att kritik som förs fram inte leder till förändring. 

Arbetsmiljöombud har presenterat en fackgemensam enkät för företagets HR-representanter. Den visade att en tredjedel av medlemmarna i Unionen och Sveriges Farmaceuter inte hinner sitta ner och ta en paus under arbetsdagen. 

– Tyvärr har vi inte sett att vår arbetsgivare tagit till sig av det våra arbetsmiljöombud presenterat utan våra uppgifter avfärdas och ifrågasätts, säger Per Skoglund. 

Finns en tystnadskultur på Apoteket?

– Ja jag anser det. Men det är svårt att bevisa. Många gånger får jag höra att saker inte funkar men medlemmar vågar inte begära att vi driver det i en förhandling. 

Finns en rädsla för repressalier?

– Ja. 

Vad är det man är rädd för?

– Till exempel sämre löneutveckling och schema. 

Vad krävs för att förändra det?

– Vi får höra av ledningen att vi måste peka ut på vilka arbetsplatser uppfattningen finns. Men grundproblemet är ju att man inte vågar. Att peka ut det stället ger snarast motsatt effekt. Jag anser att vi måste jobba med att ändra kulturen och det är inget vi gör i en handvändning.

Arbetsmiljö

Fackets starka kritik mot apoteken: ”Tuffare än någonsin”

Elisabeth Brising Publicerad 17 april 2024, kl 06:01
Fackets starka kritik mot apoteken: ”Tuffare än någonsin”
Till vänster en anställd apotek sorterar mediciner, oskärpa. Till höger olika medicinkartor med piller.
Fackets starka kritik mot apoteken: ”Tuffare än någonsin”

Svårt prata om arbetsmiljön i media

När Kollega vill intervjua anställda på apoteken om de arbetsmiljöproblem som dyker upp i anonyma medlemsenkäter är det svårt att få någon att ställa upp. 

Tidningen Svensk Farmaci skriver också i en intervju med arbetsgivarna för tre apotekskedjor ”När det gäller ledarskap så får vi på Svensk Farmaci ibland signaler från våra läsare som arbetar på öppenvårdsapotek att de inte vill medverka i tidningen med namn för att de är rädda för repressalier från sina chefer, samt att de som har medverkat får negativ feedback från sina chefer kring detta?”. 

Efterlysning: Jobbar du på apotek eller har du gjort det och slutat? Har du upplevt en ohälsosam arbetsmiljö och vill berätta om det i Kollega? Tipsa oss! Om du vill vara anonym – läs det här först