Hoppa till huvudinnehåll
Stress

Mobilen påverkar oss mer än vi tror

Vi kan göra nästan allt med den. Och det gör vi. På kvällen. På natten. På morgonen. Framför tv:n. På toa. Enligt forskarna kan vi få betala ett högt pris för vårt extrema användande av våra älskade mobiltelefoner.
Publicerad
Man promenerar ut för stup samtidigt som han tittar i mobilen.
Enligt en studie tittar en vanlig användare på sin smartphone 150 gånger om dagen. Det blir nära 55 000 gånger på ett år. Siffrorna är dock fem år gamla och sannolikt åtskilligt högre i dag. Illustration: Jens Magnusson

Du tar fram den i tid och otid för att kolla sms, e-post, Facebook-flödet, nyhetspushar och Instagram-likes. Kanske fipplar du med mobilen under middagen. Att lämna den hemma när du tar en promenad är otänkbart. Och när du vaknar på natten och kollar klockan på telefonen passar du på att kolla ett nytt sms.

Känner du igen dig? Då kan det finnas anledning att se upp. Vissa forskare menar att det här beteendet kan liknas vid ett beroende, där du drabbas av stress och ångest om du inte har din mobil inom räckhåll.

Det hela har till och med fått ett eget namn som flyttat in i nysvenskan: nomofobi. Ordet har skapats av ”no mobilephone phobia”, rädsla för att vara utan mobiltelefonen. Med andra ord: ett tillstånd när det är mobilen – inte du – som styr ditt liv.

Hjärnan kan liknas vid en muskel som mellan varven behöver återhämtning

Det finns dessutom många studier som visar ett samband mellan flitigt användande av mobiltelefon, stress och försämrad koncentration. Ett intensivt mobilbruk kan också kopplas till sömnproblem och psykisk ohälsa. Det visar en doktorsavhandling av psykologen och forskaren Sara Thomée vid Arbets- och miljömedicin på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

– I den enkät vi gjort bland unga vuxna ser vi ett samband med sömnsvårigheter och en benägenhet till nedstämdhet. Det är naturligtvis inte mobilen i sig som ger upphov till problem. Men om användandet går ut över grundläggande behov som sömn, vila och fysisk aktivitet kan det få negativa konsekvenser. När vi kollar på mobilen om nätterna kan sömnbristen göra att vi lättare blir nedstämda och stressade, säger hon.

En annan förklaring till nedstämdhet tror hon kan ligga i vilket innehåll i mobilen vi väljer. Om du ständigt kollar sociala medier ser du också vad du missar, vilket kan väcka en känsla av att vara utanför och utestängd. Även detta fenomen har fått en egen term som på sistone dykt upp allt oftare: Femo, Fear of missing out, en rädsla att gå miste om något roligt. Vilket leder till att du hela tiden håller stenkoll på flödet i mobilen.

I intervjuer med unga kunde Sara Thomée även se att många upplever en frustration över att ha slösat bort tid på mobilen, vilket kan bidra till nedstämdhet.

Helena Sjölundh är psykolog på Stressmottagningen i Stockholm och arbetar med utmattningssymptom. Hon möter ofta människor där mobilanvändandet har gått över styr och ökat på stressen.

– Många hamnar sittande med mobilen i timmar utan avbrott. Det gör att hjärnan hela tiden går på högvarv genom att ta in och bearbeta information. Till slut blir den överbelastad, förklarar Helena Sjölundh.

Hon konstaterar att det är vanligt att människor använder mobilkollandet som ett sätt att ta en paus. Men beteendet får motsatt effekt; i stället för att ge återhämtning skapar det mer belastning.

Hjärnan kan liknas vid en muskel. Muskler behöver vila mellan ansträngningar. Ingen skulle väl drömma om att göra armhävningar sex timmar i sträck. Problemet är att vi inte tänker så om vår hjärna.

– Vi behöver växla mellan olika aktiviteter för att må bra och fungera optimalt. Det gäller både fysiska och mentala ansträngningar. Det måste finnas en balans mellan aktivitet och återhämtning, säger Helena Sjölundh.

En annan hjärnstress är att våra mobiler så ofta avbryter oss. Varje gång vår uppmärksamhet riktas mot en ny notis tar hjärnan paus från det vi sysslar med. Avbrotten påverkar vår förmåga till koncentration, fokusering och att minnas. Det tar oss upp till 15 minuter att sätta oss in i en uppgift så pass mycket att vi kan prestera på topp. Varje gång du sneglar på din mobil nollställs klockan och du måste börja om från början. Det är inte konstigt att det stressar oss att hela tiden skifta fokus.
 

text GERTRUD DAHLBERG

Skärmtid - sätt gränser

Använder du mobilen mer än du vill? Skapa regler för när, hur och varför du ska vara uppkopplad.

Här är några knep:

➧ Fundera på när, hur och varför du vill använda mobilen – gör medvetna val.

➧ Ta bort notiser.

➧ Varva mobilkollandet med andra aktiviteter.

➧ Glo inte på telefonen det första och det sista du gör på dagen. Ha den avstängd på natten.

➧ Stäng av mobilen när du behöver fokusera på en uppgift och lägg undan den när du är på fest eller äter.

➧ Köp en gammaldags mobil som du bara kan ringa och messa på.

➧ Testa dig själv om du är mobilberoende här.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Stress

Sjuka i kläm mellan olika mål

Ambitionen hos arbetsgivare, Försäkringskassan och vården kan krocka rejält när den som varit sjukskriven för psykisk ohälsa ska börja jobba igen, enligt en ny studie.
Torbjörn Tenfält Publicerad 28 maj 2025, kl 06:01
Två händer som bryter arm
Arbetsgivare, Försäkringskassan och läkare vill alla att den som lider av psykisk ohälsa ska komma tillbaka till jobbet efter en sjukskrivning. Men hur det ska gå till kan skilja sig åt, vilket skapar målkonflikter, enligt en ny studie. Illustration: Linnea Blixt

 Det finns en idé om att ökat samarbete mellan arbetsgivarna och andra aktörer underlättar en återgång till arbetslivet för en person som varit sjukskriven för psykisk ohälsa.

Men verkligheten är ofta en annan, framgår av en studie vid Göteborgs universitet.

– Vår analys visar att även om man skulle ha metoder för att få till ett perfekt samarbete så saknar detta betydelse om aktörerna inte har samma målsättning, säger Thomas Hartvigsson, forskare i praktisk filosofi med inriktning mot medicinsk etik och patienträtt.

Han är en av forskarna bakom studien och ger några exempel på målkonflikter.

Arbetsgivare vill få ut så mycket som möjligt av sin personal. Men den ambitionen kan krocka med arbetsmiljöansvaret och uppdraget att försöka få tillbaka personen i arbete.

– Det kan finnas andra potentiella arbetstagare som är mer produktiva och då vill arbetsgivaren kanske hellre anlita någon av dem.

 

Försäkringskassan har inte koll på jobbet

Försäkringskassan har ett uttalat mål att få tillbaka den sjuke i arbete. Även här finns en inbyggd konflikt.

– Om arbetsplatsen är orsaken till sjukskrivning måste det ske på rätt sätt, annars är det risk att problemen återkommer eller förvärras, säger Thomas Hartvigsson.

Relationen mellan läkare och patient kan också prövas. Vårdgivaren strävar efter att ha en bra relation med patienten, men måste också säga sanningen för att Försäkringskassan ska kunna göra en korrekt bedömning.

– En hel del information som är relevant för bedömning av arbetsförmåga är känslig och kan vara av en sort som arbetstagaren inte vill berätta för sin arbetsgivare.

I andra studier har forskarna mött exempel där arbetsgivare driver på för att få tillbaka den sjukskrivne i arbete, samtidigt som den sjuke själv tycker att det går för snabbt.

– Annan forskning visar att det finns en hel del okunskap om psykisk ohälsa hos de olika aktörerna och dåliga kunskaper om vad de kan förvänta sig av varandra. Det finns arbetsgivare som inte vet vilka anpassningar de kan göra för att underlätta för den som återkommer från sjukskrivning, och det finns de som vill men inte har resurser.

Vilken roll kan facket spela?

– En viktig uppgift för facket är att se till att arbetsgivaren gör det den ska, att bedömningen är rättssäker och balanserad, och att medlemmarna inte far illa.

Försäkringskassan, å sin sida, är beroende av signaler från både arbetsgivare och vården om vilka personer som behöver omfattande stöd för att kunna börja jobba igen.

Men det är inte alltid de signalerna tränger fram.

– Vårt uppdrag är att se till att det påbörjas rehabiliterande åtgärder så snabbt som möjligt. Men det kommer alltid finnas tillfällen där vi inte fångar rätt signaler, säger Michael Boman, områdeschef på Försäkringskassan.

– Man ska också komma ihåg att de flesta som blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa kommer tillbaka i arbete utan att det behövs några särskilda aktiviteter från oss.

En omständighet som kan komplicera tillbakagången är att läkarintyget i inledningen av sjukskrivningen är fokuserat på att beskriva personens oförmåga att arbeta.

– Vi har dubbla uppdrag. Vi ska bedöma om personen har rätt till den sjukpenning den gör anspråk på. Men när vi ser att personen har nedsatt arbetsförmåga och skulle behöva rehabilitering för att komma tillbaka behöver vi växla fokus till vad personens möjliga förmåga är.

Försäkringskassan är beroende av den plan för återgång till jobbet som arbetsgivaren är skyldig att göra, men också av signaler från hälso- och sjukvården om att det finns behov av rehabiliterande insatser.

– Vårt perspektiv är att identifiera under vilka förutsättningar en person kan arbeta och lägga upp en planering tillsammans med insatsansvariga aktörer.

Hur kan en gemensam målsättning se ut?

– Den kan vara ett precisera i vilken omfattning vi tror att personen kan komma tillbaka i jobb. Kan det ske på hel- eller halvtid? Vad krävs det för anpassning eller rehabiliterande åtgärder – eller finns det ett annat jobb hos arbetsgivaren som personen kan klara av.

Lagen om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter infördes 2020. Den innebär att regionerna ska erbjuda koordineringsinsatser för att främja återgången till arbetslivet. En följd av lagen är att vården har anställt rehabkoordinatorer.

– De håller ihop insatserna på den vårdenhet där den sjukskrivne finns, men skickar också signaler till oss om när det är dags att samordna rehabiliterande åtgärder.

Samtidigt konstaterar Michael Boman att företagshälsovården och de rehabkoordinatorer som är knutna till den är en viktig resurs när det behöver vidtas åtgärder på arbetsplatsen.

– När de olika aktörerna diskuterar vad som behöver hända på arbetsplatsen kopplat till anpassning och rehabilitering är företagshälsovården arbetsgivarens viktigaste stöd, säger han.

 Man bör fundera över om bedömningen av arbetsförmåga vid psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården

Branschorganisationen Sveriges Företagshälsors vd Peter Munck af Rosenschöld är inte sen att hålla med:

Peter Munck af Rosenschöld
Foto: Karl Nordlund

– Vi tar reda på om det är något i arbetsmiljön som behöver fixas så att problemet inte uppstår igen. Det gör inte primärvården.

Han anser att det borde läggas mer vikt vid att det är just från sitt arbete man blir sjukskriven.

– Det betyder att arbetsplatsen är en oerhört viktig komponent när man ska gå tillbaka till jobbet. När man bedömer individens arbetsförmåga ska man titta på tre saker: motivationen, arbetsmiljön och individens funktionsförmåga.

Därför vänder han sig emot att se på sjukskrivning och rehabilitering ur en rent medicinsk synvinkel.

– Man bör fundera över om inte bedömningen av arbetsförmåga vid framför allt psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården.

För att fylla i glappet mellan aktörerna pekar Peter Munck af Rosenschöld på två nödvändiga insatser: Klara ut vem som gör vad och se till att den enskilde får rätt stöd.

Vad kan ett gemensamt mål vara?

– De måste vara att så snart som möjligt få en sjukskriven person tillbaka i arbete — för arbete är bra, säger Peter Munck af Rosenschöld.