Under några år på 1990-talet skrev jag mycket om skolfrågor, särskilt gymnasieskolan. Det var kul, men tungt eftersom det mesta var nattsvart. Lärarna tyckte att de hade för många och för dåliga elever. Dessutom hade de alldeles för låg lön och taskig status. Eleverna tyckte att det var för mycket eller för lite betygshets, och att lärarna var för få eller för många och ofta jättedåliga. Föräldrarna tyckte att de hade för lite inflytande i skolan. Eller så tyckte de att de tvingades ta för stort ansvar. Rektorerna tyckte att de inte hade pengar nog. Hade de bara fått större anslag hade de lätt fixat världens bästa skola.
För skolan var inte bra nog. Det ansåg i stort sett alla, framför allt alla politiker med lite koll. För att hitta en riktigt bra skola fick man söka sig långt bort, till typ Taiwan.
Sedan dess har det genomförts diverse skolreformer hit och dit. Ändå, när jag pratar med lärare och elever i bekantskapskretsen låter det mesta ungefär som det alltid gjort. Det är rena beckmörkret.
Så att arbetsgivarna tycker att skolan är usel förvånar inte. Den svenska gymnasieskolan förbereder eleverna dåligt för yrkeslivet, dundrar näringslivets branschorganisationer i Dagens Nyheter.
För att leda saken i bevis har tidningen raggat upp en före detta vd för Eniro 118 118, Sveriges Callcenterförenings ordförande Barbro Sjölander, som hävdar att gymnasieeleverna är för dåliga på att stava och att det medför stora kostnader för företagen.
I en debattartikel på Corren.se. har hon tidigare utvecklat sin ståndpunkt: "En dåligt utbildad arbetskraft kommer att få förödande konsekvenser. På längre sikt, om inget görs, får Sverige en sämre konkurrenskraft - och det ger en sämre välfärd för oss alla."
Men är det så jäkligt med elevernas kunskaper? Lugn, det finns hopp.
Svenska 15-åringar presterar på en genomsnittlig nivå i naturvetenskap och matematik, visade den senaste internationella kunskapsundersökningen PISA för några år sedan. Däremot är läsförståelsen över snittet. Bara fem OECD-länder och ett land utanför OECD har bättre resultat.
Kanske ännu mer glädjande är att ny forskning vid Göteborgs universitet visar att svenska 13-åringarnas logiska förmåga har ökat kontinuerligt de senaste 50 åren. De blir alltså allt smartare.
Däremot blir deras verbala förmåga sämre. Men det beror nog på att testet är ett ordförrådsprov med många ord som är ovanliga i dag. Ålderdomliga ord som "armod" och "riklig" har blivit svårare att begripa, medan ord som "separera" och "attack" blivit lättare. Enligt forskarna är tonåringarnas ordförråd inte mindre nu än på 60-talet. Däremot är det annorlunda.
Men att eleverna fortfarande kan en hel del behöver inte betyda att skolan är bra. Det kan ju lika gärna vara så att eleverna lär sig saker ändå. Det finns ju ett liv när skolklockan ringt ut för dagen också.
Det är Barbro Sjölander inne på i sin debattartikel också. En av orsakerna till stavningsproblemen är chattspråket, skriver hon: "Resultatet har blivit en allmän förslappning av såväl språkbruket som inställningen till stavning".
Problemet är nog egentligen att hon ser det som ett problem, och inte som ett tecken på hur ny kunskap formas. "Yrkeslivet har inte samma attityd till stavning", skriver hon. Dags att ändra attityd?
