Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Idén till podden fick Ida när hon gick i terapi för panikångest och kände sig ensam. Det var självklart att starta podden tillsammans med bästisen Sofie. Till en början var de oroliga för om de skulle bli tagna på allvar – de är varken utbildade inom psykologi eller politiker. Men i dag har podden 200 000 unika lyssnare i månaden.
– Jag tror att vi pratar om psykisk ohälsa på exakt rätt sätt. Vi har inte varit rädda för att skämta om vår egen ångest, säger Sofie Hallberg.
En gång i veckan publiceras ett avsnitt, där en person intervjuas om psykisk ohälsa. Inför valet ville tre partiledare medverka.
– Då känner man att vi kan påverka dem som kan påverka på riktigt, säger Sofie Hallberg.
Ida och Sofie tycker att ordet influencer är för starkt förknippat med att göra reklam för skönhetsprodukter. Därför kallar de sig hellre för sociala entreprenörer. Men helst vill de arbeta mer som lobbyister och påverka politiska beslut.
– Vi kan faktiskt påverka redan nu. I en kampanj med Vision har vi belyst bristen på kuratorer i svenska skolor. Filmen har visats över 100 000 gånger i sociala medier och vi har hört att kommunpolitiker har tagit intryck av kampanjen, säger Ida Höckerstrand.
Med den makt de har följer också ett ansvar, anser de. Intervjuar de en gäst om ätstörningar och självskadebeteenden berättar de till exempel inte om hur de själva bantar eller på vilket sätt gästen har skadat sig själv.
– Vi vill inte ge några tips eller trigga någon att göra något skadligt, säger Sofie Hallberg.
De är öppna för att samarbeta med många olika slags annonsörer.
– Psykisk hälsa är inte bara politikernas ansvar. Alla företag som riktar sig till konsumenter har ett ansvar, säger Ida Höckerstrand.
En stor samarbetspartner är nelly.com, som säljer mode till unga tjejer. Med ett modeföretag som samarbetspartner tycker Ida och Sofie att de har ett särskilt ansvar gentemot följarna.
– För att visa att företaget delar våra värderingar ville vi till exempel ha ett badevent med normbrytande kroppar. Mode ska vara kul för alla, säger Ida Höckerstrand.
Men det finns annonsörer som de väljer att inte samarbeta med. Kasinon är ett exempel.
– Vi måste dela företagens värderingar. Vi vill ju inte samarbeta med ett företag som erbjuder gratisspins när vi har pratat om spelmissbruk i podden. Då förlorar vi vår trovärdighet, säger Sofie Hallberg.
Läs mer: Influencers - vår tids makthavare
Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator.
När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat.
Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff.
– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson.
– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY.
Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater.
– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva.
50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större.
– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw.
Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden.
– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon.
Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.
Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år.
– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han.
Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra:
– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.
– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.
