Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Kaos knäckte SAS-personal på Arlanda

Markpersonalen på SAS håller andan och tummarna för att sommaren inte blir lika kaotisk som i fjol på Sveriges största arbetsplats – Arlanda.
Johanna Rovira Publicerad
Personal på Arlanda samlade vid ett skrovbord med många datorskärmar.
Kaoset på Arlanda sommaren 2022 knäckte många i SAS-personalen, berättar anställda på flygplatsen. Ett flertal slutade. Nu håller alla tummarna för en lugn sommar. Foto: Staffan Claesson.

Det var kaos. Förra sommaren går till historien som den värsta i Arlandas 60-åriga existens. Vaccinationspass och krav på coronatester, olika för olika flygbolag, startade tumult som späddes på av media med följd att passagerarna invaderade flygplatsen dygn innan de skulle resa för att vara på säkra sidan. Det tog 30 minuter i stället för tre att ta sig genom avgångshallen, minns Martin Johansson, ordförande för Unionenklubben på SAS Ground Handling Sweden AB, SGH.

Å andra sidan kom han knappt utanför dörren på SAS Tjänstemannaförening Terminals kontor ovanför terminal 5.

– Det var alltid någon medlem som stod utanför dörren och grät. Man agerade mer psykolog än facklig ibland.

60 resenärer portades

Martin Johansson. Foto: Staffan Claesson.

Markpersonalen, som var underbemannad sedan pandemin, fick utstå spott och spe, bokstavligen, och några anställda fick sina uniformer sönderslitna av frustrerade resenärer som drog och slet i personalen. 60 resenärer blev bannlysta från SAS på livstid på grund av dåligt beteende både på marken och i luften -   (inte enbart orsakat av kaoset utan ibland av alkohol, att man struntade i kravet på munskydd ombord och så vidare).

– Vi har haft många kriser på SAS, så vi är rätt härdade. Men förra sommaren knäcktes folk som varit här länge. Många var väldigt trötta efteråt och slutade. Mycket kunskap rullade ut med dem, säger Martin Johansson.

Växande bagageberg

Parallellt med kökaoset i avgångshallarna brakade bagagessystemet på flera stora flygplatser ihop vilket fick till följd att otaliga resväskor kom på villovägar och bagageberget på Arlanda växte. Hela avstängda terminal tre var fylld med väskor. Resgods for runt, runt i världen. En väska som kom bort i maj återvände till sin ägare först fyra månader senare.

 

Personal i bagagemottagnigen på Arlanda. Hanterar resväskor.
Bagageberget har krympt betydligt sedan sommaren 2022, intygar Hasse Brännvall. Foto: Staffan Claesson.

– Det var kaos. Vi hann inte med. Vi hade väskor från golv till tak. Vi hade bagage här som började lukta och läcka vätska. Det kröp maskar ur vissa, minns Hasse Brännvall, som arbetar i ankomsthallen.

Drygt ett halvår senare är det svårt att föreställa sig kaoset som rådde sommaren 2022. I rummet för borttappade väskor befinner sig ett par, tre kollin som raskt omdirigeras till  Göteborg och Turkiet. I avgångshallen är det gott om utrymme och måttliga köer. Bortsett från ett visst byggbuller och den där vanliga smånervösa stressen som lätt uppstår kring folk med resfeber, råder lugn och kontroll.

Klaustrofobiskt kontrollrum

Lena Forsstedt.
Lena Forsstedt. Foto: Staffan Claesson.

Även i kontrollrummet innanför säkerhetskontrollen råder kontroll, men särskilt lugnt är det inte. Det är trångt om utrymmet minst sagt, de anställda sitter i öppen planlösning, avdelningsvis bakom myriader av skärmar och luften kunde vara betydligt bättre. En avdelning som dessutom går dubbelt för att lära upp nyanställda, och en delegation från ett japanskt flygbolag på besök, ökar känslan av klaustrofobi.

Men de anställda är avslappnade och alerta, trots att de flesta av dem måste vara trötta efter att ha jobbat sedan de klev på sina skift tre, fyra på natten. Här fixas allt med flygplanen så länge de står på marken.

I ett större bås finns relativt nya supportcentret och personalen här beskriver sina jobb som ”lite av varje”.  De hjälper till där det behövs. De minns förra sommaren med fasa och bävar inför kommande.

– Man är alltid orolig inför sommaren, alla flygbolag är fullbokade och det finns ingen möjlighet att boka om resenärer. Jag skulle gärna vara ledig hela sommaren, säger Lena Forsstedt, som jobbat på Arlanda i 35 år.

"Bring it on"

Patric Andersson.
Patric Andersson. Foto: Staffan Claesson.

Det finns ingen anledning till oro, menar flygplatschefen Patric Andersson. Det han inte kan och vet om flygplatsen efter 22 år som ytterst ansvarig för det dagliga arbetet på marken, är inte värt att veta, enligt Martin Johansson, och han påstår att han inte är ett dugg nervös inför sommaren.

– Bring it on, säger Patric Andersson.

– I somras var det inte roligt. Att ställa sig i check in fick mig att känna mig som en sockerbit bland miljoner flugor. Folk kastade sig över en. Jag har aldrig varit med om liknande under alla mina år.

Kristofer Bloch, supervisor på stationssupportcentret, är inte lika obekymrad om kommande sommarsäsong. Men trots dryga nattpass, lång resväg, dyr personalparkering, dålig ventilation ständiga konkurshot och stressiga somrar, viftar han bort tanken på att sluta.

– Det händer så mycket här. Hela flygplatsgrejen, man blir fast i den. Även de som slutar på SAS brukar stanna på Arlanda, säger han.

Försökte säga upp sig

Susanne Granström, så kallad staff planner, som sitter i lokalens bortre ände, försökte faktiskt sluta efter 28 år på Arlanda, varav 22 på SAS. Hon har uthärdat tsunamin, askmolnet och 9/11, men förra sommaren blev helt enkelt för mycket.  

 –  Det var den värsta tiden någonsin. Det kändes bokstavligt som att hjärnan skulle brinna upp.

Men Martin Johansson övertalade henne att söka tjänstledigt i stället.

– Han ville att jag skulle hålla ut,  ta ledigt så giftet gick ur kroppen. Jag fick jobb som sekreterare på ett sjukhus, men den det var för ensamt, stillsamt och långsamt och jag längtade tillbaka. Jag saknade kollegorna och längtade nästan efter att bli nedsprutad av avisningsvätska igen.

– På nya jobbet sade de åt mig att inte jobba så fort. Jag blev nästan stressad av att det var så tyst. Efter fyra månader kände jag mig utvilad, som om jag varit på en hälsoresa, säger Susanne Granström

Kamratskap segrar

Moise Tshibwabwa.
Moise Tshibwabwa. Foto: Staffan Claesson.

Det är troligen varken nedisningsvätska eller något annat gift, som får markpersonalen att stanna trots tuffa skift, säkerhetskontroller, spott och spe och kaos. Och det är definitivt inte lönen, menar Martin Johansson, och glamouren som tidigare vilade över flygbolaget är som bortspolad. Han tror att det till syvende og sisdt handlar om kamratskap

– Man är så beroende av varandra för att det ska funka, alla hjälps åt i tuffa tider, säger Martin Johansson

Men man kan inte helt utesluta en mild släng av masochism. I synnerhet inte efter att ha träffat Moise Tshibwabwa, som var nyanställd sommaren 2022 och hamnade mitt i stormens öga. Vid check in, som enligt alla, var värst drabbat.

– Det var kaos. Men jag tyckte det var spännande och kul. Visst, folk var arga men det var ingen som var elak. Jag gillar när det händer mycket och ser fram emot sommaren. Hoppas verkligen den blir lika kaotisk. Nu är det alldeles för lugnt, säger han.

 

SAS och Arlanda i siffror: 

  • 15 000 personer jobbar, enligt Swedavia, i och kring Arlanda som är Sveriges största arbetsplats.
  • 78: e största flygplatsen i världen sett till antalet passagerare, (år 2017)
  • 18,5 miljoner passagerare flög via Arlanda 2022. (Före pandemin var det 25,5 miljoner).
  • 200 brudpar per år gifte sig på Arlanda före pandemin
  • 2 500 personer jobbar på SAS Ground handling i Sverige, ett dotterbolag till SAS group, som sköter allt på marken. Cirka 900 av dem finns på Arlanda.
  • 85 procent av tjänstemännen på SAS Ground Handling i Sverige är med i Unionen.
  • 40 olika flygbolag, cirka, nyttjar SAS Ground Handlings tjänster och ca 120 om man räknar med  bolag som inte flyger regelbundet.
  • 20 000- 30 000 steg per dag kommer man upp i som tjänsteman på SAS mark.
  • 5 år i rad före pandemin gick SAS med viss vinst.
  • Källor: Swedavia, Gettoceter.com, SGH

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.