Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Kaos knäckte SAS-personal på Arlanda

Markpersonalen på SAS håller andan och tummarna för att sommaren inte blir lika kaotisk som i fjol på Sveriges största arbetsplats – Arlanda.
Johanna Rovira Publicerad
Personal på Arlanda samlade vid ett skrovbord med många datorskärmar.
Kaoset på Arlanda sommaren 2022 knäckte många i SAS-personalen, berättar anställda på flygplatsen. Ett flertal slutade. Nu håller alla tummarna för en lugn sommar. Foto: Staffan Claesson.

Det var kaos. Förra sommaren går till historien som den värsta i Arlandas 60-åriga existens. Vaccinationspass och krav på coronatester, olika för olika flygbolag, startade tumult som späddes på av media med följd att passagerarna invaderade flygplatsen dygn innan de skulle resa för att vara på säkra sidan. Det tog 30 minuter i stället för tre att ta sig genom avgångshallen, minns Martin Johansson, ordförande för Unionenklubben på SAS Ground Handling Sweden AB, SGH.

Å andra sidan kom han knappt utanför dörren på SAS Tjänstemannaförening Terminals kontor ovanför terminal 5.

– Det var alltid någon medlem som stod utanför dörren och grät. Man agerade mer psykolog än facklig ibland.

60 resenärer portades

Martin Johansson. Foto: Staffan Claesson.

Markpersonalen, som var underbemannad sedan pandemin, fick utstå spott och spe, bokstavligen, och några anställda fick sina uniformer sönderslitna av frustrerade resenärer som drog och slet i personalen. 60 resenärer blev bannlysta från SAS på livstid på grund av dåligt beteende både på marken och i luften -   (inte enbart orsakat av kaoset utan ibland av alkohol, att man struntade i kravet på munskydd ombord och så vidare).

– Vi har haft många kriser på SAS, så vi är rätt härdade. Men förra sommaren knäcktes folk som varit här länge. Många var väldigt trötta efteråt och slutade. Mycket kunskap rullade ut med dem, säger Martin Johansson.

Växande bagageberg

Parallellt med kökaoset i avgångshallarna brakade bagagessystemet på flera stora flygplatser ihop vilket fick till följd att otaliga resväskor kom på villovägar och bagageberget på Arlanda växte. Hela avstängda terminal tre var fylld med väskor. Resgods for runt, runt i världen. En väska som kom bort i maj återvände till sin ägare först fyra månader senare.

 

Personal i bagagemottagnigen på Arlanda. Hanterar resväskor.
Bagageberget har krympt betydligt sedan sommaren 2022, intygar Hasse Brännvall. Foto: Staffan Claesson.

– Det var kaos. Vi hann inte med. Vi hade väskor från golv till tak. Vi hade bagage här som började lukta och läcka vätska. Det kröp maskar ur vissa, minns Hasse Brännvall, som arbetar i ankomsthallen.

Drygt ett halvår senare är det svårt att föreställa sig kaoset som rådde sommaren 2022. I rummet för borttappade väskor befinner sig ett par, tre kollin som raskt omdirigeras till  Göteborg och Turkiet. I avgångshallen är det gott om utrymme och måttliga köer. Bortsett från ett visst byggbuller och den där vanliga smånervösa stressen som lätt uppstår kring folk med resfeber, råder lugn och kontroll.

Klaustrofobiskt kontrollrum

Lena Forsstedt.
Lena Forsstedt. Foto: Staffan Claesson.

Även i kontrollrummet innanför säkerhetskontrollen råder kontroll, men särskilt lugnt är det inte. Det är trångt om utrymmet minst sagt, de anställda sitter i öppen planlösning, avdelningsvis bakom myriader av skärmar och luften kunde vara betydligt bättre. En avdelning som dessutom går dubbelt för att lära upp nyanställda, och en delegation från ett japanskt flygbolag på besök, ökar känslan av klaustrofobi.

Men de anställda är avslappnade och alerta, trots att de flesta av dem måste vara trötta efter att ha jobbat sedan de klev på sina skift tre, fyra på natten. Här fixas allt med flygplanen så länge de står på marken.

I ett större bås finns relativt nya supportcentret och personalen här beskriver sina jobb som ”lite av varje”.  De hjälper till där det behövs. De minns förra sommaren med fasa och bävar inför kommande.

– Man är alltid orolig inför sommaren, alla flygbolag är fullbokade och det finns ingen möjlighet att boka om resenärer. Jag skulle gärna vara ledig hela sommaren, säger Lena Forsstedt, som jobbat på Arlanda i 35 år.

"Bring it on"

Patric Andersson.
Patric Andersson. Foto: Staffan Claesson.

Det finns ingen anledning till oro, menar flygplatschefen Patric Andersson. Det han inte kan och vet om flygplatsen efter 22 år som ytterst ansvarig för det dagliga arbetet på marken, är inte värt att veta, enligt Martin Johansson, och han påstår att han inte är ett dugg nervös inför sommaren.

– Bring it on, säger Patric Andersson.

– I somras var det inte roligt. Att ställa sig i check in fick mig att känna mig som en sockerbit bland miljoner flugor. Folk kastade sig över en. Jag har aldrig varit med om liknande under alla mina år.

Kristofer Bloch, supervisor på stationssupportcentret, är inte lika obekymrad om kommande sommarsäsong. Men trots dryga nattpass, lång resväg, dyr personalparkering, dålig ventilation ständiga konkurshot och stressiga somrar, viftar han bort tanken på att sluta.

– Det händer så mycket här. Hela flygplatsgrejen, man blir fast i den. Även de som slutar på SAS brukar stanna på Arlanda, säger han.

Försökte säga upp sig

Susanne Granström, så kallad staff planner, som sitter i lokalens bortre ände, försökte faktiskt sluta efter 28 år på Arlanda, varav 22 på SAS. Hon har uthärdat tsunamin, askmolnet och 9/11, men förra sommaren blev helt enkelt för mycket.  

 –  Det var den värsta tiden någonsin. Det kändes bokstavligt som att hjärnan skulle brinna upp.

Men Martin Johansson övertalade henne att söka tjänstledigt i stället.

– Han ville att jag skulle hålla ut,  ta ledigt så giftet gick ur kroppen. Jag fick jobb som sekreterare på ett sjukhus, men den det var för ensamt, stillsamt och långsamt och jag längtade tillbaka. Jag saknade kollegorna och längtade nästan efter att bli nedsprutad av avisningsvätska igen.

– På nya jobbet sade de åt mig att inte jobba så fort. Jag blev nästan stressad av att det var så tyst. Efter fyra månader kände jag mig utvilad, som om jag varit på en hälsoresa, säger Susanne Granström

Kamratskap segrar

Moise Tshibwabwa.
Moise Tshibwabwa. Foto: Staffan Claesson.

Det är troligen varken nedisningsvätska eller något annat gift, som får markpersonalen att stanna trots tuffa skift, säkerhetskontroller, spott och spe och kaos. Och det är definitivt inte lönen, menar Martin Johansson, och glamouren som tidigare vilade över flygbolaget är som bortspolad. Han tror att det till syvende og sisdt handlar om kamratskap

– Man är så beroende av varandra för att det ska funka, alla hjälps åt i tuffa tider, säger Martin Johansson

Men man kan inte helt utesluta en mild släng av masochism. I synnerhet inte efter att ha träffat Moise Tshibwabwa, som var nyanställd sommaren 2022 och hamnade mitt i stormens öga. Vid check in, som enligt alla, var värst drabbat.

– Det var kaos. Men jag tyckte det var spännande och kul. Visst, folk var arga men det var ingen som var elak. Jag gillar när det händer mycket och ser fram emot sommaren. Hoppas verkligen den blir lika kaotisk. Nu är det alldeles för lugnt, säger han.

 

SAS och Arlanda i siffror: 

  • 15 000 personer jobbar, enligt Swedavia, i och kring Arlanda som är Sveriges största arbetsplats.
  • 78: e största flygplatsen i världen sett till antalet passagerare, (år 2017)
  • 18,5 miljoner passagerare flög via Arlanda 2022. (Före pandemin var det 25,5 miljoner).
  • 200 brudpar per år gifte sig på Arlanda före pandemin
  • 2 500 personer jobbar på SAS Ground handling i Sverige, ett dotterbolag till SAS group, som sköter allt på marken. Cirka 900 av dem finns på Arlanda.
  • 85 procent av tjänstemännen på SAS Ground Handling i Sverige är med i Unionen.
  • 40 olika flygbolag, cirka, nyttjar SAS Ground Handlings tjänster och ca 120 om man räknar med  bolag som inte flyger regelbundet.
  • 20 000- 30 000 steg per dag kommer man upp i som tjänsteman på SAS mark.
  • 5 år i rad före pandemin gick SAS med viss vinst.
  • Källor: Swedavia, Gettoceter.com, SGH

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från prostitution till övervakning - Carl avslöjar den svenska kontorshistorien

Dåtidens hybridjobb, fattiga gatflickor och hatade trälhav. Carl Cederström är aktuell med boken Kontoret.
– Det är fortfarande en löftesrik plats, där man kan bli befordrad, eller förälskad, säger han.
Elisabeth Brising Publicerad 30 oktober 2026, kl 06:01
Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Män och kvinnor syns vid skrivbord.
Så här såg det ut på Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Foto: Svenska Dagbladet, Herman Ronninger (1895-1976)

Varför ville du skriva de svenska tjänstemännen historia? 

Författaren Carl Cederström.
Carl Cederström. Foto: Karl Nordlund

– Jag slogs av att det inte finns någon ordentlig svensk kontorshistoria. Om du tittar på arbetares historia så får man en bild av första majtåg, stridigheter och protester, säger säger Carl Cederström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och författare. 

Tjänstemännen var från början skeptiska till fackföreningar. 

– De hade kamratföreningar där man spelade schack och hade danser. 
I dag är det omvänt, fler tjänstemän är anslutna till facket än arbetare. Det beror på de enorma strukturförändringar som skett i arbetslivet de senaste 100 åren.

Vad förvånade dig mest när du dök ner i tjänstemännens historia?

– Att de från 1600-talet till 1900-talets början arbetade i två pass med en lång paus däremellan. På 1600-talet började man på morgonen klockan 06-10 sedan gick man hem och åt dagens viktigaste mål mitt på dagen och vilade några timmar. Sedan gick man tillbaka och jobbade klockan 14-17. Uttrycken äta middag och sova middag kommer därifrån. 

Låga löner och dyra kläder drev prostitution 

– Men det kom en debatt under andra delen av 1800-talet om att det blivit för krångligt att äta hemma och gå tillbaka. Lars Johan Hierta introducerade nymodigheten quick lunch från USA, för att fler skulle orka jobba klockan 09-17 på kontoret och hålla sig pigga. 

Vissa kvinnor på 1890-talet prostituerade sig för att ha råd att jobba kvar på kontor. Varför?

– Lönerna var låga. På 1890-talet visade en studie av hur kvinnor hade det på de första kontoren att lönerna inte täckte kostnaderna för de kläder som krävdes för att vara stilig och tjusig – som man förväntades vara på kontoren. Många av de anställda kvinnorna hade pengar hemifrån (eftersom de flesta var ogifta och bodde hemma reds. anm.), men en del hade inte samma förutsättningar. För dem fanns bara alternativet att jobba på natten som prostituerande också. 

När du tittar tillbaka – finns det något som är sig likt? 

– Vissa saker är konstanta: Kontoret är fortfarande löftesrikt, en plats där något kan hända. Man kan bli befordrad, eller förälskad. Samtidigt är det en plats som är mördande tråkig. De samexisterar på ett väldigt förvånande och konstant sätt genom historien. Kontoret har också alltid varit en plats där man hoppas göra en klassresa. 

Något som verkar återkomma är raseriet mot öppna kontorslandskap, varför?

– Det har aldrig drivits av de som ska jobba där, utan av andra, arbetsgivare som vill spara pengar. När man förde in arbetssalarna kallades de trälhav, och det blev stora protester, som när SJ i Tomteboda skulle slå ut alla väggar 1926. 

Starka protester fick arbetssalar att dö ut 

– Personalen såg inget annat syfte än att spara och övervaka personalen ännu mer. Protesterna blev så starka att salarna dog ut och det blev fler mindre kontorsrum i korridorer på 1940-50-talet. 

Vad stör oss mer genom tiderna på kontoret? 

– Andra människor, som alltid. Att inte få utföra jobbet som man vill. Övervakningen, att känna att man inte är betrodd i att man gör ett bra jobb. Långa resvägar, om man har det. Att bli tillsagd att man måste jobba på ena eller andra stället. 

Du säger att till och med hybridjobb funnits förr?

– Ja, man gick in till jobbet och hämtade papper och gick sedan hem och arbetade i fred. Att jobba nio till fem, fem dagar per vecka blev cementerat först på 1960-talet och på 1970– och 80-talet när kvinnor klev in i arbetslivet på allvar. Nu är det vanligt att ta med jobbet hem igen, men då har man hittat på ett nytt namn för det.  

Vilket av alla kontor du studerat skulle du vilja besöka?

– Det hade varit underbart att åka tillbaka i tiden. Till Kreugerpalatset när det var nybyggt med sina påkostade direktörsrum. Eller den västra flygeln i slottet Tre kronor, där Kammarkollegiet höll till på 1600-talet. Men det var nog fruktansvärda arbetsplatser, med mörka, kalla och dragiga rum. I dag är många av de sämre kontoren ändå bättre att arbeta i.

Svenskar på kontor
Drygt två miljoner svenskar arbetar i branscher och yrken på ett kontor, enligt SCB. Det gör att en stor del av landets drygt 5 miljoner sysselsatta har kontoret som arbetsplats. Öppet kontorslandskap dominerar arbetsmiljön.