Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Kaos knäckte SAS-personal på Arlanda

Markpersonalen på SAS håller andan och tummarna för att sommaren inte blir lika kaotisk som i fjol på Sveriges största arbetsplats – Arlanda.
Johanna Rovira Publicerad
Personal på Arlanda samlade vid ett skrovbord med många datorskärmar.
Kaoset på Arlanda sommaren 2022 knäckte många i SAS-personalen, berättar anställda på flygplatsen. Ett flertal slutade. Nu håller alla tummarna för en lugn sommar. Foto: Staffan Claesson.

Det var kaos. Förra sommaren går till historien som den värsta i Arlandas 60-åriga existens. Vaccinationspass och krav på coronatester, olika för olika flygbolag, startade tumult som späddes på av media med följd att passagerarna invaderade flygplatsen dygn innan de skulle resa för att vara på säkra sidan. Det tog 30 minuter i stället för tre att ta sig genom avgångshallen, minns Martin Johansson, ordförande för Unionenklubben på SAS Ground Handling Sweden AB, SGH.

Å andra sidan kom han knappt utanför dörren på SAS Tjänstemannaförening Terminals kontor ovanför terminal 5.

– Det var alltid någon medlem som stod utanför dörren och grät. Man agerade mer psykolog än facklig ibland.

60 resenärer portades

Martin Johansson. Foto: Staffan Claesson.

Markpersonalen, som var underbemannad sedan pandemin, fick utstå spott och spe, bokstavligen, och några anställda fick sina uniformer sönderslitna av frustrerade resenärer som drog och slet i personalen. 60 resenärer blev bannlysta från SAS på livstid på grund av dåligt beteende både på marken och i luften -   (inte enbart orsakat av kaoset utan ibland av alkohol, att man struntade i kravet på munskydd ombord och så vidare).

– Vi har haft många kriser på SAS, så vi är rätt härdade. Men förra sommaren knäcktes folk som varit här länge. Många var väldigt trötta efteråt och slutade. Mycket kunskap rullade ut med dem, säger Martin Johansson.

Växande bagageberg

Parallellt med kökaoset i avgångshallarna brakade bagagessystemet på flera stora flygplatser ihop vilket fick till följd att otaliga resväskor kom på villovägar och bagageberget på Arlanda växte. Hela avstängda terminal tre var fylld med väskor. Resgods for runt, runt i världen. En väska som kom bort i maj återvände till sin ägare först fyra månader senare.

 

Personal i bagagemottagnigen på Arlanda. Hanterar resväskor.
Bagageberget har krympt betydligt sedan sommaren 2022, intygar Hasse Brännvall. Foto: Staffan Claesson.

– Det var kaos. Vi hann inte med. Vi hade väskor från golv till tak. Vi hade bagage här som började lukta och läcka vätska. Det kröp maskar ur vissa, minns Hasse Brännvall, som arbetar i ankomsthallen.

Drygt ett halvår senare är det svårt att föreställa sig kaoset som rådde sommaren 2022. I rummet för borttappade väskor befinner sig ett par, tre kollin som raskt omdirigeras till  Göteborg och Turkiet. I avgångshallen är det gott om utrymme och måttliga köer. Bortsett från ett visst byggbuller och den där vanliga smånervösa stressen som lätt uppstår kring folk med resfeber, råder lugn och kontroll.

Klaustrofobiskt kontrollrum

Lena Forsstedt.
Lena Forsstedt. Foto: Staffan Claesson.

Även i kontrollrummet innanför säkerhetskontrollen råder kontroll, men särskilt lugnt är det inte. Det är trångt om utrymmet minst sagt, de anställda sitter i öppen planlösning, avdelningsvis bakom myriader av skärmar och luften kunde vara betydligt bättre. En avdelning som dessutom går dubbelt för att lära upp nyanställda, och en delegation från ett japanskt flygbolag på besök, ökar känslan av klaustrofobi.

Men de anställda är avslappnade och alerta, trots att de flesta av dem måste vara trötta efter att ha jobbat sedan de klev på sina skift tre, fyra på natten. Här fixas allt med flygplanen så länge de står på marken.

I ett större bås finns relativt nya supportcentret och personalen här beskriver sina jobb som ”lite av varje”.  De hjälper till där det behövs. De minns förra sommaren med fasa och bävar inför kommande.

– Man är alltid orolig inför sommaren, alla flygbolag är fullbokade och det finns ingen möjlighet att boka om resenärer. Jag skulle gärna vara ledig hela sommaren, säger Lena Forsstedt, som jobbat på Arlanda i 35 år.

"Bring it on"

Patric Andersson.
Patric Andersson. Foto: Staffan Claesson.

Det finns ingen anledning till oro, menar flygplatschefen Patric Andersson. Det han inte kan och vet om flygplatsen efter 22 år som ytterst ansvarig för det dagliga arbetet på marken, är inte värt att veta, enligt Martin Johansson, och han påstår att han inte är ett dugg nervös inför sommaren.

– Bring it on, säger Patric Andersson.

– I somras var det inte roligt. Att ställa sig i check in fick mig att känna mig som en sockerbit bland miljoner flugor. Folk kastade sig över en. Jag har aldrig varit med om liknande under alla mina år.

Kristofer Bloch, supervisor på stationssupportcentret, är inte lika obekymrad om kommande sommarsäsong. Men trots dryga nattpass, lång resväg, dyr personalparkering, dålig ventilation ständiga konkurshot och stressiga somrar, viftar han bort tanken på att sluta.

– Det händer så mycket här. Hela flygplatsgrejen, man blir fast i den. Även de som slutar på SAS brukar stanna på Arlanda, säger han.

Försökte säga upp sig

Susanne Granström, så kallad staff planner, som sitter i lokalens bortre ände, försökte faktiskt sluta efter 28 år på Arlanda, varav 22 på SAS. Hon har uthärdat tsunamin, askmolnet och 9/11, men förra sommaren blev helt enkelt för mycket.  

 –  Det var den värsta tiden någonsin. Det kändes bokstavligt som att hjärnan skulle brinna upp.

Men Martin Johansson övertalade henne att söka tjänstledigt i stället.

– Han ville att jag skulle hålla ut,  ta ledigt så giftet gick ur kroppen. Jag fick jobb som sekreterare på ett sjukhus, men den det var för ensamt, stillsamt och långsamt och jag längtade tillbaka. Jag saknade kollegorna och längtade nästan efter att bli nedsprutad av avisningsvätska igen.

– På nya jobbet sade de åt mig att inte jobba så fort. Jag blev nästan stressad av att det var så tyst. Efter fyra månader kände jag mig utvilad, som om jag varit på en hälsoresa, säger Susanne Granström

Kamratskap segrar

Moise Tshibwabwa.
Moise Tshibwabwa. Foto: Staffan Claesson.

Det är troligen varken nedisningsvätska eller något annat gift, som får markpersonalen att stanna trots tuffa skift, säkerhetskontroller, spott och spe och kaos. Och det är definitivt inte lönen, menar Martin Johansson, och glamouren som tidigare vilade över flygbolaget är som bortspolad. Han tror att det till syvende og sisdt handlar om kamratskap

– Man är så beroende av varandra för att det ska funka, alla hjälps åt i tuffa tider, säger Martin Johansson

Men man kan inte helt utesluta en mild släng av masochism. I synnerhet inte efter att ha träffat Moise Tshibwabwa, som var nyanställd sommaren 2022 och hamnade mitt i stormens öga. Vid check in, som enligt alla, var värst drabbat.

– Det var kaos. Men jag tyckte det var spännande och kul. Visst, folk var arga men det var ingen som var elak. Jag gillar när det händer mycket och ser fram emot sommaren. Hoppas verkligen den blir lika kaotisk. Nu är det alldeles för lugnt, säger han.

 

SAS och Arlanda i siffror: 

  • 15 000 personer jobbar, enligt Swedavia, i och kring Arlanda som är Sveriges största arbetsplats.
  • 78: e största flygplatsen i världen sett till antalet passagerare, (år 2017)
  • 18,5 miljoner passagerare flög via Arlanda 2022. (Före pandemin var det 25,5 miljoner).
  • 200 brudpar per år gifte sig på Arlanda före pandemin
  • 2 500 personer jobbar på SAS Ground handling i Sverige, ett dotterbolag till SAS group, som sköter allt på marken. Cirka 900 av dem finns på Arlanda.
  • 85 procent av tjänstemännen på SAS Ground Handling i Sverige är med i Unionen.
  • 40 olika flygbolag, cirka, nyttjar SAS Ground Handlings tjänster och ca 120 om man räknar med  bolag som inte flyger regelbundet.
  • 20 000- 30 000 steg per dag kommer man upp i som tjänsteman på SAS mark.
  • 5 år i rad före pandemin gick SAS med viss vinst.
  • Källor: Swedavia, Gettoceter.com, SGH

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på jobbet

Vad får man säga om kollegans mat? Finns det förbjudna samtalsämnen och hur reagerar man på ovana maträtter? Kollega slog sig ner vid lunchbordet på Ericsson i Kista.
Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 06:00
En kvinna med en matbricka, en skylt om disk och en man med en mjukglass.
Kollega snackar lunchkultur i matsalen hos Ericsson i Kista. På bilden syns Na "Hanna" Han och Mark Flannagan. Foto Elisabeth Brising

På Ericssons kontor i Kista ryms ett hav av sittplatser i matsalen, en lunchrestaurang, ett café och ett mikrorum för alla som har matlåda. Lunchen på Ericsson präglas av den internationella företagsmiljön med anställda från många olika länder.

Många här jobbar digitalt med kollegor och chefer i hela världen. Kollega satte sig ner över några lunchtallrikar. 

1. Finns det några oskrivna regler, som att inte mikra fisk?

Anastasia Kristiansson
Anastasia Kristiansson. Foto: Privat

– Inte här där så många nationaliteter jobbar, säger Anastasia Kristiansson, contract adherence manager. 
Hon önskar att de hade ett extra neutralt mikrorum, utan starka dofter,  eftersom de stör henne. 
– Men jag löser det genom att köpa lunch eller äta hemma. Jag tycker det blir en crazy blandning i mikrorummet. Men jag respekterar andra, säger hon. 

Hon är av fem anställda unionare som satt sig till bords med Kollega för att snacka lunchetikett på jobbet i Sverige. Flera av dem har bakgrund i andra länder.  

Mark Flanagan
Mark Flanagan.

– Jag uppskattar verkligen den svenska lunchkulturen. I andra länder har man inte lika ofta rast och det är mer utbrett att äta lunch vid datorn, säger Mark Flanagan, strategic distribution manager, som mumsar på en buffé från restaurangen. 

Det visar sig dock efter en stund att det faktiskt finns en oskriven regel här på Ericsson – att inte äta vid datorn i kontorslandskap. 
– Möjligen en sallad, säger Na Han, Commercial manager, på företaget. 

2. Vad är det äckligaste en kollega ätit? 

Per Östberg
Per Östberg. Foto: Elisabeth Brising

– Tillagad kål, som kokt blomkål, kåldolmar, brynt eller stekt kål. Jag mår nästan illa när någon bredvid äter det. Men jag har hög tolerans och överseende med det mesta, säger Per Östberg, verksamhetsutvecklare på Ericsson och klubbordförande för Unionen på företaget.   

Kollegan Yvonne mittemot minns ett extra stinkande lunchtillfälle: 

Yvonne Henriksson
Yvonne Henriksson. Foto: Elisabeth Brising

– Inlagd strömming är nog det värsta jag varit med om, den fick surströmming att lukta gott i jämförelse. Det var unga killar som tog med hemifrån och jag misstänker att strömmingen hade stått framme lite för länge, säger Yvonne Henriksson, kanslist för Unionenklubben, som har över 3000 medlemmar bland de anställda. 

3. Får man kommentera kollegors lunchmat?  

– På ett tidigare jobb skulle alla berätta om sin matlåda varje dag. Jag tyckte det var jobbigt att visa upp för andra vad man äter. Men man kan ju säga att något ser spännande ut och att man vill ha receptet, säger Anastasia Kristiansson.

– Jag får kommentera andras mat och de min, jag är hämningslös, haha. Men det blir ibland lite som en tävling om vem som har bäst mat, säger Per Östberg. 

– Det beror på. Ibland ser andras lunchrätter spännande ut, men när jag frågar vad det är och kollegan berättar att det är typ friterade gräshoppor känner jag att det börjar krypa i kroppen, säger Yvonne Henriksson, som tycker det är svårt att veta vad hon ska säga då. 

4. Finns det någon mat som är tabu här? 

Mark Flanagan:  

– Inget är tabu i dag, men när jag äter kött bredvid en kollega som är vegan så känner jag mig alltid lite generad, haha. 

Na Han
Na "Hanna" Han.

Na "Hanna" Han har en liknande erfarenhet: 

–  En gång åt jag carpaccio (rå oxfilé) till lunch och då frågade en indisk kollega vad jag åt. När jag förklarade att det var rått kokött (ett heligt djur i hinduisk kultur reds. anm.) såg jag att han blev chockad, men vi fortsatte prata om annat. Vi har en bra arbetsrelation, säger hon.

Alla runt bordet tycker att svenska arbetsplatser blivit mer toleranta när det gäller människors olika kostvanor senaste tio åren. Glutenfritt, proteindieter, vegetariskt eller religiösa kostval är inget ovanligt. 

5. Får man prata om vad som helst vid lunchen?  

– Nej. Undvik politik, religion och jobbfrågor. Prata om familj, semester och resmål i stället, säger Anastasia Kristiansson bestämt. 

– Det beror helt på vilken relation man har. Om vi jobbat ihop 25 år behöver jag inte ens prata för att veta vad den andra tycker. Då kan man även diskutera känsliga saker, säger Yvonne Henriksson. 

6. Vad lagar ni helst för mat själva?

– Aldrig exakt samma recept två gånger och mycket på känsla. En favorit är att koka en hel fisk, som röding, med soja och chili, säger Na Han. 

– Jag är mer för bakning än matlagning. Jag har bjudit mina kollegor på cheesecake med handplockade blåbär och björnbär. Nu ska jag ta mjukglass till efterrätt. Vill du ha? undrar Mark Flanagan.