Röda korset lär ha 40 000 medlemmar som jobbar gratis. Och merparten av de 450 anställda har långtifrån några fantasilöner.
Topparna tar däremot bra betalt. För bra, menar somliga. Ordförande Bengt Westerberg har ett arvode på 68 500 kronor i månaden. Generalsekreteraren Christer Zetterberg tjänar drygt 90 000 och rektorn för organisationens högskola 85 000.
Det är klart att man kan säga att det är en fråga för Röda korsets medlemmar. Tycker de att de ovannämnda har en extraordinär kompetens och ska ha extraordinärt bra betalt får de väl tycka det.
Men riktigt så enkelt är det inte. Verksamheten bygger på att man kan samla in pengar från allmänheten. Om inte allmänheten litar på att Röda korset sköter sig blir det inga pengar. Då spricker alltsammans.
På många sätt påminner det om fackens situation. Den fackliga existensen bygger också på att man enas runt gemensamma mål. Även inom facket jobbar tiotusentals människor gratis. Och också här finns en del som tjänar bra.
TCO:s Sture Nordh och Unionens Cecilia Fahlberg är två exempel på fackhöjdare med löner i nivå med Christer Zetterbergs.
De höga lönerna motiveras ibland med ansvaret. Ansvaret hänger i sin tur delvis samman med hur många medlemmars intressen man företräder.
Här skulle man kunna lära sig av vissa Stockholmsmoderater. Nya medlemmar har helt enkelt sluppit betala avgiften. Den har i stället betalats av värvaren.
Kanske ett vinnande koncept också för facket? Unionen - som ju har pengar i kassan - skulle på så vis lätt kunna skaffa sig ytterligare någon miljon medlemmar.
Tänk vilket tryck det skulle bli i avtalsförhandlingarna!
Och vilket ansvar!
Och vilka löner!
