Det finns inga rimliga förklaringar eller godtagbara ursäkter. Jag är tämligen frisk, har svenska som modersmål, schyst utbildning - ändå är det som om jag tycks lida av någon sorts dyskassalexi - en obegriplig oförmåga att fylla i blanketter från försäkringskassan. Dessutom är jag lika märkvärdigt handlingsförlamad när det gäller att fixa en underskrift från skolan, hitta ett frimärke och slutligen lägga brevet på lådan.
Så i stället ligger kuvertet här, kaffefläckat, uppsprättat och igentejpat, på mitt skrivbord, som en Medusa - varje gång min blick faller på den blir jag som förstenad. Åsynen ger mig en frätande klump i magtrakten. Och nu är det snart mars!
Visserligen tog försäkringskassan också ett halvår på sig senaste gången jag begärde tillfällig föräldrapenning och det är kanske där problemet ligger. Den gången hittade man tydligen så många brister med mitt sätt att fylla i blanketten att det föranledde åtskilliga samtal fram och tillbaka mellan mig och olika handläggare om huruvida en tvåa i själva verket kunde tolkas som en trea och om min lön verkligen var den jag uppgivit och fastän jag erbjöd mig att skicka in lönespecifikationer fick jag inga pengar förrän arbetsgivaren ringde upp och gick i god för mig. Ändå hade inkomstuppgiften ingen som helst betydelse för föräldrapengen - läxan jag lärde mig den gången var att aldrig besvära kassan med information om löneökningar, även om jag undertecknar på heder och samvete och har ett kompulsivt behov av att vara ärlig.
- Men får du mindre i lön måste du meddela det, sade handläggare nr 72 i ordningen, som var både vänlig och befriande frank.
Man behöver inte vara särskilt paranoid för att misstänka att allt krångel kring kassan är utstuderat. Jag läste i DN om en pappa som gått miste om 13 500 kronor i jämställdhetsbonus på grund av de krångliga reglerna och förutom jag och den jämlika pappan måste det finnas åtskilliga andra uppgivna föräldrar som också har solkiga blanketter liggande som skamliga påminnelser om deras tillkortakommanden. För att inte tala om alla sjuka och skadade som förmodligen har ännu svårare att få ut den försäkring de borde ha rätt till.
Eftersom vi dyskassalektiker förmodligen har sparat miljoner åt staten, kunde kassan faktiskt gottgöra oss lite. Varför inte bjuda in så kallade fuskare och låta dem hålla en kognitiv kassakurs för oss? De, om några, vet uppenbarligen hur man fyller i blanketter så att de faller handläggarna på läppen och den kunskap de besitter skulle befria många av oss från den där gnagande ångesten vid åsynen av ett solkigt försäkringskassebrev.
Tror nästan att jag ska sprätta upp kuvertet igen och bifoga mitt anspråkslösa förslag.
Sen gäller det bara att fixa ett frimärke.
Och lägga brevet på lådan.
Om ytterligare ett halvår eller så...
Gahhh!
