När jag var liten hände det också att man slängde mat helt i onödan.
- Tänk på barnen i Biafra, var en vanlig uppmaning vid matbordet.
Den gick naturligtvis inte hem.
- Ja men skicka fiskpinnarna dit då, hånflinade vi bara.
Så här i efterhand tycker jag inte att det var så tokigt sagt av de vuxna. Barnen i Biafra hade sannolikt inte mått bättre av att jag åt mig proppmätt, men uppmaningen väckte i alla fall tanken att något i världen inte stod rätt till.
Varje svensk slänger 100 kilo fullt ätlig mat i soporna, enligt Svenska Dagbladet som lyfter fram miljöaspekten. Det onödiga matavfallet orsakar ett lika stort koldioxidutsläpp som 700 000 bilar.
Det är ett vansinnigt slöseri hur man än ser på det. Miljömässigt, privatekonomiskt - en barnfamilj uppges kasta bra mat för 8 000 kronor per år - och moraliskt.
Med vilken rätt sitter vi här och inte bara äter oss mätta, utan till och med övermätta? Och det vi inte orkar stoppa i oss hamnar i soporna, samtidigt som världen svälter. 1,4 miljarder människor tvingas klara sig på mindre än 1,25 dollar om dagen, visar siffror från Världsbanken. 1,25 dollar motsvarar ungefär 8 kronor, eller mindre än vad ett tuggummi kostar. Har man mindre än så att röra sig med anses man leva i extrem fattigdom.
I dag borde det vara ungarna som säger åt sina föräldrar att tänka på svältande människor i andra länder och inte släpa hem så mycket onödig mat från affären.
