Det var en bekant som kom med påståendet: ”Du spelar bort ofantliga pengar på Jack Vegas-automater!” Det var sant att Nichlas Zetterqvist var spelberoende, men det var inte slotmaskiner som var den stora boven. Det var Oddset och Stryktipset.

– Så här i efterhand kan jag ju inse att mitt beroende började redan när jag var 18 år och fick möjlighet att spela. Det tog fort överhanden, men jag kände att det var något jag kunde fixa på egen hand.

I dag är Nichlas Zetterqvist 33 år och spelandet har kostat honom ett äktenskap och gett honom skulder hos banken. Men för första gången på 15 år är han helt öppen med sitt beroende. Att han har haft svårt att gå och handla utan att lämna in kuponger till Svenska spel. Att han gömde undan post och aldrig visade kontoutdrag för sin fru. Att bli ställd mot väggen har gjort att det går lättare att andas. Men erfarenheten blev dyrköpt.

Egentligen kunde den där konfrontationen ha skett tidigare. Människor har sträckt ut en hand, frågat vad han använder sina pengar till. Men han var inte mottaglig då. Han var tvungen att hamna på botten först.

– Botten för mig var att jag plötsligt såg helhetsbilden av mitt liv – och jag tyckte inte om vad jag såg. Att min fru ville separera på grund av mitt spelande blev väldigt påtagligt, att få ha barnen varannan vecka. Det känns otroligt tungt att jag har sårat dem.

Trots att jobbet aldrig riktigt påverkades av hans spelande så var det hans chef som sträckte ut handen och gav en knuff i rätt riktning. Niklas ville vara tjänstledig för att testa ett nytt jobb. Men när chefen fick reda på att han hade ett spelberoende så ringde han upp och bad honom komma tillbaka, så att de tillsammans kunde lösa problemen.

– Det var schysst gjort. Via företagshälsovården fick jag hjälp att komma vidare till behandling.

Behandlingen för Nichlas innebär både att han bearbetar sitt spelande och sig själv. Vad var det som gjorde att han blev fast i ett spelande han inte kunde kontrollera? Hur kan han jobba med sig själv för att styra tankarna åt rätt håll när lusten smyger på?

– För mig var spelandet ett sätt att fly verkligheten. Jag har haft svårt att prata om saker och hållit inne med problem. I dag finns inga hemligheter kvar.

Nichlas Zetterqvist har berättat om sitt beroende för vänner och bekanta. Han har fått skuldfinansiering för att hålla sig flytande och börjar, om allt går som planerat, att jobba igen nu i vår.

– Det är svårt att säga hur människor hade kunnat hjälpa mig. Jag tror att man måste prata mer om de här problemen på arbetsplatserna. Att inte göra det skamfyllt. Alla har väl någon gång haft drömmar om att vinna storvinsten, för då tror man att allt kommer att lösa sig. Men det gör det inte. Tro mig, jag vet.