Är du chefen som gillar att ha koll på detaljerna? Alltid har en minut över för dina medarbetare? Är strukturerad, fokuserad på att prestera, orolig för att det ska bli fel och avskyr att chansa? Då är du sannolikt en samvetsgrann person.
– Personlighetsdraget samvetsgrann är tätt förknippat med framgång och är vanligt hos chefer. Eftersom de här personerna presterar bra blir de ofta befordrade, säger Fredric Bohm, psykolog med fokus på ledarskap, attityder, konflikt- och förändringshantering.

Samvetsgrann inte samma som kontrollbehov

Att vara samvetsgrann behöver i sig inte betyda att du också har ett kontrollbehov. Men om vi adderar en hög nivå av stress eller en dålig självkänsla och ångest och oro över att inte räcka till, då är det lätt att du börjar peta i detaljerna.
– Mixa någon som har en hög grad av samvetsgrannhet med hård press, se till att det går lite för fort, är lite för svårt och att insatserna är höga, att uppgiften handlar om liv eller död – ja, då kommer kontrollbehovet fram.
– Det ironiska är att eftersom de här personerna är noggranna och detaljfokuserade blir arbetet ofta bättre när de går in och rättar till, säger Fredric Bohm.

Sämre prestation med kontrollerande chef

Problemet – om du är chef – är att dina medarbetare upplever att du inte har något förtroende för dem. De blir passiva, slutar att ta egna initiativ och deras sunda förnuft slås ut. Fredric Bohm beskriver one minute-leadarship, eller en-minuts-chefen, där medarbetarna hela tiden vänder sig till chefen med frågan: ”Har du en minut?”

 – Varför gör de det? Jo, för att de inte vill ta besluten själva, och det gäller vilken liten skitfråga som helst, för de vet att chefen ändå kommer att gå in och ändra. Som chef kanske du upplever att du har den där minuten. Men det finns en gräns, du kan ju inte ha en minut hela tiden.

Emma Pihl, ledarskapskonsult, är författare till boken Let go! Bli fri från ditt kontrollbehov. Idén till boken var en forskningsstudie som fångade hennes intresse.

– Forskarna visade att alltför kontrollerande chefer gjorde att både medarbetare och organisationer presterade sämre. Och cheferna la tid på fel saker och brände ut sig, berättar hon.

Måttlig kontroll är förstås bra, poängterar Emma Pihl. Det är när behovet av kontroll tar makten och styr som det blir problem.
– En viss koll är positivt och för att få det lägger man sig till med rutiner. Men man måste vara vaksam på om kontrollrutinerna tar över och inte längre fungerar som ett stöd. När rädslan för att förlora kontrollen blir ett större problem än att missa det som man vill ha koll på, säger Emma Pihl.

Ökad stress triggar kontrollbehovet

En högre grad av hemarbete har stressat många chefer till att behöva hitta nya sätt att hålla koll, menar Emma Pihl. Många medarbetare upplever också nya sätt att bli kontrollerade, som att ständigt behöva vara uppkopplade och närvarande på chattar. På frågan om det är vanligare med kontrollerande chefer i dag än tidigare svarar psykolog Fredric Bohm både ja och nej.
– Det är inte vanligare att samvetsgranna personer befordras till chefer. Däremot har stressen och pressen på chefer ökat, vilket ju triggar kontrollbehovet.

En ytterligare komplikation är att ju högre upp i hierarkin du kommer som chef, desto mindre struktur finns det.
Är du hög chef är det mindre viktigt att du är bra på ditt jobb – som ju är anledningen till att du blev chef – och mer viktigt att vara visionär och kunna agera i det större sammanhanget – något som inte direkt är den samvetsgrannes bästa gren. Fredric Bohm betonar att det inte handlar om att dela in människor i bättre och sämre.
 – Samvetsgranna personer är superbra medarbetare, pålitliga, lojala och ansvarstagande. Men det går inte att vara bra på allt hela tiden, det måste man ha förståelse för.

Text: Ulrika Sundström