Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

”Moral och lojalitet hänger inte ihop”

Arbetsmoralen var bättre förr. Det menar många arbetsgivare. Forskaren Gunnar Gillberg håller inte riktigt med.
Johanna Rovira Publicerad
Anna-Lena Lundqvist
På dagens arbetsmarknad hinner inte lojalitet mellan arbetstagare och arbetsgivare byggas upp, tror Gunnar Gillberg. Anna-Lena Lundqvist

Allt fler anställda stäms för lojalitetsbrott. Och många arbetsgivare beklagar att dagens anställda inte har lika hög arbetsmoral och är lika lojala som tidigare generationer.

Dagens anställda hinner inte bli lojala

Forskaren Gunnar Gillberg – lektor vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet – menar att arbetsgivarna i mångt och mycket har sig själva att skylla - dagens anställda hinner helt enkelt inte bli lojala.

Om vi backar bandet. För en inte alltför avlägsen tid sedan kunde man få jobb hos en arbetsgivare och sedan arbeta plikttroget kvar. Det var inte ovanligt att man stannade – obrottsligt lojal med arbetsgivaren – tills det var dags att gå i pension. Efter 25 år belönades man för lång och trogen tjänst med en guldklocka.

De flesta är tvungna att hoppa runt och sälja sig

I dag skrivs konkurrensklausuler som aldrig förr, för att hindra anställda från att stjäla till exempel kunder och företagshemligheter från tidigare arbetsgivare. Unionens jurister ser en klar trend: Stämningarna för brott mot lojalitetsplikten blir allt vanligare.

Men enligt Gunnar Gillberg beror detta trendbrott inte på att arbetsmoralen är sämre nu än förr.

– Jag tror inte riktigt att arbetsmoral och lojalitet mot arbetsgivaren hänger ihop. Arbetsmoral kan man ha eller inte ha, av olika skäl. Men lojalitet med arbetsgivaren hänger väldigt nära samman med hur relationen mellan dig och arbetsgivaren ser ut, hur den utvecklas och hur långvarig den är, säger han.

Så får du lojala medarbetare

  • Prioritera fasta anställningar.
  • Skapa utvecklings-möjligheter och karriärvägar i företaget.

 

Dagens anställda, i synnerhet den yngre generationen, får helt enkelt varken tillfälle eller möjlighet att bli lojala, menar Gunnar Gillberg.

– Det handlar inte om att ungas arbetsmoral har försämrats eller om att lojaliteten mot företagen blivit mindre på grund av att anställda blivit mer egoistiska på något sätt. I första hand beror det på att arbetsmarknadens hela struktur förändrats. Unga i dag har svårt att få tid att utveckla lojaliteter. De flesta är tvungna att hoppa runt bland olika arbetsgivare och sälja sig själva. Det är klart att det får konsekvenser för hur man ser på lojalitet.

Globaliseringen har lett till krav på en numerär och funktionell flexibilitet

Gunnar Gillberg menar att dagens unga på arbetsmarknaden saknar de förutsättningar som tidigare generationer har haft. De har ofta osäkra anställningsformer, de kanske jobbar på bemanningsföretag där de förväntas vara lojala både mot sin uppdragsgivare och mot sin arbetsgivare. Och även om de har fått fast jobb kan de inte räkna med att det ska betala sig att vara trogen en och samma arbetsgivare. I stället tvingas de bli mer lojala mot sig själva och mot sina egna cv:n.

– Kommer det en arbetssökande som har haft samma anställning i 20 år så undrar arbetsgivaren vad det är för fel på honom eller henne – i det läget framstår man inte direkt som framåt. I dag premieras utvecklingspotential, självständighet och kreativitet och det gynnar inte de som har varit trogna en arbetsgivare under längre tid, säger Gunnar Gillberg.

– Det är självklart att det var mycket lättare förr att utveckla lojalitet i relationen till en arbetsgivare, när du fick ett jobb och visste att här kan du få en stabil tillvaro i resten av ditt liv. Du hade en långsiktig plan och till och med möjlighet att avancera.

Gunnar Gillberg tror inte att detta är ett typiskt svenskt fenomen. Det är en tendens som finns i hela Europa, menar han.

– En delförklaring kan vara att den globala konkurrensen har lett till en innovationsorienterad ekonomi som ständigt måste förändras och utvecklas för att inte halka efter. Denna process har också lett till krav på en både numerär och funktionell flexibilitet, det vill säga att arbetsgivaren snabbt ska kunna göra sig av med folk när de inte längre behövs längre. Och att arbetstagarna förväntas vara utvecklingsbara och snabbt kunna utvecklas i riktning mot företagens behov.

Arbetsgivaren vill både ha kakan och äta upp den

Förändringen på arbetsmarknaden har fått konsekvenser både för hur lojaliteter utvecklas och hur de bibehålls, menar Gunnar Gillberg. Det finns en klar motsättning mellan arbetsgivarnas krav på rörlighet och önskan om lojala medarbetare, vilket är bakgrunden till debatten om anställdas sviktande lojalitet.

– Arbetsgivaren vill både ha kakan och äta upp den, man vill ha lojala individer, men är inte lika angelägen om att ta ansvar för sina medarbetare genom att till exempel skapa fasta anställningar och så vidare.

Men även om dagens anställda tvingas vara mindre lojala än tidigare generationer så finns det finns fortfarande såväl heder som samvete inom arbetslivet. Gunnar Gillberg tror varken att vi stjäl mer eller att fusket ökat. Än.

– Min bild är att fusket bland anställda inte ökat nämnvärt. Men man kan ju alltid dra slutsatsen att om man inte känner ansvar för sitt arbete så kan det finnas incitament för att strunta i sådant som man tack vare lojaliteten mot sin arbetsgivare tidigare inte struntade i, säger Gunnar Gillberg.

Gunnar Gillberg

Titel: Filosofie doktor i arbetsvetenskap och lektor vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet.

Ålder: 57 år.

Familj: Gift, två barn.

Bor: Göteborg.

Karriär: Socionom och sedermera forskare och lärare vid Göteborgs universitet.

Fritid: Gillar fågelskådning och att spela elbas.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Fråga Mentorn: ”Personalen sänker mitt betyg men säger inget”

Personalens missnöje med chefen växer - i medarbetarenkäten. Men ingen vill berätta på vilket sätt ledarskapet brister.
Hur ska man agera när man möts av tystnad? Chef & Karriärs mentor Alexandra Thomas ger svar.
Ola Rennstam Publicerad 13 maj 2026, kl 06:04
Tecknad bild som symboliserar sämre betyg i medarbetarundersökning och brist på feedback.
När personalen sänker chefens betyg men vägrar berätta varför uppstår osäkerhet. Så råder mentorn chefer att bryta tystnaden. Illustration: Dennis Eriksson

FRÅGA MENTORERNA

Chef & Karriär är Kollegas systertidning och vänder sig till dig som är chef och medlem i Unionen.

Har du en fråga om ledarskap till någon av våra mentorer i Chef & Karriär. Mejla ola.rennstam@kollega.se

FRÅGA: Resultatet av vår årliga medarbetarundersökning stressar mig. Jag chefar över 15 personer och medarbetarnas omdöme om mitt ledarskap har gradvis försämrats de senaste åren. Problemet är att ingen vill berätta på vilket sätt det brister – när jag tagit upp frågan i grupp har det blivit tyst, och under individuella samtal har många viftat bort det.

På tidigare jobb har mitt ledarskap hyllats, men nu känner jag mig osäker i min roll. Företagsledningen känns ointresserad av undersökningen, samtidigt är det lite skönt att de hittills inte ifrågasatt de sviktande betyget.

Hur ska jag lyfta frågan med personalen, var kan jag hitta stöd i mitt ledarskap och bör jag vara proaktiv och ta upp det med min chef?
 

Alexandra Thomas

SVAR: Det måste kännas frustrerande när medarbetarundersökningen visar sämre resultat utan att någon ger konkreta exempel på vad du kan förbättra.

Att du vill förstå och komma till rätta med de sjunkande siffrorna är både ett modigt och positivt steg för att vända situationen. Jag rekommenderar att du fortsätter att skapa dialog med teamet. Försök få dem att förstå att detta är viktigt, både för ert jobb, era prestationer och för välmåendet i teamet.

I stället för att diskutera faktiska siffror, prova att jobba med gruppens dynamik och kommunikation. Det gör att du får en bättre uppfattning om hur pass trygga medarbetarna faktiskt är med dig och med varandra, och vad det kan finnas för bakomliggande orsaker till att de inte säger vad de tycker.

Finns det en rädsla för att kritisera dig som chef eller en oro för att öppen feedback ska leda till negativa konsekvenser?

Var tydlig med att du är öppen för konkreta synpunkter och uppskattar all hjälp du kan få för att kunna förbättra ditt ledarskap.

Parallellt med att du jobbar med gruppen skulle jag föra in specifika frågor i de individuella samtalen och fortsätta med följdfrågor om du får alltför svävande svar. Understryk att du vill kunna ge så bra förutsättningar som möjligt och att ärliga svar är avgörande för att ni tillsammans ska kunna vända trenden.

Fråga om vad som fungerar bra i ditt ledarskap, vad du kan göra mer eller mindre av, om det finns något som försvårar arbetet eller som du kan förändra.

Kom ihåg att du inte behöver lösa situationen själv. Ta hjälp av andra chefer i organisationen och var öppen mot din chef om att du inte är nöjd med svaren i undersökningen, men att du vill utvecklas och förstå vad det lägre resultatet står för.

ALEXANDRA THOMAS

GÖR: Psykolog, specialist i organisationspsykologi på Creative Compassion, författare och inspirationsföreläsare.
ÅLDER: 46.
KARRIÄR: Facilitator, partner, mentor och regionchef. Har tidigare jobbat som skolpsykolog och på bup.

Ledarskap

Valios vd: ”Jag vill vara förrädare”

Robert Auselius är lovprisad vd. I senaste numret av Chef och Karriär berättar han om hur han gick från att sälja barnmat till att bli chef för Valio i Sverige.
David Österberg Publicerad 8 maj 2026, kl 06:01
Valios vd Robert Auselius
Robert Auselius är vd för Valio. Under många år drömde han om ett toppjobb i Schweiz - men hamnade i stället i Finland. Karl Nordlund

Vad är du riktigt bra på?

– Musik är jag väldigt duktig på. Jag älskar musik. Jag lyssnar alltid på musik. Jag tror att jag tillhör den procent av Spotifys användare som lyssnar mest. Frustrerande för min fru när jag sätter på musik tidigt på morgonen.

Vad ser du helst på tv?

– Jag älskar Förrädarna och Robinson. Och Mästarnas mästare. Det är kanske inte fint nog, men de programmen älskar jag. Det är spännande med gruppdynamik. Jag hade gärna varit med i Förrädarna – och hade helst velat vara förrädare. Men jag hade haft otroligt hög puls, för jag är inte bra på att ljuga. Däremot tror jag att jag hade haft lätt att bygga förtroenden.

Vad ville du bli när du var liten?

– Mellan jag var 5 och 13–14 ville jag bli fotbollsproffs. Som Maradona eller Lothar Matthäus.

Vad skulle du vilja vara riktigt bra på?

– Om jag fick drömma fritt hade jag velat vara popstjärna. Rest världen runt och stått på scen. Det hade ju varit jättekul. Jag spelar lite gitarr, men inte på proffsnivå.

Vad har du för relation till facket?

– Vi har haft en god relation i de frågor där vi har samarbetat. Min bild är att facket är intresserat av dialog och samarbete.

När blev du vuxen?

– Första gången jag kände mig vuxen var när jag flyttade hemifrån och skulle betala mina egna räkningar och laga mat och så. Men riktigt vuxen blev jag kanske inte förrän jag blev pappa. Då var jag 26.

Kan alla bli en bra chef?

– För att bli en bra chef behöver du empati, nyfikenhet och lyhördhet. Och veta vem du själv är och vilka värderingar du har. De flesta kan lära sig att bli en bra chef, men det passar inte alla på grund av deras personlighet och intresse.

Hur ofta köper du mejeriprodukter från andra företag?

– Jag skulle inte köpa mjölk från Arla, men vill jag exempelvis ha crème fraiche blir jag tvungen att välja något annat än Valio. Man blir väldigt lojal med det företag man jobbar för. Jag köper fortfarande bara Zoégas kaffe, ett av Nestlés varumärken.

Är det jobbigt att vara tvåa efter Arla?

– Att ha hård konkurrens stimulerar mig. Det gör att vi alltid måste vara på tårna. Vi måste vara innovativa och förändringsbenägna. Det gör också att vi måste hitta nya affärsområden. I dag är vi inte bara ett traditionellt mejeri som säljer laktosfri mjölk. Vi är ett mejeri som gått från dairy till food.

Här hittar du hela reportaget.

Ledarskap

Fråga Mentorn: ”Vissa är missnöjda med mitt ledarskap”

Hur ska man agera om medarbetarna vill att man ska vara mer peppande men man samtidigt inte vill ändra sin person? Chef & Karriärs mentor Joachim Källsholm ger svar.
Ola Rennstam Publicerad 5 maj 2026, kl 06:00
Illustration: Dennis Eriksson

FRÅGA MENTORERNA

Chef & Karriär är Kollegas systertidning och vänder sig till dig som är chef och medlem i Unionen.

Har du en fråga om ledarskap till någon av våra mentorer i Chef & Karriär. Mejla ola.rennstam@kollega.se

FRÅGA: Jag fick mitt chefsjobb till stor del för att jag är expert på det it-system vi jobbar med, inte på grund av mina ledaregenskaper. För de flesta av mina medarbetare, som också är specialister, är det också det viktigaste: att jag förstår verksamheten i detalj och kan stötta när det behövs.

Men jag har några medarbetare i mitt team som vill att jag ska vara mer peppande och motiverande.

Hur ska jag göra? Jag kan inte ändra min person och jag funderar på hur mycket ”krut” det är rimligt att jag lägger på att försöka få till den här utvecklingen hos mig själv. Och hur ska jag kommunicera det här till gruppen? Tacksam för svar. 

 

SVAR: Jag förstår verkligen din känsla. Du har kommit in i din roll tack vare den du är, din erfarenhet, din förmåga att förstå verksamheten på djupet och ditt sätt att skapa trygghet omkring dig. Det är en stor del av ditt ledarskaps-dna och är inget du ska kompromissa med.

Samtidigt vill du göra rätt för ditt team och brottas med hur du ska möta de medarbetare som önskar mer pepp och motivation.

Låt mig först slå fast att det fina är att du inte behöver bli någon annan. Det räcker med små, ärliga beteenden som ligger nära din egen stil. För de flesta är tydlighet, trygghet, nyfikenhet och saklig uppskattning otroligt motiverande, med andra ord snarare finjusteringar än personlighetsförändringar.

Du kan ge motivation på ditt eget sätt, genom att visa när du är imponerad av kvaliteten i någons arbete, genom att lyfta någons insats i ett möte eller genom att ställa enkla frågor som: ”Vad skulle göra ditt jobb lättare just nu?” eller ”vad skulle ge dig energi i nästa steg?” Det är genuint och helt i linje med den du är utan att du behöver förvandlas till en överdrivet entusiastisk ledare.

Du behöver inte lägga särskilt mycket ”krut” på det här. Det handlar om små handlingar som gör stor skillnad för några få. Håll det fortsatt enkelt när du pratar med teamet och fortsätt att vara öppen. Du kan säga något i stil med: ”Jag vet att vi alla motiveras på olika sätt, och jag försöker utveckla mitt ledarskap för att möta fler av de behoven – men jag kommer alltid att göra det på ett sätt som känns äkta för mig”. Rätt kommunicerat gör det att folk både förstår och uppskattar dig mer, inte mindre.

Kort sagt och mitt råd – du ska inte tappa ditt ledarskaps-dna. Du ska bara låta det få en eller två nya nyanser. För det är precis så ledarskap utvecklas som bäst – när det sker på ett sätt som fortfarande känns som du.

JOACHIM KÄLLSHOLM

GÖR: Senior advisor i eget företag, flera styrelseuppdrag bland annat ordförande i FEA Security Services och Säkerhetsföretagen, tidigare vd och ledare i 30 år inom Securitas.
ÅLDER: 61.
HYLLAD FÖR: Opretentiös ledarstil.
KARRIÄR: Inom Securitas från 1984, via VD för Skandinavisk Parkeringstjänst. 2004-2010 vice vd för Securitas Sverige AB och divisionschef för Mobile i Sverige.