Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Vi har varit bra på att välkomna människor till landet, men inte till arbetslivet. Det drabbar barnen, som ofta saknar förebilder med inspirerande jobb. Det anser Jonas Bygdeson, social entreprenör och grundare av programmet My Dream Now.
För drygt ett decennium sedan kände han sig missmodig över detta. Han tyckte det var sorgligt att samtidigt som framför allt it-företagen skrek efter kompetens, fanns begåvade unga utan vettiga framtidsutsikter bara ett stenkast bort. Ungdomar vars sinnebild av arbete är att det är något tråkigt, tungt och torftigt.
– Vissa unga tror att man ljuger när man säger att man tycker det är roligt att gå till jobbet. I deras värld har de vuxna inga jobb alls eller har jobb som de är överkvalificerade för. Slutsatsen för ungdomarna är att jobb inte är roligt och att utbildning inte lönar sig, förklarar Jonas Bygdeson.
Han kontaktade slumpmässigt en mattelärare på en skola i Husby, en närförort i Stockholm, som bekräftade hans farhåga att det var svårt att motivera elever att plugga. Läraren bjöd i samma veva in Jonas Bygdeson till skolan för att tala med eleverna.
Efter mötet med eleverna insåg Jonas Bygdeson att företagen i Kista och de unga i Husby, levde i två parallella verkligheter trots att de befann sig i princip vägg i vägg rent geografiskt i norra Stockholm.
En idé föddes för att förena de två världarna: My Dream Now.
– Tanken var att skapa inspirerande möten mellan unga och arbetsliv med visionen att alla unga ska ha hopp om framtiden. Vi prioriterar områden där arbetslösheten är hög och det saknas förebilder, säger Jonas Bygdeson, i dag vd för det icke vinstdrivna företaget Creador AB, som driver programmet My Dream Now.
Elva år senare sitter åtta unga kvinnor i en stor besökslounge i ett industriområde i Uppsala och lyssnar uppmärksamt när Zsofia Svegårdh berättar om hur det kom sig att hon blev inköpschef på Vattenfall.
– När jag började här 1999 var jag den enda tjänstemannen med utomeuropeisk/afrikansk invandrarbakgrund. I dag finns det flera som inte har helsvensk bakgrund och det tycker jag är ballt. Vi behöver mångfald och inkludering för att fatta bättre beslut, och få fler infallsvinklar för att spegla hela samhället, berättar Zsofia Svegårdh för ungdomarna.
De unga kvinnorna går samtliga sista året på Internationella gymnasiet i Uppsala och är på ett studiebesök som arrangerats av My Dream Now. Flera av eleverna när dock redan framtidsdrömmar: Shanja Spina vill bli kriminolog, Hiba Al-Musawi siktar på att antingen bli egen företagare eller mäklare och Jasina Bunsop tänker sig en framtid inom HR, som sin mor.
Om man vill något och inte försöker så ångrar man sig.
Men de bär också på andra drömmar som kryper fram under de mer personliga mötena i smågrupper de har med olika anställda på Vattenfall. Hiba Al-Musawi bekänner att hon gärna vill bli flygvärdinna och Zsofia Svegårdh uppmuntrar henne att göra slag i saken och söka jobb i flygbranschen.
– Om man vill något och inte försöker ångrar man sig. Testa, det behöver ju inte vara för hela livet.
Zsofia Svegårdh utbildade sig till VVS-ingenjör men byggkrisen ändrade förutsättningarna och hon blev först säljare och sedermera inköpschef.
– Man ska ha roligt och göra saker man trivs med när man jobbar. Jag vill bidra till att folk växer, det är därför jag är chef, förklarar hon för de unga kvinnorna.
– Det känns helt fantastiskt att kunna ingjuta hopp i elever, framför allt de som är skoltrötta. Kanske kan jag vara en förebild med min historia, men oavsett bakgrund behöver ungdomar känna att de behövs på arbetsmarknaden, där det dessutom blir svårare och svårare att hitta resurser, säger hon efter att eleverna gått vidare till nästa smågruppsmöte.
Flertalet av de anställda som ställt upp på småmötena för att berätta om sina jobb som bland annat elektriker, säljare och anläggningsansvarig på Vattenfall, har haft andra yrkesdrömmar, konstaterar eleverna efter att ha samtalat och ställt frågor till de anställda.
– Det är intressant att så många har samma story, att de hamnat här av en tillfällighet. De flesta vi pratat med säger att de inte utbildat sig till det här, utan bara hamnat här, säger en av eleverna.
Även Reza Rezvani, som är partneransvarig på My Dream Now och har arrangerat studiebesöket på Vattenfall, har haft olika jobb tidigare och delar med sig av sin karriärberättelse till de unga kvinnorna.
– Min dröm var bli toppdiplomat, men det blev inte så.
Robin Carlberg, klasscoach på My Dream Now och klubbordförande för Unionen på Forsmarks Kraftgrupp. Vattenfall, hade däremot en dröm om att jobba med stora häftiga saker och han blev så småningom bränsleingenjör. Han är inte med under studiebesöket – hans uppdrag som klasscoach består i att träffa eleverna ute på skolorna på betald arbetstid.
Men målet är detsamma:
– Som klasscoach försöker vi inspirera och motiveraunga att tänka utanför boxen och ge dem ambitionen att ha mål eller en framtidsdröm. Vi försöker utmana den förutfattade inställningen att ”det går aldrig”, säger Robin Carlberg.
Robin Carlbergs dröm är ett bättre samhälle och han är själv aktiv att försöka bidra till detta, genom såväl fackligt som andra engagemang.
– Att vara klasscoach är ett annorlunda sätt att bidra till samhället och mötet med unga är inspirerande för mig, säger han.
När man har gjort karriär, barnen är nästan vuxna och man har 15–20 år kvar i yrkeslivet – då kommer ofta tankarna på om det är dags att göra något helt annat i livet. Den stora frågan är bara vad. Det är vad Nicolas Jacquemot, doktor i ledarskap och författare, försöker svara på i sin nya bok Meningen med arbetslivet.
➧ I din bok uppmanar du oss till att vi ska våga drömma. Är vi dåliga på det?
– Många av oss är nog väldigt bra på att drömma och föreställa oss saker. Under en middag kan jag slänga ut frågan: ”Om ni inte jobbade med det ni gör, vad skulle ni göra i stället?” Jag tror att nästan alla skulle kunna svara, för de flesta av oss har en tanke. Vi kan drömma, men vi är också duktiga på att lista hindren och avfärda tankarna som orealistiska – att vi är för gamla och saknar rätt utbildning.
➧ Varför harvar vi på i gamla hjulspår trots drömmarna?
– För att man vet vad man har men inte vad man får. Ibland är det så att det inte är tillräckligt illa för att man ska våga kasta sig ut i något nytt. Även om du är trött på arbetsuppgifterna så trivs du med kollegor och gillar att vara en del av det sammanhang som jobbet ger. Det kan vara skönt att bara komma till jobbet, det trygga som du är duktig på. Det är verkligen inget dåligt med det. Men känner du att suget efter det nya är starkare än rädslan att lämna det gamla kan det vara tecken på att det är dags att söka dig vidare.
➧ Om jag känner så men utan att veta exakt vad jag vill – hur tar jag reda på det?
– Börja med att kartlägga dina önskningar – vad vill du ha mer eller mindre av i ditt arbetsliv? Fler utmaningar eller mindre stress? Jobba friare eller ha färre möten? Fokusera sedan på dina styrkor och tänk brett. Fråga en kollega som du känner förtroende för om vad hen tycker att du är bra på, och det kan vara andra saker än vad du själv tänkt. För att hitta drömjobbet ska du utgå från din passion. Hittar du inte det i jobbet, kolla vad du tycker om utanför jobbet. Gillar du naturen kanske du vill ha mer av det i ditt nästa jobb.
Börja med att kartlägga dina önskningar
➧ Hur ska man våga ta det första steget?
– Titta på delarna som jag just nämnde. Ofta vill man lite för mycket på en gång, ta i stället ett steg i taget. Visualisera målet, men skapa delmål på vägen. Du behöver inte ha bråttom.
➧ Kan man inte bara få vara nöjd, måste man vilja vidare?
– Alla behöver inte byta yrkesbana. Det råder ett slags utvecklingsstress i arbetlivet. Idealet är att du ska vilja vidare inom några år. Och ska du göra karriär är det nästan självklart att slutmålet är att bli chef. Men alla vill ju inte gå den vägen.
– Om man under ett utvecklingssamtal på jobbet får frågan var man ser sig själv om fem år och svarar ”här” kan man nästan få stämpeln som en person helt utan ambitioner. Fast det är lite dubbelt. För egentligen är du drömmen – arbetsgivare vill ju ha lojala och duktiga medarbetare. Man jag upplever ändå att den här normen har börjat bli ifrågasatt, särskilt när man är mitt i livet.
➧ Till sist: Vad är meningen med arbetslivet?
– Det är olika för olika personer. Men många som är mitt i livet börjar ofta fundera på vad som är nästa steg. Vi kan blicka bakåt och ändå ha många år kvar i arbetslivet. I medelåldern är det vanligt med tankar som ”Är detta allt jag ska göra resten av livet? Och gör jag verkligen vad jag vill?”.
– Vi reflekterar ofta kring vad vi vill ha mer eller mindre av i livet. För det är mycket som ändras, vi åldras, barnen blir äldre och flyttar hemifrån och man får mer tid över till annat. Dessutom förväntas vi jobba längre när pensionsåldern höjs. Några extra år i arbetslivet kan ge en möjlighet att studera eller växla karriär. Själv funderar jag som bäst på vad jag vill göra när jag är 60.
GÖR: Författare, kommunikationsrådgivare och doktor i ledarskap.
AKTUELL: Med nya boken ”Meningen med arbetslivet: handbok för dig som vill vidare”.
ANTAL YRKEN GENOM KARRIÄREN: 13.
SÅ MYCKET JOBBAR JAG PER DAG: 6–10 timmar – det varierar eftersom jag är egenföretagare.
➧ Identifiera vad du vill förändra i ditt liv. Vad vill du ha mer eller mindre av? Hur vill du att ditt arbetsliv ska se ut?
➧ Skapa en målbild. Hur ser målet ut? Föreställ dig känslan när du är på den plats du drömmer om.
➧ Staka ut vägen till hur du når målet. Vilka hinder ser du och hur tar du dig an dem? Gäller såväl yttre som inre, exempelvis självtvivel.
➧ Ta hjälp av andra – ensam är inte stark. Bygg nätverk.
➧ Inse att du har både styrkan och verktygen som krävs – skaffa dig kunskapen och erfarenheten.