Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Chefer mesta mobbarna

Mobbning på jobbet är ett växande problem. Ohälsotalen på grund av detta ökar kraftigt. I drygt hälften av fallen är det chefen som är mobbaren.
Publicerad
Kvinna sneglar bakåt mot personer som viskar.
Mobbning på jobbet ökar och det är chefer som mobbar mest. Foto: Colourbox

Mellan 2011 och 2015 ökade anmälningarna av arbetssjukdom på grund av organisatoriska och sociala faktorer med 77 procent visar statistik från Arbetsmiljöverket. Generellt brukar man säga att kolleger och chefer står för hälften var av mobbningen. Färsk statistik visar en viss övervikt för chefer.

– Sverige har länge ansetts som ett land där det är kollegerna som mobbar, inte att det är ett chefsproblem. Siffrorna har varit ifrågasatta, man har trott att de stämmer bättre i mer hierarkiska samhällen. Det intressanta är att ju värre mobbningen är desto vanligare är det att chefen är inblandad, säger Stefan Blomberg, psykolog, specialiserad på mobbning på jobbet.

Ohälsotalet på grund av mobbning ökar, enligt Arbetsmiljöverket har nära en tiondel, nio till tio procent, varit utsatta för kränkande särbehandling.  Stefan Blomberg pekar också på ett stort mörkertal, benägenheten att anmäla har nämligen inte ökat.

– När folk köps ut på grund av att de blivit mobbade, då är det alltid chefer inblandande, säger han.

Mobbning är komplext. Stefan Blomberg beskriver det som ”de tusen nålstickens tortyr”. I början är det ganska diffust. Det kan till exempel vara att man inte blir lyssnad på, eller blir särbehandlad på olika sätt, till exempel att man får tråkigare arbetsuppgifter.

Hans definition av fenomenet är att kränkande och negativ behandling upprepas över tid. Små subtila händelser börjar bilda ett mönster. När den utsatte sedan hamnar i underläge är mobbningen ett faktum. Till exempel kan det vara flera mot en eller en mot en. En chef kan också vara mobbad, om alla går ihop mot chefen.

Mobbning är oftast resultatet av bristande ledarskap. Enligt Stefan Blomberg finns två typer av chefer som mobbar. Den passiva chefen som varken syns eller hörs och som sitter av tiden och den auktoritära chefen som blir provocerad.

– Det vanligaste scenariot när det är chefen som börjar mobba är en duktig, driven och skärpt medarbetare som chefen känner sig hotad av.

Ett annat vanligt fall är konflikter mellan kolleger som urartar. Det kan handla om en skitsak från början men efter ett tag hamnar någon i underläge. Om den drabbade går till chefen och denne inte tar detta på allvar, då dras hen in i detta.

– Chefen har makten att sätta stopp och har arbetsmiljöansvaret, säger Stefan Blomberg.

Om inget händer och den mobbade vänder sig till chefens chef eller till HR-avdelningen så förvärras ofta situationen. Den chef som inte axlar ledaransvaret på ett bra sätt börjar tycka att medarbetaren är jobbig och illojal. Och mobbningen trappas upp. Det vanligaste när det är fråga om allvarlig mobbing är att den drabbade måste lämna arbetsplatsen.

Så vad är ditt råd till den som blir mobbad av chefen?
– För det första ska man fråga sig vad man arbetar i för typ av organisation. Om sådana här frågor inte tas på allvar så hanteras frågan ofta på ett dåligt sätt och problemen trappas upp. I det fallet är det bättre att se sig om efter ett annat jobb och ligga lågt under tiden

– Är det däremot en organisation som tar psykosocial arbetsmiljö på allvar så kan man lyfta frågan ovanför närmsta chef eller till HR-avdelningen samt ta hjälp av fack, skyddsombud och företagshälsovård. 

Text: Cajsa Högberg

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Varning för snälla

Det kan säkert finnas genuint snälla människor. Men är man genuint snäll så är man det utan att göra väsen av sig. Det finns all anledning att vara på sin vakt mot folk som öppet och skamlöst utger sig för att vara snälla.
Johanna Rovira Publicerad 27 februari 2025, kl 05:59
Sektgoda, Godhetsknarkare och Flumsnälla. Alla är typer du gör bäst i att se upp för, skriver Johanna Rovira. Illustration: Olsson Ingers.

1. Infernaliskt snälla. Du har säkert mött de förment snälla som lägger huvudet på sned och inleder med:  Jag säger det här bara för att vara snäll/för att jag bryr mig … och sedan levererar ett diaboliskt påstående som får dig att vilja krypa ihop i fosterställning. De är i själva verket utpräglat ondsinta typer som mår bra på bekostnad av andras olycka. 

2. Hjärntvättade sektgoda. Antingen så är supersnälla av naturen extremt mottagliga för irrläror eftersom de snälltolkar allt till överdrift, eller så blir nyfrälsta snälla på grund av överproduktion av endorfiner. Oavsett orsak vet vi hur det slutar. Med katastrof och Koolaid. 

3. AI-modifierade: Stepfordfruar eller Musks Teslabot Optimus kan förvisso programmeras till foglighet, men det torde vara smidigare - och billigare - att helt enkelt sätta in ett lojalitetschip i kritiskt tänkande anställdas hjärnor. Förutom att bli ytterst tillmötesgående mot såväl kollegor som chefer, sätter de chippade alltid in i diskmaskinen och grumsar aldrig om kollektivavtal.

4. Godhetsknarkare: Går igång på snällhet och odlar med förkärlek myten om sig själva som hyvens individer genom att proklamera hur goda de är så fort tillfälle ges. De donerar gärna till bättre behövande, men bara om det syns på sociala medier och räddar kattungar enbart inför publik. Gränser mellan god och självgod är oerhört tunn. 

5. Flumsnälla. Visst är flumsnälla joviala, men det är ett kemiskt framkallat tillstånd. Folk knaprar antidepressiva som aldrig förr och forskare noterar att guppys som exponerats för lyckopiller blir mer sårbara för rovdjur. Det kan således inte uteslutas att läkemedelsindustrin (möjligtvis i samarbete med blodtörstiga utomjordingar) siktar på världsherravälde genom att förvandla oss alla till loja, goda underlydande.