Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Vad din lunch säger om dig – vilken matlådetyp är du?

Visa oss din matlåda och vi kan tala om vem du är. Det är naturligtvis ett fullständigt barockt påstående, det går självklart inte att avläsa vem man är utifrån vad man äter. Men det hindrar oss inte från att försöka.
Johanna Rovira Publicerad
Visa oss din matlåda och vi kan tala om vem du är. Från sous vide-gourmander till karnivorer och mathipstrar – vad säger din lunch om dig?
Din matlåda avslöjar mer än du tror! Är du en äventyrssökande gourmand eller en multitaskande wrappare? Upptäck vad din lunch säger om din personlighet. Foto: Colourbox/Jessica Gow/TT.

Sous vide-typen 

I början trodde man inte att kollegan som kom med sina små ynkliga bleka påsar var riktigt riktig, men med tiden har man vant sig och insett att sous vide (uttalas sovidd) är grejen för gourmanderna eller i alla fall för de som vill framstå som finsmakare. Sous vide-nissen har ofta spännande råvaror i sina små vakuumförpackade påsar (inte lika rafflande som äventyraren dock, se nedan) och tar dubbelt så lång tid på sig vid mikron som vi andra. Det som kommer ut på tallriken ser inte alltid så aptitligt ut, men vi förstår på kollegans övertydliga minspel att det smakar delikat. 

Karnivoren 

Känns igen på att hen alltid, oavsett om hen har pizzarester, söndagsstek eller köttfärssås, har några extra köttbullar i matlådan, utifall att. Karnivoren har totalt missat alla cancerlarm om rött kött och är rädd för att hen (eller ska vi vara riktigt ärliga är karnivoren i nio fall av tio en äldre han) kommer att drabbas av en omedelbar svältdöd och plågsam muskelförtvining om han inte får i sig nötkött till varje mål mat. Det kan finnas rester av grönsaker i karnivorens matlåda, men risken är överhängande att dessa petas undan för att ge plats åt mer kött. 

Jojobantaren

Nio gånger av tio består jojobantarens matlåda av kokt kyckling, broccoli och eventuellt nån tesked råris. Allt noga vägt innan det åkte ner i matlådan. Möjligtvis kan det finnas några slamsor linspasta och, beroende på vilken diet som trendar, är det inte helt omöjligt att lunchmaten består av ägg och bacon. Samt broccoli. 

Den tionde gången innehåller lådan pizza, genomdränkt av bearnaisesås och flankerad av en trind budapestbakelse. 

Flagellanten

Under medeltiden kunde flagellanterna späka sig genom att piska sig själva, men också genom att ”fasta, bära tungt eller nedsänka sig i vatten”. Nutidens flagellanter har tagit fasta på späkning genom fasta. I flagellantens matlåda hittar du därför ganska torftig mat. Antagligen bara vitt ris. Kanske någon enstaka böna har hittat vägen ner i lådan också, men aldrig någonsin kött. Det är lätt att förledas att tro att flagellanten har ekonomiska problem men så är nästan aldrig fallet. Den futtiga måltiden är bara ett annat sätt att späka sig innan vattnet har frusit till is, så vinterbad blir ett reellt alternativ. 

Wrapparen 

Det finns kollegor som anser sig för viktiga för att ha tid att fixa matlåda och för upptagna för att ta lunch. De intar med fördel sin lunch, eller vad man nu ska kalla det, framför datorn. I sakens natur ligger då att maten ska kunna ätas med ena handen för att wrapparen ska kunna multitaska genom att samtidigt knappa på datorn med andra handen. Matlådan behöver alltså inte nödvändigtvis innehålla en wrap, det kan lika gärna vara en hamburgare, en panini eller en matig macka. Wrapparen känns inte igen på innehållet i sin matlåda så mycket som på det oerhört snaskiga tangentbordet och mängden stavfel som oundvikligen uppstår när man försöker skriva och äta samtidigt. 

Rebellen

Det går inte att bevisa, men finns otaliga indicier som pekar på att innehållet i rebellens matlådor är resultatet av en noga utstuderad hämnd, riktad mot den luktkänsliga HR-chefen, för att denne insisterade på och genomdrev, aktivitetsbaserat kontor. Rebellen saknar sitt skrivbord och ägnar sig åt subversiv verksamhet genom att värma fisk i mikron, lägga knivarna åt fel håll i diskmaskinen och skala clementiner bakom ryggen på kollegor som hävdar att citrusallergener är luftburna. 

Äventyraren 

Egentligen skulle äventyraren vilja jobba som hajtränare eller bombtekniker, men eftersom hen nu de facto är tjänsteman inom privata sektorn, får hen leva ut sina fantasier och sitt behov av endorfinkickar genom sin matlåda. Här kan man hitta chiligryta med egenodlad Trinidad Moruga Scorpion (två mille på scovilleskalan), såväl som gryta på trafikdödad grävling, malörtspaj och vitlöksbrässerade mördarsniglar. Men lådan kan också innehålla laxpudding som fått fermentera en vecka eller två efter att ha blivit upplockad ur en container bakom Lidl. 

Mathipstern 

Skulle aldrig i livet vilja bli påkommen med en matlåda. Någon kan ju tolka matlådan som ett tecken på skral ekonomi eller någon annan svaghet, nej, mat ska ätas ute eller köpas ute på något hippt ställe och tas med in i personalmatsalen i sin originalförpackning. Det kan vara poké bowl,  vietnamesisk nudelsallad, korv från Taylors & Jones, pinsa och smaschburger – äsch, det är säkert maträtter som är helt ute, enligt mathipstern, som du lättast känner igen på den ängsliga blick som lyser igenom den illa påklistrade fasaden av kulturell överlägsenhet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Därför behövs jobbiga kollegor

Det behövs fler jobbiga kollegor på våra arbetsplatser. Det menar Mats Alvesson, professor i organisation och ledarskap vid Lunds universitet.
Johanna Rovira Publicerad 22 oktober 2026, kl 06:00
Kostymklädd man vid skrivbord med djävulshorn och treudd i plast.
Besvärliga kollegor kan fylla en viktig funktion. Genom att agera som djävulens advokat kan de utmana normer och ställa kritiska frågor vilket ger bättre beslut och smartare organisationer. Foto: Colourbox

Besvärliga kollegor kan visserligen få dig att åldras i förtid, som Kollega har skrivit om tidigare, men de fyller också en funktion på våra arbetsplatser för att förhindra att korkade beslut fattas. Förutsatt att de är jobbiga på rätt sätt och att någon lyssnar på dem.                           

En del personer betraktas som jobbiga för att de är kantiga och allmänt störiga. Men även den som inte är benägen att hålla med utan utmanar konsensus genom rimliga oliktänkande ståndpunkter kan framstå som bökig och besvärlig, menar Mats Alvesson, professor vid Lunds universitet. 

– Jag tror vi behöver betydligt fler som ställer kritiska frågor och för fram kontroversiella synpunkter. Men folk är ofta för konformistiska och svaga, de flesta saknar både självförtroende och modet att gå mot normen att tycka och tänka som alla andra, säger han. 

Därför säger så få emot på jobbet

Mats Alvesson forskar om organisationskultur och kanske är mest känd för att ha myntat begreppet funktionell dumhet, som handlar om att annars smarta människor gillar läget på jobbet och låter bli att ifrågasätta beslut eller förslag.

 Enligt Mats Alvesson kan konsensus leda till sämre beslut på sikt. 

– Stora företag gör väldigt mycket som är onödigt och kontraproduktivt. Det behövs att någon ställer frågan: Vad håller vi på med egentligen?  

Flera kända historiska misslyckanden har föregåtts av att kritiska röster saknats eller ignorerats. Rymdfärjan Challengers krasch, där ingenjörer varnade för riskerna, men viftades bort, är ett exempel. Nokias fall på mobilmarknaden, där obehaglig information filtrerades bort, ett annat. 

Djävulens advokat kan förebygga misstag

För att undvika misstag ger en del företag i andra länder därför en grupp eller enstaka personer uppgiften att agera djävulens advokat; att ifrågasätta eller till och med försöka punktera idéer. Mats Alvesson känner inte till några organisationer som använder sig av så kallade ”red teams” eller djävulens advokat i Sverige, men menar att båda metoderna skulle kunna vara en säker plattform för att uppmuntra anställda att ställa obekväma frågor. 

– I bästa fall ska det inte behövas sådana funktioner. Man borde kunna framföra rimliga ståndpunkter utan risk för sanktioner. De flesta företag skulle må bra av att ha anställda som gör sina röster hörda och borde ha mycket högre i tak. På kort sikt kan det vara jobbigt, men på lång sikt blir det betydligt bättre. 

"Man ska inte vara oerhört rädd för att kränka någon" 

Det höga taket ska inte bara vara en floskel man slänger sig med, utan innebära ett reellt utrymme för kritik och ifrågasättande. Men man skapar inte en sådan frispråkig företagskultur utan vissa eftergifter, enligt Mats Alvesson. 

– Att framföra avvikande rimliga ståndpunkter innebär nästan alltid att man trampar andra på tårna. Man ska inte vara oerhört rädd för att kränka någon heller. Vi har i Sverige en låg tolerans mot kränkningar som man visst kan ställa upp på, men frågan är vad som räknas som en kränkning? Vi skulle kunna köra mer med raka rör, säger Mats Alvesson. 

Tre böcker av Mats Alvesson

  • Dumhetsparadoxen. Hur smarta organisationer fattar korkade beslut i jakten på konsensus. 
  • Dumhetsbekämpning. Handbok för organisationer som vill bli smartare och mindre meningslösa genom att uppmuntra kritiskt tänkande och ifrågasättande. 
  • Konsten att göra mindre (tillsammans med André Spicer) Om att många arbetsplatser fastnat i möten, administration och projekt som tar fokus från det egentliga jobbet.