Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

”När det gick bra började chefen mobba mig”

Annika, 47, var ny på jobbet som säljare. Ju bättre hon sålde desto sämre blev hon behandlad av chefen.
Publicerad
Colourbox
Annikas framgång retade chefen som mobbade henne ju bättre Annika sålde. (Kvinnan på bilden har inget med Annikas berättelse att göra.) Colourbox

Efter 20 år som egen företagare lade jag ner min verksamhet och tog anställning på ett mindre företag som sålde produkter till industrin. Jag är en riktig säljartyp, är van vid att ta alla slags människor och jobbade även i början av 90-talet som säljare. Innan jag kom till den här arbetsplatsen så har jag alltid trivts med mina arbetskamrater.

Läs mer: Chefer mesta mobbarna

Jag gillade mitt nya jobb och det gick jättebra för mig redan från början. Jag sålde snart över min budget. Men när chefen upptäckte det så började hon klaga. Vi satt alla i samma rum och hon började skicka mejl till mig med kommentarer som ”Det där lät inte bra” och ”Det du sade nu gick inte så bra”.

Jag trodde att jag skulle kunna få hjälp av högsta chefen, men han blev helt manipulerad.

Jag protesterade och förklarade att ”Jag sade ju bara så här” och så vidare… Jag började tappa självförtroende och blev osäker. Chefen gjorde inte det här mot någon annan utan bara mot mig. Hon tog varje tillfälle att trycka till mig. En gång hävdade hon att jag kommit för sent. Klockan var en minut över åtta på morgonen, jag hade varit där sedan kvart i och pratat med administrationen om ett jobbärende. Men nu skulle det rapporteras att jag var sen. Att det kom andra personer för sent samma dag brydde hon sig inte om.

En kollega stöttade mig och berättade att den här chefen alltid hade en hackkyckling. Var det någon som sålde bra så kände hon sig hotad. En förklaring var att hon tidigare hade varit stjärnsäljaren som sålde bättre än alla andra. Nu klarade hon inte av om någon var bättre än hon. Personalomsättningen på säljavdelningen hade varit stor.

Läs mer: Högpresterare kan bli mobbade av chefen

Till slut tog jag upp mitt problem högre upp. Jag fick ett möte med min chef och hennes chef. Då spelade min närmsta chef en helt annan roll, hon var helt lismande och sade med mjuk röst att ”Jag försöker ju bara hjälpa dig att bli en bättre säljare, jag vill ju företagets bästa”. Jag trodde att jag skulle kunna få hjälp av högsta chefen som jag uppfattade som en schysst person. Men han blev helt manipulerad. Jag funderade aldrig på att vända mig till facket, eftersom det inte fanns någon lokal fackklubb.

Mobbningen fortsatte som tidigare. När vi sålde skulle vi ringa i en klocka. En gång när jag gjorde det så sade chefen ”Du kan ju skratta lagom för det är min kund du har sålt till; det här företaget är ju ett dotterbolag till min kund.” Flera liknande händelser inträffade. Det här pågick under ungefär ett år. Jag fick stöd av en kollega och av släkt och vänner. Men jag började ändå isolera mig, gick upp i vikt och när jag skulle gå till jobbet hade jag så ont i magen att jag ville kräkas.

En dag lyckades jag sälja in ett helårsavtal till en kund som jag hade bearbetat i flera månader och skulle få en rejäl provision. Jag var jätteglad för det. Men då hävdade chefen att det inte var min utan min kollegas kund. Jag skulle bli utan bonus. Det var droppen för mig. Jag sade upp mig.

De första sex månaderna hade allt runnit av mig som vatten på en gås. Men till slut hade chefen knäckt mig. Jag mådde så dåligt. På vårdcentralen sade läkaren till mig att jag inte fick gå tillbaka till jobbet. Då började det direkt kännas aningen bättre. Jag var sjukskriven hela min uppsägningstid, en månad, och återhämtade mig. Ganska snabbt fick jag ett nytt jobb som jag trivs bra på.

Cajsa Högberg
cajsa.hogberg@kollega.se

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Våga fråga om självmordstankar

Vi måste våga prata om självmord och psykisk ohälsa för att minska stigmat. Våga fråga varandra om hur vi mår. Alternativet är tystnad – och den kan vara livsfarlig. Det menar psykologen Anna Lagerblad.
Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 15:00
Psykologen Anna Lagerblad
Många som har självmordstankar eller har försökt ta sitt liv är i arbetsför ålder och går till jobbet trots sitt mående. Därför kan arbetsplatsen vara en viktig arena för att fånga upp medarbetare som inte mår bra, anser psykologen Anna Lagerblad. Foto: Privat /Stina Stjernkvist/TT

Varje år avslutar cirka 1 500 personer sina liv. Ungefär lika många försöker begå självmord men överlever. Många fler tänker tanken. Psykisk sjukdom, depression, ångest och kritiska livshändelser som skilsmässa, uppsägning, ekonomiska svårigheter eller sjukdom ökar risken för suicid.

För den som aldrig drabbats av psykisk ohälsa kan det vara svårt att förstå hur någon självmant vill dö. Önskan att överleva är stark hos oss människor, det krävs mycket för att gå emot den kraften, förklarar Anna Lagerblad, psykolog på Capio Ångest och Depression i Stockholm.

– Men när någon mår så pass dåligt kan självmord uppfattas som en lösning på problemen. Det är den deprimerade hjärnans logik, men det är också en permanent lösning på temporära problem, säger Anna Lagerblad.

Inom psykiatrin pratar man ibland om den suicidala krisens tre O:n. Den psykiska smärtan är så pass outhärdlig att man helt enkelt inte står ut längre.

– Det andra är att problemen känns ofrånkomliga, du ser ingen lösning. Det tredje är att lidandet känns oändligt, du tappar hoppet och ser ingen ljusning i tunneln, säger Anna Lagerblad.

Självmordstankar i arbetsför ålder

Många som har självmordstankar eller har försökt ta sitt liv är i arbetsför ålder. Långt ifrån alla är sjukskrivna, utan man går till jobbet trots sitt mående. Därför kan arbetsplatsen vara en viktig arena för att fånga upp medarbetare som inte mår bra.

– Kollegor följer varandra över tid och kan upptäcka förändringar i beteendet. Vid en depression är det också vanligt att isolera sig. Kanske är arbetskamraterna de enda man faktiskt träffar, säger Anna Lagerblad.

Självmordstankar syns inte på utsidan men det finns tecken att vara uppmärksam på. Kollegan kanske börjar dra sig undan fikaraster, har svårare att klara av sitt arbete, har humörsvängningar och mycket korttidsfrånvaro.

Vad kan man som kollega göra då?

– Fråga: ”Hur mår du? Jag saknade dig på fikat i dag.” Var modig och fortsätt fråga om magkänslan säger att det är något som inte stämmer. Ta dig också tid att lyssna utan att döma eller komma med lösningar, säger Anna Lagerblad.

Rädsla att prata om självmord

Det finns en rädsla att det skulle kunna vara farligt att prata om självmord för att det skulle trigga personen att ta sitt liv. Men det är i själva verket tvärtom, studier visar att det i stället kan förebygga självmord.

– Är man deprimerad smalnar perspektivet av. Att då få sätta ord på sitt mående och formulera sig inför någon utomstående kan ge större perspektiv och distans.

Ska jag fråga om kollegan funderar på att ta sitt liv?

– Det kan vara lite svårt att göra om man inte står varandra nära. Huvudansvaret för det ligger på vården. Har man tankar på att ta sitt liv är det ett tecken på allvarlig psykisk ohälsa som kräver professionell behandling, säger Anna Lagerblad.

Som kollega och ännu mer som chef kan du däremot hjälpa personen att söka vård eftersom det kan vara jobbigt att ta det första steget. Och som chef har du ett ansvar både för att förebygga psykisk ohälsa och för att stötta medarbetare som likt Malin i artikeln här intill återvänder till jobbet efter självmordsförsök och längre sjukskrivning.

Tystnad på jobbet kan vara livsfarlig

Som chef kan du också tänka på vilket klimat som ska råda på arbetsplatsen, tycker Anna Lagerblad. En trygg miljö signalerar att vi är här för att göra vårt jobb, men vi är också människor och livet kan slå hårt mot oss alla. Det är inget skamligt som måste döljas eller tystas ner.

– Chefer behöver bli bättre på att våga ta obehagliga samtal. Det duger inte att som chef vara rädd för att prata om psykisk ohälsa för då uppstår en tystnad som i värsta fall kan vara livsfarlig.